Det finns ett missförstånd vad det gäller känslor. Många tror att det är farligt att känna starka känslor, men det är i verkligheten vår rädsla för våra känslor som ställer till det för oss. Däremot är det farligt att lägga på locket, sopa känslorna under mattan och låtsas som om dom inte finns. När trycket blir för stort blir det till slut som en vulkan som får ett okontrollerat utbrott. Då kan en liten skitsak leda till en jätte-explosion.

En känsla är bara vår intuition som försöker att göra oss uppmärksamma på något stimuli i oss eller i vår omvärld. Vår kropp reagerar med olika kroppsförnimmelser på känslor. Det kan t ex bli som en klump i magen eller bubbel i hjärtat. Blunda och acceptera att känslan finns och känn efter vilka kroppsförnimmelser du kan känna. Har den någon speciell form, struktur, tyngd, färg osv? Vad vill den förmedla till dig? Låt känslan komma och få ta plats i dig ett tag. Om du tillåter den kommer den att vara med dig en kort stund och sedan snabbt avta. Det är det vi märker då vi gråter, vi tillåter oss att få känna hur jobbigt allt är och efteråt känns det mycket bättre, för tårar är läkande.

En klump i magen?

Om vi däremot kämpar emot känslor och skjuter bort dom så kommer dom att finnas kvar i oss, dyka upp ibland och plåga oss om och om igen. Går vi och bär dom alltför länge så börjar dom visa sig som fysiska problem t ex som huvudvärk och magont. Och vet du att långvarig stress, fysisk såväl som psykisk, är en bidragande orsak till sjukdomar som hjärtproblem, cancer och många autoimmuna sjukdomar? Immunförsvaret försvagas av stress och då drabbas vi lättare av olika sjukdomar.

Brukar du vara snäll, även mot människor som behandlar dig som luft? Ursäktar du dom med att dom nog haft en ovanligt stressig dag på jobbet? Dras du till människor med problem och tror att du nog kan ta hand om dom och få dom att må bättre? Fixa dom?

Jo, precis så här har jag varit hela livet ända fram tills för ett par år sedan. Det här beteendet brukar kallas medberoende eller att man är överfunktionerande. Ofta grundläggs det väldigt tidigt i livet i någon nära relation som ett otryggt-ambivalent anknytningsmönster. Någon som borde överösa dig med kärlek och ge dig bekräftelse är istället avstängd eller upptagen med att beundra sig själv och som litet barn tror du att det är något fel på dig och att det nog ska förändras bara du anpassar dig. Men trots att du gör allt för att vara till lags, försöker vara duktig, ansvarstagande och prestera väl i skolan så får du aldrig någon bekräftelse i alla fall. Vanans makt är stor och ofta fortsätter vi med samma beteende även i våra vuxenrelationer. Genom att du ger och ger utan att kräva något tillbaka, så behöver den andre aldrig lära sig att bete sig som en ansvarsfull människa och du tillåter hens beteende utan att säga ifrån. Men så behöver det inte vara i fortsättningen! Vår hjärna är förändringsbar och om vi bara förstår vad som är fel så kan vi bestämma oss för att ändra på det.

Du behöver rikta spegeln mot dig själv och se vad du behöver, istället för att hela tiden försöka ta hand om andras behov. Förmodligen behöver du lära dig att ge kärlek och bekräftelse till dig själv, att stå upp för dig själv och sätta ner foten om andra är taskiga mot dig på något vis. Var glad för dom unika egenskaper som bara du har, det är din gåva till mänskligheten. Ta reda på vad det är som finns i din skugga: Vad är det du undviker att uttrycka? Vilka situationer undviker du? Vad retar du dig på hos andra människor? Det är förmodligen saker som finns i din skugga. Dina svaga sidor är det du behöver utveckla och förbättra om du vill börja att må bättre.

Själv hade jag t ex svårt att sätta gränser och kräva respekt från andra personer, jag hade dålig självkänsla, trodde att jag inte dög utan var ointressant för andra, och jag hade ett osunt sätt att visa ilska och aggressivitet. Förmodligen hade jag som barn lärt mig att små flickor ska vara söta, rara och duktiga, men inte arga. Min ilska blev istället till en klump i magen, ledsenhet och besvikelse och det sipprade sedan ur mig som sura kommentarer. Istället för att vända min ilska utåt vände jag den också ofta inåt och slog på mig själv.

Det finns ingen quick-fix för att förändra beteenden. Det man måste göra är att bli medveten om hur man beter sig i olika situationer, bestämma sig för att prova ett annat sätt nästa gång och så träna på det nya beteendet. Man måste utmana sig själv och gå emot sina rädslor. I början känns det läskigt och ovant, men efter lite misstag så blir man bättre på det och känner sig säkrare och bekvämare med sitt "nya" jag.

Tidigare blogginlägg:

Om anknytningsmönster

Mer om anknytningsmönster

Dags att växa!

Automatiska tankar

Att växa genom själslig smärta

Sluta älta!