För ganska många år sedan råkade det bli så att jag var med på en amatörteaterföreställning. Det hela började så här...

Min dotter var med i en teaterförening och någon gång sa hon till mig: "Mamma, skulle det inte vara kul för dig att testa att spela lite teater nån gång?". Jag som lyssnade med ett halvt öra sa: "Mja, kanske det?".

Några månader senare hade det där fallit i glömska för mig, när min dotter kom hem och meddelade att hon hade varit på upptaktsmöte i teaterföreningen och hon hade anmält oss båda till en teatergrupp. Jag blev lite förvånad, men tänkte "Varför inte? Jag gillar ju att sjunga och dansa inför publik, så varför inte också prova teater? Det skulle säkert bli kul". Terminen började och vi gjorde en massa gruppövningar för att lära känna varandra och för att bli bättre på skådespeleri. Bland annat kommer jag ihåg att vi lekte med olika statusar, hög status - låg status och att ha olika personligheter. Det är rätt spännande med teater för man kan testa att vara annorlunda än man brukar, det är som en skyddad verkstad. Hur många vågar testa det i det verkliga livet?

Efter ett tag var det dags att välja pjäs. Jag hade tänkt att det skulle vara kul med en komedi, men en tjej i föreningen hade skrivit en ny pjäs som hette "Kliniken" och som handlade om anorexi. Den verkade angelägen och den blev vald av gruppen. Till saken hör att jag som barn hade upplevt när min storasyster fick anorexi och led av det i flera år. Hon var så illa däran att hon var inlagd på en klinik i ett halvår och sjukdomen var nära att kosta henne livet. Jag fick spela rollen som hennes mamma och det gav mig en ökad insikt om hur maktlös min mamma måste ha känt sig. För mig blev arbetet med pjäsen som en traumabearbetning och det var något jag verkligen behövde för när allt kaos pågick med min syster så blev jag och mina känslomässiga behov väldigt osynliga, eftersom allt fokus var på att min syster skulle överleva. Så här i efterhand tänker jag att Gud nog måste ha haft ett finger med i spelet då den enda pjäs jag någonsin skådespelat i, råkade handla om just anorexi och var exakt det jag behövde.

TACK GUD FÖR ATT DU ALLTID SER VAD JAG BEHÖVER, även när jag själv inte förstår det!!

Bilderna visar delar av ensemblen.

#anorexi #teater

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...