Många av dom amerikaner och kanadensare som jag mött under min vandring berättar att det är filmen The Way som fått dom att vilja gå Caminon.

Här är den filmen:

https://www.youtube.com/watch?v=OA6aq85WhXU

PS! Nu har jag uppdaterat videolänkarna i tidigare inlägg, så att dom är klickbara.

#elcamino

Nu är jag äntligen hemma igen! I Bryssel och Hamburg har jag, under den korta tiden jag varit där, sett åtskilliga uteliggare. Jag inser hur enormt privilegierad jag är som har ett hem att återvända till.

I Hamburg fick jag slutligen vänta på nästa buss som skulle till Köpenhamn. Faktum är att jag inte alls litar på Flixbuss. Dom sa att det var tekniska problem med bussen, men kanske var det bara en finare omskrivning av att man ansåg att det var för några passagerare för att köra bussen? Människor har större tolerans för tekniska problem än för taskig planering och jag såg ingen som bekymrat tittade på något ev fel på bussen eller verkade diskutera det med någon annan.

Till slut kom vi i alla fall iväg, men efter en halvtimme skulle vi ha en paus på en halvtimme. Då dök tyska tullen upp och intresserade sig för en del av personerna på bussen. Sedan plockade dom ut allt bagage och lät knarkhundar gå igenom alla väskor. Det kändes som "bussresan från hell" och jag började undra vad som skulle gå fel härnäst. Kanske vi skulle få punka, eller att chauffören skulle bli sjuk?

Inget av det hände, men även den danska tullen visade stort intresse för bussen och lät knarkhundar gå igenom bussen. Till slut kom vi i alla fall till järnvägsstationen i Köpenhamn. Där gick det tvärtom väldigt smidigt och jag lyckades köpa en biljett med nattåget till Norrköping och jag kom iväg redan efter en timme. Så straxt före 4 kom jag åter hem igen.

Nu hade jag kommit in i andra andningen, så jag började ta hand om mina blommor, packa upp och kokade sedan linssoppa, samtidigt som jag badade.

Nu väntar äntligen sängen! Min egen härliga, sköna säng, som jag är så tacksam för att jag har!