Jag måste visa er denna video där husbilsvloggaren Annika Elgeskog för nuvarande befinner sig på semester i Sevilla som är en av dom vackraste städerna (eller troligtvis DEN VACKRASTE STADEN) jag någonsin varit i. På hösten för sju år sedan ryggsäcksluffade jag runt i Portugal och Spanien i en månad. Det var tänkt att min resa bara skulle gå till Portugal då, men på grund av ruskväder där så bestämde jag mig för att göra en avstickare till Andalucien som jag också alltid velat se och jag kom att tillbringa halva resan där och längtar sedan dess tillbaka dit.

Sevilla

Dom platser som gjorde starkast intryck på mig i Spanien var Sevilla, Granada och Córdoba. Det är en så otroligt vacker miljö med alla dessa moriska palats, vackra parker, fontäner och dammar och flamencomusiken är trollbindande. Jag har svårt att förstå att så många svenska turister stannar på kusten och inte kollar in dom här fina städerna som ligger i inlandet.

Om ni är nyfikna på Sevilla så kolla in den här videon, för det syns verkligen hur vackert och genuint det är där!

Flamencomusik och dans i Córdoba. Den här bilden är lite rolig för tjejen som dansar är så otroligt lik mitt barnbarns mamma och jag har bilden på mitt skrivbord på datorn. Första gången mitt barnbarn såg det så såg jag hur han hajjade till, vilken enorm tankeverksamhet som började ta fart i hans lilla huvud. Han undrade varför mamma hade så konstiga kläder på sig och vart hon egentligen var och jag fick förklara att det här bara var hans mammas spanska dubbelgångare.

Annika Elgeskog, ” UNDERBARA STADEN SEVILLA MED HUSBIL | Spanien ToR med husbil”; (https://youtu.be/TlWAbZsaOgk):

#sevilla #andalucien

För några dagar sedan hittade jag en YouTube-kanal som är väldigt intressant. Det är ett engelskt par som reser runt, filmar och delar med sig av sina upplevelser. Dom verkar väldigt trevliga och åker på spännande vägar. Just nu ska dom vara ute i nio månader och planerar att besöka ungefär tjugofem länder under resan. Det kan man kalla road trip!

Här kommer några videor med dom. Den första visar när dom nyligen besökte trakten runt Narvik (väldigt vackra vyer och norrsken) och i den andra åker dom högt uppe i bergen i Andalucien på smala vägar och ännu smalare broar (där skulle inte jag våga köra).

Mandy tar sig ett dopp i havet i Nordnorge i mitten på oktober. Brrrr!

Nej personligen skulle jag inte vilja köra husbil här med ett stup på ena sidan, men kanske en vanlig bil. Vart tar man vägen om man möter en annan husbil som kommer från andra hållet? Backar tillbaka?

Jag trodde först att dom skulle köra över dom här broarna också, men det var nog en promenad det gällde här.

John & Mandy, ”THIS WAS NEVER IN OUR PLAN - Norway & the Arctic Circle - Vanlife EXPEDITION Ep. 6”; (https://youtu.be/LObJAgPM0hQ):

John & Mandy, ”Lovely Lake Parkup - Vlog 49”; (https://youtu.be/TrXz8STpXAs):

Här är deras YouTube-kanal om du vill kolla in fler av deras filmer:
https://www.youtube.com/c/JohnMandy

#roadtrip

Bland det mest intressanta i Nora var den Göthlinska gården. Det är en gammal köpmannagård som har rötter ända från 1700-talet och den är mycket välbevarad och fin. Den sista familjen som bodde i huset var en bankdirektör och hans familj.

Och här bodde hushållerskan.

Jag blev förvånad över att den stora mittdelen på övervåningen inte var inredd utan bara användes som ett förråd för till exempel textilier. Endast gavelrummen var inredda på övervåningen.

Köksregionen.

Och så sockertoppslådan såklart!

#göthlinskagården #nora

Nora, vad visste jag om den platsen? Jo att det är en mysig liten trästad och att det lär finnas trevliga antikafärer där och visst blev våra förväntningar uppfyllda.

Det finns också ett tågmuseum där och vissa veckodagar kan man åka med ett gammalt tåg som drivs av ett ånglok.

En gammal stationsbyggnad.      

Och så tågvagnar från olika tidsepoker.

Dom här tågen kommer jag ihåg, dom fanns i min barndom. Jag tror att jag rest med ett sådant från Linköping till Västervik när jag var liten.

Här var det tyvärr stängt för dagen så vi fick nöja oss med att kika in genom glasväggarna. Riktigt gamla vagnar med träsäten, vackra men obekväma. Har även ett minne av att ha åkt i ett tåg (inte så gammalt) med träbänkar i 36 timmar.Jag hoppas att även det är pensionerat nu.

Undrar vad det här är för ett konstigt tåg? Något slags arbetståg?

Nere vid sjön finns en passagerarfärja till en närbelägen ö.

Vi hittar också en historisk utställning om Nora. Där kan vi bland annat läsa om när Spanska sjukan drabbade staden och om kampen för lika rättigheter för alla.

#nora

Dottern och jag hade bestämt att jag skulle lämna av henne i Hallsberg, så skulle hon ta tåget hem därifrån. Så nu tittade vi på kartan och funderade över vad vi ville se på vår väg dit. Valet föll då på Sala silvergruva och Nora där ingen av oss hade varit tidigare. Jag tänker att det nästan borde tillhöra allmänbildningen för en svensk att någon gång besöka gruvan och nu var det hög tid för det besöket.

Vi hade bokat en visning i gruvan med hiss ner till 155 meters djup, annars fanns det också en äldre gruva där man får gå trapporna ner till 60 meters djup.

Först började vi med att gå runt på området och titta på det som var över jord. Det här är Drottning Christinas schackt, det är ett väldigt gammalt schackt.

Ett gruvhål på sidan om.

En gammal Grålle-traktor. Jag gillar sådana!  

Gamla hjälpmedel och redskap.

Så här bodde gruvarbetarna för flera hundra år sedan.

Här finns kafé, loppmarknader och annat.

Gammal bruksmiljö.

En modell över hur det såg ut i gruvan under marken.

Sedan var det dags att bege sig ner i den stora gruvan.

Vi fick sätta på oss extra kläder för det är bara ca +2 grader där nere och så en skyddshjälm så att vi inte skulle råka slå i huvudet någonstans nere i gruvgångarna. Nerfärden tar ca 4 minuter med hissen och när vi kommer ner är det kallt och fuktigt. Dottern är redo för äventyr!

Det första man ska göra när man kommer ner är att knacka tre gånger på väggen och be Gruvfrun om hennes beskydd. Gruvarbetet var farligt och arbetarna var mycket noga med denna tradition, liksom att inte svära, tänka onda tankar eller sjunga muntra visor medan dom var där nere.

Vi börjar med att gå in i en lägre och kortare gruvgång först. Där nere jobbar personer som är klädda i historiska kläder och som berättar om hur det gick till här förr.

Här pumpar man ner vattnet till ett hål brevid. Det finns fler gruvgångar längre ner på 190 meters djup, men dom är vattenfyllda. Det finns en sportdykklubb som dykt där och som undersökt och filmat den miljön.

På sidan om finns en grottsal som är uppvärmd och skön. Här brukar man ibland ha konserter, uppträdanden, bröllop och andra fester. Jag upptäcker genast att man i berget där inne kan se något som ser ut som en stor figur. Kanske är det Gruvfrun? Guiden håller med om att det ser ut som en gestalt, men han har aldrig tänkt på den tidigare.

Ser ni ansiktet? Öga, öga, näsa och så mun.

Och vad har hon vid sina ben, är det en silverskatt?

Vi går vidare in i den större gruvgången.

Här ser man rälsen som dom drog vagnarna på.

Och så finns det en massa historiska föremål från gruvbrytningen.

Kattguld.

Här kan man se hur dom gick till väga. Dom eldade stockar som stod lutade mot den kalla bergväggen. Då uppstår en spänning i bergytan och det bildas sprickor där man sedan kan hacka loss stora bitar.

Det måste finnas lite lufthål här och där så att röken kan komma ut ur gruvan.

Här väntar vi på att hissen ska komma så att vi ska kunna åka upp igen. Ser ni mönstret på väggen i hisschacktet? Den kallas för "Hälleormen". För länge sedan har det här berget bildats någonstans långt borta i Asien, ungefär vid Indien och sedan har jordplattorna rört sig hit och dit och till slut hamnat här i Sverige. Någon gång för länge sedan har det skett ett vulkanutbrott som skapat det svarta lavalagret (ormfiguren) i berget. Vad coolt!

På vägen upp har vi en gruvarbetare från Norrland med oss i hissen. Kommer inte ihåg om han var från Kiruna eller Gällivare? Han tycker det är spännande att se skillnaden mellan hur gruvbrytning gick till förr och hur det görs nu när det mer handlar om att sköta maskiner. Det här var en spännande erfarenhet!

Lite YT-videor med musik i gruvan. Bergskoralen sjöngs förr här i gruvan:

Kristian Olsson, ”Bergskoral, 190531”; (https://youtu.be/dpmwI80G0qY):

Sala Tidning, “Sala Silvergruva Lucia 2012”; (https://youtu.be/e7xrTfjlDFs):

Gruvligt, ”Lucia i Sala silvergruva 2009 Erik”; (https://youtu.be/LIIk1QiQx3w):

Lite längre videor på Sala Silvergruvas egen YT-kanal:

https://www.youtube.com/c/SalaSilvergruva1/videos

När jag kom hem upptäckte jag att det fanns en hel del inslag om Sala silvergruva på Svt. Silvergruvan var tydligen nyöppnad efter att tidigare haft Corona-stängt. Det hade vi ingen aning om då vi bokade våra biljetter.

Se korta inslag om Sala silvergruva på Svt:

Dykningar i Sala silvergruva vittnar om svunnen tid

Följ med till en tidigare stängd del av Sala silvergruva

Mysteriet med tunnorna i Sala silvergruva är löst

Nu ska dykroboten utforska Sala silvergruva – hoppas få se något enkelt som ett avtryck från en hästsko

Verksamhetschefen – att ha kommit igång igen har varit en stor glädje

#salasilvergruva #gruvhistoria

Jag har fått lite fina bilder från dottern som hon tagit under vår semester. Det är lite blandad kompott från olika delar av vår resa.

En gammeldags mack i närheten av Trollhättan.

Dottern och jag i Järvsö.

Kyrkan i Järvsö. Vilken häftig färg det var på himlen!

Smedjan i Wiijs trädgårdar i Ockelbo. Vi fick se hur smederna arbetar och det fanns också smidessaker man kunde köpa som dörrkläppar, ljusstakar, knivseggar, krokar, gångjärn och så vidare.

Dom hade också en utställning med återbruksvaror. Här virkade små dukar som applicerats för att bli stora väggbonader.

Jag tror det vita här är gjort av kvistar från bomullsplantor.

Och så här kan man återanvända gammalt porslin som man inte längre har användning för, det har fått bli konstverk på väggarna istället.

#wiijsträdgårdar #järvsö #gammalmack

På Wiij fanns också ett litet snickeri där man kunde köpa grejor eller bara titta på dom och bli road av dom. Det var så många roliga tavlor, det var skaparglädje på hög nivå!

Och här Amor är någon mer än du som fascineras av klockor.

#wiijsträdgårdar

Nu är det några dagar sedan jag kom hem från semestern med dottern i Dalarna och Hälsingland. Det var intensivt under resan - många mil att köra, mycket att uppleva och så tid att umgås med dottern som jag inte träffat sedan oktober förra året och därför har jag kommit rejält efter med bloggandet och får försöka ta igen det nu när jag kommit hem istället. Förresten ska jag ta min andra vaccinationsdos nu på fredag och det känns bra för sedan kan jag känna mig lite tryggare för min och andras säkerhet i mötet med andra.

Uppe vid Södra Dellensjön mötte vi en inflyttad trevlig norrlänning. Han hade tröttnat på kyla, mörker och mygg sa han och därför flyttat till Delsbo efter att han blivit pensionär för sådär tio år sedan. Vi fick lite tips av honom om hur man undviker att bli så illa myggbiten när man besöker Norrland. Tipset var att klä sig i ett tunnt regnställ som kan andas, sedan behöver man inte ha så mycket under mer än shorts och linne om det är en varm dag. Tyvärr hann vi inte med någon tur till Norrland den här gången för dottern skulle få gäster hemma några dagar senare, så vi behövde vända kosan hemåt istället. Vi fick också tips om att Norra Dellensjön är ännu vackrare och har ganska långa sträckor med sandstränder där det går bra att bada och bo.

Fantastiskt månsken med en stor orange apelsin på himlen.

Dagen efter åkte vi in till Hudiksvall som har ett väldigt fint hamnområde med affärer och restauranger i dom gamla hamnmagasinen.

Vi såg en fin fotoutställning som var ett samarbete mellan Fotografiska muséet i Stockholm och Glada Hudik teatern där deras skådespelare fick gestalta olika roller på bilderna. Bilderna var jättefina och betänkansvärda! Här följer några av dom. Ja vad skulle man tänka om statsministern, filmstjärnan eller kungen hade en funktionsvariation och vilka frågor skulle dom välja att lyfta fram i sitt arbete? Är det inte så att vi väldigt ofta förminskar andra som vi upplever som annorlunda än oss själva, men har vi inte mer gemensamt än det som skiljer oss åt? Tänk om vi istället vore bättre på att ta tillvara på alla människors unika förmågor och erfarenheter? Finns det inte plats för oss alla och behov av oss alla? Vi har mycket att lära av varandra. Skulle vi inte kunna skapa ett sånt samhälle?

Det hade varit kul att få gå på Hudikteatern och se dom spela en pjäs, men också dom har sommarlov nu så det får bli en annan gång!

Nere vid hamnen står det passande nog en staty av en fiskargubbe.

Uppe i centrum finns en hel del gamla fina trähus.

Och det här huset brevid hamnen ser gammalt ut? Kanske är det från stadens glansdagar?

Det hade varit trevligt att åka ut till halvön utanför Hudik, men tyvärr räckte inte vår tid till för det och vi styrde sedan söderut igen.