Gud vill att vi ska lära oss och bli klokare och bättre människor, men antagligen var Gud lite för abstrakt för människorna att uppfatta. Därför skickade han Jesus till oss, han fick bli vår fysiska förebild. Jesus var en konkret person, nästan som vi, fast en version bättre. Han visar oss hur en riktigt god och osjälvisk person ska vara och hur viktigt det är att älska sig själv och andra, och att tro på att vi själva och andra har kapacitet att klara av de utmaningar vi ställs inför. Vi har alla en bit av Gud i oss, genom att den helige anden lever i oss. Jesus visade vägen och det är meningen att vi alla ska göra så gott vi kan för att försöka följa honom.

I bibeln berättas om dom mirakel Jesus gjorde, ett av dom var att gå på vatten. Men det var inte bara Jesus som gick på vattnet, för när Petrus såg det fick även han modet att gå på vattnet. Hans tro gjorde honom stark och modig och med trons hjälp kunde även han utföra miraklet.

"Kan du gå på vatten?", med Wilmer X:

https://www.youtube.com/watch?v=TDSBzki-gmU

Det är det Gud vill med oss, han vill att vi ska förstå att också vi kan uträtta under om vi bara hjälps åt och tror på det vi gör. Det är meningen att vi ska agera med goda gärningar, inte sitta passiva som en skock panelhönor och vänta på att Gud eller ”någon annan” ska lösa alla problem åt oss. När vi tror att vi inte kan, omyndig- och idiotförklarar vi oss själva och våra begränsningar sitter i vår hjärna. Gud vill att vi ska känna oss kapabla och själva ta över rodret för det som händer i vårt liv och på vår planet. Det bor nästan 8 miljarder människor på jorden, tänk vad mycket vi kan uträtta tillsammans om vi bara väljer att samarbeta och organisera oss på ett bra sätt! Hade människan någonsin tagit sig till månen om det inte funnits kreativa människor med lite smågalna idéer och några som var tillräckligt modiga att vara dom första att skickas ut i rymden? Tillsammans kan vi göra massor!!

#mirakel #tro #vikann

Sedan unga år har jag haft ett medberoendebeteende mot vissa personer. En av dom var min anorexisjuka storasyster. En gång när jag hälsade på henne på kliniken där hon var inlagd så berättade hon triumferande för mig om hur hon brukade lura personalen när hon skulle äta. Hon lagrade maten i kinderna som en hamster och när lite av maten försvunnit från tallriken var hon tillåten att gå ifrån bordet. Då gick hon in på sitt rum, öppnade fönstret och spottade ut maten. Som syster stod jag inför dilemmat: Inte berätta hennes hemlighet för någon och på så sätt behålla hennes förtroende eller berätta för någon vuxen så att hon kunde få bättre hjälp och börja tillfriskna? Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, men jag tror inte att jag berättade det för någon. Genom att hela tiden anpassa sig och ta överdriven hänsyn till den beroende, möjliggör man för den personen att fortsätta med sitt missbruk.

Mitt medberoende i vuxen ålder har fungerat så att när jag ser att någon inte verkar må helt bra, så har jag trott att jag kan hjälpa dom bara jag översköljer dom med min vänlighet, lite omsorg och mycket kärlek. Jag vet sedan flera år tillbaka att det här är ett sjukt beteende, att människor själva måste välja att ta tag i sina liv och att man inte kan fixa en annan människa. Trots det tycks jag någon gång ibland återfalla i mitt gamla beteende och ge goda råd till medmänniskor som inte bett om min hjälp och som kanske bara tar illa upp för att jag lägger mig i något som inte angår mig. Precis som det är svårt att bli av med ett beroende, är det också svårt att lära sig av med ett medberoende.

Om jag har sårat någon som läser den här bloggen, så ber jag så mycket om ursäkt! Jag menar bara väl, men ibland blir det fel i alla fall. Återigen lovar jag mig själv att lägga band på mig i fortsättningen och det finns mycket jag kan lära mig av Jesus. När folk bad honom om råd, så gav han dom inte en färdig lösning. Istället ställde han frågor till dom så att dom själva började att fundera och kom på vad dom behövde. Det ska jag också träna och bli bättre på! Det kanske borde bli mitt nyårslöfte?

Tips på radioprogram:

Om anorexi med Stina Wollter och gästen Björn Eriksson

#medberoende #anorexi

Idag råkade jag hitta den här videon med Olle Carlsson. Den handlar om att vi alla kan göra skillnad och om vi går samman, så är vi så mycket starkare tillsammans och vi får så stor kraft att vi kan flytta berg!

Vi kan bara tänka på Berlinmurens fall, franska revolutionen eller avskaffandet av apartheid, allt det hände just därför att folk slöt sig samman och blev en så stor kraft att dom styrande inte kunde ignorera vad som hände. En bra början som kan göra stor skillnad är om vi alla väljer att inte köpa så många julklappar som vi ändå kan klara oss lika bra utan.

Du och jag har möjligheten att göra skillnad! (pratet börjar vid 0:40):

https://www.youtube.com/watch?v=3YiQpo5sRis

#handlingskraft

För ganska många år sedan råkade det bli så att jag var med på en amatörteaterföreställning. Det hela började så här...

Min dotter var med i en teaterförening och någon gång sa hon till mig: "Mamma, skulle det inte vara kul för dig att testa att spela lite teater nån gång?". Jag som lyssnade med ett halvt öra sa: "Mja, kanske det?".

Några månader senare hade det där fallit i glömska för mig, när min dotter kom hem och meddelade att hon hade varit på upptaktsmöte i teaterföreningen och hon hade anmält oss båda till en teatergrupp. Jag blev lite förvånad, men tänkte "Varför inte? Jag gillar ju att sjunga och dansa inför publik, så varför inte också prova teater? Det skulle säkert bli kul". Terminen började och vi gjorde en massa gruppövningar för att lära känna varandra och för att bli bättre på skådespeleri. Bland annat kommer jag ihåg att vi lekte med olika statusar, hög status - låg status och att ha olika personligheter. Det är rätt spännande med teater för man kan testa att vara annorlunda än man brukar, det är som en skyddad verkstad. Hur många vågar testa det i det verkliga livet?

Efter ett tag var det dags att välja pjäs. Jag hade tänkt att det skulle vara kul med en komedi, men en tjej i föreningen hade skrivit en ny pjäs som hette "Kliniken" och som handlade om anorexi. Den verkade angelägen och den blev vald av gruppen. Till saken hör att jag som barn hade upplevt när min storasyster fick anorexi och led av det i flera år. Hon var så illa däran att hon var inlagd på en klinik i ett halvår och sjukdomen var nära att kosta henne livet. Jag fick spela rollen som hennes mamma och det gav mig en ökad insikt om hur maktlös min mamma måste ha känt sig. För mig blev arbetet med pjäsen som en traumabearbetning och det var något jag verkligen behövde för när allt kaos pågick med min syster så blev jag och mina känslomässiga behov väldigt osynliga, eftersom allt fokus var på att min syster skulle överleva. Så här i efterhand tänker jag att Gud nog måste ha haft ett finger med i spelet då den enda pjäs jag någonsin skådespelat i, råkade handla om just anorexi och var exakt det jag behövde.

TACK GUD FÖR ATT DU ALLTID SER VAD JAG BEHÖVER, även när jag själv inte förstår det!!

Bilderna visar delar av ensemblen.

#anorexi #teater

Vår hjärna är bra till mycket, men inte till att bestämma om vi ska älska och bry oss om våra medmänniskor eller inte. Ett äkta band mellan oss är något man bara kan känna med hjärtat, inte med hjärnan. Eller som Blaise Pascal, fransk teolog, filosof, fysiker och matematiker på 1600-talet sa: "Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner".

Det är först när man kan uppleva hur det skulle vara att befinna sig i någon annans situation, som man verkligen förstår den personen:

https://www.youtube.com/watch?v=wk-5AgiIwqw

#kärlek #hjärta

Ibland händer saker som man tror är för bra för att vara sanna, det här är en sådan historia. Kvinnan och hennes man överraskades av ett snöoväder när de vandrade i Pyrennéerna. När dom till slut hittades trodde man att kvinnan var avliden för hon hade haft hjärtstillestånd i över 6 timmar, men plötsligt hoppade hjärtat igång igen.

Jag undrar hur det känns att få tillbaka livsgnistan igen efter en sån händelse?

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/hennes-hjarta-stod-still-i-over-6-timmar

#mirakel

Idag avslöjades vilka som ska vinterprata mellan jul och nyår. Jag blev jätteglad att Stina Wollter var bland dom och ser fram mot hennes nya "radioprat" 26:e december!

Hennes Sommar-prat från tidigare i år var nog det vackraste jag någonsin hört. Det handlade om relationer, glädje, sorg och död och om att få en ny chans att göra om och göra rätt. Hon berättade om traumat när hennes anorexisjuka syster svalt sig till döds och hur hon många år senare lärde känna och utvecklade en väldigt nära relation till en cancersjuk 8-årig flicka som visste att hon snart skulle dö.

Jag tror den historien kan vara till stor hjälp för människor som går igenom en sorgeprocess eller kämpar med en obearbetad sorgeprocess, för det är en väldigt kärleksfull berättelse. Jag tänker att det är märkligt hur Gud hela tiden ger oss möjligheter att möta samma situation gång på gång, tills vi lär oss att hantera situationen på ett bra sätt. Därefter är det ovanligt att vi hamnar i den igen. Lyssna på den om du inte redan hört den!

Fotograf: Mikael Olsson

Länk till hennes sommarprat:

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1319468?programid=2071

#Stina Wollter #sorgeprocess #kärlek

Inre trygghet handlar om hur vi värderar oss själva. Den innebär en grundläggande självkärlek som medför att vi accepterar våra egna behov, känslor och instinkter, och ser att vi själva liksom andra människor behövs här på jorden. En hög känsla av inre trygghet utgör en stabil grund för psyket att vila på. Då blir vi tillitsfulla och tillfreds med oss själva, vi upplever en inre kraft som bär oss genom livet.

Saknar man den fasta grunden svajar hela bygget och vi svarar med rädsla, avundsjuka, misstänksamhet, girighet, behov av att jämföra oss med andra eller att attackera andra, allt för att stärka vår bräckliga trygghetskänsla. De sätten fungerar inte särskilt bra utan är som att använda en tejpbit på en läckande ballong. Luften kommer ändå snart pysa ut, men det tar kanske lite längre tid.

För att förbättra vår känsla av inre trygghet är det bra att lära sig mer om sig själv genom att:

• Fys-träna – jobbar vi med vår kropp mår även själen bättre.
• Våga möta våra rädslor – testa oss själva och rygga inte för utmaningar.
• Vara kritisk- våga se våra egna brister.
• Vara positiv – våga se våra styrkor.
• Inte jämföra oss själv med andra – alla är olika.
• Föra dagbok – skriva ner saker som händer i vårt liv och vad vi gör. Vänta ett tag och sedan kritiskt granska vårt eget agerande.
• Sätta ord på våra känslor – inte vara rädd för känslorna. De är våra känslor, ta dom till oss.

• Visa självmedkänsla - öva upp förmågan till värme, omtanke och förlåtelse gentemot oss själva

• Ge oss själva kroppskontakt - andas lugnt ända ner i magen och lägga en hand på hjärtat och den andra på magen.

#trygghet