Här kommer ett musikaliskt inlägg om kriget i Ukraina - en hyllning till människorna som strider i den Ukrainska arméen, en frustration över att omvärlden inte ingriper och hjälper till mer med att vinna över ryssarna och en förhoppning om att framtiden snart ska se ljusare ut igen för alla lidande ukrainare.

Den ukrainska artisten KAZKA.

KAZKA, “I AM NOT OK” [Official Video]; (https://youtu.be/MGgDdU1BYsA):

#låtförukraina

I veckan har jag varit iväg med bilen och fått lite grejer fixat med den. En dag var jag iväg till en husbilsverkstad där dom servade bilen inför årets säsong och igår var jag iväg till en glasfirma som lagade ett stenskott som jag fått på framrutan. Det kostade 0 kr, för bilförsäkringen stod för hela kostnaden. Gratis är gott!




Jag promenerade runt medan bilen var på service och såg dom här fina figurerna utanför ett hus.

Sedan tog jag en sväng på den norra sidan av den stora sjön Roxen.

Sedan åkte jag upp mot Vånga och den lilla vägen förbi Sankta Maria kyrka det vill säga gamla Risinge kyrkan. Tyvärr är den dåligt underhållen.

Kyrkan var låst, men här är några bilder på hur den ser ut inuti. Det var väldigt länge sedan jag var inne i den, sådär fyrtio år. Undrar om det inte är Per Hörberg som målat det taket? Kyrkan är liten och mysig och känns väldigt intim.

Utanför gamla kyrkor ser man ibland sådana här. Jag har trott att det bara är en dekoration, men på den här står ett namn så den verkar vara istället för en gravsten. Sedan hittade jag en liknande men nyare, som utan tvekan är istället för en gravsten.

Och här är Per Hörbergs gravsten. Han var konstnär, målare och speleman som levde i Småland och Östergötland under 1700-talet. Han målade bland annat en stor mängd altartavlor (87 st), varav mer än hälften finns i Östergötland. Gravstenen ser oväntat modern ut så troligtvis har den satts upp på senare år?

#roxen #risinge

Just nu sover jag väldigt tungt om nätterna och drömmer om att jag är på resande fot. Jag känner inte att det här i någon högre grad handlar om en riktig fysisk resa, utan om en inre resa - en större förändring som tar plats i mitt inre och som jag mentalt förbereds på. I drömmarna kliver jag av bussen på fel ställe, i fel stad eller glömmer min resväska på bussen och står kvar där på fel ort och med minimalt av mitt bagage med mig.

Stopp, hallå!!! Jag har glömt nästan alla mina grejor på bussen.

Sedan pandemin startade har jag rätt mycket levt i en bubbla och oftast för mig själv och mitt fokus har varit på att hitta ett inre lugn och stabilitet. Det har varit något jag har behövt då jag som högsensitiv, medberoende eller vad man nu väljer att kalla det, lätt suger upp energier från omgivningen och kan ha svårt att kunna skilja på vilka energier som kommer från mig själv och vilka som kommer från andra. På sista tiden tycker jag mig se en positiv utveckling hos mig själv där jag blivit mer medveten om när sinnesstämningen inte är min egen och jag kan då skapa en sund distans till det jobbiga och konstatera att det där inte tillhör mig och jag behöver inte ta en aktiv del av det för jag har min egen stabila grund att stå på.

Jag tror att jag är på väg in i en ny fas i mitt liv, där jag behöver stötas och blötas mer med andra människor. Som alltid litar jag på att Gud finns där för mig och vägleder mig in på nya spår då jag är mogen för det. I min tankevärld så känner Gud mig bättre än vad jag gör själv och ibland förstår han bättre än jag själv vad jag behöver för att utvecklas vidare. Det finns en enormt stor tillit där och jag försöker att bara följa med då jag känner strömmen ta tag i mig, istället för att streta åt något annat håll.

Oj, nu börjar jag visst låta som om jag beskriver forspaddling igen!

Något märkligt som hänt med mig under dom senaste månaderna är en kroppssensation som dyker upp då jag mediterar och som inte funnits där lika tydligt och ofta förut. Jag lyssnar ofta på musik eller ljud under meditationen och olika frekvenser känns i olika delar av kroppen. Allt oftare känner jag en "virvel" som rör sig upp och ner mellan mitt rotchakra och mitt kronchakra. Det spelar roll vad jag lyssnar på, hur jag sitter och hur fokuserad jag är. Jag behöver sitta ganska upprätt och jag reagerar starkt på musik med stråkar, fin stämsång, singing bowls, reiki healing och binural beats i speciell chakra healing music. Jag lyssnar också ofta på naturljud för det gör mig så avkopplad med sjungande fåglar, porlande bäckar, duggregn, trädsus och en paddel som doppas ner i vattenytan. Tyvärr ger dom här naturljuden mig inte samma kroppssensation som musiken, men dom ger så mycket god energi ändå. Tidigare har jag också känt vibrationerna i olika chakran, men just den här känslan av en virvel som rör sig upp och ner är något helt nytt för mig.

Snart redo för förändring?

Men nog om mig och mitt inre liv nu. Hur står det till med alla er där ute? Hur mår ni och hur tacklar ni situationen med pandemin, miljöproblemen och kriget i Ukraina?

#mittinreliv

Idag tar dom på Svt upp en del språkliga förbistringar i det svenska språket. En är frågan om när man ska skriva de och när man ska skriva dem. Jag tycker att jag ganska ofta ser här i olika bloggar hur personer skriver dem på helt fel ställen och oftast verkar det vara yngre personer som inte har kläm på det hela. Därför tänkte jag göra ett litet inlägg om det.

För det första tänker jag, varför inte bara skriva dom istället? Dom ersätter både de och dem och är fullt accepterat att använda i informella texter, såsom en blogg ofta är såvida den inte har en mer affärsmässig framtoning. Ibland behöver man dock veta hur man använder de och dem då man ska skriva en skoluppsats, en inlaga till en myndighet, ett affärsdokument eller något liknande. För mig själv så sitter det här i ryggraden då vi förr i skolan drillades väl och jag behöver aldrig fundera över vad som är rätt och fel, därför googlade jag lite och hittade den här videon som jag tycker förklarar ganska bra hur man ska tänka:

Moderskeppet, ” De eller dem?”; (https://youtu.be/CCWArxZTIzE):

I korthet används dem då pronomenet är ett objekt, det vill säga den som är föremål för handlingen. Jämför det med de då pronomenet är ett subjekt, alltså den som istället utför handlingen. Det kan vara enklare att testa med ett pronomen du känner dig säkrare på. Ta till exempel första person plural, där du då ska välja mellan att använda pronomenet vi eller objektsformen oss. Testa i meningen vilken form av pronomenet som låter rätt. Det blev mycket enklare att välja rätt nu eller hur? Där du skulle välja pronomenet vi blir det istället de i tredje person plural och där du skulle välja oss, blir det istället dem i tredje person plural.

Testa med pronomen som du är mer van att använda och jämför med vad det då blir i tredje person plural.

Själv brukar jag tänka att pronomenet dem brukar föregås av ord som åt, till och för. Här kommer några exempel:

Jag handlar åt dem. Jag går till dem.

I dom här fallen är det jag som utför handlingen, dem är bara ett objekt i sammanhanget och objektet utför själv ingen handling. Ett annat bra tips är att välja att använda formen de om du är osäker, då blir det oftast rätt. Den formen används nämligen tolv gånger oftare än dem, eftersom vi i språket oftast pratar om den som utför en handling och inte om någon som passivt får en handling utförd åt sig.

Hör mer om språkförbistringar på Svt:

De eller dem - klarar du svenskans språkutmaningar

Dom-reform - de-dem

#deellerdem #språkförbistringar

Mindre positivt var det jag läste på Svt häromdagen - att en människa i snitt får i sig plastpartiklar motsvarande ett kontantkort i veckan. Kan det verkligen stämma? Det låter i så fall ofattbart mycket!

Att vi får i oss plast låter högst sannolikt, med tanke på hur mycket av det som det finns i våra hav. Fiskar, skaldjur och fåglar får i sig det och då hamnar det ju så småningom också i våra kroppar. Sannolikt får vi också i oss det på andra sätt: från plastpåsar, matburkar och från andra plastartiklar i vår nära omgivning. Men motsvarande ett plastkort i veckan - det låter riktigt skrämmande om det stämmer.

Finns ett antal i en kropp nära dig?

#plastkortidinkropp

Äntligen är det sommartid igen och ljust nästan till klockan åtta på kvällen. Hur underbart är inte det, tänker jag! Dom finaste månaderna ligger mitt framför våra fötter, bara att sparka av sig skorna och springa ut på en sommarvarm blomsteräng........

Okej, blev kanske lite för ivrig och lyrisk där, men är det inte underbart så säg???

Här kommer lite fler vårbilder. Scilla och någon vit blomma som jag inte riktigt vet vad det är för något. Fint var det i alla fall!

Och så små, söta men blyga violer.

Vårkänslorna får mig att tänka på dom här fina låtarna med Laleh: Vårens första dag och En stund på jorden.
Lyssna och njut!

Laleh, ”Vårens första dag”; (https://youtu.be/j8VdehTuZfw):

Laleh, “En stund på jorden”; (https://youtu.be/9XojNnZho-s):

#vårkänslor

Jag rensade bland mina YouTube-prenumerationer och hittade den här kanalen som jag hade glömt att jag prenumererar på. Kollade en video och tycker att den är väldigt bra och vloggaren är en parterapeut som försöker hjälpa människor att förbättra sin parrelation.

Den här videon handlar om vad villkorslös kärlek innebär och hur man kan visa andra det för att skapa mer intimitet i sina nära relationer.

Vloggaren Be Whole Be Happy.

Be Whole Be Happy, ” Mindful Intimacy: Why it's so Hard to Love Unconditionally”; (https://youtu.be/F_h8NWn-Ecc):

#intimitet #villkorslöskärlek

Det här är en väldigt bra avsnitt av podden, där deltagarna berättar om hur dom gick från sina vanliga liv där logik var det enda tänkbara till att börja med meditatation och mindfulness – från avvisande misstänksamhet till att känna att det fanns ett hål att fylla som det gamla livet skapade. Hålet behövde fyllas av kärlek, kontakt med sig själv och omgivningen och närvaro i nuet.

Ja hur går man från vetenskapliga studier på Cambridge, där det enda som räknas är saker som anses vetenskapligt bevisat till att istället leva livet som en munk? Och är inte just kombon av vetenskap och medveten närvaro det bästa sättet att närma sig olika typer av problem?

TWOII podcast, “From Extraction to Regeneration: Healing Ourselves, Healing Society”; (https://youtu.be/OiUW_OV89dI):

I podden nämner dom låten Comfortably Numb av gruppen Pink Floyd. Dom tycker att den väldigt väl beskriver deras tillstånd före deras spirituella uppvaknande. Ett tillstånd där man distanserar sig från allt som är jobbigt och oroande genom att stänga av sina känslor och distrahera sig med alltför mycket TV, filmer, Internet, jobb, droger, shopping, ätande och så vidare. För att lösa problem måste vi vara närvarande och försöka förstå istället för att ta till någon form av våld. Det kräver tid, tålamod, välvilja och empati. Att inte ta bra hand om sig själv är också ett slags våld, en typ av inre våld där man orsakar sig själv lidande genom att svika sig själv.

Låten nedan är ett klipp av filmen The Wall som är en enda stor samhällskritik och som visar på det sjuka samhälle vi skapat. Jag kommer ihåg när jag såg den första gången som ung att jag blev så illa berörd av den att jag grät, samtidigt som jag älskar den här musiken. Den här personen som mår så illa och som känner sig så maktlös att hans liv inte längre är värt något för honom och samhället runt omkring som alldeles för ofta använder makt och aggression för att styra människor. Den här låten var också en av dom Pink Floyd-låtar som min kör hade på repertoaren och vi sjöng den under den tiden i mitt liv när jag själv ”vaknade upp” och blev mer medveten.

En överdos när ångesten blivit för stor och inte längre går att distrahera bort? Bristen på kontakt är total – både den inre och den yttre.

Pink Floyd, “Comfortably Numb” (från filmen The Wall); (https://youtu.be/zOyk5qnamjc):

Och här är hela filmen (uppdelade i kortare avsnitt) om någon vill se den.

Pink Floyd, Filmen “The Wall”; (https://youtu.be/Q_dQ1vFUlwY):

Is there anybody in there?

Eller har personen distanserat sig helt och hållet och blivit en zombie?

#bekvämtstum