Ikväll är det helt stjärnklart så jag hoppas att få se lite av månen. Det är så fint när man är ute på bystan där det inte finns en massa gatlyktor som förstör upplevelsen.

Hoppas bara att här inte är alltför många träd i sydost som skymmer underverket!

Idag har jag åkt till sjön som jag brukar kalla "Kanelbulle sjön" för den går mer än 360 grader runt. Det här är en favorit plats där jag brukar paddla. Just nu är det nog bra att inte paddla här, för jag har sett fyra storlommar i den här sjön. Dom är fridlysta och kan tänkas ha påbörjat sin häckning nu och då behöver dom få vara ifred, så att dom inte misslyckas med häckningen.

Här är otroligt fint, särskilt på kvällen då solen ligger på ända tills den går ner.

Det är fler som gillar den här platsen så det har också varit lite fler människor här. Även nu efter mörkrets inbrott har jag fått påhälsning av traktens ungdomar som åker i stora SUV:ar med otroligt många lampor på. Antar att det är mer drag nu än en vanlig kväll eftersom det är Valborg idag.

Här kan man också grilla om man känner för det.

Och här står Pärlan och väntar på mig.

Sov gott!

Idag när jag var ute vid Kvillinge kyrka så passade jag på att klättra upp till fornborgen vid Torsklint.

Vägen dit går rakt upp från vägen och jag tänkte att jag hellre ville gå lite snett upp så det inte skulle bli en alltför brant och jobbig väg. Trots allt har jag ont i en höft och det vore trevligt att kunna gå också imorgon!

Alltså valde jag att inte följa vandringsleden utan istället hitta min egen väg upp.

Här verkar också finnas vildsvin för marken är helt uppbökad.

Jag kommer upp på en höjd, men utsikten är inget vidare, för det är rätt mycket träd där. På en del ställen här har det brunnit och jag undrar om det är kommunekologerna som bränt av lite mark med flit eller om det är någon besökare som fått för sig att elda på eget bevåg här uppe. Det kan inte vara så lätt för brandkåren att släcka en brand på denna branta plats.

Dags för lite paus och en banan.

Jag hittar en del stora benrester här oppe. Jag hoppas att ingen äter upp mig också! Men det kan förstås vara ett djur som självdött också?

Jag tänker att den här höjden nog inte är fornborgen utan bara en vanlig höjd, så jag bestämmer mig för att gå ner en bit och så gå upp på nästa höjd som också ser hög ut.

När jag kommer ner emellan höjderna så hittar jag vandringsledernas orange märkning och snart kommer jag upp till borgen.

Här uppe är det en milsvid utsikt. Långt där borta i öster skymtar Bråviken.

Och rakt fram ser man Norrköping. Hela Bråvallaslätten här nedanför var för länge sedan havsbotten.

Tittar jag åt nordväst ser jag sjön Glan som då var en del av havet.

Lite kul växter från vandringen.

Därefter är jag nöjd med min klättring och börjar gå vägen tillbaka igen, men nu följer jag leden. Den här hålan måste väl i alla fall ha varit för liten för rövarna?

Snart är jag nere på vägen igen och siktar kyrkan där min fina Pärla står.

Härligt - kaffet väntar!

Idag har jag varit på Biltema och köpt en sån laddmanick till mobilen som jag letade efter i Katrineholm utan att hitta någon.

Det känns tryggt att veta att jag alltid kan nå omvärlden och har tillgång till min telefon. Härnäst behöver jag få fart på min laptop och min kamera också. Vet inte riktigt hur omtåliga apparater jag ska våga ladda med den här mojängen?

Inatt har jag sovit vid Kvillinge kyrka straxt utanför Norrköping. Jag behövde utföra ett ärende i stan, innan jag ger mig av en längre bit.

Med utsikt över den här gården som också har en gårdsbutik.

Var en sväng inne i stan igår och såg att naturen formligen exploderat medan jag varit ute i Kolmården.



Stora träd har nu den vackra gröna färgen som bara brukar vara en kort tid.

Och på gården har tulpanerna börjat att blomma.

Idag passade jag på att hänga lite mer med min bror och min svägerska. Vi har nästan inte setts som Coronautbrottet, för dom tillhör båda riskgrupper och har därför valt att inte umgås med någon. Nu har dom båda fått sin första spruta och till midsommar kommer dom att ha hunnit få spruta nummer två och ha ett mer aktiverat immunförsvar.

Vi tog en promenad tillsammans och jag fick lite tips på var jag kan fricampa vid en liten återvändsväg där det nästan inte finns någon trafik alls.

Lilla gubben!

Här i torpet bor det ett par som är släkt i släkten och vi stannar och pratar lite skit med mannen innan vi fortsätter vår promenad.

Här i skogen finns sommartid både blåbär, lingon , svamp och blåbär och när vi var barn brukade vi gå ut i skogen och plocka bär med våra föräldrar här.



Här har en kille gjort en MTB-bana i skogen, men tyvärr har även motorcyklar och fyrhjulingar hittat dit och kört så att stigen bitvis blivit lerig och sönderkörd, därav skylten.

Och här har vildsvinen varit och rotat runt. Tänk om jag fricampar här kanske jag har turen att få se dom skygga djuren!

För övrigt har jag glömt att berätta att jag fortsatt att se djur varenda dag. Både igår och i förrgår såg jag rådjur igen.

Uppe på kullen står en hög mast och min bror berättar att det förr stod ett torn här i närheten. En gång klättrade han upp i det och fotade och han såg ändå ut till Bråviken som vi nu är ganska långt bort ifrån. Vi är söder om Norrköping och Bråviken ligger i öster. Det måste ha varit ett rejält högt torn.



Här uppe i backen bor min bror och min svägerska. Deras hus ligger högst uppe i backen och det syns inte här nerifrån.

Sedan blir det lite Corona-fika utomhus. Vi hittade en solig plats att sitta på där det var lä från blåsten.

När vi var barn brukade vi leka med barnen på den här gården. Vi höll på mycket med deras ponnyhästar, men hjälpte också till med att sköta korna, kalvarna och hönsen. Jag har ett tydligt minne av deras pappa som brukade sjunga för korna, då trivdes dom och mjölkade bättre. Jag kommer också ihåg en gång när jag skulle mocka hos korna och råkade halka mitt i en koblajja.

Den här sträckan av Klosterleden har jag vandrat tidigare, när jag gå-tränade inför pilgrimsvandringen i Spanien. Då tog jag inga bilder, så därför kommer dom här nu istället.

Dom sträckor jag tyckt bäst om att vandra på Klosterleden/Birgittaleden är från Kvarsebo till Åby, från Västra Husby till Askeby och från Borensberg till Motala där man går på små vägar och ibland stigar. Dom tråkigare partierna är där man passerar genom större städer som Norrköping och Linköping. Där hamnar man bitvis längs stora vägar med mycket trafik och ibland har det bara funnits en minimal vägren. Det gäller framförallt på sträckan Askeby till Hjulsbro (en stadsdel i Linköping). Om man inte tycker att det är jätteviktigt att gå exakt hela vägen så föreslår jag att man tar bussen på den sträckan istället.




Men här kommer bilder från dagens vandring. Vandringen börjar uppe på kullen i Kvarsebo vid kyrkan.

Här går den krokiga vägen ganska brant ner mot hamnen.

I backen på vägen ned finns ett kors som är ett minnesmärke av Christinas kapell som byggdes här på 1600-talet. Tydligen åkte folk även på den tiden färja över till andra sidan av viken. Kolmården var på den tiden ett fredlöst område bebott av rövare och dom gav sig gärna på folk som färdades genom området. Kanske var det därför man ville över till den andra sidan? Det kan annars vara för att man var på väg mot Söderköping som på den tiden var en viktig hamnstad och då var det här den närmaste vägen att ta sig dit.

Om man har tur och är här på rätt veckodag (öppet lördagar och söndagar) så kan man stärka sig med lite kaffe och hembakat bröd inför vandringen i det här lilla kaféet.

Sedan är man nere vid hamnen och badplatsen. På bänkarna nere vid hamnen råder lugn och ro och här är det så skönt att sätta sig en stund och kontemplera över vandringens syfte och över sitt liv och sin tro.

Här nere finns ganska många hus, en del med mycket snickarglädje.

Sedan går vägen in i ett mer skogigt område med sommarstugor och sommarstugor som blivit tillbyggda permanentbostäder.

Vägen går förbi Kvarsebo varv.

Här står det en gammal lastbil av modell Ä.

Förr tillverkades här kvarseboekor, jag är osäker på om man fortfarande gör det. Jag träffar en man som gillar Rajraj! Ja, Rajraj är alltså hans båt som han nu gör iordning inför sommarens båtutflykter.
:)

Återigen kommer man fram till ett område med mycket hus.

Sedan kommer jag ut till vägen som går från färjan.

Jag är lite osäker på vart jag gick in förra gången för då kom jag uppifrån busshållplatsen, men det visar sig vara den första avtagsvägen jag kommer till. Ja här var det jag började min vandring i höstas. Ska man gå mot djurparken så svänger man här till höger i den lilla korsningen.

Nu är det dags att gå tillbaka till Kvarsebo igen och jag väljer att ta en annan väg dit och följa Sörmlandsleden som går ner mot färjelägret. Åker man över till andra sidan så fortsätter leden som Östgötaleden. Den går tvärsöver Vikbolandet, sedan ytterligare en färja vid Stegeborg och den fortsätter sedan ner till Sankt Annas skärgård. Undrar just vilken Anna det är som fått låna ut sitt namn till vår vackra skärgård?

Här finns det ställplatser. Det kan ju vara ett tips till folk som kanske tänker besöka Kolmårdens djurpark och vill komma dit tidigt på morgonen. Den här platsen är ungefär en mil från djurparken.

Jag hade hoppats att det här fiket skulle vara öppet så att jag skulle kunna få en kopp kaffe här, men det visade sig att dom bara har sommaröppet. Lite oklart när den säsongen börjar.

Vandra vidare!