Om ni har någon stund över under helgen, så kolla då in den här videon där Naprapatjonas och Jonna Jinton övernattar under bar himmel ute på Marsfjället och kollar in norrskenet. Det ser väldigt härligt ut och dom har ett fint samtal.

Här har dom grävt en grop i snön att sova i och nu är det dags att tända en eld och laga lite mat.

Naprapatjonas, ”Jagar norrsken med Jonna Jinton i -11°C”, 30 min; (https://youtu.be/Bhc9u6AONWE):

#norrsken #jonnajinton

Har fortsatt att rensa, men nu bland gamla mejl. Jag hittade då det här mejlet som jag skickat till mig själv och senare glömt bort. På den tiden hade jag 1 timmes bussresa på väg till jobbet och jag började använda den timmen till att meditera. En dag kom den här synen till mig under meditationen och tydligen så skickade jag det här mejlet till mig själv för att efteråt komma ihåg min syn, för så fort man påbörjar dagens stress och jäkt så bleknar minnet snabbt bort och detta var något väldigt speciellt som jag ville komma ihåg. Så här skrev jag:

"Helt galen meditation idag på vägen hit!

Jag mediterade en hel del över vad jag vill förändra till det bättre på jorden.

Ja det var inte så svårt att hitta på något………

Fick sedan en vision av att allt var ljust och varmt och att det var stjärnfall och att jag fick önska mig någonting. Då önskade jag mig att min livsstilsförändring ska bli lyckad, att jag ska hitta ett sätt att leva som ger mig det jag behöver i livet och att jag lyckas skaffa en försörjning av det.

När jag öppnade ögonen var det helt dimmigt ute och jag associerade genast till Avalons Dimmor, dit bara prästinnor kan ta sig. Jag kände tydligt att jag har kraften att ta mig dit om jag vill."

Någon vecka efter jag skrev det här tog jag steget att hoppa ur ekorrhjulet och våga ha tillit till min förmåga att överleva utan det och hittills har jag inte ångrat mig en enda dag.

Vi har en enorm kraft att vara kreativa och skapa vår egen verklighet, men våra tankar och rädslor för att misslyckas kan ofta begränsa oss från att ens våga pröva det.

Till skillnad mot buddister som tänker att vi människor skapar allt på egen hand, så tror jag att jag skapar tillsammans med den högre makten. Jag har en fri vilja och Gud kan hjälpa mig med att ge mig tillfällen att få användning av den viljan. Gud lyfter också min självkänsla och mitt självförtroende, så att jag vågar tro på mina drömmar och idéer.

Sedan är det dags att våga ta skuttet in i nästa kapitel i livet.

Jag älskar dessa skutt som kommer efter en massa funderande och sedan när jag är redo tänker jag:

Bara gör't!!!

#skuttatillnästakapitel

Upptäckte just att Galenskaparna gjort lite nya avsnitt om husvagnsemester, nu när det blivit så populärt med hemester igen. Här köper dom en bättre begagnad husvagn, det blir spännande att se vad dom ska hitta på härnäst.

Lite retrofeeling i deras nya husvagn.

Vem vet, kanske jag också åker till dom här platserna snart? Kristianstad, Jokkmokk, High Chapparal och Södra Näs Camping - jag får nog googla det där sista, har ingen aning om var det ligger men det är säkert trevligt där.

Kanske jag också borde skaffa en sån där blå träningsoverall och en solhatt så att jag smälter in sedan när jag ska flytta in i husbilen om några veckor?

Galenskaparna och After Shave, ”Paus i pandemin, avsnitt 6 med Per och Kerstin”; (https://youtu.be/I6F7EmDI4Xg):

#galenskaparna #detskavahusvagn

Idag är det en helt ljuvlig dag här i Norrköpingstrakten, 13 grader varmt och sol. Därför tänkte jag att det kunde vara läge att testa min torrdräkt i vattnet ute, för jag vill inte ut och paddla utan att veta att dräkten verkligen håller mig torr och varm.

Sagt och gjort, jag åkte norrut upp till Kolmården och en sjö där jag ibland paddlar. På vägen dit var alla sjöar jag passerade is på, så jag var osäker på om jag skulle kunna göra det här experimentet idag, men jag tänkte ändå att den här platsen ligger på norra sidan av sjön och solen gassar här från tidig morgon och tills den går ner så kanske isen borde ha smält där i alla fall?

Mycket riktigt så är här ingen is så långt ögat kan nå.

Så då blev det dags för operation Påklädning - torrdräkt och våtstövlar.

Vantar och mössa, sedan var jag redo för doppet.

Det kändes märkligt! Varmt inuti dräkten, men ändå kunde jag förnimma det kalla vattnet utanför. Det som blev kallast var våthandskarna som blir blöta, men inte värre kalla än att jag stod ut med det.

Överraskningen var att det var så mycket luft inne i dräkten att jag flöt som en kork. Jag låg på rygg och paddlade mig runt i vattnet och det var jättekul! Behöver man egentligen en kanot? Kanske kan man lika gärna dra på sig dräkten och paddla runt i den?

Det som var lite oväntat svårt var att ta mig upp. Jag flöt ju som en kork och hur får man då ner fötterna till botten? Jag fick paddla mig in till riktigt grunt vatten innan jag kunde få ner fötterna och ställa mig upp.

Det passerade lite bilar dom undrade nog vad galningen höll på med. Jag önskade att jag hade kunnat ta en bild på badet, men tyvärr hade jag ingen vattentålig kamera med mig.

Här är jag i alla fall efter badet - torr, varm och behaglig till mods.

Vattnet liksom bara rann av dräkten, det är bara våthandskarna och våtstövlarna som är blöta.

Mission completed!

#missioncompleted

Just nu gör jag något jag sällan gör annars. Jag shoppar för att förbereda myspys i husbilen. Det är nästan en månad kvar tills jag ska hämta bilen, men jag kan inte låta bli för jag är så entusiastisk.Här kommer det jag handlade idag.




Två campingstolar som inte får ta så mycket plats för ända stället där jag kan lägga lite större grejor är under min säng och luckan utifrån är inte särskilt bred. Det ska nog gå bra med dom här stolarna. Dom fanns också i en snygg blå färg men tråkigt nog så fanns det bara en blå stol kvar och jag ville gärna ha två likadana. Jag har provsuttit och den känns stadig och bra.

Hopfälld ser dom ut så här, det blir bara en liten rund väska.

Så köpte jag ett flanellakan och ett underlakan i jersey. Om det är lite småkallt så är det så varmt och mysigt med flanell!

Sedan köpte jag lite mysbelysningar i form av ljusslingor med batteridrift. Jag tänker att jag då inte behöver göra slut på så mycket elkraft på belysning och att det blir mysigt i vagnen.

Den här tänker jag ha i fönstret vid soffan. Då blir det både lite grönt och lite ljust.

Bollarna ska jag ha i fönstret vid sängen.

Sedan köpte jag två väldigt små slingor. Det var inte planerat, men dom kostade bara 7:50 kr/styck så jag tänkte att jag kan ha en i köksfönstret och en på toan eller vid ytterdörren.

Ja, som ni ser så har jag redan flyttat in i bilen!
:)


Visst blir det mysigt med dessa småsaker eller vad tror ni?

I helgen så var syrran och jag på en liten utflykt till Mälardalen. Där besökte vi området runt Sundbyholms slott söder om Mälaren, så här kommer lite bilder därifrån:

Från början fanns vid Sundbyholm ett klostergods som tillhörde Eskilstuna Johanniterkloster. På 1600-talet byggdes sedan själva slottsbyggnaden. Idag är här en restaurant och konferensanläggning och både jag och min syrra har varit här tidigare med våra respektive arbetsplatser. I närheten finns också en travbana.

Utanför slottet finns en staty av prins Eugen, där han står med sitt stafli och målar.

I viken på sidan om slottet finns en gästhamn. Jag kan tänka mig att det är mycket folk här sommartid då säkert många båtägare tar sig en tur på Mälaren.

Herrgården som ligger straxt brevid slottet.

Syster Yster.

Här finns en rätt stor fin sandstrand och isen här ska man nog inte gå på, den ser helt rutten ut och börjar spricka upp vid kanten mot stranden. Här är nog väldigt fint på sommaren då man kan bada här.

Precis som vi, så är det en hel del folk som hittat hit och som promenerar, grillar korv eller äter matsäck.

I några träd växer det en del parasitväxter. Kan det vara mistel?

Här är den sida av slottet som vätter ut mot sjön.

Här finns en staty av en flicka som går i blåsten. Den är rätt fin - man kan se hur det blåser både på kläderna och i håret och hon ser nästan levande ut.

Sedan känner vi hur förskräckligt hungriga vi är för vi har startat hemifrån tidigt på morgonen. Det blir lite fish & chips i hamnkaféet och det är smarrigt, men det kunde ha fått vara lite mer grönsaker till det.

Ett lättklätt brudpar har varit nere vid vattnet för att ta lite fina bröllopskort där. Det var ett långt fint släp, men blir det inte väldigt smutsigt av promenaden över gräsmattan?

Och en bit därifrån väntar limousinen som ska köra brudparet därifrån. Det måste vara besvärligt att fira bröllop mitt i Coronan tänker jag.

På kullen ovanför vattnet finns en massa hus där man kan hyra rum eller konferenslokaler om man vill sova över här. En del hus är gamla, men en del är också nyare. Ser ni vällingklockan på det röda huset?

Den här moderna byggnaden som ligger i suterängläge ut mot havet bodde jag i då jag var här på konferens.

Ett gammalt lusthus

#sundbyholmsslott

Många barn skrev till Astrid Lindgren och frågade om hon inte kunde skriva ytterligare en bok om Bröderna Lejonhjärta och om vad som hände dom när dom slutligen kom till Nangilima. Astrid skrev då ett svar till barnen och det publicerades i Expressen 1974. Det lyder såhär:

"Nu skriver jag till alla barn som har skickat brev till mej om Bröderna Lejonhjärta. Jag kan inte svara var och en särskilt, för då skulle jag aldrig hinna göra något annat. Men visst blev jag glad över era brev och för att ni tycker om Lejonhjärtaboken, väldigt glad blev jag. Ni vill att jag ska skriva en bok till och berätta hur det var i Nangilima. Nej, någon mer bok om Jonatan och Skorpan blir det nog inte tyvärr. Men jag kan tala om bara för er - här, nu, i brevet - hur det gick för dem i Apelgården i Nangilima.

Mattias blev så glad så han grät, när de kom ridande in på hans gård om kvällen. "Inte trodde jag ni skulle komma så snart", sa han. "Käre lille pojk", sa han till Skorpan, "nu får jag ju vara farfar åt dej igen!"

Det var en stor fruktträdgård omkring Mattisgården, och längst borta i ett hörn växte det ett jättestort gammalt äppleträd. Skorpan byggde en koja åt sej uppe i det trädet, ja, Jonatan hjälpte honom förstås. Det var ett bra klätterträd som det gick lätt att komma upp i. Till och med Mattias klättrade upp där en gång, men han klättrade snart ner igen. Grim och Fjalar fick bo i Mattias' stall, för ett stall hade han förstås. Han hade en häst också som hette Sturkas, konstigt namn, va? Den hästen var grå och väldigt snäll men kunde inte hoppa riktigt så bra som Grim och Fjalar. Fast Mattias brydde sej heller inte om att hoppa så värst mycket, han ville bara ha honom att rida på när han skulle ner till byn och så där.

Jonatan och Skorpan red ut i skogarna precis som Jonatan hade sagt att de skulle göra, och gjorde sej lägereldar än här och än där och var borta i dagar och nätter och badade och dök i sjöarna, men de kom alltid hem till Mattias igen.

I Nangilimas skogar fanns det inga vargar men det fanns vildhundar. En kväll när Jonatan och Skorpan hade lagt sej vid sin lägereld, kom det en vildhund tassande fram till dem. Först tordes han inte komma nära, men till sist la han sej ner bredvid Skorpan, och när Skorpan klappade honom, så viftade han på svansen. För han var en vildhund som ville komma till människorna. Och han blev Skorpans hund och fick namnet Mecke. När Skorpan och Jonatan var ute och red, sprang han alltid bredvid, han ville vara med Skorpan hela tiden.

Nej, Tengil och Katla kom inte till Nangilima. Tengil kom till en plats som hette Lokrume. Jag tror inte han fick det sa dåligt där, men aldrig mer kunde han plåga och förtrycka några människor. Jossi kom också till Lokrume och när Tengil och han möttes, stod de stilla och bara glodde på varann, sen vände de hastigt och gick åt var sitt håll. Vart Katla och Karm tog vägen är det ingen som vet. Skorpan frågade Jonatan, och Jonatan sa: "Kanske de kom till Sorokaste." Men han berättade inget om Sorokaste, så varken jag eller Skorpan vet vad det är för en plats.

Jonatans och Skorpans mamma kom först till Nangijala. Där tog Sofia hand om henne, hon fick bo i Tulipagården. Och så småningom kom både mamman och Sofia till Nangilima och de bodde i ett trevligt hus tillsammans nära Apelgården. Jonatan och Skorpan hälsade på dem där varenda dag - det var som att ha två mammor ungefär, även fast pojkarna inte bodde hos dem.

Ja, nu vet ni på ett ungefär hur det gick.

Tack för att ni skrev till mej.

Hej, hej!

Astrid Lindgren"

Snart börjar ett nytt kapitel för mig, för idag har jag köpt en husbil! Mitt nya liv ska bli på vackra platser ute i skogen där jag tänker vandra och paddla kanot till långt in på kvällen för sedan krypa in i min bil och sova och invänta nästa härliga dag.

Nu undrar ni kanske hur det här gick till, för den här bilen hade så låg lastvikt att jag först tänkte att den var fullständigt omöjlig för mig. Men det var kärlek vid första ögonkastet och då kunde jag inte bara ge upp så lätt utan att tänka och kolla lite extra på problemet. Jag upptäckte då att en annan husbil av samma märke och modell hade många hundra kilo mer i lastvikt, trots att inga större skillnader i utrustningen fanns som motiverade den stora skillnaden. För den här bilen var det dags för besiktning och därför frågade jag säljaren om dom inte också kunde beställa en kontrollvägning av bilen samtidigt och han sa att jo det kunde dom göra.

Igår eftermiddag fick jag svar på den frågan, bilen hade blivit besiktad och vägd. Det visade sig då att lastvikten var 600 kg och inte 250 kg som det står i fordonsregistret och att detta alltså inget längre var ett problem. Jag fick också veta att företaget skulle börja med kampanjdagar i dag, att det är en väldans stor efterfråga just nu och "först-till-kvarn" som gäller. Jag hade egentligen haft andra planer för den här dagen, men bestämde mig snabbt för att istället åka iväg och kolla husbilen idag.

Sagt och gjort, tidigt i morse gav syrran och jag oss av för att vara säkra på att hinna dit innan bilen blev såld till någon annan. Vi var först på plan och hängde på låset när dom öppnade och sedan kollade vi in alla dom begagnade bilarna för att jag ville förvissa mig om att detta verkligen var bilen jag ville ha och självklart var det  så! Jag sa väl att det var kärlek vid första ögonkastet?

Så nu är jag snart med bil, för det tar ungefär en månad innan dom kan leverera ut bilen - den ska servas och rekondas först och jag beställde också montering av en solpanel, för jag vill ut och fricampa och inte behöva vara bunden vid någon elstolpe på någon campingplats.

Och här är mitt underverk - en Hobby-bil.

Den har lite fränt utseende, för mitt bland alla vita bilar som ser nästan likadana ut så sticker den här ut med sin ljusblåa färg och svängda bakdel.

Förarhytten är en Ford (dom flesta husbilar har annars en Fiat därframme) och jag är glad över att det finns en backkamera. Förhoppningsvis ska jag då kunna undvika att köra över någon!

Och här är min älskling - en riktig pärla, som just därför fått namnet Pärlan. Annars hade jag tänkt att Rulle var ett bra namn på en husbil, men så snart jag kände bilens atmosfär så visste jag att den ska heta Pärlan och inget annat. Pärlan är liten, men bijou (en juvel), har det mesta jag behöver men på en väldigt liten yta. Den ser större ut på bilderna än i verkligheten, men jag gillar att inte ha mer än jag behöver så jag tror den blir perfekt till just mig!

Jag älskar dom vackra träytorna, den bulliga formen på snickerierna och den blå klädseln. Vinkelköket gör att layouten känns luftig trots att detta är en liten kort bil, endast 6,4 meter lång. Sofforna och bordet kan göras om till en sängplats för en person och bilen är registrerad för chauffören och två passagerare.

Pärlan har kyl och en separat frys - det var något som stod på min önskelista.

Här är den franska bädden, en mindre dubbelsäng. Jag har provlegat och konstaterat att får jag sällskap här av någon längre person så får jag nog plocka bort kuddarna i fotänden, själv går jag plats. På längden är jag petite precis som bilen.

Det finns en separat duschkabin - också det var ett önskemål som ofta saknas i små bilar. Jag tycker att Pärlan blev en bra kompromiss mellan mina önskemål gällande layouten och estetiken och att hon samtidigt inte skulle vara för lång och klumpig. Pärlan känns som ett riktigt hem för mig!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

#pärlan #kärlekvidförstaögonkastet