Idag har jag varit och hälsat på min bror och min svägerska. Vi har njutit av det fina vädret och så har vi grillat. För mig var det första gången den här sommaren.

Jag hoppas det blir fler tillfällen nu när vaccinationen kommer närmare och vi förhoppningsvis snart vågar umgås lite oftare med våra nära och kära!

Brorsan och svägerskan

Idag när termometern visar mer än +20 grader gjorde jag tvärtom vad alla andra gjorde. Andra åkte ut i skogen, medan jag åkte in till stan, för jag behövde fylla på min tomma gasolflaska innan också den andra tar slut.

Väl hemma blev det dusch, besök på bibban för återlämning av en bok och en sväng till mataffären. Jag fick också för mig att baka lite nytt bröd.

Försommaren har verkligen kommit till stan nu och det blommar för fullt överallt.

Till och med päronträdet har nu kommit igång med blomning.

Och imorse såg jag också liljekonvaljer som är färdiga att slå ut när som helst.

Ikväll får det bli en fridfull meditation strax innan mörkret kommer här vid sjön.

Idag är jag vid Lilla Älgsjön i Kolmården, alltså nära mina hemtrakter. Det regnade rätt rejält inatt och under den tidiga morgonen, men sedan vände vädret och nu skiner solen och det är varmt och skönt.

Här finns förutom en badplats också flera vandringsleder av olika längd och jag valde att gå en led som är 7 km lång.



Här är badplatsen där det är klipphällar och sandbotten. Hela den här sidan ser ut så här så det är ganska lätt att hitta en fin plats även om här kan vara mycket folk.

Jag börjar min vandring runt sjön. Lite här och där är det blött och på en del ställen finns det slanor att gå på.

Jag får syn på en liten sjö och sneddar nerför en backe. Här skulle man kunna bada om man har badkläder på sig, här är sandbotten.

Här brukar någon hålla till som gillar att snickra, för här finns virke och ute i vattnet ligger en hemmabyggd flotte med tak över.

Sedan går jag tillbaka där den riktiga vägen kom ner och fortsatte rakt fram, men nu ser jag inte längre dom blåa prickarna som jag följer. Jag ser bara dom oranga som Östgötaleden följer, men det är inte en rundslinga utan en led som går från plats A till plats B. Jag tänker först att lederna nog går samma väg, så jag följer dom oranga prickarna en bit. Sedan kommer jag ut i en vägkorsning och jag tycker pilen pekar i helt fel riktning, så jag bestämmer jag mig för att gå tillbaka där jag såg den sista blåa pricken. Då ser jag att dom blå prickarna går ner till sjön där jag förut var, men jag missade det när jag genade och när jag gick tillbaka tidigare såg jag inte prickarna som var på fel sida av träden. Skönt att jag alltid kan lita på mitt lokala inne, jag känner oftast på mig om riktningen blir fel. Nu är jag på rätt väg igen!




Den här lilla fjärilen gillade mina gråa byxor. Kanske såg dom ut som vitmossan som han sedan satte sig på? Jag har sett mycket fjärilar idag, bland annat citronfjärilar som flyger runt två och två.

Sedan kommer jag till ett rätt tråkigt område, en nyplantering av tallskog. Den följs sedan av sönderkörda skogsvägar där man kört med avverkningarna skiner. Det är lite jobbigt att gå där - djupa vattenfyllda hjulspår där man får försöka gå på sidan om hela tiden.

Det här ser ut som ett gammalt gruvhål och brevid finns ett till men det har ett staket runt så att ingen ska ramla i av misstag.

Till slut skymtar jag Lilla Älgsjön igen. Jag har nu nått andra änden av sjön.



Det känns bra att ha kommit ut från den sista besvärliga vägen, den slet på min onda höft. Nu är det bara någon km kvar till platsen där Pärlan står och nu är det en lättvandrad väg som återstår - först en grusväg och sedan en rejäl stig.

Skönt att komma fram! Jag är både törstig och kaffesugen.

För en stund sedan såg jag en galopperande koflock som dök upp på andra sidan fågelsjön. Jag undrade vart dom var på väg, men efter ett tag galopperade dom förbi här och parkerade sig sedan på andra sidan om den lilla sjön.




Här kommer ledarkon, tätt följd av resten av flocken. Några av kalvarna passar på att göra lite krumsprång. Vilken härlig energi!
:)

#kogalopp

Jag har velat ta premiärbadet ända sedan Valborg och 1:e maj då jag var vid "Kanelsnurran". Men där var hela tiden mer folk så jag avstod både för att jag inte vill stå och eventuellt fega inför publik, men också för att jag av någon anledning bara fått med mig ett par badshorts som jag brukar ha på mig då jag paddlar och ingen topp.

Men nu tänkte jag att det var läge för premiären - varmt väder och en hel badstrand för mig själv!

Hur det var? Alldeles för långgrunt! Jag trodde det skulle bli lite högre så jag skulle kunna slänga mig i, men det blev bara lite högre än knäna och till slut slängde jag mig i innan jag skulle hinna få kramp av kylan.

Den var nog historiens kortaste dopp!?

Just nu formligen exploderat träden i min stad i alla möjliga färger. Se här bara:

Det är så otroligt vackert!

På små stigar har jag idag vandrat runt den södra halvan av "Kanelbullesjön". Det här är verkligen en favorit plats för mig!




Nästan överallt hittar jag fina badklippor och sandbotten. Den här sjön är så otroligt vacker! Det är inte svårt att förstå varför traktens människor gillar att hänga här trots att det ännu inte är någon badtemperatur.

Efter ett tag väljer jag att gå utmed en traktorkörväg istället för att följa strandlinjen. Även skogen är helt perfekt - den är lagom gallrad, har stora mäktiga träd och mossbevuxen mark.

Myrorna har mycket att stå i så här i början av sommaren.

Även här finns tydliga spår av vildsvin, marken är helt uppluckrad här och där.



Och här finns sån där kul lav igen. Kan det vara skägglav?

När jag hade kommit runt den södra änden av sjön kom jag ut på en grusväg. Jag hade tänkt att kolla om det är möjligt att fricampa någonstans längs den här vägen för när semestern börjar kanske folk blir irriterade på mig om jag ofta campar på badplatserna parkering. Det känns lite onödigt för då kanske det kommer upp förbudsskyltar om att man inte får stå där över natten. Jag hittar många bra platser där jag skulle kunna ställa Pärlan, men tyvärr är vägen en besvikelse för den är belagd med jättestora stenbumlingar och kör man här är risken att få stora stenskott i fönstret eller lacken jättestor. Jag förstår inte varför man valt en sådan beläggning?

Efter att ha gått på vägen ett tag, kommer jag fram till den andra änden av sjön. Det är vid klippan där borta som jag brukar bada och sträcka på benen då jag är ute och paddlat. Jag brukar sitta där som "Den lille hafsfruen".
:)

Där väljer jag att vända tillbaka igen, för det var jobbigt att gå på vägen med alla stenbumlingar på sig. Jag föredrar den mjuka mossan på skogsstigen. På tillbakavägen följer jag strandlinjen hela vägen och hittar ännu fler mysiga badklippor.

Ha det bra allesammans!