Det har varit lite diskussioner om fördelar och nackdelar med att ha en nära relation med någon som är mycket lik en själv eller mycket olika en själv. Så här tänker jag om det:

Dom mest utvecklande relationer är dom man har med människor som är ganska olika en själv. Då lär man sig att se saker ur en annan människas perspektiv, man lär sig mycket om varandra och man kan upptäcka att en annan person kan kämpa med helt andra saker än det man själv tycker är svårt. Ska man må bra i den relationen så behöver det vara en väldigt jämlik relation, där båda personerna ger och tar i samma utsträckning, där det råder respektfullhet, vänlighet, ömhet, nyfikenhet, öppenhet, ärlighet och en vilja att kommunicera om relationen– då kan det funka bra.

En relation däremot med en person som är mycket lik en själv är inte lika dynamisk, spännande och utvecklande, men ibland kan man också ha behov av att bara få vila i en relation – att det är ganska självklart att man blir förstådd eftersom man tänker på ungefär samma sätt och har ungefär samma behov.

I mitt liv har jag huvudsakligen haft många relationer där vi varit väldigt olika varandra. Jag har dessutom haft ett otryggt anknytningsmönster och när man har det dras man oftast till en partner som också har det. Det har alltså varit väldigt obalanserade relationer som inte har fungerat något vidare väl. Min sista relation var som tredje världskriget och jag känner det som om jag befunnit mig i en stenkross. Just nu tror jag att det skulle vara bra för mig att ha en relation där jag kan få vila, och bara få vara. Jag tror att just nu behöver jag lära mig att en relation ska vara lugn och harmonisk och inte full av en massa drama. Jag behöver lära mig att snabbt avlägsna mig från relationen om den utvecklas på ett dåligt sätt, istället för att känna mig ansvarig för att försöka fixa den.

En sund relation är inte som tredje världskriget, det är vad jag behöver lära mig nu!

Jag är glad, för idag har jag fått ett svar från min person! Jag skrev ett ganska långt svar tillbaka och jag hoppas att vi kommer höras igen. Jag är fortsatt förhoppnings- och förväntansfull!

Jag har fortfarande lappen kvar på min spegel - den som varje dag påminner mig att ta steg mot det jag vill ha i mitt liv. Ända sättet att komma framåt är genom att utmana sig själv och sitt motstånd, annars är risken stor att man tillbringar ett helt liv stillastående på samma fläck i väntan på döden. Så länge jag lever har jag tänkt att leva fullt ut och inte fega!

På lappen står det:

"Move your ass and your mind will follow!"

Vårt motstånd och vår ängslan inför förändringar sitter oftast i hjärnan. Om vi vågar utmana oss, så blir vi oftast positivt överraskade. När människor ligger inför döden är det väldigt ovanligt att dom säger att dom ångrar saker dom gjort i livet, däremot är det väldigt vanligt att dom säger att det finns saker dom önskar att dom hade haft modet att göra.

Jag tror vi alla skulle behöva ha en sån här mugg?

Det är så många som inte förstår att vi alla är värdefulla och behövs, för att just vi har en plats att fylla på jorden. Vi borde sluta upp med att förminska oss själva och istället våga ta mer plats!

Du är värdefull och det är jag också!

Jag vill också slå ett slag för detta gratisevent som ordnas av Charlotte Palmgren som sysslar med Familjekonstellationer, alltså hur dynamiken i en familj påverkar alla medlemmarna och saker som hänt i tidigare generationer kan fortfarande ställa till det flera generationer senare. Genom att få en känslomässig förståelse kan man lättare läka sina själsliga sår och gå vidare.

Bild från en workshop i familjekonstellationer.

Gratis visualiserad meditation över zoom
Tisdag 29 september kl. 20.00- 20.45 gör jag en visualiserad meditation utifrån ett familjesystemiskt perspektiv. Börjar med att hälsa alla välkomna, sen meditation 20 minuter och avslutande reflektion från deltagarna.
Är du intresserad delta är det gratis och jag önskar din anmälan till chp@siffok.se senast måndag 28 september då jag skickar ut zoom-inbjudan.

Välkommen kontakta mig för en bokning enskilt besök eller workshop!
Charlotte Palmgren
mobil 0709-240663, mejl chp@siffok.se

Hemsida:

https://www.siffok.se/

Länk till mitt inlägg om en workshop i Familjekonstellationer som jag deltog i:

Spela roll

Jag har en person i min närhet som just nu går igenom "Dark Night of the Soul", en process som gör ont och är jobbig. Jag vet, för jag har själv gått igenom den och det tar mycket på krafterna och man behöver ta väl hand om sig själv under tiden det pågår.

Kanske du också går igenom det just nu? I så fall kan du kanske få lite hjälp av den här videon.

The Holistic Psychologist, “The Dark Night of the Soul (How to Get Through it)”; (https://youtu.be/B279xQ8vElw):

Mycket kärlek till er alla som kämpar just nu!!!

#darknightofthesoul

Om jag i augusti ställde mig frågan om vilket steg jag ska ta härnäst i mitt liv, så kom svaret med kristallklar skärpa i september. Det har funnits i mina tankar tidigare, men bara som en vild idé och inte något jag seriöst övervägt. Nu känns det nästan som en självklarhet och frågorna är nog snarare NÄR och HUR, inte OM!

Jag känner att det här är något jag absolut behöver i mitt liv…….

Om någon undrar vart jag tagit vägen under den senaste tiden, så har jag spenderat mycket tid på att fundera över detaljer om vad det är jag vill skapa i mitt liv, hur jag kan nå det målet och när det är rätt tid att göra förändringen. Förändring kräver planering, många små steg i rätt riktning och mod att realisera drömmen.
Det känns så bra att återigen ha något fint att fokusera på som jag verkligen brinner för!

Jag hoppas jag har det modet!

Men imorgon ska det bli finväder och jag tänker ta en paus från allt planerande, informationsinhämtning och alla tankar om målet. Imorgon är det paddling som gäller, för jag tänker njuta maximalt av dagen.

Fånga dagen.....och göra det som känns rätt i stunden!

Utan att överdriva kan jag nog säga att jag inte vet hur jag skulle ha överlevt den här märkliga Corona-sommaren om det inte hade varit för paddlingen och lugnet i skogen som återigen har gett mig sån harmoni och lugn i själen!

Johnny Nash, “I Can See Clearly Now”; (https://youtu.be/FscIgtDJFXg):

I Can See Clearly Now

I can see clearly now the rain is gone
I can see all obstacles in my way
Gone are the dark clouds that had me blind
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day

Oh, yes I can make it now the pain is gone
All of the bad feelings have disappeared
Here is that rainbow I've been praying for
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day

Look all around, there's nothing but blue skies
Look straight ahead, there's nothing but blue skies

I can see clearly now the rain is gone
I can see all obstacles in my way
Here is that rainbow I've been praying for
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
Bright (bright) bright (bright)
Bright sunshiny day
It's going to be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day

I den här videon berättas om hur vi kan avskärma oss från jobbiga känslor och dom kroppsförnimmelser som vi associerar till känslomässiga trauman.

Christina Lopes.

Hur vet man att man har det här problemet? Ja om man ofta känner sig levande död, att man inte upplever några känslor alls eller känner sig deprimerad utan att riktigt förstå varför så kan det vara tecken på att så är fallet. Här får man också tips på hur man kan självläka dessa sår.

Christina Lopes, “What Is DISSOCIATION: An Eye-Opening Spiritual Perspective [HOW TO HEAL!]”; (https://youtu.be/Or4X68Cw8Qs) ca 50 min:

Jag hörde en väldigt intressant essä på radion. Den handlade om hur våra identiteter hela tiden påverkas och förändras av faktorer som ligger utanför vår kontroll och hur man då kan se på idén om att vi har ett personligt ansvar?

Vi påverkas alltid av människor och händelser i vår omvärld. Och så fort vi poppat ut ur mammas mage så utsätts vi för förväntningar andra människor har på oss utifrån vilken klass, vilket kön eller vilken kulturell grupp vi tillhör eller vad som förväntas av en medlem i just vår familj eller grupp.

Som småbarn är vi otroligt påverkbara och anpassningsbara för vår chans att överleva beror helt på att vi kan få andra att acceptera oss och ta hand om oss. Vi har ingen möjlighet att överleva på egen hand när vi är små....

Och just när jag skrivit dom orden så kom en sorglig minnesbild på min näthinna. Under en resa i Östafrika för väldigt många år sedan så mötte jag mitt i natten i Nairobi ett litet barn, kanske fem eller sex år, som var ute på stan och tiggde pengar tillsammans med sitt ännu mindre syskon, som kanske var två till tre år. Jag undrade då hur dom skulle kunna överleva på egen hand och om dom hade någon familj att komma hem till.
Men jag vill också tillägga att jag också mötte många glada, friska barn som hade det bra och omgavs av fantastiska vuxna. Verkligheten är aldrig svart eller vit, det finns alla nyanser i livet.
(Det var inte dom här barnen).

Författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén, ”Jaget – en publikfriande förvandlingskonstnär”; (9:27 minuter):
https://sverigesradio.se/avsnitt/1553049