Inlägg publicerade under kategorin Gamla tider

Av Amisa - Torsdag 10 juni 23:08

Är i byn Yxnerum vid den stora sjön Yxningen. Här finns båtbryggor med väldigt många ångbåtar som man kan boka om man är ett gäng som vill ut på sjön.

Det står här att båten Ejdor var med i Madicken som spelades in 1979.

Av Amisa - Torsdag 20 maj 18:53

Om du gillar pippifåglar så är det på Skäret i Nävekvarn du ska befinna dig i idag. På förmiddagen när jag kom hit träffade jag nämligen en fågelskådare som skrockade och sa att snart kommer det vara fullt med folk här. Han hade nämligen siktat en fågel som sällan kommer till Sverige, det var en Silkeshäger. Jag fick titta i hans teleskop och såg en rätt stor vit fågel med stora fjädrar på nacken.



Här ute ligger Skäret, en ö som man når via en gångbro.

Här växer några stora bokar, också det är lite ovanligt i den här trakten.



Här har jag inte varit sedan jag var barn och vi var ute på Skäret och badade.





Här finns många fina klippor att sola på eller bada från.

Efter en stund ser jag mannen igen, men då i sällskap med sådär femton andra personer. Oj, vad snabbt det gick! Jag trodde det skulle ta en stund, att dom flesta skulle ha en bit att åka. På väg mot fastlandet igen möter jag flera personer med stativ och kikare på jakt efter en bild på denna i Sverige ovanliga fågel.



Blommande hägg som doftar fantastiskt!

Segelbåtshamnen.



Och stranden.

Precis nere vid vattnet ligger också en camping.



Här på parkeringen stod bara en bil när jag kom, men nu fylls det på hela tiden.





Ett kafé nere vid segelbåtshamnen.

Det fanns också en annan tanke med mitt besök här i byn. Jag har en moster som numer bor här och jag har inte sett henne på flera år, men nu tänkte jag gå dit och se om hon var hemma.


När jag kom hit åkte jag genom samhället och såg hur fint det var med dom gamla bruksbyggnaderna, så jag tänkte att jag skulle ta en promenad runt samhället och sedan söka upp min moster som bor längre upp i byn. Även här finns en stor å, Näveån, som spelat stor roll för orten.




Så här ska en riktig båt se ut tycker jag! Visst är det praktiskt med plastbåtar, men en riktig båt ska vara av trä och fernissad.





Här finns nu en rastplats, men förr låg här ett vattenkraftverk.




På orten finns Näfveqvarns bruk, jag tror inte dom har någon verksamhet kvar här längre men förr tillverkades här saker av gjutjärn. I många gamla torp häromkring finns till exempel gjutjärnsspisar från det här bruket.




Andra saker som tillverkades var urnor, bänkar, soffor, jordbruksredskap och vagnshjul.





Förr fanns en liten järnräls ner till hamnen. Där transporterades gjutjärnsgodset ner till hamnen och sedan drogs vagnen upp på berget igen med hjälp av hästar.

Det här huset var förr byns post och telegrafstation.



Nu har jag kommit upp en bit i samhället och googlar mosters adress, för hon har flyttat för några år sedan och jag vet inte riktigt var hon bor. Tur att det är ett litet samhälle och bara en person med det namnet!

Boulebanan i byn, där moster brukar spela en omgång med sina vänner.



En vattendamm.





Sedan är jag framme hos moster och hon blir jätteglad över att få besök. Det senaste året har varit så tråkigt tycker hon för hon har inte kunnat träffa barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner som vanligt under den här perioden och en del aktiviteter som hon brukar delta i som till exempel inomhuscurling har varit inställt. Min moster är en väldigt social person och då blir det väldigt tråkigt att inte kunna träffa andra som man brukar. Det känns fint att träffas igen och jag får flera kramar av min moster som nu är vaccinerad och får krama igen!
:)



Ja, ingen tvekan att det är här moster bor! Hon har gröna fingrar och båda hennes uteplatser prunkar av växter.





Jag blir kvar hos min moster i flera timmar, så det är eftermiddag när jag går tillbaka till Pärlan. Jag följer den fina ån vägen ner till hamnen.


#silkeshäger #nävekvarn

Av Amisa - Tisdag 16 mars 10:30

 





Många barn skrev till Astrid Lindgren och frågade om hon inte kunde skriva ytterligare en bok om Bröderna Lejonhjärta och om vad som hände dom när dom slutligen kom till Nangilima. Astrid skrev då ett svar till barnen och det publicerades i Expressen 1974. Det lyder såhär:




"Nu skriver jag till alla barn som har skickat brev till mej om Bröderna Lejonhjärta. Jag kan inte svara var och en särskilt, för då skulle jag aldrig hinna göra något annat. Men visst blev jag glad över era brev och för att ni tycker om Lejonhjärtaboken, väldigt glad blev jag. Ni vill att jag ska skriva en bok till och berätta hur det var i Nangilima. Nej, någon mer bok om Jonatan och Skorpan blir det nog inte tyvärr. Men jag kan tala om bara för er - här, nu, i brevet - hur det gick för dem i Apelgården i Nangilima.

 

Mattias blev så glad så han grät, när de kom ridande in på hans gård om kvällen. "Inte trodde jag ni skulle komma så snart", sa han. "Käre lille pojk", sa han till Skorpan, "nu får jag ju vara farfar åt dej igen!"

 

Det var en stor fruktträdgård omkring Mattisgården, och längst borta i ett hörn växte det ett jättestort gammalt äppleträd. Skorpan byggde en koja åt sej uppe i det trädet, ja, Jonatan hjälpte honom förstås. Det var ett bra klätterträd som det gick lätt att komma upp i. Till och med Mattias klättrade upp där en gång, men han klättrade snart ner igen. Grim och Fjalar fick bo i Mattias' stall, för ett stall hade han förstås. Han hade en häst också som hette Sturkas, konstigt namn, va? Den hästen var grå och väldigt snäll men kunde inte hoppa riktigt så bra som Grim och Fjalar. Fast Mattias brydde sej heller inte om att hoppa så värst mycket, han ville bara ha honom att rida på när han skulle ner till byn och så där.

Jonatan och Skorpan red ut i skogarna precis som Jonatan hade sagt att de skulle göra, och gjorde sej lägereldar än här och än där och var borta i dagar och nätter och badade och dök i sjöarna, men de kom alltid hem till Mattias igen.

 

I Nangilimas skogar fanns det inga vargar men det fanns vildhundar. En kväll när Jonatan och Skorpan hade lagt sej vid sin lägereld, kom det en vildhund tassande fram till dem. Först tordes han inte komma nära, men till sist la han sej ner bredvid Skorpan, och när Skorpan klappade honom, så viftade han på svansen. För han var en vildhund som ville komma till människorna. Och han blev Skorpans hund och fick namnet Mecke. När Skorpan och Jonatan var ute och red, sprang han alltid bredvid, han ville vara med Skorpan hela tiden.

 

Nej, Tengil och Katla kom inte till Nangilima. Tengil kom till en plats som hette Lokrume. Jag tror inte han fick det sa dåligt där, men aldrig mer kunde han plåga och förtrycka några människor. Jossi kom också till Lokrume och när Tengil och han möttes, stod de stilla och bara glodde på varann, sen vände de hastigt och gick åt var sitt håll. Vart Katla och Karm tog vägen är det ingen som vet. Skorpan frågade Jonatan, och Jonatan sa: "Kanske de kom till Sorokaste." Men han berättade inget om Sorokaste, så varken jag eller Skorpan vet vad det är för en plats.

 

Jonatans och Skorpans mamma kom först till Nangijala. Där tog Sofia hand om henne, hon fick bo i Tulipagården. Och så småningom kom både mamman och Sofia till Nangilima och de bodde i ett trevligt hus tillsammans nära Apelgården. Jonatan och Skorpan hälsade på dem där varenda dag - det var som att ha två mammor ungefär, även fast pojkarna inte bodde hos dem.

 

Ja, nu vet ni på ett ungefär hur det gick.

Tack för att ni skrev till mej.

Hej, hej!

 

 

Astrid Lindgren"

Av Amisa - Söndag 14 mars 12:00

En dag som denna så är väl det här en väldigt aktuell låt? Vet inte riktigt varför dom hade så mycket mot schlagerfestivalen, men gissar att dom tyckte att man skulle använda pengar och energi till viktigare saker?


Jag tycker nog att schlagerfestivalen kan få finnas som den enande kraft den är för många, men att det är lite onödigt långt med alla dessa delfinaler.




Men säga vad man vill om innehållet i den här låten – visst är den lite kul i alla fall? Och den säger mycket om hur samhället såg ut då på 70-talet....

  

 

 

 


Gubbsen i Nationalteatern.

 

 

 

 


Nationalteatern, ”Doin' The Omoralisk Schlagerfestival”; (https://youtu.be/PA5-DaCmDWw):


#nationalteatern #sillstryparen

Av Amisa - Fredag 5 mars 21:05

Vad tänker ni när jag säger Nationalteatern? Ett gäng hippies för länge sedan, eller tänker ni liksom jag på ett gäng skådespelare och musiker som ville lära sig att förstå sin samtid och sedan påverka genom att skapa debatt och engagemang runt olika samhällsfrågor. Jag växte upp med deras musik och förortsunge som jag var så var det lätt att känna igen sig i deras texter om den hårda, tuffa miljön och människors behov av det mjuka och vackra i tillvaron.




Gruppen startade bland några studenter i Lund.

 




När gruppen var nyskapad och bestämde sig för att ta namnet Nationalteatern, blev dom uppsökta av Ingmar Bergman som ansåg att dom inte kunde ta det namnet – dom var ju bara en liten kvartersteater på Hissingen i Göteborg. Han fick då svar på tal, att Dramaten där Ingmar för tillfället regisserade inte heller var något annat än en kvartersteater, en kvartersteater för rikingarna på Östermalm.




Senare började dom också att turnera på andra platser än Hissingen och blev sedan kända över hella Sverige.

 




Nationalteatern jobbade från början med barn och ungdomar på Hissingen, men hade avsikten att sedan nå ut till hela landet. Det lyckades dom alldeles fantastiskt bra med, dom blev inte bara kända för oss som var unga då utan har älskats och spelats av flera generationer av människor efter det.




På hemmaplan i Backateatern på Hissingen.

 





Jag tycker att den här musiken fortfarande är väldigt relevant, för vi ha ännu många människor som inte bara har ett enkelt och okomplicerat liv, utan som får kämpa sig fram i tillvaron i socialt utsatta områden.


Just nu går det på SvtPlay en dokumentär i två delar om hur gruppen kom till och hur den senare formades vidare. Intervjuaren beskriver hur dom här personerna fortfarande efter 50 år är så otroligt tajta tillsammans. Dom kan ha häftiga diskussioner där dom tycker väldigt olika, men mellan dom finns det så mycket kärlek och respekt att Gud nåde ta den som ger sig på någon i gruppen! För er som gillar teater, musik och samhällsengagemang vill jag bara säga:





Se den och ta ett ordentligt dopp i nostalgihavet!

  






Se dokumentären på SvtPlay (1 tim):

Vi är barn av vår tid – Avsnitt 1


  


Här kommer också några gamla godinglåtar med dom:



Nationalteatern, ”Barn av vår tid”; (https://youtu.be/WypFTczOLqE):






Nationalteatern, ”Ingelas Sång”; (https://youtu.be/Lw3AIaMzeYg):






Nationalteatern, ”Ut i kylan”; (https://youtu.be/IiFRX4wNMg8):






Nationalteatern, ”Bara om min älskade väntar”; (https://youtu.be/4GEPrBb5VkE):






Nationalteatern, ”Livet är en fest”; (https://youtu.be/Xf0JgXmyGt8):






Oj många låtar blir det, det finns så många favoriter!

Älskade Nationalteatern!

      




#nationalteatern #livetärenfest

Av Amisa - Torsdag 11 feb 14:15

Jag har funderat på hur silverapostlarna kan ha sett ut. Dom kallas också Karl den Stores silverapostlar eftersom dom ursprungligen skänktes av honom till ett kloster på 800-talet. Dom är alltså väldigt gamla. Kanske liknade dom någon av dom här, fast helt i silver?




En enkel människa ungefär som den här (Maria och Jesusbarnet från katedralen i Burgos).  

 




Eller en mer prålig som den här avbilden av Sankte Jakob (ständigt denna Jakob!) i katedralen i Santiago de Compostela. Den kallas också kramarnas apostel för enligt tradition så går besökaren av katedralen  upp i en trapp bakom Jakob och kramar om honom och visar sin vördnad.

 



Jag leker också med tanken om vart silverapostlarna tagit vägen. Tänk om dom faktiskt aldrig fördes till Sverige? Kanska dom gömdes undan någonstans i Polen av dom rättmätiga ägarna eller av Jakob Bagge själv. Eller kanske fanns det någon tredje part som passade på att lägga beslag på dom antingen vid tumultet i Kraków eller vid Stegeborg? Det är iallafall konstigt att dom aldrig hittats under dom mer än 400 år som gått sedan dom gömdes.





Det är inte bara jag som tycker att den här historien är fantasieggande, de tycker också Jan Mårtenson som skrivit en thriller där historien kretsar runt silverapostlarna.

 





Jag har inte läst den boken, men kanske borde jag det? Däremot läste jag i min ungdom en bok som min bror hittat om denna legend. Det var "De tolv apostlarna eller Jakob Bagges skatt", en historisk roman från konung Sigismunds och hertig Carls dagar av Carl August Cederborg. Den är skriven i början av 1900-talet och författaren har också skrivit om andra händelser i den svenska historien till exempel om Snapphanarna.

 

#jakobbaggesskatt

Av Amisa - Torsdag 11 feb 13:00

Jag kom just på att det finns en spännande koppling mellan "Huset Silfvercronas gåta" och orten där min mamma har växt upp. Det är i det lilla samhället Mem där Göta kanal har sitt utlopp i Östersjön. Även där finns ett slott, Mems slott, som fått en skatt nergrävd och undangömd i orostider på 1500-talet.


Det lär vara tolv stycken silverapostlar i samma storlek som 12-åriga barn. Dom hade tagits som krigsbyte  från Krakóws domkyrka i Polen av Jakob Bagge på 1500-talet och ärvdes senare av hans son Erik Bagge. Kung Sigismund av Polen och Litauen, krävde senare att få tillbaka krigsbytet och då grävdes silverapostlarna ner någonstans. Sedan angrep kung Sigismunds skepp Erik Bagge vid slaget vid Stegeborg (inte så långt från Mem) varpå Erik Bagge dog och tog med sig hemligheten om vart silverapostlarna gömts med sig ner i graven och till dags datum har dom aldrig återfunnits.


Jag tänker att det är lite märkligt att dom aldrig hittats för silverapostlarna var ju stora som riktiga människor och Erik Bagge lär knappast ha grävt ner dom själv, utan det var helt säkert undersåtar som gjorde det och det är konstigt att inte någon av dom någonsin yppade hemligheten efter Eriks död. Kanske dog också dessa personer vid slaget vid Stegeborg?





Mems slott där min morfar jobbat som trädgårdsmästare.

 





Under min uppväxt var Mems slott ägt av Centerns ungdomsförbund och dom hade det som en kursgård. Därefter blev det en konferensanläggning och jag har själv varit där på kurs en gång. Sedan 2001 ägs det av en privatperson och används för privat bruk.


Det lär spöka där då "den vita frun" ibland visar sig både inne på slottet och ute i trädgården. Det har jag aldrig hört talas om trots att min släkt bott på platsen under flera generationer och min morfar jobbat vid slottet. Det ska jag fråga min mamma om, hon är väldigt vidskeplig och säkert rädd för spöken, så hon borde nog känna till om det setts spöken där under hennes liv.





Kanske spöket vet var silverapostlarna är gömda? Tänk om dom snart skulle hittas, vilket mirakel det skulle vara efter mer än 400 års bortvaro!!!

  





Här kan du läsa mer om Mems slott och De tolv silverapostlarna:

Mems slott


#detolvsilverapostlarna #memsslott #bagge

Av Amisa - Onsdag 10 feb 20:30

Du som är 55+ kanske kommer ihåg en gammal TV-serie från 1974, Huset Silfvercronas gåta. Det var en väldigt spännande historia som var inspirerad av Edith Nesbits ungdomsbok Huset Ardens gåta. Jag blev väldigt fascinerad av den då jag såg den som barn.


Två kusiner, Lisa och Lasse, befinner sig tillfälligt på slottet Silfvercrona där dom får höra en legend om en skatt som gömdes undan för väldigt länge sedan. Av en slump hittar dom ett mystiskt rum med klockor som går baklänges och där finns också en magisk spegel som är en portal in till svunna tider. När dom går igenom den hamnar dom på samma plats, men vid olika tidsepoker i historien och dom kan följa vad som har hänt under tidens gång och se hur folk har det då.


Det visar sig också att Tant Hedvig som bor på slottet och som tar hand om det, också finns där i dåtiden. Första gången dom går igenom spegeln så hamnar dom på mitten av 1400-talet då bönderna gör uppror mot slottsherren och det är då skatten göms undan för första gången.




Lisa hittar det mystiska klockrummet och följer efter en svart katt in genom spegeln och kommer ut år 1436.

 





Hon blir upptäckt men lyckas smita iväg.

 





I köket träffar hon Tant Hedvig som inte alls är förvånad att se henne. Hon visste att Lisa skulle komma och ger henne en nyckel och hon blir tillsagd att släppa in ledaren för bondeupproret då han kommer.

 





Hon får också veta att Lasse blivit tillfångatagen och nu sitter i en fängelsehåla nere i källaren så hon tar sig dit, lurar bort vakten och släpper ut Lasse. Nyckeln lämnar hon över till hans medfånge som också väntar på upprorsmännen. Han får släppa in dom.

 





Tillsammans skyndar dom sig att lämna den här farliga tiden genom den magiska spegeln.

 




Dom två kusinerna spelades av Birgitta Sundberg och Per Dyme och Tant Hedvig av Meta Velander. Serien spelades bland annat in på Glimmingehus, Gripsholm, Tidö, Skokloster och Penningby slott.




Det var verkligen kul att se den här retroTV-serien!!!

  

 


#husetsilfvercronasgåta #retrotv

Presentation

Omröstning

Är du intresserad av hur du fungerar psykiskt?
 JA, vad intressant!
 JA, men det verkar svårt!
 Ja, det tror jag?
 Kanske, men ser inget behov?
 Nej, är rädd för vad jag kan hitta där!
 NEJ, jag består bara av en kropp!
 NEJ, vilket trams!
 Annat - kommentera gärna vad

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se