Igår fick jag ett kärleksbudskap från min dotter som olyckligtvis bor i en annan ände av Sverige och som jag tyvärr därför inte har träffat nu i Corona-tiden. När hon tvättade håret så råkade det bli en blöt fläck på hennes T-shirt, en fläck i form av ett hjärta.

Hon kom då att tänka på att det var exakt ett år sedan vi var i kyrkan på en långfredag för första gången i våra liv. Min dotter är inte religiös, men följde med för min skull eftersom jag gärna vilje uppleva påsken i kyrkan. Jag blev överrumplad och väldigt känslosam av en bibeltext där Jesus efter att ha blivit korsfäst sa: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Jag hade ingen aning om att Jesus var lika mänsklig som vem som helst och att även han hade upplevt sig som övergiven, trots att han är Guds son. Min dotter å sin sida blev nog också överrumplad av min starka reaktion, som kom lite oväntat för henne.

#hjärta

En kompis visade den här videon som han var med och spelade in för ca 4 år sedan. Det är en lite modern tappning av ”Härlig är jorden” och bilderna i videon passar väldigt bra in i situationen vi lever i just nu med prövningar som Corona-pandemin, global uppvärmning och familjestrul i kontrast till dom stunder när livet känns fint och vi är lyckliga.

Min kompis är killen som går över en kyrkogård. Han har tidigare hållit på med amatörteater, men gör det tyvärr inte så ofta numer. Jag har sett honom spela impro och han är väldigt bra på det.

Härlig är jorden:

https://youtu.be/x57oDrf47NE

Nu i påsktiden så är det i år svårt att hitta gudstjänster pga Corona-pandemin. Om man ändå vill försöka förstå händelserna runt Jesus liv och död så finns det en intressant miniserie som man kan kolla på SvtPlay. Där får man följa med några religionshistoriker i deras berättelser om det politiska maktspelet i såväl Jerusalem som Rom, där den yttersta makten låg. Vi får bekanta oss med personer som Jesus, Johannes Döparen, Herodes Antipas, Sejanus, Tibertus och Pontus Pilatus.

SvtPlay:

Jesus-sista-dagar

När jag såg det här undrade jag om det fortfarande är möjligt att döpa sig i Jordanfloden. Efter lite googlande kom jag fram till att svaret på den frågan är ”Ja, men floden är idag mycket mindre än vad den var på Jesus tid, eftersom mycket vatten används uppströms och vattnet är också svårt förorenad”. Jag tror inte jag skulle välja att göra en dopcermoni där om det är förenat med en hälsorisk, däremot skulle det kännas fint att döpas ute i naturen i en ren flod, älv, sjö eller i havet. När man är ute i naturen är det så fint att också känna kontakten till Gud och Jesus!

Vattenfrågan runt Jordanfloden och kristna pilgrimer som döper sig i det numera förorenade vattnet:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=5757152

#jesusdöd&återuppståndelse

Det kom ett mejl med ett vackert budskap så jag tänkte vidarebefordra det till er. Ursprungligen skriven av en engelsman eller kanske en skotte. Här kommer det:

Lockdown

Yes there is fear. Yes there is isolation. Yes there is panic buying. Yes there is sickness. Yes there is even death. But, they say that in Wuhan after so many years of noise, you can hear again the song of birds. They say that just after a  few weeks  of quiet, the sky is no longer thick with  fumes but blue and grey and clear. They say that in the streets of Assisi people are singing to each other across the empty squares keeping the windows open so that those who are alone may hear the sounds of family around them. They say that a hotel in the west of Ireland is offering free meals and delivery to the housebound. Today a young woman I know is busy spreading fliers with her number through the neighbourhood so that the older folk may have someone to call on.

All over the world, people are preparing to be alongside the homeless, the sick, the weary. All over the world people are slowing down and reflecting. All over the world, people are looking at their neighbours in a new way. All over the world, people are waking up to a new reality – to how big we really are: to how little control we really have: to what really matters. To Love.

So we pray and remember – yes, there is isolation, but that does not mean there has to be loneliness. Yes, there is fear, but that does not have to be hate. Yes, there is panic buying, but that does not have to be meanness. Yes, there is sickness, but that does not have to be sickness of the soul. Yes, there is even death, but there can always be the rebirth of love.

Wake up to the choices you make as to how to live now. Today – breathe – listen – behind the factory noises of your panic, the birds still sing. And we are always encompassed by Love. Open the windows of your soul, and though you may not be able to touch the empty square. Smile and sing and wave to your neighbours!  

Words by Richard Hendrick, written earlier this month

A Prayer:
In these unusual times, where many of the familiar markers are shifting, may the Spirit bless us not only with discomforts or easy answers or half-truths, but with new insights so that we shall live more deeply into our hearts. May we reach out to others in ways we never imagined even a month ago and discover strengths within us which we never believed possible. And be thankful for each precious new morning.

Peter  Millar, Iona Cottage

#rebirthoflove

Det som händer just nu i mitt liv med en massa saker jag tänkt göra, men som plötsligt och oväntat ställs in och skjuts upp eller inte alls blir av, är något som jag upplevt en gång tidigare.

Förra gången det hände var från vintern 2017 till sommaren 2018. Jag hade valt att säga upp mig från mitt fasta jobb på ett stort företag, med stora möjligheter till karriärchanser för att istället som 56-åring börja studera psykologi med målet att bli terapeut. En del människor tyckte nog att jag var galen som tog det steget så sent i livet, andra tyckte det var modigt. Själv tänkte jag att jag inte har oändligt med tid kvar att leva och att det därför var viktigare att följa det som jag innerst inne verkligen ville göra. Eftersom jag tidigare hade mött Gud, så kände jag ingen oro över att ta ett sådant steg för jag vet att han håller mig i sin skyddande hand. Riktig trygghet kommer inifrån och om man är älskad av Gud, så är det inte längre svårt att också älska sig själv och det ger en enorm inre trygghet.

Någon vecka efter att jag skulle sluta på jobbet så var det tänkt att jag skulle börja på en terapeututbildning, men ca två veckor innan det fick jag reda på att kursstarten skjutits fram nästan ett halvår och det gjorde mig frustrerad att det jag planerat nu skulle skjutas på framtiden. När jag sökte den här utbildningen så skulle jag först ha ett samtal med kurssamordnaren. Det var en sak som sades då som skavde. Kurssamordnaren sa något liknande att ”Ibland måste man vara tuff och konfrontera människor för att komma vidare i terapin. Vissa måste man knäcka för att komma in under skalet”. Min första reaktion på detta var att ”Jaha, det kanske är något jag måste lära mig för att kunna bli en bra terapeut?”, men när jag nu fick mer tid att fundera över det innan kursstarten så kände jag en varningsflagg, att det inte alls känns som en sund attityd. Magkänslan sa mig att det var helt galet, terapi måste bygga på förtroende och respekt mellan klienten och terapeuten. Alla människor känner ett inre motstånd mot ovissa förändringar, det känns helt enkelt tryggare och lättare att bara köra på i dom gamla hjulspåren, även om vi förstått att dom inte är särskilt funktionella. Det är en naturlig instinkt som vi måste respektera, vi måste få klienten att våga testa ett nytt sätt att bete sig på och det kräver att man känner sig väldigt trygg med sin terapeut och vet att man aldrig tvingas göra något som känns överväldigande. Jag bestämde mig för att inte gå den utbildningen, men började under tiden läsa psykologi på högskolan och plöjde också otaliga böcker i ämnet på sidan om mina kurser.

Efter några månader stötte jag på en annan utbildning som verkade intressant och den startade med en separat helgkurs där man fick testa terapimetoden för eget bruk, för att förstå vad den gick ut på. Jag gjorde det men upplevde att ”terapimetoden” inte alls hade någon större effekt på mig, det här var oerhört långt från någon vetenskap och beprövade metoder som jag hade förväntat mig. Uppriktigt talat så verkar det finnas gott om kvacksalvare i den här branschen och jag tänkte att den här utbildningen är definitivt inte något för mig.

Nu började jag undra om jag aldrig skulle komma till skott med mina utbildningsplaner? I slutet av maj träffade jag en gammal arbetskamrat och berättade om alla mina planer som gått i stöpet. Sedan berättade jag att jag just läst en bok av Bengt Stern och att jag funderade på att gå en veckokurs där för min egen del. Bengt Stern var en läkare som bedrev kurser i personlig utveckling och han började med det efter att han hade drabbats av elakartad cancer som han lyckades överleva. Han testade en massa olika terapiformer och så tog han det bästa från alla dessa och skapade en ”verktygslåda” med övningar och processer som han ansåg var bra för människor att gå igenom. Han blev väldigt omtalad och massor av människor gick på hans kurser på kursgården Mullingstorp och tyckte att dom blev hjälpta, men han blev väldigt ifrågasatt av läkarkollegor. Så nu undrade jag alltså om även detta var kvacksalveri eller något bra. Det visade sig att min fd arbetskamrat hade gått en kurs där ca 20 år tidigare och han tyckte att det var bland det bästa han någonsin hade gjort i hela sitt liv. Han hade fått ett helt nytt sätt att förhålla sig till sig själv och andra och upplevde att han där lärt sig hur man har sunda relationer till andra. Nu blev jag övertygad om att det här nog skulle vara en bra kurs för mig och nästa kurs skulle bli i augusti. Bra jag hade en plan igen! Men när jag tänkte anmäla mig vid midsommartid fick jag reda på att kursen blivit inställd eftersom kursgården skulle säljas.

Vad sjutton är det här tänkte jag! Jag har aldrig tidigare varit med om att den ena planen efter den andra bara går i stöpet, detta var något nytt som jag aldrig tidigare upplevt. Men under våren hade jag läst en kurs om CG Jung, en person som haft stort inflytande under psykoterapins tidiga utveckling. Han har bland annat skrivit om individuationsprocessen som är den vuxna människans utvecklingsfas. Han ansåg att transcendens också har sina baksidor. ”Att lyssna till sitt omedvetna och lyda det betyder att man ständigt måste vara beredd på att ens medvetna planer rubbas.”. Detta kan ibland uppfattas som en börda istället för en välsignelse för personen.

Jag insåg att det var just det här jag upplevde och att jag behövde släppa taget, sluta upp att planera och bara lita på min intuition så skulle jag hamna rätt i slutänden. Sagt och gjort, jag softade på landet under sommaren och struntade i att fundera så mycket över min framtid. Mot slutet av sommaren råkade jag hitta en intressant utbildning på Internet, den kom liksom till mig utan att jag alls hade letat. Det var en utbildning i gestaltterapi och den var i närheten av mig geografiskt. Jag blev jätteglad, för många böcker jag hade läst nämnde just gestaltterapi som en bra behandlingsmetod för den typen av livsproblem som jag är intresserad av att syssla med och jag hade kollat mycket efter kurser i just gestaltterapi. Det visade sig vara en helt nystartad utbildning och utbildningssamordnaren skulle snart ha ett gratis seminarium för ”Vuxna barn” som samma lärare skulle hålla i. På seminariet kände jag att det han sa stämde helt överens med min egen bild utifrån min egen utvecklingsprocess, till exempel hur en destruktiv uppväxtmiljö kan påverka en människas framtida relationer på ett negativt sätt. Nu visste jag att jag slutligen efter många återvändsgränder till slut hade hittat rätt utbildning för mig och en vecka senare var jag där för det första utbildningstillfället och nu kändes det helt rätt för mig!

Och nu är jag alltså i en liknande situation igen på grund av Corona-pandemin. Den här gången är det lättare att släppa kontrollen, för jag har full tillit till att jag snart ska veta vad mitt nästa steg är och förmodligen kommer det vara något ännu bättre än det jag själv försökte planera för!

#individuationsprocessen #släppkontrollen

Kvällens samtalsgrupp i kyrkan avslutade vi med att tillsammans läsa den helige Fransiskus av Assisis bön. Den har mycket att säga till oss om hur vi bör bete oss för att skapa bättre relationer till våra medmänniskor. Den är också mycket vacker så jag vill gärna dela med mig av den till er:

Gud, gör mig till ett redskap för din frid!

Där det finns hat – låt mig så kärlek
Där det finns förödelse – förlåtelse
Där det finns tvivel – tillit
Där det finns förtvivlan – hopp
Där det finns mörker – ljus
Där det finns sorg – glädje
O du gudomliga makt,
giv att jag inte strävar lika mycket efter
Att bli tröstad – som att trösta
Att bli älskad – som att älska
eftersom
Det är genom att ge – som vi får
Det är genom att förlåta – som vi blir förlåtna
Det är genom att dö – som vi återföds till evigt liv.

Amen

#fransiskusavassisi #tolvstegsbön

I veckans webbgudstjänst från Katarina Kyrka i Stockholm pratar prästen om att vi alla nu är i en kollektiv, om än ofrivillig, fasta. Vi tvingas avstå från mängder av saker i livet som vi annars uppfattar som självklara.

Kanske är det så att vi hamnat i det här tillståndet just därför att vi alla behöver stanna upp och tänka efter hur vi väljer att leva våra liv? För att vi ska komma till ett läge där vi slutar upp att kämpa mot något vi ändå inte kan påverka, för att istället lägga våra liv i Guds händer och ha tillit till att han kommer att ta hand om oss på allra bästa sätt?

Webbgudstjänst från Katarina Kyrka, Stockholm:

https://youtu.be/ifZRuQNUKAc

”fastaextraallt #gudstillit

Just nu håller vi i kören på med att träna på ”Livin’ on a prayer” och jag tror bestämt att där finns ett budskap till oss alla?

Bon Jovi, ”Livin’ on a prayer”:

https://youtu.be/fDjhZva-6LE

Vi tränar också på den här låten.....

#bonjovi #werehalfwaythere