Jag brukar ofta titta in i andras bloggar för jag är nyfiken på vad ni andra skriver om. En blogg som jag hittat nyligen och som ger mig mycket inspiration är Judis livsväg. Precis som jag så skriver hon en hel del om tro och om att kämpa med svårigheter. Igår så hittade jag den här texten från Romarbrevet som hon publicerade för ca ett år sedan och den gav mig en aha-upplevelse:

”Till de kristna i Rom kapitel 8, vers 16 - 18

Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet. Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.”

Citat från bloggen Judis livsväg

Strax innan jag hittade den här texten hade jag skrivit en kommentar om att många inte hittar Gud förrän efter att dom hamnat i ett stort själsligt lidande. Det tycks göra oss redo för att kunna ta emot kärlek från Gud. Jesus tog på sig allt lidande för våra synder och när vi går igenom lidande så är det något som gör att vi bättre kan förstå och dela hans upplevelse av lidandet och det blir lättare för oss att möta honom. Om vi väljer att ta tillbaka vårt ansvar genom att fortsättningsvis leva ansvarsfullt och medvetet, så får vi sedan också dela det fina och vackra i livet med Gud och Jesus. Det är en väldigt vacker tanke och jag har aldrig tänkt på det så!

Jag tänker på långfredagen förra året, det var den första påsken i mitt liv som jag tillbringat i en kyrka. Jag kommer ihåg att prästen läste en text om när Jesus hänger på korset. Där säger Jesus "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?", jag blev så ledsen att jag började gråta för det var en så stark känsla som jag kände igen mig själv i, också jag har känt det som om jag varit övergiven av hela världen. Jag blev överrumplad av orden, för Jesus framställs oftast som en uber-människa, men vid den här händelsen visar han sig rädd, tvivlande och så mänsklig, precis som du och jag är ibland. Sån tur var så följdes denna sorgliga dag av påskdagen då vi istället fick höra det glada budskapet om hans återuppståndelse. Nu har jag ju aldrig återuppstått fysiskt men själsligt känner jag att jag haft den känslan när jag mötte Gud, så även denna känsla kunde jag lätt dela med Jesus, glädjen över att känna liv och livslust.

Här kommer också en fin låt från Judis blogg. Filadelfia Stockholm, ”Det går en väg mot framtiden”:

https://youtu.be/NkrXY6CF6S8

#tro #lidande #kärlek

Jag såg en dokumentär på SVT Play ”Jesus kvinnliga lärjungar” där dom frågade sig var kvinnorna i bibeln och runt Jesus tagit vägen. Det här är något jag också frågat mig och som bidragit till att det varit omöjligt att närma mig en patriarkal Gud som tycks ha glömt bort halva jordens befolkning. Det var först när jag mötte Gud för några år sedan som jag insåg att det inte är Gud som glömt bort oss, utan människor som haft till uppgift att föra historien vidare som valt att förtiga existensen av kvinnorna i kristendomens historia.

Kvinnorna i dokumentären beger sig till Israel för att undersöka saken vidare och först undersöker dom Maria Magdala. Hon fick inte sitt namn från någon man i sin familj, vilket var det brukliga på den tiden. Det antyder att hon var en ovanligt självständig kvinna och det står ingenting i Bibeln om att hon skulle ha varit en prostituerad, så som det senare har påståtts. Förmodligen har detta påstående kommit från människor som ansåg det opassande att kvinnor umgicks med män. Magdala har sagts vara en by och det finns många byar med det namnet i Israel och ingen verkar veta vilken av dom hon i så fall kom ifrån. Ordet magdala betyder också torn på arameiska. Jesus brukade ge sina lärjungar olika smeknamn som stämde med deras personligheter t ex kallade han Petrus för ”Klippan”. Om Jesus kallade henne ”Maria Tornet” kan det betyda att hon var en person som människor såg upp till, en stor ledartyp, en som visade vägen för andra personer.

Sedan undersökte dom Johanna som sannolikt kom från en societetsfamilj närstående till Herodes Antipas. Hon anslöt sig till Jesus efter att ha blivit helad av honom och hon var en viktig finansiär för gruppen av lärjungar, vilket det finns ett citat om från bibeln. I hennes familj och umgänge måste det ha blivit en stor social skandal, för Herodes såg Jesus som en av sina viktigaste fiender, någon som utmanade hans makt och hon bytte sitt liv som societetsdam mot ett liv som kringvandrande predikant.

Därefter besökte dom en gammal kyrka från några hundra år efter Jesus födelse där dom tittade på inskriptioner som handlar om Salome. Människor vädjar om hennes hjälp att hela anhöriga, vilket tyder på att hon var en viktig helare som många av dåtidens människor tillbad.

Nästa stopp blir i katakomberna under Neapel där det finns många kristna gravar. Där har man nyligen också hittat en gammal målning från 400-talet av Cerula, en kvinnlig biskop. Endast biskopar porträtterades på detta sätt, med evangelierna runt omkring sig och med eldtungor som slår ut från evangelierna för att inspirera biskopen att hålla intressanta predikningar. På 500-talet skrev dåtidens påve ett brev till biskoparna i södra Italien och krävde att kvinnor inte längre skulle få uträtta den typen av sysslor och detta hörsammades sedan. Därefter var det inte längre möjligt för kvinnor att vara präster eller biskopar, något som sedan förblev så ända fram till 1900-talet.

Målningen av Cerula, en av biskoparna under tidig kristendom:

Och vad betyder dom här symbolerna? Är det en bokstav integrerad med korset eller en symbol till, t ex en skära? Tecknen under korset ser i alla fall ut som bokstäver. Någon som kan tyda detta?

Kvinnorna i dokumentären fortsätter sedan till Rom för att prata med en religionshistoriker och dom började med att titta på bilder av stensarkofager. På gamla stensarkofager hade kvinnliga lärjungar samma storlek och betydelse som sina manliga kollegor, men senare togs kvinnorna bort från konsten, bara män fanns kvar och så en väldigt underdånig och beslöjad Maria som var tydligt underlägsen männen. Även i konst föreställande dom evangeliska berättelserna där kvinnorna hade en stor roll, finns dom senare inte alls med, dom hade blivit helt bortcensurerade. Med Konstantin I, som var en romersk kejsare på 300-talet, infördes en militärisk kristendom där det handlade om att ena med hjälp av våld och kvinnor blev då underställda männen. Man förstorade då männens betydelse i evangelierna och förminskade kvinnornas.

I en av dom äldsta biblarna som är skriven på grekiska står det att lärjungarna, två och två,  gav sig ut i världen för att predika och hela människor. Samma uttryck ”två och två” återfinns också i berättelsen om Noaks Ark där djuren går på båten två och två, dvs en hane och en hona av varje djurart. Det verkar alltså som om det fanns lika många kvinnliga lärjungar som manliga i sällskapet runt Jesus och att Jesus behandlade dom alla på ett likvärdigt sätt. Troligtvis var kvinnorna också helt nödvändiga, för på den här tiden ansågs det mycket olämpligt att karlar uppehöll sig runt kvinnor som dom inte var närmare släkt med. Alltså var det sannolikt så att männen samlade män som dom predikade för, medan kvinnorna samlade kvinnor som dom predikade för.

#lärjungarna #kristendomshistoria #jesuskvinnligalärjungar

En spirituell ledare som jag ser upp till väldigt mycket är Thich Nhat Hanh, en zenbuddistisk munk. Han är en sådan person som utstrålar väldigt mycket kärlek, ödmjukhet, vänlighet och ärlighet. Han har skrivit många böcker och förekommer på många videofilmer, där han ger råd om hur man kan förhålla sig till olika problem som kan uppstå i ens liv.

I nedanstående video får han också frågor om Buddha och Jesus och delar med sig av fyra mantran man kan använda sig av:

• Darling, I’m here for you
• Darling, I know you are truly there
• Darling, I know you suffer, that’s why I’m here for you (när man vet att den andra lider)
• Darling, I suffer, I’m trying my best to practise, please help me (när man lider och upplever det som om lidandet orsakats av någon annan, fungerar allra bäst då man säger det till den man tror har orsakat lidandet)

En kommentar till det sista mantrat:
Vi projicerar ofta saker på andra människor och kan t ex misstolka det andra människor säger och gör och tro att den andra hade onda avsikter med det utan att så var fallet. Genom att tala om att vi uppfattat det så, kan eventuella missförstånd klaras ut istället för att skada vår relation i åratals framåt.

Här Thich Nhat Hanh i en intervju med Oprah Winfrey:

https://www.youtube.com/watch?v=NJ9UtuWfs3U

#thichnhathanh #förebild

Just nu håller jag på med att försöka lära mig några sångtexter, för på söndag ska jag bistå med lite sång i min kyrka och imorgon ska jag träna med Sam som ska spela.

Den ena sången är ”Gläns över sjö och strand” som jag är uppväxt med, så den blir nog inget problem med förutom att jag ibland blandar ihop när det ska vara österland och västerland. Den andra sången är ny för mig så jag behöver verkligen plugga på texten. Det är ”Himlen i min famn” som bland annat spelats in av Carola. Det är en enkel men vacker sång som handlar om det nyfödda Jesusbarnet. Lite citat ur texten:

”Giv att dina dagar får bli till andras glädje,
Giv att alla möter dig med kärlek mild och god.
Aldrig ska jag glömma de ord som jag fick höra,
Vad som än oss händer vill de ge oss kraft och mod.”

Vad som än oss händer så är vi alltid beskyddade av Gud och om vi lär oss att lita på det, ger det oss en otrolig inre trygghet och ett inre lugn. Ett annat citat från samma låt:

”Är du jordens dolda skatt?”

Jag tänker att det inte bara var Jesus som var jordens dolda skatt, det är vi allihop! Vi har alla så många fler förmågor än vad vi själva tror att vi har men väldigt ofta förminskar vi oss själva genom att jämföra oss med andra, eller genom att säga till oss själva att vi inte är tillräckligt bra. Vi behöver sluta med det och våga använda oss av den kraft som har givits oss!

Här låten i sin helhet, Carola med ”Himlen i min famn”:

https://www.youtube.com/watch?v=_4I9S6PgN_I

#kärlek #kraft #mod

Något jag har funderat över dom senaste åren är det faktum att fler och fler personer är queer eller känner att dom har fel kön. Detta har blivit så vanligt att vi knappast ens lyfter på ögonbrynen längre när vi hör talas om det. Jag tror inte att det är någon slump, utan beror på att könsrollerna håller på att luckras upp och människor vill frigöra sig från påtvingade levnadsmönster. Våra könsroller är nästan den största av alla ”skuggor” vi bär på, för vi måste alla förhålla oss till en massa oskrivna regler om hur vi förväntas bete oss, vilka yrken vi ska välja, vilka partner vi får välja och hur vi får klä oss. Oftast har vi anpassat oss till dessa regler, men allt fler människor känner en inre konflikt då dom inte tillåts vara den dom faktiskt känner att dom är.

VI HAR ALLA BÅDE FEMININA OCH MASKULINA SIDOR OCH VI BEHÖVER FÅ UTTRYCKA BÅDA DESSA FÖR ATT KUNNA MÅ BRA SJÄLSLIGT!!

Min högst personliga upplevelse är att Gud vill att du ska våga vara precis den du är och våga leva ut både dina feminina och dina maskulina sidor och strunta i vilka åsikter andra har om det. Jag vet att många andra som kallar sig kristna säkert har andra åsikter om det, men då undrar jag:

• Hur kristet är det att inte kunna acceptera människor så som dom är? Jesus älskade ju alla, även spetälska, tjuvar och skökor. Han ville att människor skulle förbättra sig, men dömde inte någon till utanförskap.
• Tänker dom att Gud råkade skapa ett ”måndagsexemplar” då han deltog i skapandet av dessa queera personer, dvs skapar Gud något som är fel ibland (är han i så fall slarvig eller inkompetent)? Kan vi ens förstå Guds stora plan för världen som en helhet och varje individs roll i den helheten?
• Dom som sätter sig till doms över andra, hur felfria är dom egentligen själva? Är det så klokt av dom att kasta första stenen? Och vem har gett dom rätten att döma andra? Inte Gud i alla fall!

DU ÄR DU. (PUNKT) VAR STOLT ÖVER DIG SJÄLV OAVSETT VEM DU ÄR!!

Men vi är så mycket mer än bara ett kön. Jag tror och hoppas att den utveckling vi ser nu bara är början, att människor som upplever sig ”ha fel kön” förstår att det inte är deras kön det är något fel på utan dom snäva könsroller vi alla måste förhålla oss till. När vi kan acceptera och uppskatta människor så som dom verkligen är, att människor talar, klär sig, väljer jobb och livspartner utefter egna val istället för påtvingade val så kommer förhoppningsvis ingen uppleva att det finns något behov av att byta kön.

Här ett radioprogram med en person som bytt kön, sett könsrollerna från två olika perspektiv och blev förvånad och förfärad av vad hon såg:

Vinter med Caroline (fd Carl) Farberger

#könsroller #kön #queer

Jag gillar världsmusik, för när man blandar en massa olika stilar och musiker från olika länder händer det något spännande med musiken. Den blir mycket mer dynamisk, intressant och levande!

Någon som jag uppskattar väldigt mycket är Matisyahu som är en rappande jude och som har många låter som handlar om att växa som människa. Tänk om vi snart skulle kunna få höra hans sånger framföras i kyrkan! Det tycker jag skulle vara spännande.

Här, "Running Away" en Bob Marley cover, om att försöka springa ifrån sig själv eller sticka huvudet i sanden när man inte vågar konfrontera sina inre rädslor:

https://www.youtube.com/watch?v=fHTKWa9s1N8



Och här, "Lord Raise Me Up!", äkta passion om att längta hem till Gud:

https://youtu.be/irpa0dhbgnw

Vad tycker ni? Spännande eller hemskt fel?

#matisyahu #tro

Min dotter och jag brukar säga att det skulle vara mysigt att avsluta julaftonen med en fin lugn högtidsstund på en midnattsmässa. Hittills har det aldrig blivit av, men nu bestämde vi oss för att besöka en.

Det är först det senaste året jag närmat mig kyrkan, för Gud vägledde mig dit. Förut tänkte jag att jag inte behövde någon kyrka eller församling för att tacka eller kommunicera med Gud, vår kontakt var utmärkt ändå. Sedan jag hittade till en kyrka har jag förstått att det inte är för min kontakt med Gud som jag behöver den. Det är för att jag behöver gemenskapen med likasinnade och för att vi tillsammans har mera kraft att göra ett avtryck på det samhälle vi lever i, än vad vi har som enskilda personer.

Under det senaste året har jag firat både påsk och jul i kyrkan och tagit nattvard och för mig är det första gången i mitt 50+ liv som jag har gjort det. Det har känts väldigt fint och jag är tacksam för den spirituella utveckling jag gått igenom under det här året. Genom min pilgrimsvandring lärde jag mig dessutom att lita på att både Gud och mina medmänniskor kommer finnas där för mig om jag behöver det.

Julkrubban i kyrkan.

Och den stora fina julgranen.

Och massor av ljus. Min dotter tände ett för vår anhörige som nyligen gått bort.

Altaret.

Ett mindre kors och statyer på sidan i kyrkan.

I förra veckan köpte jag en ny fickalmanacka (ja, jag vet att jag är gammalmodig). Den hade en guldig inskription som sa:
"The best is yet to come!"

Jag älskar fina visdomsord och det är en bra påminnelse och låter väldigt hoppfullt! Jag undrar vad det nya året kommer att föra med sig?

God Jul på er alla fina medmänniskor!
Jag hoppas att det kommande året blir om möjligt ännu mer spännande än 2019 varit!

#pånyttfödelse #gemenskap #tro

Jag ser och hör ibland andra kristna människor som skriver att om du inte tror på Gud eller inte lever enligt hans regler, så kommer du att bli fördömd av honom. Jag hade för några år sedan turen att efter att ha varit ateist i över 50+ år, möta Gud i ett spirituellt uppvaknande. Det jag mötte var så enormt mycket kärlek, stöd, förlåtelse och uppmuntran av att jag är en fantastisk människa precis så som jag är, även om jag precis som alla andra har fel och brister. Den upplevelsen gör att min uppfattning är att detta med att Gud skulle vara fördömande, måste bero på missförstånd och rädslor. Jag kan som troende inte hålla med om den bilden, den stämmer inte alls med den högre makt som jag mött. Jag kanske ska tillägga också att jag läst en högskolekurs om medvetandet på Högskolan i Skövde och har där gjort ett fördjupningsarbete just på vilka sensationer människor som upplevt ett uppvaknande till ett högre medvetandetillstånd känner. Jag var nyfiken på att få veta om andras upplevelse av liknande händelser liknade det jag själv känt och det var dom.

Några vanligt förekommande positiva effekter är att aldrig känna sig ensam utan istället beskyddad av ett högre väsen. Det kan uppfattas som en frigörelse, en dörr som har öppnats. Det kan leda till att individen får en ny syn på livet, på hopp och tro samt gör en inre resa för att reflektera över sitt liv. Det finns en starkt terapeutisk effekt från uppvaknandet, en vetskap om att en förändring är möjlig och nödvändig och att livet eller samhället kan fungera på ett bättre sätt. Vanligt är att personen känner mer trygghet, lugn och ro i sinnet, optimism, tillit, harmoni, meningsfullhet och får ett ökat självförtroende. Detta kan leda till nya perspektiv på livet, livsstilsförändringar, nya intressen, byte av karriär, nya relationer och förändrade attityder. De som haft en väldigt intensiv upplevelse beskriver en känsla av befrielse och att vara pånyttfödd. Det är en djupt rotad och fundamental förändring där hela personens identitet och självbild förändras.

Ingen nämner att dom möter en Gud som är sträng och fördömande, däremot kan människor som haft en mindre intensiv upplevelse få en effekt som bara är tillfällig. Dom kan känna en tomhet när allt återigen blir som tidigare. De kan ha mycket tankar och oro om varför det vackra de upplevde försvann igen, de kan känna frustration och en känsla av att vara frånvarande eller avstängda från den högre makten och de kan känna sig deprimerade. Det är alltså inte Gud som straffar dom, det är deras egen frustration och rädsla som skapar oro och jobbiga känslor, när dom inte lyckas upprätthålla kontakten med den högre makten. Deras upplevelse är att något tagits ifrån dom.

Känslan av att vara buren av Gud.

Jag tänker att det är upp till dig om du vill tro på Gud eller inte. Om och i så fall när du gör det kommer du alltid att bli välkomnad av honom. Att tro ger en känsla av att vara beskyddad och buren och gör livet lättare för oss. Vårt sanna jag vill att vi ska vara goda människor med välfungerande relationer till andra. Om du inte är troende kan du ha ett lyckligt liv i alla fall, bara du väljer att leva i samklang med ditt sanna jag. Ditt liv kommer kanske vara lite knepigare eftersom du under svåra stunder i ditt liv, kan komma att känna dig ensam och nedtyngd.

Dom som inte klarar av att leva i samklang med sitt sanna jag, drabbas av oro och depression, för dom lever med en konflikt mellan den dom väljer att vara i vår fysiska värld och den som dom innerst inne vill vara. Den konflikten skapar dom själva och dom dömer sig själva till ett liv med brist på kärlek, förståelse, rädsla, otrygghet, oro och ångest och utan harmoni. Istället för att ta ansvar för valet av sitt eget liv och sin personliga utveckling, så inbillar dom sig att det är någon annan, kanske Gud eller deras medmänniskor, som åsamkat dom det genom att skada dom. Att leva i samklang med sitt sanna jag, är inte så lätt eftersom det till stor del ligger i vårt omedvetna. Vi tror ofta att vi vet vem vi är, men en stor del av den vi väljer att vara består av sånt som vi redan som små barn blivit danade till att vara av närstående personer och inte vem vi innerst inne är. För att komma i kontakt med sitt innersta väsen, måste man tillbringa en del tid med det och utforska det. Det kan man till exempel göra genom meditationer, mindfulness eller genom att vistas mycket i naturen. När vi är ute i naturen känner vi ofta harmoni och avspändhet och får lättare kontakt med vårt sanna jag. Så om du inte mår så bra, så är mitt råd:

TA ANSVAR FÖR DIN PERSONLIGA UTVECKLING, HUR DU LEVER DITT LIV OCH VÄLJ DET LIV SOM GÖR DIG LYCKLIG!!

#tro #högremedvetandetillstånd