Idag var jag i en tygaffär och kollade vad dom har. Jag skulle nämligen vilja måla om mitt vardagsrum och så hänga upp ett nytt tyg på väggen. Det känns som om det är dags för lite förändring för vardagsrummet har sett ut på samma sätt ända sedan min dotter bodde i lägenheten före mig och jag vill gärna ha lite mer färg än vad det är nu (väldigt ljust aprikos - ser nästan vitt ut).

Här är lite tyger jag tittade på och gillade, dom flesta har jag redan sett på internet men det var bra att också få se dom i verkligheten:



Eva & Adam i lite olika färgställningar.

Och så lite andra tyger. Här vallmoblommor (dom ser så stolta ut tycker jag).

Och så roliga tyger med mycket detaljer från Arvidssons textil.

Det här tyget skulle nog vara min dotters favorit, hon gillar ugglor (ja, hon är ett HP-fan).

Och så lite mer blommor.

Och lite tyger med sammetsliknande textur.

Sedan hittade jag en stuv på 2,4 m med näckrosor på. Associerar till Monet.

Sedan hann jag också med en vända in i en secondhand affär där dessa gardinlängder såldes för 75 kr för 2 st. En skulle kunna hänga på väggen och den andra sys om till matchande kuddfodral. Det var bra kvalitet på tyget.

Jag tänker att väggfärgen ska harmoniera skapligt med hallens tapet.

Det här är färgerna jag funderar mest på tror jag, framför allt dom som går från gammelrosa och till mjölkchoklad. Dom ser nog lite ljusare ut här än vad dom egentligen är, även den ljusaste har mer färg än vad väggen är nu.

Ja jag får väl fundera ett tag till på hur jag vill ha det, men det skulle vara roligt om väggarna blir målade före jul.

Idag är det fullmåne och perioden runt den brukar vara rätt jobbig för mig varje månad. Även nu har jag haft svårt att somna på natten, men humörsdippen som jag också brukar drabbas av har helt uteblivit.

Jag hoppas att det är ett tecken på att mitt själsliga läkande nu kommit så långt att jag slipper dippen i fortsättningen och att det inte bara är en engångshändelse. Trots att det är den tiden på året som jag verkligen inte gillar, så känner jag mig väldigt harmonisk och glad.



Ja många sår har suttit djupare än det här.

Jag tänker tillbaka på det som varit, hur jag ända sedan jag var barn har känt mig ensam, sviken och övergiven. Ändå har det alltid funnits människor runt omkring mig, men när jag hade behövt som mest stöd av dom har dom nog varit upptagna med att hantera kriser själva och inte räckt till för mig. Alltså har det nog inte handlat om någon medveten elakhet, bara mina medmänniskors egna begränsningar. Sådana har vi alla och det är inget jag kan eller vill lasta någon för, även om det gjorde så att jag som barn fick sitta i kläm när jag inte borde behövt uppleva det.Jag har tidigt lärt mig att den enda jag kan lita på är mig själv och att det inte är någon idé att be någon annan om hjälp.

När jag ser tillbaka på hur mitt läkande började så ter det sig så märkligt. Jag genomgick flera livskriser och när jag låg där på botten utan hopp och utan att veta hur jag skulle ta mig upp ur det djupa hålet, så grep jag efter det sista halmstrået - Gud. För en människa som anser sig vara ateist så är det verkligen märkligt att be Gud att uppenbara sig istället för att be mina medmänniskor om hjälp, det säger väldigt mycket om hur låg min tilltro till andra var.

Sakta men säkert började jag söka efter verktyg för att må bättre bland annat meditation som hjälpt mig så mycket, men fortfarande ingen Gud. Sedan ett budskap om att något kommer hända snabbt och att jag kommer att bli vägledd genom händelsen av en högre makt. Jag var konfunderad och skeptisk och förstod inte alls vad som skulle hända. Senare när det faktiskt hände så visste jag att det här var händelsen jag blivit förvarnad om och när jag lät mig vägledas så uppenbarade sig den högre makten med så mycket kärlek och stöd att hela min självbild förändrades och jag visste att jag definitivt är älskad, så älskad trots att jag bara är en väldigt ordinär människa med fel och brister precis som alla andra också har. Jag såg mig själv med nya ögon, med Guds ögon och jag älskade vad jag såg. Ja, jag blev som förälskad i mitt nya själv, mitt sanna jag som uppenbarligen funnits där hela tiden trots att jag haft så svårt att upptäcka det.

Jag började meditera flera gånger per dag och tyckte att vägledningen jag fick under dom stunderna var ovärderliga, något jag inte ville vara utan. Jag utmanades att vända ut och in på mig för att upptäcka vad jag förtryckte inom mig själv, lära mig mer om människors psyke i största allmänhet och sedan till att ta kontakt med en 12-stegsgrupp (som verkligen hjälpte mig att se min "skugga"), en kyrka och till sist att ge mig ut på en 80 mil lång pilgrimsvandring i Spanien. Ja, man kan säga att Gud hjälpte mig påbörja läkningen och "knuffade" mig sedan i en riktning mot människor som var lojala, kloka och empatiska. Därmed hjälpte han mig också att återfå tilltron till mina medmänniskor, men håll med om att det är märkligt att ta omvägen via Gud! Men utan den här långa omvägen hade jag nog inte kommit dit där jag är idag sex år senare.

Ja ibland inträffar det saker på Caminon och hur underbart är det inte att träffa lojala, empatiska människor som hjälper en att återfå tron på medmänniskornas vilja att finnas där när man behöver det? Här en underbar familj från Montana, USA. Tjejerna hade med sig en varsin ukulule och spelade på dom här uppe på höjden vid Alto de Perdón.

Och här är en japansk vän som jag tillbringade några dagar tillsammans med i regnet, diset och dimmorna på dom höga bergen i Galicien. Hon lät sig inte nedslås av vädret utan var hela tiden lika glad ändå.

Jag tänkte att den här upptäckten om min inre resa var värd lite firande: en doftande cyklamen på bordet, och film och popcorn lite senare ikväll.

Den här låten beskriver väldigt väl hur min relation till Gud ser ut idag. Jag vet att han alltid håller ett vakande öga över mig, redo att bistå med hjälp om så behövs.

Elin Vingren, "För evigt din"; (https://youtu.be/UiTMzhGuTAI):

#själsligtläkande #tro #harmoni

Nej, men det känns nästan så. Jag håller på att tömmer husbilen på grejor eftersom skåp och lådor helst ska vara tomma under vinterförvaringen, detta för att undvika fuktbildning och eventuella mögelproblem.

Just nu står kanoten på högkant i vardagsrummet, så att den ska vara helt torr innan jag packar ner den i väskan igen. Detsamma har jag gjort med luftbädden som jag använder som gästmadrass.

Förra veckan tömde jag också vattentanken, varmvattenberedaren och vattenkranarna för att undvika att få frysskador, så ska jag ut och köra nu så får jag ta med mig en vattendunk för mitt dagsbehov.

För några dagar sedan hittade jag en YouTube-kanal som är väldigt intressant. Det är ett engelskt par som reser runt, filmar och delar med sig av sina upplevelser. Dom verkar väldigt trevliga och åker på spännande vägar. Just nu ska dom vara ute i nio månader och planerar att besöka ungefär tjugofem länder under resan. Det kan man kalla road trip!

Här kommer några videor med dom. Den första visar när dom nyligen besökte trakten runt Narvik (väldigt vackra vyer och norrsken) och i den andra åker dom högt uppe i bergen i Andalucien på smala vägar och ännu smalare broar (där skulle inte jag våga köra).

Mandy tar sig ett dopp i havet i Nordnorge i mitten på oktober. Brrrr!

Nej personligen skulle jag inte vilja köra husbil här med ett stup på ena sidan, men kanske en vanlig bil. Vart tar man vägen om man möter en annan husbil som kommer från andra hållet? Backar tillbaka?

Jag trodde först att dom skulle köra över dom här broarna också, men det var nog en promenad det gällde här.

John & Mandy, ”THIS WAS NEVER IN OUR PLAN - Norway & the Arctic Circle - Vanlife EXPEDITION Ep. 6”; (https://youtu.be/LObJAgPM0hQ):

John & Mandy, ”Lovely Lake Parkup - Vlog 49”; (https://youtu.be/TrXz8STpXAs):

Här är deras YouTube-kanal om du vill kolla in fler av deras filmer:
https://www.youtube.com/c/JohnMandy

#roadtrip

Igår skulle jag ut till brorsan och min svägerska för att fira hennes födelsedag. Jag tänkte ta med mig en blomma och när jag klev in i blomsterhandeln så kände jag genast den underbara doften av blommande cyklamen. Det är bara ett fåtal cyklamen som doftar, för dom sorter som är mer förädlade brukar inte ha någon märkbar lukt. Så där stod jag inne i affären och luktade på den ena blomman efter den andra, som en annan Ferdinand.

Vill man ha cyklamen med doft ska man kolla på små exemplar med rosa blommor, dom brukar dofta starkast. Jag kommer aldrig glömma den gången då min syster och jag för första gången såg cyklamen blomma vilt ute i naturen. Vi var i Montenegro och bodde på ett hotell vid en av fjordarna. På kvällen var vi nere och gick backen ner mot vattnet. Kvällen var kylig och så kände vi den fantastiska doften. Vi visste inte vad det var som luktade, vi trodde det var något träd eller någon buske med blommor som doftade. Vi luktade på nästan allt, men utan att hitta varifrån den kom, men till slut fick jag syn på några små anspråkslösa cyklamen blommor som växte delvis täckta av gräs. Alltsedan dess blir jag helt bananas när jag hittar doftande cyklamen i en blomaffär.




Och här är ett av underverken. Det fick bli två, för det är ganska små plantor.

Köpte också en suckulent till mig. Jag tänker att det är bra blommor att ha om jag under perioder är bortrest, ute och åker i bilen. Dom klarar sig nog ett bra tag utan vatten.

Idag var syrran och jag och hälsade på vår mamma på äldreboendet. Syrran hade fixat en jättegod äppelpaj och den blev väldigt populär. Det blev många påfyllningar. Efteråt passade vi på att ta en liten promenad ute i den sköna höstsolen.



Mamma och syrran lapar sol för fullt.

Vid äldreboendets entré fanns det också jättefina blommor.

Vi såg också en hel skock med fåglar som tjattrande väldigt högt. Dom satt i en buske med nyponrosor och käkade bär för fullt.

Efter besöket lämnade jag återigen Pärlan på "husbilsdagiset" med sina andra kompisar. Det är så skönt att ha en egen parkeringsplats nu och inte behöva åka runt och leta plats ute på gatan. Det brukar vara hopplöst framåt eftermiddagen och kvällen, särskilt under det senaste året när så många jobbar hemifrån.



Jag tycker det är lite kul att grannbilen också är en nästan likadan bil, men jag gissar att den är några årsmodeller yngre. Den är lite vitare och lite fräschare, kanske en lillebror. Framför oss står också en Hobby, men den är av ännu nyare snitt och liknar inte dom här bilarna alls till det yttre. En liten sladdis kanske? Pärlan är nog en storasyster. :)

Den helige Fransiskus av Assisis bön har mycket att säga till oss om hur vi bör bete oss för att skapa bättre relationer till våra medmänniskor. Den är också mycket vacker så jag vill gärna dela med mig av den till er:

Gud, gör mig till ett redskap för din frid!

Där det finns hat – låt mig så kärlek
Där det finns förödelse – förlåtelse
Där det finns tvivel – tillit
Där det finns förtvivlan – hopp
Där det finns mörker – ljus
Där det finns sorg – glädje
O du gudomliga makt,
giv att jag inte strävar lika mycket efter
Att bli tröstad – som att trösta
Att bli älskad – som att älska
eftersom
Det är genom att ge – som vi får
Det är genom att förlåta – som vi blir förlåtna
Det är genom att dö – som vi återföds till evigt liv.

Amen

I Ryssland ökar siffran av döda i covid-19 för varje dag och nu dör ca 1 000 personer dagligen. En demograf tror att siffran är ännu högre, kanske så hög som 2 500 personer per dag. Han menar att myndigheterna friserar siffrorna och att många dödsfall registreras under en annan dödsorsak än covid-19. Förra året minskade Rysslands befolkningsmängd med mer än en halv miljon personer, huvudsakligen på grund av dödsfall till följd av Coronaepidemin. Det var den största befolkningsminskningen på 17 år. I Ryssland är endast ca en tredjedel av befolkningen vaccinerad och många vill inte vaccinera sig eftersom dom inte känner tillit till staten.

Dom som drabbas är ofta yngre ovaccinerade personer och i många mindre städer och på landsbygden saknas helt covidvård.

Se mer om detta på Svt:

Ryska sjukhus fullbelagda av yngre och ovaccinerade

#covid-19

Under Coronan har östgötarna verkligen upptäckt vilken jättefin resurs skogen och våra vandringsleder är. Det har lett till att Östgötaleden nu rustas upp och vi också fått en del nya naturreservat.

Lokala nyheterna har gjort några inslag om det, här kommer ett där man får se hur det ser ut nere i Åtvidabergs kommun. Den kommunen är ganska glest bebyggd och där finns mycket skog, djur och sjöar:

Östgötaleden behöver resurser precis som en idrottsanläggning

Här är lite bilder från Gärdserum, en by i Åtvidabergs kommun.

#östgötaleden #vandring