Idag är det fullmåne och perioden runt den brukar vara rätt jobbig för mig varje månad. Även nu har jag haft svårt att somna på natten, men humörsdippen som jag också brukar drabbas av har helt uteblivit.

Jag hoppas att det är ett tecken på att mitt själsliga läkande nu kommit så långt att jag slipper dippen i fortsättningen och att det inte bara är en engångshändelse. Trots att det är den tiden på året som jag verkligen inte gillar, så känner jag mig väldigt harmonisk och glad.



Ja många sår har suttit djupare än det här.

Jag tänker tillbaka på det som varit, hur jag ända sedan jag var barn har känt mig ensam, sviken och övergiven. Ändå har det alltid funnits människor runt omkring mig, men när jag hade behövt som mest stöd av dom har dom nog varit upptagna med att hantera kriser själva och inte räckt till för mig. Alltså har det nog inte handlat om någon medveten elakhet, bara mina medmänniskors egna begränsningar. Sådana har vi alla och det är inget jag kan eller vill lasta någon för, även om det gjorde så att jag som barn fick sitta i kläm när jag inte borde behövt uppleva det.Jag har tidigt lärt mig att den enda jag kan lita på är mig själv och att det inte är någon idé att be någon annan om hjälp.

När jag ser tillbaka på hur mitt läkande började så ter det sig så märkligt. Jag genomgick flera livskriser och när jag låg där på botten utan hopp och utan att veta hur jag skulle ta mig upp ur det djupa hålet, så grep jag efter det sista halmstrået - Gud. För en människa som anser sig vara ateist så är det verkligen märkligt att be Gud att uppenbara sig istället för att be mina medmänniskor om hjälp, det säger väldigt mycket om hur låg min tilltro till andra var.

Sakta men säkert började jag söka efter verktyg för att må bättre bland annat meditation som hjälpt mig så mycket, men fortfarande ingen Gud. Sedan ett budskap om att något kommer hända snabbt och att jag kommer att bli vägledd genom händelsen av en högre makt. Jag var konfunderad och skeptisk och förstod inte alls vad som skulle hända. Senare när det faktiskt hände så visste jag att det här var händelsen jag blivit förvarnad om och när jag lät mig vägledas så uppenbarade sig den högre makten med så mycket kärlek och stöd att hela min självbild förändrades och jag visste att jag definitivt är älskad, så älskad trots att jag bara är en väldigt ordinär människa med fel och brister precis som alla andra också har. Jag såg mig själv med nya ögon, med Guds ögon och jag älskade vad jag såg. Ja, jag blev som förälskad i mitt nya själv, mitt sanna jag som uppenbarligen funnits där hela tiden trots att jag haft så svårt att upptäcka det.

Jag började meditera flera gånger per dag och tyckte att vägledningen jag fick under dom stunderna var ovärderliga, något jag inte ville vara utan. Jag utmanades att vända ut och in på mig för att upptäcka vad jag förtryckte inom mig själv, lära mig mer om människors psyke i största allmänhet och sedan till att ta kontakt med en 12-stegsgrupp (som verkligen hjälpte mig att se min "skugga"), en kyrka och till sist att ge mig ut på en 80 mil lång pilgrimsvandring i Spanien. Ja, man kan säga att Gud hjälpte mig påbörja läkningen och "knuffade" mig sedan i en riktning mot människor som var lojala, kloka och empatiska. Därmed hjälpte han mig också att återfå tilltron till mina medmänniskor, men håll med om att det är märkligt att ta omvägen via Gud! Men utan den här långa omvägen hade jag nog inte kommit dit där jag är idag sex år senare.

Ja ibland inträffar det saker på Caminon och hur underbart är det inte att träffa lojala, empatiska människor som hjälper en att återfå tron på medmänniskornas vilja att finnas där när man behöver det? Här en underbar familj från Montana, USA. Tjejerna hade med sig en varsin ukulule och spelade på dom här uppe på höjden vid Alto de Perdón.

Och här är en japansk vän som jag tillbringade några dagar tillsammans med i regnet, diset och dimmorna på dom höga bergen i Galicien. Hon lät sig inte nedslås av vädret utan var hela tiden lika glad ändå.

Jag tänkte att den här upptäckten om min inre resa var värd lite firande: en doftande cyklamen på bordet, och film och popcorn lite senare ikväll.

Den här låten beskriver väldigt väl hur min relation till Gud ser ut idag. Jag vet att han alltid håller ett vakande öga över mig, redo att bistå med hjälp om så behövs.

Elin Vingren, "För evigt din"; (https://youtu.be/UiTMzhGuTAI):

#själsligtläkande #tro #harmoni

 

skogsnuvan

22 oktober 2021 09:04

Så fint du berättar om hur du haft det och hur du nu kommit närmare harmoni med livet. Många vandrar den där vägen du gick och det låter riktigt spännande minsann. Jag har haft meditaionsgrupper under några år och jag tror att många blev hjälpta av det. Nu står jag med mina fötter fast i jorden men månen är en rackare att hålla mig vaken fast jag i vanliga fall har god sömn. Eftersom jag är pensionär så kan jag stiga upp och sova en sväng på eftermiddagen så det spelar ingen roll. Jag gillar att läsa din blogg.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Amisa

23 oktober 2021 22:17

Tack!
Före pandemin var det ca 350 000 personer som årligen gick hela eller delar av pilgrimsleden.

Meditation är väldigt bra för alla, men allra mest tror jag för dom som stängt av sina känslor för att skydda sig. Är man inte i kontakt med sina känslor och kroppsförnimmelser utan "avstängd" så förstår man inte kroppens signaler. Det gör att man kan bära på långvarig oro, ångest och depressionssymptom utan att alls förstå vad som är fel. Meditationen hjälper en att komma i kontakt med dessa igen.

Jag tror att framför allt vi kvinnor använder vår intuition mycket mer än vad vi är medvetna om. Tänk bara på när vi har en bebis i magen, eller när vi ska tolka det nyfödda barnets signaler. Jag har själv varit gravid två gånger, och visste båda gångerna att jag var gravid nästan med en gång och långt innan ett gravtest kunde visa det. Lyssnar man på kroppens signaler så förstår man vad som händer med den!

Har ni fått någon snö ännu däruppe i Jämtland?

Ha det bra och ha ett skönt mys framför din kamin!

 

wiolettan

23 oktober 2021 10:27

Så intressant. Tack så mycket för att du delar med dig av detta underbara som hände och händer för och med dig.
En sådan påtaglig påminnelse om Guds existens skulle många behöva, men det är ju det att man måste vara öppen för Guds röst och närvaro och att komma dit, verkar vara svårt för många. Många hinder i vägen.
Sköt om dig och ha det fint.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Amisa

23 oktober 2021 22:02

Jag har alltid känt respekt för andra människors tro även om jag själv inte sett några tecken på att det finns en Gud. Jag tror att det hjälpte mig att vara öppen för att det faktiskt kunde finnas. Många människor är så rädda för att ha fel att dom kanske aldrig vågar utforska hur det är. När jag druttade på arslet tyckte jag att det var hemskt, men så här efteråt ser jag det som en dold gåva.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...