När jag var barn så brukade ibland filmen”Trollkarlen från Oz” visas på TV:n. Det är en spännande historia om Dorothy som sveps bort av en tornado och som hamnar i en fantasilandet Oz. Hon vill komma tillbaka hem igen och när hon får höra talas om trollkarlen i Smaragdstaden så tänker hon att han nog kan trolla henne hem igen. Medan hon letar efter honom träffar hon tre individer som sedan slår följe med henne: Ett lejon utan mod, en fågelskrämma utan hjärna och en plåtgubbe utan hjärta. Dom letar efter de egenskaper dom saknar och följer sedan med Dorothy för dom tänker att trollkarlen nog kan hjälpa dom också.

Längs vägen råkar dom ut för en massa saker t ex en elak häxa som dom måste vinna över, men det finns också snälla varelser. För att klara alla umbäranden så måste dom ta fram dom egenskaper dom behöver för att överleva och tillsammans går dom igenom den ena prövningen efter den andra. När dom slutligen kommer fram till Smaragdstaden upptäcker dom att trollkarlen inte alls kan trolla, han är en bedragare som bara fått alla andra att tro att han besitter mer krafter än alla andra, men egentligen är han en riktig fegis. Nu börjar dom också fundera över att dom faktiskt klarat alla utmaningar dom har ställts inför och kommer fram till att lejonet ju faktiskt visat att han har mod, att fågelskrämman kunde tänka och att plåtgubben visst kunde känna. En individs utsida visar sällan allt av det som finns på insidan och det är också ovanligt att vi själva känner till allt som finns där. Dorothy får slutligen chansen att återvända hem med hjälp av en luftballongflygare.

Precis som sensmoralen i den här historian så är det detsamma budskap som Jesus ger oss: Vi hoppas att andra ska ge oss styrka, mod, kärlek och svar på våra frågor och söker detta utanför oss. Egentligen behöver vi bara söka detta inom oss istället, vi har redan alla dessa egenskaper och förmågor men är bara inte så vana vid att använda dom. Om vi noggrant skådar vårt inre så kommer vi upptäcka och senare kunna återerövra dessa sidor hos oss själva och bli mer kompletta som människor!

#trollkarlenfrånoz #sökinomdig

När jag var ung så fastade jag lite då och då, men sen fick jag barn och så blev det inte av mer. För fyra år sedan fanns det en spiritualist på YouTube som jag brukade följa. Efter ett tag började han också att prata om meditationer och jag kände mig motiverad att testa det och under våren 2017 när han föreslog fasta så tänkte jag ”Varför inte? Det var länge sedan!”. Jag tänkte fasta en vecka, men när en vecka passerat kände jag mig så pigg och glad att jag bestämde mig för att fortsätta ytterligare en vecka.

Den fastan blev starten på en del förändringar i mitt liv: Jag valde att sluta upp att dricka kaffe eftersom jag fick abstinens med huvudvärk i ca fem dagar då jag tog bort kaffet inför fastan, och jag insåg då hur beroende jag var av det. Jag slutade upp att dricka alkohol eftersom jag inte ville ”smutsa ner” min kropp efter den detox som en fasta innebär. Jag slutade också upp med att äta kött och valde att bli vegetarian eftersom jag inte längre ville vara en individ som äter andra levande varelser. Det finns så mycket annat man kan äta och hela köttindustrin där man inte behandlar djuren som levande varelser utan som en ”produkt” gör mig ledsen och upprörd och inget jag vill befatta mig med längre. Den allra största förändringen var att jag några veckor efter fastan mötte Gud och blev troende. Människor blir mer andliga när dom fastar och fasta ger ibland upphov till ett förhöjt medvetandetillstånd, det är något jag lärde mig på högskolekursen om medvetandet och högre medvetandetillstånd. Särskilt i kombination med meditation så kan det få en stark effekt.

Efter denna fasta gjorde jag det ytterligare två gånger det året och två gånger året efter. Men 2019 blev det av någon anledning inte av någon gång. Jag tror att det delvis berodde på att jag var ute och vandrade en stor del av hösten och helt enkelt glömde bort det. Häromdagen hörde jag någon nämna fasta på radion och kom på hur länge det var sedan jag senast gjorde det, då började jag tänka att nu är det nog dags igen. Sen kom jag på en ännu bättre idé, varför inte fråga min studiegrupp i kyrkan om vi inte skulle kunna fasta tillsammans under en vecka strax före påsk? Många troende har som tradition att fasta före påsk för att fördjupa sin relation med Gud, för att visa solidaritet med Jesus som var på väg att korsfästas och av solidaritet med människor världen över som har svårt och kanske saknar mat på bordet. Personerna i vår studiegrupp brukar vara väldigt positiva till alla möjliga förslag så chansen är nog stor att några eller kanske t o m alla säger ja. Om jag kommer ihåg det ska jag fråga dom imorgon då jag träffar dom!

P.S Insåg just att jag har en skrämmande likhet med Sickan i Jönssonligan.
JAG HAR EN PLAN!

#fasta #detox #renadinkropp

Idag har varit en så fantastisk inspirerande dag! Jag funderade på om jag skulle gå på gudstjänsten i kyrkan eller stanna hemma och softa och sån tur var så bestämde jag mig för att gå. Idag skulle vi nämligen få besök av en person som sökt jobb i vår församling som diakon, dessutom hade vi fler besökare som jag inte visste om på förhand. Det var dels en kvinna som jobbar som missionsinspiratör och ett gäng ungdomar från Apg29 som också sysslar med mission. Det riktigt sprudlade av energi hos alla dessa personer och efteråt vid kyrkfikat berättade dom mer och visade bilder och vi fick också chansen att prata mer med dom. Jag hade väldigt intressanta samtal med flera stycken och blev full av energi. Mission tycker jag är jätteintressant och som ni nog redan märkt så delar jag gärna med mig av mina egna andliga upplevelser till alla som är villiga att lyssna. Jag är så glad över att ha hittat Gud, även om det dröjde ända tills jag var 50+ år gammal och jag vill gärna hjälpa till och bidra till att fler ska få uppleva det. Personen som söker jobb i vår församling verkade väldigt vettig och jag tror att han skulle kunna funka väldigt bra hos oss, så jag håller tummarna för att han blir anställd!

Karin Åkesson, missionsinspiratör i Equmeniakyrkan:

Apg29 står för Apostlagärningarna 29. Detta är en lek med ord, då det bara finns 28 verser i Apostlagärningarna, 29 är den vi skriver på nu och som senare kommer bli historia.

Apg29 på missionsuppdrag i Indien:

Senare på eftermiddagen var det dags att tillsammans med min kompis åka till en annan stad för att gå på första träffen på Livsstegen-kursen. Idag var det mest en dag när vi skulle lära känna varandra lite och det kändes jättebra att träffa dom personer som ska vara med där. Jag tror att vi är beredda att öppna oss för varandra och diskutera dom livsfrågor vi står inför och kämpar med.

Hela den här dagen har gett mig så goda vibbar och jag är full av energi!

#godavibbar #missionsinspiration

Under dom senaste dagarna har jag skrivit på en artikel om El Camino som min kyrka bett mig skriva. Jag valde att fokusera på den första tiden som sedan satte sin prägel på hela min vandring.
Så här blev artikeln:

I mitten på september påbörjade jag en fyrtiotre dagar och åttio mil lång pilgrimsvandring på El Camino Frances, vilket skulle ge mig en oerhörd livskunskap. En trettioårig dröm realiserades när jag tog de första stapplande stegen från Saint-Jean-Pied-de-Port, på den franska sidan av Pyrenéerna, mot Santiago de Compostela nära Atlantkusten i Spanien.

Starten i Saint-Jean-Pied-de-Port

För att klara utmaningen fokuserade jag från början bara på ett delmål i taget. Mitt första delmål, som också var det svåraste, var att ta mig över Pyrenéerna till klostret Roncevalles på den spanska sidan. Jag visste att det skulle bli en väldigt brant stigning under den senare delen av den etappen. För att klara av utmaningen var jag tvungen att lyssna på min kropp och dess signaler och ta full hänsyn till dessa. I praktiken innebar det att jag tillät mig själv att stanna och vila så ofta jag behövde. Trots dålig kondition och ovana vid att bära en ryggsäck på tio kilo klarade jag utmaningen och anlände till klostret i Roncevalles där jag trevande försökte lära mig pilgrimens dagliga rutin: skaffa en sängplats, duscha, tvätta kläder, hitta något att äta och träffa nya vänner. Roncevalles är en spännande plats, här stannar alla pilgrimer som kommit från Saint-Jean-Pied-de-Port och redan vid pilgrimsmåltiden samma kväll lärde jag känna människor från alla möjliga länder i världen. Denna dag var jag lyckligt ovetande om att även nästa dag skulle bli en stor utmaning.

Äntligen över Pyrenéerna    

Påföljande dag upptäckte jag att jag bara hade ungefär elva euro kvar i kontanter och det skulle inte vara tillräckligt för både mat och boende för ytterligare ett dygn. Kontanter är en nödvändighet, för i det här området går det sällan att betala med kreditkort. Man behöver hela tiden ha koll på var nästa uttagsautomat finns och tillräckligt med kontanter för att klara sig dit. Jag kände mig rejält orolig, men bestämde mig för att diskutera problemet med en av volontärerna som arbetade i klostret och jag fick ett lugnande besked. Uttagsautomater fanns i en by jag skulle passera redan under morgonen och jag kunde släppa mina oroliga tankar och påbörja min vandring.

En karta med höjdskillnader visade en mycket enkel vandring med lite bekvämt nedförslut mot Pamplona, men oj vad jag bedrog mig. Istället var det många sega backar upp och ner på berg och framåt eftermiddagen var jag helt slut och försökte hitta en sängplats i en liten by. Tyvärr var jag inte ensam om att vara trött, byns enda härbärge var redan fullbokad. Alltså återstod bara alternativet att fortsätta till Zubiri, en vandring på ytterligare femton km över ett högt bergsområde med en lång och brant klättring upp och sedan ner på en stig med en massa rullande stenar. När jag äntligen tagit mig upp på bergsryggen tyckte jag att det var väldigt skönt att gå där. Omgiven av en tallskog såg jag ut över en vacker dalgång nedanför berget. När jag gick där och tittade på den fantastiska utsikten bar det sig inte bättre än att jag råkade trampa fel i en lergrop och jag stöp i backen. Jag hade inte sett till någon person de senaste fyrtiofem minuterna och tänkte att jag var ensam om att fortfarande befinna mig uppe på bergshöjden. Jag tänkte ”Gud, nu måste du verkligen hjälpa mig! Här ligger jag ensam, övergiven och skadad mitt ute i ingenstans.” Jag hann bara tänka tanken innan fyra amerikanska män dök upp på stigen, de hjälpte mig upp och plåstrade om mina sår och förhörde sig om att jag var okej.

Sent på eftermiddagen kom jag äntligen ner till Zubiri uttröttad och blåslagen, då var det dags för nästa motgång. Människor jag mötte sade att det skulle vara svårt att hitta en sängplats, de flesta härbärgena var redan fullbokade. Lyckligtvis fanns en turistbyrå i byn och jag begav mig dit för att få hjälp. Den unga killen som jobbade där ringde runt till det ena stället efter det andra och det var mycket riktigt fullt, jag kände återigen paniken komma. Skulle jag bli tvungen att tillbringa natten utomhus? I ett sista desperat försök frågade jag om det kunde finnas sängplats i nästa by och om det skulle vara möjligt att ta en taxi dit. Killen ringde ett samtal och fick napp, det fanns en säng till mig där. Taxi var mer problematiskt, närmaste taxistation fanns i Pamplona och det skulle ta ungefär en timme för taxin att köra till Zubiri. Efter bara några minuter sade killen till min förvåning att taxin just anlänt och väntade utanför. Taxichauffören berättade sedan för mig att han varit och lämnat några kunder i Roncesvalles och precis då han på hemvägen passerade Zubiri blev han uppringd och tillfrågad om han kunde hämta mig där. Efter den här märkliga dagen när jag hamnade i det ena problemet efter det andra och såg hur allting bara löste sig på mirakulösa sätt, började jag tänka att jag inte behövde vara så orolig. Gud höll ett vakande öga på mig och skickade hjälpsamma människor då behov fanns. Detta bekräftades sedan gång på gång under denna vandring, det stärkte min tillit till att Gud alltid finns där för mig och det blev min viktigaste lärdom under denna vandring.

Den lilla byn Hontanas på Mesetan

Med tiden byttes bergen ut mot böljande kullar och platta fält. Jag hade kommit till Mesetan, den platta högplatån, som bjöd på de mest andliga upplevelserna under hela pilgrimsvandringen. Jag tänker då på församlingsborna i den lilla bykyrkan i Hontanas, de vänliga benediktinernunnorna i Carrión de los Condes och marist fäderna i Sahagún.

Pilgrimsmässa i Carrión de los Condes

Det var lätt att känna kärleken som strömmade ut från de alla, jag tänker ofta tillbaka på stunderna där. Vid Sahagún hade också halva vägen passerats, jag började räkna ner istället för upp och milen och dagarna flög iväg. Är jag i León om två dagar, jag passerade ju nyss Burgos? Efter storstaden León började återigen höga berg att dominera landskapet och vi vandrade på höjder som var ungefär 1500 meter över havet. Vi passerade Järnkorset, ett stort kors där man brukar lämna en sten. Den symboliserar en börda i livet som man nu är redo att lämna bakom sig. Det ösregnade ute och jag tänkte att det nog var meningen att jag skulle skåda inåt och rannsaka mig själv, snarare än att se ut över världen.

Pilgrim vid Järnkorset

Vid målet i Santiago de Compostela

Precis som Karin Boye skriver ”Den bästa dagen är en dag av törst”, så började jag verkligen uppskatta upptäckarglädjen, nyfikenheten, enkelheten, friheten och kamratskapen. Pilgrimsvandring är en vandring inåt i själen och samtidigt också utåt då man hela tiden möter nya människor att dela upplevelser och levnadshistorier med.

Vill du höra mer om min vandring och se fler bilder? Kolla då in min blogg:
http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se/kategori/308883-camino-de-santiago/sida-12/

#elcamino #vandring

Igår kväll var jag på en författarföreläsning med Gunilla Thorgren. Hon pratade om sin bok ”Guds olydiga revben”, som fått sitt namn för att det var ett uttryck som Martin Luther använde om kvinnor. Gunilla berättade om hur kvinnor skildrats genom kristendomens historia. I Gamla testamentet beskrivs ett kvinnoförakt och hur kvinnor skuldbeläggs för att dom är just kvinnor, dom råkar ut för mäns våld och säljs ungefär som boskap. Senare i Nya testamentet förändras det då Jesus behandlar dom sju kvinnliga lärjungarna som jämlikar med dom manliga lärjungarna, men ändå verkar kvinnor även där framställas på ett förminskande sätt. Dom finns bara med lite i bakgrunden och är ofta inte ens namngivna. Det finns teorier om att Maria Magdalena (också kallad Maria från Betania) var en av dom lärjungar som stod Jesus närmast, hon var t ex den som smorde hans fötter före korsfästningen, den förste som senare upptäckte att han återuppstått och den som höll ihop skaran av lärjungar efter Jesus korsfästelse.

Påven Gregorius I som levde på 500-talet e.Kr ogillade kvinnors roll inom kristendomen och i och med det började Maria Magdalena framställas som en hora, trots att hon under sitt liv var en högt aktad person och en stor ledargestalt. Under medeltiden och framåt så växte det fram en rörelse av kvinnliga mystiker som Hildegard av Bingen och Katharina Schütz Zell (från Strasbourg) som formulerade en feminin gudom, och helgon som Heliga Birgitta.

Men enligt Martin Luther var kvinnors roll att vara underordnad sin man och föda hans barn och hans idéer har fortfarande ett starkt inflytande på dagens protestantiska samhällen.Intressant nog så var Martin Luther själv rejält under stövelklacken på sin fru Katharina von Bora som var en väldigt viljestark och drivande fru.

Hildegard av Bingen:

 

Hildegard av Bingen har jag även tidigare hört så mycket intressant om, så jag tror att jag ska läsa lite om henne så jag lär mig lite mer. Hon var en bildad person som bland annat var abbedissa för det kloster hon grundat, tonsättare, mystiker, predikant och författare. Hon levde mellan år 1098 och 1179 och då var det ovanligt med kvinnor som hade en utbildning och ett så stort inflytande i samhället dom levde i. Fram till år 2012 var hon endast ett folkligt helgon (fanns alltså endast i muntlig tradition) men då helgonförklarades hon slutligen även av Katolska kyrkan.

"Sköt om er kropp så att själen trivs i den!"

Citat av Hildegard av Bingen

Video om Hildegard av Bingen:

https://youtu.be/9LdrCpR4g1k

Musik av Hildegard av Bingen:

https://youtu.be/Nb4i4hCctbU

Kanske undrar ni nu vad jag tänker om allt det här? Jo min tro på Gud och Jesus är fullständigt intakt för Gud har jag mött och jag vet vem han är och vad han står för, däremot har jag alltid haft svårt att ta till mig bibeln då den tycks ha glömt bort och förminskat halva mänskligheten. Jag tänker att det är sunt att vi ser på bibeln med kritiska ögon. Texterna i den är skriven av män för ca 2000 år sedan, med dom föreställningar om kvinnors plats i samhället som rådde då och dessa män hade fel och brister precis som också alla vi andra har.

#gudsolydigarevben #kvinnligamystiker #hildegardavbingen

Idag hade jag tänkt kolla in en ganska ny systerkyrka här i staden där jag bor. Tyvärr blev det inget av med det för när jag kom dit fem minuter i elva visade sig att dörren var låst, så jag gick istället på gudstjänst i min vanliga kyrka. Senare fick jag en förklaring av någon som visste bättre än jag. Just den här helgen hade systerkyrkan tydligen haft en musikgudstjänst på lördagskvällen istället för en söndagsgudstjänst, så min nyfikenhet får stilla sig till en annan gång.

En kompis i kyrkan berättade att hon gått till systerkyrkan under en period när dom var rätt nystartade, men hon gillade inte den kyrkan så bra så senare sökte hon sig till vår kyrka istället. Min kompis som är en HBTQ-person kände inte att hon blev helt accepterad som den hon var i den kyrkan och hon upplevde det också som om den var mer toppstyrd än vad vår kyrka är. Dom två pastorerna där bestämde själva det mesta och meddelade sedan sin församling om sina beslut, medan vår kyrka har ett mer platt styre där kyrkmöten hålls regelbundet och alla medlemmar har ett ord med i laget och kan påverka besluten. Dock var det så att systerkyrkan var nystartad då och kanske jobbar dom annorlunda nu när dom varit igång ett tag?

Här vår fina gospelkör som ibland förgyller vår gudstjänst:

Det jag verkligen uppskattar med min kyrka är just det att den är så demokratisk och våra medlemmar är involverade i all verksamhet: från förättningen av gudstjänsten till alla andra verksamheter kyrkan bedriver. Jag gillar att jag genast fick bli delaktig i verksamheten så fort jag valde att bli medlem. Jag känner att jag uppskattas av andra och kan göra en behövlig insats och jag tror att dom flesta människor vill känna att dom behövs och har en uppgift att fylla och vi är alla bra på någonting. Dessutom accepteras människor precis så som dom är, och för mig är det ett absolut villkor att man inte behandlar människor som om dom är fel bara för att dom är annorlunda i något avseende. Vi är alla unika på olika sätt och har rätt att bli älskade och accepterade för dom vi är! Människor kan rabbla upp hur mycket bibelverser dom vill, men i slutänden är just det själva essensen av vad Gud och Jesus försöker få oss att förstå så varför inte bara tala klarspråk?

#delaktighet #acceptans #klarspråk

Idag blev jag vägledd till en ny tarotläsare och det är bra för jag har bett om att få hjälp att hitta en ny. Det är nämligen så att vår utvecklingsnivå behöver överensstämma med tarotläsarens om vi ska få tillgång till dom råd som kan hjälpa oss vidare i vår andliga utveckling annars kommer vi bara att stå och stampa på samma ställe hela tiden och det skapar bara frustration. Så med jämna mellanrum känner jag att det är dags att ta adjö av en tarotläsare och istället bekanta mig med en ny.

Dom tarotläsare jag lyssnar på siar inte om lottovinster eller om evig kärlek, dom pratar om andlig utveckling, hur man tacklar olika typer av problem i livet, hur man blir stark, tålig och tillitsfull, samt hur man kan upptäcka och hantera saker som ligger i vårt omedvetna och istället integrera detta i vårt medvetna och få tillgång även till dom egenskaperna. Det betyder att jag med tiden blir mer mångsidig och hanterar olika situationer bättre. Den nya tarotläsaren pratade om att jag håller på att lära mig en ny förmåga, men inte är särskilt bra på den ännu. Den metafor hon använde var att jag håller på att lära mig simma och den högre makten har satt på mig armpuffar för att jag obekymrat ska kunna plaska runt och utforska hur man gör utan att behöva känna rädsla. Förhoppningsvis kommer jag inom en snar framtid att utan problem behärska denna förmåga. En sång dök upp i mitt huvud och den kommer här nedan.

Tom Petty And The Heartbreakers, “Learning To Fly”:

https://youtu.be/v-LsnQPwHzI

#tarot #learningtofly #personligutveckling

Idag har jag varit i kyrkan och visat bilder och berättat om min pilgrimsvandring tidigare i höstas. Det har varit lite pyssel med organisera och strukturera bilderna inför detta, men samtidigt var det bra för det behövde ändå göras. Det blir ju liksom lite rörigt att ha ca 1000 bilder i en mapp, men nu har jag istället skapat mappar för delar av sträckorna och även en mapp som innehåller ett bildspel som speglar vägen som helhet. Förutom att visa bilder och berätta så visade jag också en av videorna med en genett, detta spännande djur, och jag sjöng också pilgrimssången ”Ultreia”.

Många var nyfikna på pilgrimsvandringen eftersom dom tidigare hört talas om Camino Frances och en del hade tidigare pilgrimsvandrat själva eller planerar att göra det snart. Den mest andliga delen på vandringen tycker jag var på mesetan mellan storstäderna Burgos och León där vi mötte så otroligt gästfria och hängivna medmänniskor. All den värmen gör någonting viktigt med oss, berör på djupet, rör vid vår själ. Samtidigt var det den sträckan som var mest enahanda med bitvis raka, platta vägar där naturen inte var särskilt intressant. Ändå hade naturen någon slags inneboende skönhet som nu slår mig när jag tittar på bilderna igen.

Visst är ändå det här lanskapet rätt vackert på sitt alldeles egna sätt? Kargt och enkelt.

Benediktinernunnorna i Carrion de los Condes välsignar pilgrimer med handpåläggning och jag kände både kraften och kärleken som strömmade in från deras händer och in i mig.

Och en knytismåltid med bl a broder Daniel på härbärget i Sahagun. Här liksom också på många andra ställen fanns flera väldigt fina volontärer som jobbade ideelt och som ville ge tillbaka lite av det dom tidigare själva upplevt när dom gick på vägen.

#pilgrimsvandring