Idag har vi dels följt bönestunderna på pilgrimscentrumet och däremellan klämt in lite andra aktiviteter. Dagen började med en morgonmässa i kyrkan.

Därefter hade vi tid att titta runt ordentligt i Klosterkyrkan. Jag gillar den här symbolen som påminner om Birgittakorset, enkel men talande.

En staty av Den passionerade Heliga Birgitta.

Den porträttlika Heliga Birgitta gjord av konstnärer i Rom strax efter hennes död.

Det vackra kyrkorummet med sitt tak av valvbågar.

Och Jesus på korset som hänger högt upp i taket.

Några blommor som doftar helt ljuvligt.

Efteråt blir det bibelläsning med delningsrundor av texten. Det brukar hållas i kyrkan, men på grund av Corona hålls det utomhus. Det blir också lite fika och sång. Filtarna beror på att det är ganska kallt i luften.

Inne i pilgrimsbutiken finns ett nyckelskåp som hänger straxt under en bild av Heliga Birgitta. Där hänger en jättenyckel och när jag frågar vart den går så vet dom inte svaret, så det får bli en avancerad gissning istället. Min gissning är att det är nyckeln till våra hjärtan, en nyckel vi sällan tänker på. Är inte det den viktigaste nyckeln av dom alla?

Efter en lunch på stan går vi på en kort vandringsrunda runt stan. Ganska snart springer vi på en fotoutställning som handlar om utanförskap. Många av bilderna visar den utanförskap många psyksjuka känner och är kopplat till den Rättspsykiatriska kliniken som finns här i stan, eller Stora dårhuset som det kallas i folkmun. Det får vi veta när vi småpratar med en äldre farbror där på torget.

Sedan passerar vi Klosterhotellet och dess restaurang.

Och här är Klosterkyrkan utifrån.


Och ett torn som används av Vadstena Folkhögskola. Kanske har deb tidigare brukats till stjärnskådning, för utanför finns många skyltar med info om olika planeter.

På lite avstånd ser vi Vadstena slott.

Vi rundar en halvö och på andra sidan hittar vi en fin sandstrand.

Sedan går vi tillbaka in mot stan och passerar den här statyn av Heliga Birgitta.

Och här är Rödtornet, en av stadens landmärken. Det ligger precis brevid vårt boende och vi kommer tillbaka precis lagom till eftermiddagsbönen.

På kvällen blir det sedan Taizemässa. Det är en enkel mässa av mycket sinnlig natur. Det är tända ljus, mycket sånger av enkel karaktär, böner och tid för egna reflektioner under tystnad.

Idag har verkligen själen fått sitt!!!

Kom på att jag behöver uppdatera min packlista som jag använder vid vandringar. Jag behöver lägga till detta:


En god vän med gott humör och som har leklust en kvar......

.....tillika scout som ständigt är redo att tända en brasa, då man fryser.

Tack för att just du finns i mitt liv!!!

Igår och idag sover vi på pilgrimscentrumet i Vadstena. Där bor vi i ett rum som heter "Jakobs stege" efter bibelberättelsen.

Liksom i den så är det ganska många trappsteg upp till vårt rum.
Nästan ända upp till himmelen!

Det är ett stort rymligt rum med trägolv och högt i tak. Här sover kompisen.

Här sover jag.

Sedan finns det plats för ytterligare två pilgrimer här. Så här i Corona tider finns special regler, att man inte får dela rum med några främmande personer, utan bara med människor som man ändå umgås med.

På nedervåningen i huset finns ett bibliotek.

Där finns en mysig soffhörna och kakelugn och en massa böcker för uppbyggande av våra själar.

Här är köket/kaféet som för tillfället är Corona-stängd för allmänheten, men öppen för pilgrimer.

Här är gammal, mysig inredning i form av gamla skåp, en bänkhörna, bord och så bänkar med fårskinnsfällar.

Och en gammal vedspis.

Kompisen fixar lite värmande te efter att vi varit ute och frusit en del.

Och så är det dags för fika paus.

Här är gudagott att vara!!!

Heliga Birgittas 14:e Bön

Jesus, Faderns ende Son, Hans härlighet och avbild av samma väsen, påminn Dig den enkla och ödmjuka överlåtelsen när Du överlät Din ande till Din Fader och sade: ”Fader, i Dina händer överlämnar jag min ande,” och med Din Kropp alldeles sönderslagen, med Ditt brutna och barmhärtiga Hjärta öppet för att frälsa oss, andades Du ut. Du helgonens Konung, genom denna dyrbara död, ber jag Dig, trösta mig och hjälp mig att motstå det onda, köttet och världen, så att jag, död från denna värld, kan leva endast för Dig. Jag ber Dig att i min dödsstund ta emot min pilgrimssjäl, som varit i landsflykt och som nu kommer tillbaka till Dig.

Amen

Psalm 717:3
Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timman innan gryningen.
Bibelord 1Kor 13:4,7
Bibelord 1Kor 13:13
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem
är kärleken.

Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den

Heliga Birgittas 13:e Bön

Jesus, starka Lejon, odödliga och oövervinnelige Konung, påminn Dig den Smärta vilken Du uthärdade när all Din styrka, både andlig och kroppslig, var helt slut. Du böjde Ditt Huvud och sade: ”Det är fullbordat.” Genom denna ångest och sorg, ber jag Dig Herre Jesus, att ha förbarmande med mig i min sista timma, när min ande är så oroad och försvagad.

Amen

Idag var det så dags för sista etappen på min Birgittavandring. Rutten går från Motala till pilgrimscentrum i Vadstena.


Det är jättefint väder då jag startar från vandrarhemmet på morgonen.

Jag hittar lite fjädrar. För spiritualister ses det som ett tecken från en ängel, som en blinkning. Här finns flera fjädrar, så jag tror nog snarast att det är någon liten pippi som råkat fått sätta livet till.

På en husknut hittar jag den här skylten. Här verkar vara ett fäste för Liverpool fans?

Sedan går jag till Resecentrum där jag ska möta min kompis som ska slå följe med mig på dagens vandring.

Vi besöker Råssnäs kyrka i centrala Motala. Trots att jag i min ungdom bott ett tag i Motala så har jag aldrig varit inne i den. Det är ljust och fint och taket är ett välvt tak av trä. Det är ovanligt där jag kommer ifrån och kanske beror det på att ryssarna härjade en del på Östkusten under 1600-talet och brände ner byggnader i trä.

Här en fin målning.

Och en orgel.

Och en stentavla som jag tror föreställer Heliga Birgitta. Det finns en massa text runt, men man får inte gå fram dit så jag ser inte vad det står.

Sedan går vi över två broar till södra sidan av Motala.


Här hamnmagasin en där många restauranter och caféer håller till på sommaren.

På avstånd ser vi den nyare bron, som ligger längre ut i viken.

Sedan bär det uppför en rätt hög backe och nedanför har vi fin utsikt över centrala Motala. Kyrkan nedanför är den vi var inne i tidigare.

Efter en halvmil tycker vi att det är dags för en paus. Precis vid ett vägkors där vi ska byta riktning finns en missionskyrka och vi lånar deras trappa till vår picnic.

Här sitter vi bra!

Men det är lite kyligt och blir kallt att sitta stilla, så efteråt värnar kompisen upp sin frusna kropp med lite svanhopp innan vi fortsätter vår vandring.

Lite vårfina buskar som vi passerade.

Och ett vackert hus med massor av snickarglädje.

Nästa paus blir vid Västra Stenby kyrka.

Vi hittar en massa gravar där som ser annorlunda ut jämfört med dom "vanliga". Det är väldigt enkla träkors och många gravar är gamla, ända från början av 1800-talet. Kanske kan det vara medlemmar från missionskyrkan som har sådana gravar?

Här är en av dom äldsta, den är nästan 200 år gammal. Antagligen har väl träkorsen bytts ut då och då, för ett träbord borde väl inte hålla i 200 år?

Lägg märke till hur datumen skrivits! Först dag, sedan årtal och månad.

Sedan vandrar vi vidare tills vi kommer till Hagebyhöga kyrka. Där är en vidunderlig utsikt ut över Vättern och bort till Vadstena som ligger ca 6 km längre bort. Den vackra utsikten glömmer jag fullständigt att fota för det har mulnat på och är så kallt att jag bara vill fortsätta så fort som möjligt. Straxt därefter börjar det faktiskt att snöa, men det håller bara på en liten stund.

Kyrktrappan med en massa text i Hagebyhöga.

Och till slut ser vi äntligen Vadstena med sina speciella landmärken.

Här är vi på väg, men nästan framme.

Det här är Vadstena Folkhögskola.

Och så är vi äntligen framme vid Pilgrimscentrumet i Vadstena och min veckolånga vandring har kommit till sitt slut.

Här är klosterträdgård en som är full av blommande äppelträd.

Jag spelade in lite fågelkvitter, men kan inte lägga upp videor på bloggappen, så jag lägger upp den när jag kommer hem om några dagar.

Hopp

Finns det ljus i mörkret?

Sänd din helige Ande för att upplysa mitt hjärta
och styrka mig på min väg, så att jag kan fortsätta
det goda.

Reflektion
För Gud är det aldrig försent. Vägen kan vara svår att se, för livet
har ingen karta. Hur krokig, backig eller tung att vandra vägen än
är så kommer Gud att leda dig och göra vägen möjlig att gå. För
Gud väntar på dig där hemma.

Heliga Birgittas 12:e Bön

Jesus, Sanningens Spegel, enhetens Sigill, Barmhärtighetens källa, påminn Dig de många och olika Sår, med vilka Du täcktes från huvud till fot, sönderriven och färgad röd av Ditt utgjutna och tillbedjansvärda Blod. O, stora och universella Smärta, vilken Du led i Ditt jungfruliga kött av kärlek till oss Gode Jesus. Vad finns det som Du kunde ha gjort för oss som Du inte har gjort? Låt Ditt lidandes frukt förnyas i min själ genom att jag troget minns Ditt lidande, och må Din kärlek förökas i mitt hjärta varje dag till dess att jag ser Dig i evigheten. Du som är allt det godas och all glädjes Skattkammare, som jag ber Dig att ge mig, gode Jesus i det eviga livet.

Amen

Frihet

Vad är sann frihet?

Gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld,
så att allt däri som är dig emot
må sopas bort som aska i blåsande storm.

Reflektion
Att vara fri men ändå fången är människans paradox. Fullt fria var
möjligen Adam och Eva i paradiset, naiva och okunniga. Men så åt
de av den förbjudna kunskapens frukt och blev ivägkörda av Gud
som straff. Människan släpptes ut av Gud med en fri vilja men hon
är fången av sin trasiga längtan efter oskuldens tid. När är du fri?

Heliga Birgittas 11:e Bön

Jesus, Barmhärtighetens oändliga djup, jag ber Dig vid minnet av Dina Sår, som trängde in i Din benmärg och i djupet av Din varelse, att dra mig, eländiga syndare, överväldigad av allt det jag är skyldig till, bort från synden och att gömma mig från Ditt Ansikte som med rätta är förargat på mig. Göm mig i Dina Sår tills Din rättvisa vrede har gått över.

Amen