Jag råkade hitta detta på YT och tyckte att det var väldigt speciellt. Det är en historia där en dotter som lider av två obotliga sjukdomar, mirakulöst tillfrisknar straxt efter att hon dessutom råkat ut för en allvarlig olycka.

En film (finns även en bok) som bygger på en sann historia, ”Miracles from heaven”:

https://youtu.be/CldGTG6iVrU

Och en intervju med den riktiga mamman och dottern i familjen:

https://youtu.be/5RNstvpntEs

#mirakel

Walter Frankenstein är en jude som hade änglavakt och överlevde förintelsen. Det var nära att gå fel flera gånger men en gång lyckades han lura Gestapo-männen genom att använda sin list, en annan gång vädjade han till Gestapo-mannens samvete och släpptes fri. Gestapo-mannen sa ”Jag söker inte efter judar, jag söker desertörer” och så lät han Walter gå. Walter Frankenstein har efter kriget varit mycket aktiv med att besöka skolor för att berätta om händelser från förintelsen. Hans viktigaste budskap till ungdomarna är ”Tänk själv!”, följ  inte bara ledarna eller majoriteten hur dumma saker dom än hittar på.

Jag tänker att det förhållningssättet behöver man ha inom alla områden i samhället och i livet: politiskt, religiöst, klimatmässigt, gällande rättvisefrågor, förtryck, mobbing och hur vi behandlar andra människor. Vi är själva ytterst ansvariga för våra handlingar, inte statsministern, kommunfullmäktigens ordförande, biskopen, chefen, läraren, översittaren. Vi har alltid själva ett fritt val att följa det andra säger till oss att göra eller att istället följa vårt eget samvete.

Vi behöver alltid tänka själva och följa vårt samvete och ha civilkurage att gå emot majoriteten om vi ser att dom är på väg åt fel håll!

Se SVT:s inslag om Walter Frankenstein:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/walter-frankenstein-gick-under-jord-overlevde-forintelsen

#förintelsen #tänksjälv #civilkurage

Igår var jag med om en diskussion där vi funderade på skillnaden mellan tro och tillit. Fanns det ens någon skillnad? Men sen kom jag på att jag faktiskt visste svaret på det här, i alla fall vad skillnaden är för mig. Svaret fick jag under vandringen på Caminon.

Tron hade jag med mig redan före vandringen, det är min kognitiva förståelse om att jag tror på att det finns en högre makt, den sitter alltså i huvudet. Det var inget jag tvivlade på, jag har ju mött Gud och känt hans existens i mitt liv. Tilliten däremot är en känsla av trygghet som sitter i min kropp, en visshet om att närhelst jag har problem så kommer jag erbjudas hjälp i någon form av min omgivning. Det var något jag lärde mig under vandringen, för i början var jag inte alls säker på att han verkligen skulle dyka upp och hjälpa mig varenda gång. Tilliten var alltså en total integrering av det jag redan visste så att jag sedan också kände mig totalt trygg hela tiden oavsett vad som än hände. Jag ramlade flera gånger, valde fel väg i någon vägkorsning, hade problem att hitta sängplats, penningbrist på grund av att uttagsautomater saknades och endast kontantbetalning var möjlig, törst eller hunger på sträckor där det var långt mellan byarna. Allt detta löste sig alltid utan att det blev någon allvarlig kris. I början litade jag inte på det utan kände ibland rädsla, men med tiden såg jag att det alltid uppenbarade sig någon typ av lösning och att jag kunde känna mig trygg med den vetskapen. Jag litade på att Gud fanns där för mig och han levererade alltid och sände vänliga medmänniskor som ville hjälpa mig på min väg.

Det är det jag brukar mena när jag säger att jag känner mig buren, jag behöver inte känna någon oro för jag vet att allt kommer fixa sig på något sätt. Gud vakar över mig hela tiden och om jag verkligen behöver hjälp så kommer han hjälpa mig att få det.  En viktig del i det hela var också att jag lärde mig att ta emot hjälp, jag som aldrig velat eller vågat vara beroende av någon. Med den lärdomen vågar jag nu slänga mig ut i det okända, utan att känna särskilt mycket oro eller rädsla. Nu är jag hela tiden helt trygg och det var Caminon som åstadkom denna underbara känsla i mig!

#tillit #tro

Här är en väldigt fin predikan om Guds Ande i oss, det vill säga vårt sanna jag och vår livskraft, att mötas i kärlek och föra den kärleken vidare till andra, vara buren av Gud, om rätten att få börja om från början när helst vi hittar och förstår vad den rätta vägen är.

Prästen Olle Carlssons avskedspredikan i Katarina församling:

https://youtu.be/6t1RvT4_8Sw

#gudsande #mittsannajag #denrättavägen

Jag hittade en lång version av Sinnesrobönen som jag aldrig sett tidigare, men orden är kloka så här kommer den. Sinnesrobönen i sin helhet:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst. 

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.
Amen

#dikt #sinnesro

Det finns så mycket att göra om vi vill skapa en bättre värld för oss alla och tillsammans är vi bättre och starkare än vad vi är var och en för sig själv!

Sam Cooke - A Change Is Gonna Come:

https://youtu.be/wEBlaMOmKV4

#allatillsammans #oneness

Glöm aldrig bort att du är fin precis som du är. Låt aldrig någon annan tala om för dig vem du får vara eller hur du borde leva ditt liv, välj det sätt som du själv trivs med det! Hitta din passion, det som får dig att glömma tid och rum och bara LEV!

Christina Aguilera, “I am Beatiful”:

https://youtu.be/eAfyFTzZDMM

#musik #christinaaguilera #lev

Någon ställde frågan ”Varför ska man tro?” och jag uppfattar det som om vederbörande undrar ”Vad ska det tjäna till?”, så här kommer mitt svar på det.

Mitt väldigt enkla svar är i första hand – FÖR DIN EGEN SKULL! Och i andra hand – För vår skull!
Det var inte så lätt att hitta Gud, för jag hade inte förståndet att bjuda in honom i mitt liv förrän jag var 54 år och Gud kommer aldrig oinbjuden, han tränger sig aldrig på någon. Men sedan jag släppte in honom i mitt liv så känner jag alltid att det är någon som finns där för mig i både glada och jobbiga stunder, han ser mig, lyssnar på mig, tröstar mig och förlåter mig när jag ber om ursäkt och tar gärna emot min tacksamhet. Jag känner mig aldrig mer ledsen och övergiven, så som det ibland hänt att jag gjort tidigare i livet.

Enkelt uttryckt kan man säga att han nu bär mig genom livet och jag vill aldrig mer vara utan det stödet.

Han hjälper mig att upptäcka mina själsliga sår och vägleder mig mot en läkning av min själ och jag bara följer med eftersom jag nu förstår att han är den som vet vad som är bäst för mig. Han förstår mig och mina svårigheter bättre än vad jag själv förstår dom och han vet hur min livsplan ser ut, så jag har frivilligt lämnat över kontrollen till honom.

Han vägleder mig till att träffa andra människor som vill mig väl och är bra för mig och till händelser som gör mig till en klokare och mer ödmjuk person. Så glad, harmonisk och balanserad som jag är nu, har jag aldrig varit tidigare i mitt liv.

Så om du vill må bra: GÅ MED GUD! Du har allt att vinna och inget att förlora.

Om du själv lyckas må så bra, så kommer du upptäcka att du får ett behov av att dela med dig av det goda till andra, för allt annat skulle kännas själviskt. Så i andra hand ska du välja det för vår gemensammas skull. Tillsammans är vi starkare och mer kraftfulla och vi kan engagera oss i samhällsfrågor, miljöfrågor och mycket annat som gagnar alla som lever här i Sverige eller på den här planeten. Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats för alla att leva på!

#gåmedgud #tro