Ett hjälpmedel för mig i min kamp mot kilona är min ”Hälsologg”. Det är egentligen en enkel Excel-fil med ett antal blad. Det viktigaste bladet är en viktlogg där jag dag för dag för in min vikt, hur många steg jag gått och kommentarer till hur jag mått den dagen. Varje lördag finns en checkpoint där jag jämför min nuvarande vikt med den målvikt jag hade.

Eftersom jag tycker att det är jätteviktigt att jobba med mitt självförtroende och min motivation, kommer sedan flera blad som stödjer det arbetet. Därför är nästa blad en lista över goda egenskaper som jag tycker att jag har och sedan följer ett blad med bilder där jag med ca 1 ½ månads mellanrum har tänkt att föra in bilder där jag ser hur min kropp förändras. Förhoppningsvis ska bilringarna bli färre och bilderna ska påminna mig om varför jag vill gå ner i vikt, om motivationen skulle börja svikta. Nästa blad har två listor med vilken negativ påverkan viktproblemet har på mitt liv (och en ledsen gubbe) och saker jag vill göra då vikten inte längre hindrar mig (glad gubbe med kungakrona).  

Jag tror det är viktigt att styra mitt liv i önskad riktning så sedan följer ett planeringsblad med en lista över vad jag vill åstakomma under det närmsta året och en annan lista över min 5-årsplan. Små stjärnor i olika färger framför punkterna visar om jag klarat av punkten, jobbar med den, inte klarat av den eller avvaktar med den. Här handlar det alltså inte framförallt om vikt utan mer allmänna önskningar om hur jag vill att mitt liv ska se ut i framtiden.

Sedan kommer en lista över lämpliga belöningar jag kan ge mig själv då jag lyckas uppnå mina mål. Det kan t ex var att gå till frissan, köpa ett nytt plagg eller gå på bio, belöningar som inte är matrelaterade. Ja på det här sättet försöker jag alltså stötta mig själv!

 / Amisa

Nu alla vänner har jag äntligen kommit i mål i Kiruna i stegtävlingen. Resan har pågått sedan slutet av september och jag har tillryggalagt lite mer än 170 mil.

Fy f**n vad jag är bra!!

 / Amisa

Sedan i början på oktober har jag deltagit i en stegtävling på sajten ”MotioMera”. Min rutt går från Götaland och hela vägen upp till Kiruna längst upp i norr, där jag har mitt slutmål.

Nu börjar jag närma mig målet, det är bara 33 km kvar! Det känns görbra, har varit på väg länge, så målet hägrar mer än någonsin.

När tror ni jag kommer fram??

/ Amisa

Hej!

Lördag igen och åter dags att kolla vågen. Som befarat har jag inte lyckats gå ner ett helt kilo från förra veckan. Vågen visar på 0,7 kg neråt, inte så konstigt med tanke på att jag under veckan åkt på kryssning, ätit smörgåsbuffé, druckit öl, vin och sötsliskiga illgröna drinkar och hade (o)turen(?) att vinna ett kilo choklad i en tävling.

Om det här hade varit mitt gamla jag så hade jag brutit ihop, känt mig värdelös och därefter tröstätit en halv Big-pack med choklad-glass och av det gått upp två kilo istället.

Men eftersom jag är mitt nya jag nu så gläder jag mig istället åt att jag trots veckans utmaning ändå klarat av att gå ner 0,7 kg. Jag känner mig fullständigt säker på att ta igen resten under dom närmsta veckorna. Tror inte det blir så stort problem eftersom jag oftast går ner lite mer än planerat under en vecka.

Dessutom är ju det här inte frågan om en bantningsdiet, utan mina nya kostvanor. Jag har helt enkelt tagit med i beräkningen att ibland inträffar födelsedagar, högtider och resor och då tänker jag unna mig att göra lite avsteg från min nya diet och bara hålla lite koll på att det inte spårar ur fullständigt.

Jag har sedan tidigare tänkt ut ett motto som jag ska försöka leva efter:

"Jag kan inte ändra gårdagen, men jag kan välja att göra en positiv förändring idag."

/ Amisa

Ni kanske undrar vad det är för enormt stora förändringar jag gjort i min kost, eftersom jag äntligen lyckas gå ner i vikt. Det märkliga är att det inte behövdes särskilt stora förändringar.

Med hjälp av "Hälsovakten" testade jag lite hur utfallet av kalorier och olika näringsämnen skulle bli beroende på vad jag valde att äta. Jag kom fram till att det mjuka brödet som jag åt varje dag var värsta kolhydratbomben och bytte istället ut det mot knäckebröd och havregrynsgröt med äpplemos.

I övrigt äter jag ungefär som förut, men försöker givetvis att undvika kakor, efterrätter, snabbmat och såser och försöker att koka maten istället för att steka. Till vardags har jag matlåda med mig till jobbet och då går det ju också bra att minska mängden kött och potatis lite och istället ta mer grönsaker i lådan.

Förändringen har gått väldigt lätt, jag känner mig lika mätt som förut och har nästan aldrig halsbränna som jag hade ganska ofta förut.

Det känns alltså som om jag är på väg åt rätt håll!

/ Amisa

Vem f***n är David Watson undrar ni nu? Jo, det ska jag bara tala om att han är den där fantastiskt trevliga och entusiasmerande killen som är en av lärarna i TV-programmet Go' kvälls dansskola. Och vad har han med mig att göra då, undrar ni nu. Jo, nästa år när jag har nått målet att återigen ha en normal vikt så tänker jag vara med i det programmet (om det fortfarande finns kvar vill säga).

För dans är bland det roligaste jag vet! Har sysslat med det lite till och från i hela mitt liv. Det började med modern dans när jag var sex år. Det var kul, men alltid lika skämmigt att tjejerna skulle stå på rad och vänta på att bli uppbjudna av killarna. Hoppas att jämställdheten har kommit lite längre nu och också att fler killar intresserar sig för dans.

I tonåren blev det dans för hela slanten; jazzdans, gammeldans och folkdans i ett enda virrvarr. Jag dansade ca fyra gånger i veckan och levde för dansen. Min dotter har frågat mig:

- "Varför gick du inte danslinjen på gymnasiet?"

Ja, hade det funnits en så hade jag definitivt gått på den, men alla roliga inriktningar som finns nu för tiden fanns inte på stenåldern.

Som halvvuxen blev det jazzdans igen och sedan afrikansk dans, för nu kom det återigen in lite nya influenser.

Sedan gifte jag mig och släpade med min stackars man på gammeldans och folkdans. Nåja, släpade är en stark överdrift för han tillhör de fåtal män som gillar att dansa. Än idag tjatar han om hur kul det var att dansa "Edelweiss-valsen".

Efter det följde ytterligare några årtionden med dom tidigare nämnda dansarterna, för att under dom senaste åren ha landat i:

LINEDANCE!!!  :))

Linedance är en fantastiskt bra dansform för alla oss som inte kan eller vill bestämma oss för vilken dans som är roligast. Den innehåller nämligen lite av allt; vals, rumba, mambo, polka, foxtrot,tango, jenka, twist.............you name it!

Visserligen inte i samma dans, men ändå. Det är en högst levande dansform, koreografer världen över hittar ständigt på nya steg och nya danser, det finns topplistor över de mest populära danserna just nu, speciella finlandskryssningar, kurser och träffar där man får lära sig nya danser. Det är en riktig folkrörelse! Dessutom är det ju bra att man dansar i grupp, för då spelar det ju ingen roll att det går 40 tjejer på varje kille som visar sig där.

Hallå alla killar som gillar att dansa, kan ni inte ta med er lite trevliga kompisar nästa gång? För även om man kan dansa bara tjejer så är det ju ändå så att det vore trevligt att även ha med många fler killar i gruppen. Dessutom kan jag lova att ni blir mycket uppskattade om ni vågar komma!

Till slut vill jag bara säga:

-"David Watson (om du läser det här) det är bäst att du tar och vilar lite nu för nästa år kommer jag och dansar skiten ur dig!"

/ Amisa

Allt bara flyter på just nu! Ja det var det jag slängde ur mig nyss för en liten stund sedan, när dottern och jag satt och snackade. För det är precis så det känns, att allt går så lätt och bra. Jag känner mig pigg och upprymd och tar gladeligen några tusen extra steg varje dag, fast förvissad om att det kommer att löna sig när jag morgonen efterstår på vågen. Och det konstigaste av allt är att det gör det!? Till och med efter igår när jag hade käkat en semla så visade vågen ändå ett halvt kilo mindre än dan innan. Det här är inte klokt, den kanske är trasig?

Jag blir allt lite misstänksam, så här lätt brukar det väl inte gå att ta itu med något jobbigt? Fast vid närmare eftertanke kanske det inte var en slump. Jag hade ju "grundat för semlan" redan när jag kom hem. Det vill säga gått en extra lång sväng och hoppat över en del av den andra maten som jag brukar äta på eftermiddagen när jag kommer hem. Jag har helt enkelt bestämt mig för att få det här att fungera nu!

Så jag struntar i att vara misstänksam längre. Istället ska jag bara passa på att njuta, för hur ofta i ens liv har man turen att ha ett sånt här flyt?

/ Amisa

Precis som jag tidigare berättat så tänkte jag i höstas att jag inte skulle bry mig om att tänka på vikten, utan bara se till att röra mig mycket varje dag. Detta för att det var ett enkelt mål att uppfylla och för att jag tidigare inte lyckats så bra med att gå ner i vikt, trots många försök.

Jo, en gång har det faktiskt gått lite bättre. Med hjälp av Viktväktarnas sätt att räkna energiinnehåll i maten gick jag en gång ner ca 30 kg, tog sedan en paus och tänkte sen gå ner kanske ytterligare 10 kg. Men pausen blev längre än vad jag hade tänkt mig. Ja jag kom faktiskt aldrig igång med det igen, utan istället började jag efter ett tag att slarva med maten och gick upp lika mycket igen. Det har jag aldrig förlåtit mig själv!

Vad var det då som gick fel? Jo, jag tror att det var min inställning. Att det nya sättet att äta bara var en tillfällig bantningskur och att det dessutom var jobbigt att hela tiden väga och mäta allt jag skulle äta, samt en känsla av att jag späkte mig själv och att det var tråkigt och jobbigt.

Straxt efter nyår så satt jag och surfade runt lite på motions- och hälsosidor och letade efter lite bra tips. Då råkade jag nånstans hitta ett inlägg där någon nämnde ett dataprogram som hette ”Hälsovakten”. Jag blev nyfiken och surfade på det ordet. Då fick jag upp ganska många träffar där folk skrev att dom hade fått mycket hjälp av det verktyget. Jag hittade ”Hälsovakten” på Internet och såg att det var möjligt att testa det gratis under några dagar.

Sagt och gjort, eftersom jag inte hade något att förlora på att prova så gjorde jag det en tid. Det fungerade nog ungefär som ”Viktväktarna” men var nog mer detaljerat. Förutom att se energiinnehållet i det man äter så kan man också se det uppdelat i proteiner, fett, kolhydrater, olika sorters vitaminer och spårämnen. Det visas också hur det man äter fördelar sig, jämfört med det man borde äta och det är enkelt att jämföra olika sorters mat med varandra och se vilket som bäst motsvarar ens behov. Det verkar väldigt bra tycker jag, för på bara några dagar lärde jag mig vad jag borde äta och nu bestämde jag mig för att också satsa på att gå ner i vikt. Jag har inte fortsatt med ”Hälsovakten” men det beror på att jag tycker att jag har fått en bra bild av vad jag bör äta för att må bra och gå ner lite i vikt. Det är ju också så att det tar en stund varje dag att registrera allt man stoppat i mun under ett dygn och jag är lite rädd att tröttna på den sysslan, precis som jag tröttnade på att väga och mäta maten när jag bantade med ”Viktväktarna”. Så tills vidare fortsätter jag att äta på det nya sättet och märker jag att det börjar gå åt pipsvängen så kommer jag att börja använda ”Hälsovakten” igen.   

/ Amisa