Kom just på att det är Skottdagen idag, den dag som tjejer kan fria till sin älskade. Jag gissar att det väl luckrats upp med tiden , så att tjejer nu förhoppningsvis tycker att det är okej att fria vilken dag som helst under året om det det känns rätt.

Det vore spännande att höra om det är någon som tagit tillfället i akt och har friat?
Kommentera gärna!

#skottdagen #frieri

Nu har vi fått en ny låt att träna på till nästa körträff. Det är den gamla trallvänliga låten ”You’re my inspiration”. Jag gillar verkligen den låten och dess stämmor, så det blir kul att ta itu med den.

Chicago, You’re my inspiration:

https://youtu.be/CRfy1yorkec

#chicago

Har ni sett mantor i livs levande livet? Dom är jättehäftiga, glider smäckert runt i vattnet och ser nästan ut som om dom flyger.

För rätt många år sedan var min syster och jag i Oman och en gång fick vi se någonting konstigt som vi aldrig sett förut. Vi såg en stor manta som gång på gång hoppade upp från vattnet och landade med ett rejält magplask. Guiden som vi hade med oss förklarade det beteendet med att mantan fiskade och när han landade med en smäll så blir småfiskarna i vattnet förvirrade och paralyserade och lätta att äta. Jag vet inte om det stämmer för mantor lever väl så vitt jag vet på plankton och dom borde väl gå bra att fånga ändå?

Simmande manta:

https://youtu.be/yfgJx-ShRGI

Jag hittade videor som visar hela grupper med mantor som hoppar upp ur vattnet. Det handlar tydligen om att visa sig på styva linan för att attrahera en partner.

En hel grupp mantor som hoppar:

https://youtu.be/oz6zOyZpYTY

#hoppandemantor

Idag har vi varit i kyrkans café och haft fredagsmys för alla åldrar. Vi har ätit tacos, haft lekar och en kortare andakt, sjungit sånger och fikat.

Det känns fint att vi träffas också så här och bara umgås och hänger lite tillsammans. Jag tänker att umgås är en viktig del av gemenskapen i en församling, så att vi lär känna varandra bättre och kan bygga vänskaper som finns där för oss också i tider då vi behöver stöd och hjälp från andra.

Snart är det också dags för vår pastor att gå hem på lite mammaledighet, för hon går i väntans tider och har förmodligen bara några veckor kvar tills den lilla kommer.

#fredagsmys

Idag har jag varit och hälsat på min mamma som bor i andra änden på stan. Jag åkte spårvagnen dit och vid samma hållplats som jag gick på så klev också ett gäng smågrabbar i tioårsåldern på. Dom hade köpt en hel påse med bubbelgum och var nu väldigt noggranna med att detta skulle delas fullständigt lika. Jag funderade just på det att barn ofta är väldigt noga med rättvisa och att vi vuxna väldigt tydligt förklarar och lär ut till barn hur man delar lika. Men vad händer sen med oss vuxna?

När jag var barn pratades det mycket om rättvisa och solidaritet, men sen kom 80-talet och med ens så förändrades Sverige från att vara ett ganska kollektivistiskt land till att bli ett ganska individualistiskt land där dom flesta bara vill roffa åt sig så mycket som möjligt för egen del oavsett om dom behöver det eller ej. Varje människa ses som sin egen lyckas smed och om vi blir allvarligt sjuka, arbetslösa eller haft oturen att födas med sämre möjligheter än andra så får vi skylla oss själva.

Jag tycker att det kunde vara bra om vi kunde hitta ett mellanläge där vi känner ett eget ansvar och driv att göra något vettigt med vårt liv efter den förmåga vi har, men där vi fortfarande känner medkänsla med dom mindre starka i samhället. Hur kan vi skapa ett sånt samhälle? Och varför har vi ett samhälle där så många har svårt att hitta en uppgift att fylla? Borde det inte gagna oss alla, om människor uppmuntras att göra det dom kan för att bidra till samhället istället för att förmedla att en del inte platsar, inte behövs och hamnar i utanförskap?

Killarna var väldigt pratsamma och glada så dom berättade gladeligen vad dom heter, vilka som var syskon med varandra, var dom bor osv. Jag undrade hur det kom sig att dom går i skolan i ena änden av stan, men bor i den andra. Var det kanske så att dom går i musikklass? Det finns nämligen sådana i skolan som ligger nära mitt hem. Nej så var det inte sa dom, och för att riktigt övertyga mig om den saken så sjöng några för mig. Ja, ska man gå efter sången så tror jag nog att dom skulle kunna gå i musikklass, för jag tyckte det lät riktigt bra! När dom sedan gick av en efter en blev det väldigt tyst och tråkigt utan dom, för det var kul att prata lite med det unga gardet.

Jag hoppas dom alla får se fram mot en fin framtid, där dom får känna sig behövda!

#rättvisa #solidaritet #varabehövd

Kan man bli medberoende till Gud? Ja det tror i alla fall jag, för hur kan det annars finnas religiösa sekter och fundamentalister? Jag tror att det finns risk att en person som tidigare haft ett medberoendebeteende mot andra människor också kan utveckla det mot Gud eller Jesus. En vilja att vara till lags mot den man ser upp till, i en förhoppning om att i gengäld bli väl behandlad tillbaka. Men vad tycker Gud då om det? Är det inte jättebra att vi är fromma kristna som gör som Vår Fader önskar?

Nej, jag tror inte att det är sunt alls! Den Gud jag har mött betonar hela tiden att jag bör följa mitt eget sanna jag och använda mitt eget förstånd och vilja med vad jag ska göra med mitt liv. Det är endast på det sättet som jag kommer att bli riktigt lycklig och också ägna min tid åt att göra saker som gagnar både mig själv och andra. Gud vill inte att jag ska vara medberoende till någon, inte heller till honom. Tänk också vad lätt det är för någon stark ledartyp att förleda människor som är medberoende till Gud/Jesus! Det är bara att påstå sig veta vad Gud vill och så kräva av dom andra att dom lyder det dom sagt. Är det inte precis just det som hela Knutby-fallet handlat om?

En god vän som också är en 12-stegare brukar prata om ”12-stegstalibaner” dvs människor som till punkt och prick följer 12-stegsprogrammet med en väldigt rigid inställning. Dom utvecklar liksom ett slags beroende mot själva programmet och vågar aldrig lita på sin egen kraft att någonsin lära sig att stå på sina egna darriga ben.

Det här med medberoendeproblematik är krångligare att ta sig ur än vad man kan tro, det är ett missbruk i sig självt. Själv ifrågasätter jag med jämna mellanrum mina egna beslut. Är det här verkligen min egen högsta önskan eller vill jag göra det här för att jag tror att det är vad Gud skulle önska av mig?
Ja, så komplicerad är jag!

#medberoende #12-stegstaliban #sekter

Anna Holmlund är skicrosstjejen som hade oturen att krascha under en träning i december 2016. Hon drabbades av en allvarlig hjärnskada och blev liggande i koma i fem månader. Efter att hon vaknat upp så var hon tvungen att lära sig allt från början igen, att röra armar och ben och att tala osv. Det finns en SVT dokumentär om hennes väg tillbaka till livet och man kan inte göra annat än att beundra henne, för hon är en sån enorm kämpe. Hon säger att det roligaste hon vet är att träna och verkar oftast ha orken och optimismen att kämpa vidare trots att det är svårt och tar emot. Hon tror verkligen på sin kraft och möjlighet att förbättra sin kropp och sitt liv trots dåliga odds. Jag tror att vi alla har väldigt mycket att lära oss av henne och jag brukar tänka på henne då jag klagar över någon liten krämpa.

Ett år efter kraschen lyckades hon ta sitt första steg och igår hörde jag att hon gjort sig av med rullstolen och nu istället går med en krycka. Med hennes ”djävlar-anamma” så klarar hon sig nog snart utan den också!

SVT dokumentär:
https://www.svtplay.se/video/18046907/anna-holmlund-jag-vill-aka-hem

#kämpe #optimism #annaholmlund

Igår hade vi träff på Livsstegen och delade våra erfarenheter om i vilka situationer vi känner oss maktlösa.  Jag tycker att det blev ett väldigt bra möte där vi vågade vara väldigt öppna och ärliga mot varandra och jag tror att en del blev förvånade själva över sitt mod att dela både om upplevelser i barndomen och om hur man själv har sårat människor i sin närhet. Flera uttryckte sin tacksamhet över att ha hittat till denna grupp eftersom dom känner att det är första gången dom funnit ett forum där det är okej att prata om sådant som skaver i livet. Ofta känner vi också skuld och skam över det jobbiga som hänt tidigare i vårt liv. Att våga prata om det är början på ett läkande och det är viktigt att vi börjar känna och ta ansvar för vår del i det som gått fel i livet. När vi börjar prata om det svåra så förlorar det sin förlamande kraft över oss och vi kan börja känna oss mer levande igen.

Här var det fullkontakt, ingen tvekan om saken!

Jag tror det är viktigt för alla människor att hitta forum där man kan prata väldigt uppriktigt om livet och dom problem vi alla träffar på under ett liv. Jag gissar att många människor saknar det i sin vanliga umgängeskrets.

#livsstegen #maktlöshet #uppriktighet