Inlägg publicerade under kategorin Camino de Santiago

Av Amisa - Torsdag 4 mars 21:27

Frågan jag tyckte borde ställas i dokumentären om Viktor som vandrade från Sverige till Spanien förra året, fick jag svar på idag när jag kollade lokalnyheterna.





Victor caminando!

 




Det jag undrade över var vilka insikter han fick under sin vandring och om det inneburit några förändringar av hans liv. Här följer svaren och Viktor ger också råd till den som vill testa att gå långt (eller utmana sig själv på något annat sätt):

   

 

 

Se mer på Svt:

Viktor gick från Norrköping till Spanien

Fem tips för den som vill gå långt






Om det är någon som saknat mig och undrar var jag håller hus, så är jag strängt upptagen med att kolla husbilsannonser så ögona blöder! Det är inte klokt så många annonser det finns. Nu kollar jag även på bilar som har luftburen värme och har hittat en del som nästan uppfyller alla mina övriga önskningar. Har hittat en bil jag bara älskar, men tyvärr har den nog för låg lastvikt för att komma på fråga. Just nu hoppas jag att det ska komma någon annons på samma bilmodell men av en lite nyare årsmodell, för deras lastvikt är okej trots att bilarna ser identiska ut och har samma mått. Tyvärr verkar dom ha tråkigare klädslar - den vackra blå färgen är utbytt mot tråkigt grått, beige eller vaniljgult.

  



Snart finns jag i en buske nära dig?!    

 


#ienbuskenäradig

Av Amisa - Söndag 28 feb 21:17

Jag kollade just på en dokumentär om Viktor Jinnevång som förra året fick för sig att pilgrimsvandra till Spanien, men inte bara den ”vanliga sträckan” från Södra Frankrike och till Finisterra i Spanien. Istället vandrade han hela vägen från Norrköping och till Finisterra vid spanska Atlantkusten. Det var en vandring på hela 365 mil och som tog 143 dagar att genomföra och han började 29:e april och kom i mål 18:e september. Det kan man kalla vandring!





Viktor vid Vättern, i början på sin långa vandring.

 




Under resan fick han gott om tid att fundera över sitt tidigare liv som kantats av droger och kriminalitet och en anledning till att han fick för sig att gå så här långt var att han kände att han ville bevisa för sig själv att han kunde bestämma sig för en plan och sedan fullfölja den.


Jag känner igen mig i hans beskrivning av den märkliga känslan som infinner sig i slutet av en lång vandring. Å ena sidan är man glad att nå målet, å andra sidan känns det lite tomt och man inser att man kommer sakna det enkla livet och känslan av frihet som man levt med när varje dag har varit som ett oskrivet blad. Vad ska jag göra nu då? Åka hem och leva Svensson-liv igen? Det uppstår lätt abstinensbesvär efteråt, då man längtar tillbaka till det fria livet. Livet är så okomplicerat under vandringen och dom få beslut man måste ta är att sätta en fot framför den andra, bestämma sig för hur långt man orkar gå den dagen och lite då och då känna efter om man är hungrig eller törstig. Med ögon som är som ett litet barns, tittar man förundrat på landskapet runt omkring sig och insuper atmosfären - man är så full av nya intryck.


Jag hade tyckt att det hade varit spännande att få höra om han tyckte att den långa vandringen hade förändrat honom på något sätt och i så fall hur, men tyvärr saknades den knorren. Det är mycket vanligt att människor känner att dom förändras när dom får så mycket tid över till att reflektera över sig själva och sina liv och tidigare upplevelser. Dessutom så växer man otroligt mycket både i självkänsla och självförtroende, för man inser vilken enorm kapacitet man har – en kapacitet som man inte fullt ut utnyttjat tidigare.





Se dokumentären på Svt:
5 miljoner steg


#elcamino #365milsvandring

Av Amisa - 28 december 2020 18:16

Ja, ibland hittar man också det man inte letat efter!

  




På väg upp mot O Cebreiro nära Galicien.

 




Den här mannen tänkte att han skulle ut och vandra för att komma i lite bättre fysisk form. Det blev han också, men han fann också något mer.




Jon F, “Lessons Learned On The Camino de Santiago”; (https://youtu.be/hPz6F-OJBwE):






Att vandra Caminon är svårt vanebildande. Man fylls av harmoni i såväl kropp som själ och dom flesta längtar tillbaka när dom väl gått där en gång.




Caminon finns för alltid i mitt hjärta!

      

 

 

 

En av otroligt många vackra soluppgångar under min vandring.

 

#elcamino

Av Amisa - 28 december 2020 17:55

Ja, det är något jag verkligen funderat över. Spanien har varit nedstängd i flera omgångar – hur går det då för pilgrimerna och för alla som är ekonomiskt beroende av inkomsterna från alla dessa turister? För att kunna förstå hur mycket pilgrimerna betyder för alla små byar man går igenom så behöver man veta att det förra året var nästan 350 000 personer som vandrade på El Camino Frances och bara under den tiden då jag var där, så var det ofattbara 40 000 andra människor där samtidigt!




Tak över huvudet för trötta pilgrimer!

 




När alla dessa människor plötsligt uteblir så blir det en otroligt stor och negativ effekt för alla människor som livnär sig på att tillhandahålla sovplatser, sälja mellanmål eller måltider och apoteksvaror till dom förbipasserande. Det finns till exempel många småbyar där det bor 20-50 personer som tillsammans driver några härbärgen med ca 40 sovplatser, 1-2 kafféer, en restaurant, någon mindre matbutik och ett apotek. När det helt plötsligt inte vandrar förbi 1000 personer varje dag som det brukar, då förlorar dom flesta av byns innevånare sin inkomst.


Och alla som planerat att ge sig ut på pilgrimsvandring, vågade dom ge sig iväg denna sommar när hela samhället plötsligt kunde stängas ner och det kunde införas utegångsförbud?


Här följer några videor om hur läget varit på Caminon i år: först en video med en ägare av ett mindre härbärge, som valde att hålla helt stängt hela säsongen för att inte bidra till smittspridningen, sedan en video med en dam som vandrade trots allt. Hon bokade sina boenden via Booking istället för att bo på härbärgen, som det var ovisst att veta om dom skulle vara öppna efter dagens vandring. Hon verkar tycka att det gick ganska bra att genomföra vandringen trots Coronan. Antalet vandrare har i år varit väldigt lågt och av dom fåtal som vågat ge sig iväg verkar många ha tagit med sig ett tält för att vara säkra på att ha någonstans att sova. I dom flesta av provinserna längs vägen är camping inte tillåten, men jag antar att befolkningen och myndigheterna sett mellan fingrarna med det i år. Ägaren av härbärget berättar att många härbärgen nu är till salu eftersom deras pengar tagit slut, men många har också fått mottagit gåvor från pilgrimer som vandrat där tidigare år och som nu vill stötta ställen dom tyckt särskilt mycket om.




På fot genom byn Trabadelo, där härberget i videon ligger. Det var en fantastisk dag! Vi vandrade längs en flod i en dalgång, solen sken men luften var hög och klar här på väg upp mot höjderna vid O Cebreiro.

 






RobsCamino, “How Are Things on the Camino Now during the Pandemic for Albergues?”; (https://youtu.be/pB0EjS5M020):





Ivar Rekve, “The Camino de Santiago in times of COVID, Porto to Santiago July 2020”; (https://youtu.be/8PWZ_W7M_Ng):


#elcamino

Av Amisa - 16 oktober 2020 11:05

För några veckor sedan fick jag den här bilden av Ken från Texas. Vi hade som vanligt sprungit på varandra på vägen vid ett café straxt utanför den stora staden Logrono. Där fanns ett vackert naturreservat med en sjö och skog, det var väldigt grönt och härligt där. Jag hade för första gången börjat min vandring medan det fortfarande var mörkt, för det skulle bli över 30 grader i skuggan den dagen och jag ville komma fram i skaplig tid då det blir som varmast mellan klockan 13 och 16 på dagen.




 




Två veckor senare hade jag just lämnat storstaden León och var på väg mot den gamla vackra staden Astorga. Hösten gjorde sig påmind även i Spanien och jag hade upptäckt att min regn- och vindjacka inte var särskilt regntät, regnade det ordentligt så blev jag rejält blöt och kall ända in på kroppen. Det var småkallt, blåsigt och regnet hängde i luften och jag hade inhandlat en rejäl regncape i León, Efter Astorga väntade dom höga galiciska bergsmassiven framför mig och jag undrade hur jag skulle klara av dom, det hade ju varit rejält tufft att ta sig över Pyrenéerna. Det visade sig vara betydligt lättare, för stigningen pågick successivt under flera dagar och jag lade mig också till med en bra strategi. Jag stannade på natthärbärgen halvvägs upp till bergspassen, så att jag sedan kunde passera toppen i utvilat tillstånd och med pigga ben nästa förmiddag. Det var en bra strategi för mig, den ska jag fortsätta att använda mig av om jag gör liknande vandringar i framtiden.


Jag tänker så ofta på Caminon och vandringen där och jag undrar om det är någon som vågat trotsa Coronan och ge sig ut och vandra där nu i år? Håller ens härbärgena öppet under dessa omständigheter?




Ringaren av Notre Dame? Nej, det var visst bara jag i min nya rejäla regncape.

 




Den gamla vackra romerska bron i Hospital de Órbigo.

 




Ibland kommer man väldigt långt med hjälp av lite jävlar-anamma och lite goda strategier! Vi förmår så mycket mer än vad vi tror!

 

 

#elcamino

 

Av Amisa - 20 september 2020 22:55

För ett år sedan hade jag dagen innan vandrat över Pyrenéerna och var precis i början på det stora äventyret med att gå den gamla pilgrimsleden ”El Camino Frances” från södra Frankrike och till Santiago de Compostela som ligger nära Atlantkusten i västra Spanien. Det var en häftig upplevelse och när jag var där i början kändes det inte alls självklart att jag skulle klara av att gå dom 80 milen, jag tänkte att om jag lyckas ta mig till Pamplona (knappt 10 mil) så kommer jag att känna mig jättestolt och supernöjd med mig själv. Men efter Pamplona så kom jag liksom automatiskt in i min rytm och fötterna bara gick av sig själv och innan jag visste ordet av hade jag gått halvvägs och mådde superbra av traskandet.


Dagen till ära så har jag skickat en hälsning till min vän Ken i USA. Jag mötte honom första gången vid frukosten vid klostret i Roncevalles och sedan sprang vi på varandra var och varannan dag under dom första 40 milen, så vi hann bli goda vänner.




Det stora klostret i Roncevalles, där dom flesta pilgrimer sover efter att ha tagit sig över dom branta bergen i Pyrenéerna.

 



Byn Burguete som ligger efter några kilometrar.

 




Lite boskap i bergen i Navarra.

 



Byn Espinal.

 



Om du missat att läsa om vandringen och nu blivit nyfiken så börjar berättelsen här:

El Camino de Santiago



#elcaminodesantiago


Av Amisa - 12 april 2020 23:11

Jag tror inte att jag har visat mina Compostelor (pilgrimsintyg) för någon och inte heller tagit några bilder på dom. Dom betyder inte jättemycket för mig utan alla minnen från pilgrimsvandringen känns mycket viktigare. Jag vet ju vad jag har gjort, utan att ha ett papper som talar om det för mig. Men jag insåg att det kanske ändå är en bra idé att ta en bild på dom för någon gång i framtiden om jag blir gammal och glömsk, så kanske det är trevligt att ibland kunna bli påmind om svunna dagar då jag ännu var stark och kraftfull. Så här kommer dom:




Välkomst-Compostelan, där det står vilken dag jag ankommit till Santiago de Compostela på min pilgrimsvandring.

 



Och så ett annat mer utförligare certifikat, där det står när jag kommit fram, när och var jag startade min vandring, distansen jag vandrat och namnet på den vägen. Det här certifikatet blev tyvärr ganska skrynkligt eftersom det ösregnade när jag kom till Santiago och det rann vatten från mina ärmar när jag tog emot det, för jag var så blöt. Jag har tänkt att jag ska ta och stryka det lite med strykjärn och antar att lite fukt skulle kunna göra det mera slätt, men jag har inte vågat testa detta ännu eftersom jag är rädd för att bläcket kanske ska rinna iväg och förstöra hela certifikatet.




Det mer utförliga, men hopplöst skrynkliga certifikatet.

 


#pilgrimsvandring #compostelor

Av Amisa - 12 april 2020 12:39

Jag tror att antalet vandrare kommer att öka väldigt mycket inom dom närmsta åren, för det är allt fler som får upp ögonen för att vandring är ett trevligt sätt att upptäcka ett land på och det är också så fint med alla trevliga människor man lär känna längs vägen. År 2019 var det nästan 350 000 personer som vandrade på El Camino Frances och bara under den tiden då jag var där, så var det ofattbara 40 000 andra människor som var där också. Helt otroligt att det kan vara så mycket människor där samtidigt! Många vill sedan hitta nya spännande vägar att vandra på och det finns många olika vägar att ta sig till vallfärdsorterna Santiago de Compostela, Rom och Jerusalem. Dessutom finns det ju också en massa andra mindre vallfartsorter som t ex Trondheim och Vadstena som man ju också kan vandra till eller fina vandringsleder i skogen eller i fjällen när man längtar efter en fin naturupplevelse. Dessutom är ju vandring ett sätt att slow-resa som är sunt både för vår miljö (särskilt när den sker lokalt eller regionalt), vår kropp och vår själ.


Nu finns en ny TV-serie där man får följa ett brokigt gäng britter då dom vandrar lite delsträckor på Via Francigena, en av pilgrimsvägarna till Rom. Via Francigena börjar egentligen i Canterbury i England och sträcker sig 190 mil till Rom, men i TV-serien börjar dom sin vandring på gränsen mellan Schweiz och Italien. Det händer väldigt mycket inuti människor när dom pilgrimsvandrar, så det är spännande att följa vilka tankar som väcks till liv. Det kan handla om meningen med livet, vad som händer efter döden, vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt och folk öppnar sig och delar saker som dom kanske aldrig tidigare vågat diskutera med någon.
Alltså en vanlig dag på Caminon!

  



Länkar till TV-programmen om pilgrimsvandring:

Pilgrimsvandring mot Rom

Pilgrimsvandringen i Spanien



Mer fakta om El Camino Frances:
https://vivecamino.com/en/the-camino-de-santiago-in-2019:-records,-routes,-pilgrims-all-you-need-to-know-no-554/



En byggnad i Astorga designad av Gaudí

 



Ett minne från Caminon dyker också upp i mitt huvud…..
När jag var i slutet av min vandring, strax utanför staden Astorga satt jag på ett fik då jag fick höra några kvinnor prata svenska. Jag mötte inte särskilt många svenskar på min vandring, så därför tyckte jag att det var extra kul att träffa någon hemifrån och gick fram och presenterade mig. Det visade sig att dom var en grupp väninnor från Göteborgsområdet och dom deltog i en organiserad vandringsresa. Dom gick alltså några kortare sträckor lite här och där och så dom sista tio milen som man måste gå om man vill få en Compostela (pilgrimscertifikat). Däremellan bodde dom på fina hotell, gick på vinprovningar, spabehandlingar och liknande. Dom hade undrat om det verkligen var sant att det finns folk som går hela vägen eller var det kanske bara en myt? Jag intygade att ”Jo då, vi är många som gått ända från Franska gränsen och det finns även en hel del fransmän och belgare som promenerat ända hemifrån sina hemorter.” Det var kul att se deras förvånade miner!



#pilgrimsvandring

Presentation

Omröstning

Är du intresserad av hur du fungerar psykiskt?
 JA, vad intressant!
 JA, men det verkar svårt!
 Ja, det tror jag?
 Kanske, men ser inget behov?
 Nej, är rädd för vad jag kan hitta där!
 NEJ, jag består bara av en kropp!
 NEJ, vilket trams!
 Annat - kommentera gärna vad

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se