Har hämtat min Pärla, fyllt vatten och köpt mat. Nu är jag vid Hjälmarsund, men ska åka in på någon mindre väg med mindre trafik innan jag stannar för natten.

Just nu ligger jag i startgropen och förbereder för att hämta husbilen och flytta in i den på tisdag. Vädret är underbart så hade det inte varit för alla förberedelser så hade jag varit ute och paddlat kanot nu.



Träden börjar nu få blad, med den där fantastiskt fina ljusgröna färgen som bara brukar vara för några dagar eller kanske en vecka om vi har tur. Lite av en explosion är det i alla fall ute!

Istället har jag storstädat efter takmålningen och idag är jag i tvättstugan, bakar surdegslimpa och gör lite storkök som ska laddas in i frysen.


Här lagar jag en favoriträtt, thaigryta. Senare ska det också bli lite fiskgratäng och en sats med färssås. Färssås är en bra grund som man inte bara kan ha till pasta, utan den kan också användas i gratänger, pajer, på pizzan eller i en soppa. Jag tänker att när jag landar hemma igen om några dagar så kan jag ladda in lite matlådor i husbilens frys och på så sätt få mer tid över till att vara ute.

Idag har vi haft arbetsdag på landet och jag har hållt på med att elda en massa träd och grenar. Det har varit rejält varmt idag, 14 grader och framför elden givetvis väldigt varmt. Vi höll på att tutta eld på skogen också, för trots att det inte är någon särskilt stark blåst ute så flög gnistor iväg och landade ca 20 meter bort i skogen där det var löv och gammalt torrt gräs som tog eld. (Där vi eldade var på en åker med grönt gräs runt). Vi lyckades kväva elden genom att stampa på den.

Vet inte vad jag ska göra med min hud för dom senaste åren har den blivit torr som fnöske och idag vid elden blev jag brännskadad i huden. Det svider och jag är alldeles röd om armarna och låren och det gjorde riktigt ont när jag kom nära elden. Antar att det är klimakteriet som gör sig påmint?



Brännmärken på min arm, men mina lår ser faktiskt värr ut.

Vi brukar fika och äta tillsammans på arbetsdagen, men på grund av Coronan så var det inte så idag. Istället blev det smörgås på verandatrappan efter arbetet.

På landet har vi bara sommarvatten och idag sattes det på. Vi har världens godaste vatten! Källan som mitt vatten kommer ifrån är borrad rakt ner i ett berg, så det är väldigt rent, klart och iskallt även på sommaren.

Dom senaste åren är det min son, hans flickvän och deras barn som spenderar mest tid ute på landet. Det är lite tråkigt att min dotter bor så långt bort annars kunde ju hon och hennes pojkvän bo i gäststugan som jag nu ockuperar, nu när jag ändå flyttar in i en husbil.

Det är roligt att min son som under tonåren tyckte det var roligare att vara i stan, nu tycks njuta så mycket av livet på landet. Här pågår nu en massa projekt i trädgården.




Här en liten odlingslott.

Och här pågår ett växthusbygge som dom gör av recyclat material, två gamla gungställningar och lite överblivet altanmaterial.

I några träd pågår ett kojbygge.

En liten damm är under renovering.

Här kommer det upp lite påskliljor och vivor, från förra årets påskgrupp som jag påtade ut i trädgården.

Så här långt har våren kommit i Norrköping nu. Bladen på innergårdens buskar är nu helt utslagna och gräsmattorna är helt gröna..

Ha det gott i vårvärmen!

Varför åka till ett bootcamp och betala pengar för att träna på hinderbanor undrar jag, när man lika gärna kan bygga några hemma genom att släpa runt på sina möbler och träna gratis? Här är mina......




Banan fram till spisen.......

.....och till kylskåpet.

Här är hinderbana fram till sängen. Tror ni jag kommer lyckas att ta mig dit ikväll när det är dags att sova?

Havregrynsgröt, surdegsbröd och idogt möbelkånkande byggde denna vackra kropp!

#bootcamp #hinderbana

Ibland känner vi oss ensamma och övergivna eller som om ingen i hela världen kan förstå just oss, men det är bara en känsla som grundar sig i vår egen rädsla och osäkerhet. Om vi bara klarar av att visa oss för andra så att dom förstår vem vi är och vad vi behöver så finns det alltid någon som är beredd att vilja lyssna och förstå.

Du är aldrig ensam, även om det ibland känns så!

Vem kan motstå den här fina duon? I alla fall inte jag och inte heller dom andra 34 miljonerna som kollat denna video. Eller kanske är det jag som kollat den 34 miljoner gånger?

Om det handlar den här låten.

The Crosbys, “You've Got a Friend In Me”; (https://youtu.be/ukD8zj6ngVY):

#vänskap

Mitt fejkade surdegsbröd blev nyss färdiggräddat, så nu är det dags för provsmakning.

Inte så dumt alls! Det är grovt, lite syrligt och gott och väldigt mycket mer spännande än alla svampiga industribakade bröd man kan köpa i snabbköpet.




Mums blir gott med lite ost och rädisor på!

Grovt hembakat bröd för med sig minnen från förr, från tiden på en folkhögskola jag gick på som ung. Där bodde vi i kollektiv och skötte allt praktiskt själva. Någon vecka då och då hade man ansvar för klassens matlagning och ibland för frukosten och dessutom hade man ett städområde. Frukosttjänsten innebar också att man skulle baka brödet till den måltiden, så där fanns hembakat bröd varje morgon.

Sedan hade vi också ett ansvarsområde som sträckte sig över en hel termin och den första terminen hade jag tillsammans med en annan person ansvar för att beställa hem matvaror, böcker och annat, boka och betala resor och räkningar och att sköta bokföringen. Den andra terminen var ansvaret att sköta planering och bokningar för en teaterturné vi sedan gjorde på olika skolor under den terminen.

Vad lärde jag mig av min kollektivupplevelse då? Tja, den viktigaste lärdomen var att aldrig någonsin mer gå med på att beslut ska fattas med hjälp av consensus. Det var nämligen så att dom som genomdrev det beslutet aldrig gav sig förrän dom fick sin vilja igenom, trots att dom vanligtvis var i minoritet i dom flesta frågor. Det ledde till ändlösa diskussioner som oftast vanns av minoriteten och det är ju inte särskilt demokratiskt, eller hur? Jag lärde mig också att det var rätt trevligt att höra en bok om Mumintrollet innan man skulle sova, för killen som jag delade rum med tyckte att jag hade missat något viktigt under min uppväxt som jag borde ta igen så han hade högläsning för mig lite då och då. Det var tider det!

En av alla stormöten med klassen.

Jag på solidaritetsarbete i Centralamerika.

En äkta peon? Nej faktiskt inte, men visst ser min kompis El Babbero precis ut som en tvättäkta latinamerikansk lantarbetare?

Här kommer maten! Ris, svarta bönor och en majsdryck två gånger varje dag förutom söndagar då det kunde serveras en soppa på grönsaker, mjuk seg komage eller köttben från häst.

Kvällssnack på enda stället där det fanns elektriskt ljus. Här är klassen, lokala arbetare och andra volontärer från USA, Kanada och Norge.  

#kollektivliv #mumintrolle

Nu börjar verkligheten krypa sig på om att det bara är en vecka kvar tills jag ska börja mitt nya husbilsliv. Det känns helt galet spännande och samtidigt lite skräckblandat! Jag har aldrig bott i husbil och knappt ens i husvagn och tänk om jag inte trivs med det? Nej, jag gissar att det bara är lite oro inför det okända som dyker upp och jag kommer väl behöva en inkörningsperiod när jag lär mig hur man byter gasolflaskor, hur värmesystemet fungerar och hur toatömningen går till och kanske behöver jag installera någon inverter för att kunna ladda datorn (om det nu saknas).

Det mesta är nu i alla fall fixat inför övertagandet, återstår bara att teckna en bilförsäkring och en tågbiljett till hämtstället men ännu återstår det ju en vecka tills dess så det borde vara lugnt.

Min fina lilla Pärla, vad jag längtar efter dig!

Jag tror att min första upplevelse av Gud var via Taizé, trots att jag aldrig satt min fot i Taizé. Trots att jag inte såg mig som troende så gick sången på radion rakt in i mitt hjärta och jag kände mig för första gången i mitt liv sedd och hörd av Gud. Sången går så här:

”Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mig när jag ropar”

När jag hörde den var jag i ett skede i mitt liv när mycket var ovisst och otryggt, samtidigt som jag behövde vara en stark klippa för mina barn. Men också jag behövde någon att få luta mig emot…..

Vad är då Taizé? Taizé är en kristen ekumenisk gemenskap som ligger i centrala Frankrike. Den grundades 1949, strax efter att andra världskriget hade tagit slut. Tanken var att man ville så ett frö av gemenskap i en värld där splittring mellan människor och länder hade lett till en fullständig katastrof i Europa där bröder och systrar hade ställts mot varandra och sett varandra som fiender. Deras fokus ligger på försoning mellan människor och gemenskap oavsett vem man är, oavsett varifrån man kommer.

Idag har den ungefär 100 medlemmar som kommer från 30 olika länder och det märks väldigt tydligt i deras mässor. Mässorna fokuserar främst på väldigt enkla, men vackra sånger och kortare bibeltexter och allt detta framförs på alla möjliga språk från hela världen och det hela är mycket sinnligt och lätt att ta till sig.

Under påskveckan lade dom ut dagliga videor på YouTube och där hörde man ibland även sånger och bibeltexter läsas på svenska. Det fina är att oavsett vilket språk än sångerna sjungs på så sjunger alla församlade med. Medlemmarna i kommuniteten kommer idag från både lutherska, katolska, anglikanska och reformerta bakgrunder och man ser det inte som viktigt att alla måste bekänna sig till exakt samma trosinriktning, utan det viktiga är att bygga gemenskap. I Taizé tar man emot väldigt många gäster från olika länder och fokuset är att nå många unga människor och där råder en väldigt öppen atmosfär. I Sverige är det till exempel vanligt att konfirmander besöker Taizé under någon vecka och jag har förstått att det ofta är ett minne som sedan sätter avtryck under resten av livet. Här nedan kommer en video om hur det är att vara ung volontär i Taizé:

Taizé, ”Staying as a volunteer in Taizé”; (https://youtu.be/Q6JJRNapqfg):

Jag tänker att en vistelse i Taizé nog skulle vara bra för många unga människor, inte bara för dom som ser sig som religiösa utan förmodligare ännu viktigare för dom som känner sig fel, annorlunda och vilsna i tillvaron. Där finns så mycket kärlek och gemenskap att finna och en möjlighet att få upptäcka känslan av tillhörighet istället för utanförskap. Känslan av att duga och bli accepterad som man är istället för upplevelsen av att inte vara tillräckligt bra. Volontärerna i Taizé får också en kontaktperson, med vilken dom kan diskutera tankar och känslor som kommer upp till ytan under vistelsen där.

Här är lite bilder från livet som volontär i Taizé. Alla får ansvar att hjälpa till med något arbete i kommuniteten.

Måltiderna är en viktig samlingsplats, där man lär känna personer från hela världen.

I mässorna möts man av ljus, musik och i gemenskap med varandra.

Jag tänker att vi i Sverige idag har väldigt många unga människor som inte mår bra psykiskt och att det inte är oss människor det är fel på, utan hur samhället vi skapat ser ut. Vi blir hela tiden itutade att vi bara duger om vi är ett riktigt A+++ exemplar, när alla vi människor egentligen bara är alldeles vanliga människor, med alldeles vanliga fel och brister! Vem orkar leva upp till det? Inte jag i alla fall! Om jag hade varit ung idag hade jag gärna tillbringat lite tid i Taizé för att få uppleva denna fina gemenskap.

Mer om Taizé:

Om Taizé

Taizé i Sverige

Vänskapshelg för unga muslimer och kristna – juli 2021

#taize