I den här gudstjänsten pratas om hur viktigt det är att vi delar med oss av våra erfarenheter och svårigheter genom att våga vara öppna och ärliga.

Det är också anledningen till att jag fortsatte blogga efter att jag i höstas kom hem från min vandring. Bloggen var ursprungligen bara tänkt att hålla min familj och mina vänner uppdaterade om var jag befann mig och att allt var väl med mig, men sen blev det en fortsättning………..

Gudstjänst: ”Delar vi tvivlet, delar vi livet” (predikan börjar vid 9:30):

https://youtu.be/LLE6Dwdg-AU

#delalivet

Ikväll såg jag en dokumentär om konstnärinnan Hilda af Klint. Jag har tidigare hört talas om denna märkliga person för ca sex år sedan, då i ett radioprogram som väckte min nyfikenhet. Innan det hade jag aldrig ens hört talas om henne trots att hon varit en av Sveriges mest nyskapande och intressanta konstnär. Tyvärr föll hennes namn sedan i glömska för mig, men jag har länge tänkt att jag borde kolla upp hennes namn och om det är möjligt att se hennes konst någonstans.

Hilma levde från 1862 till 1944 och var sannolikt den person som först började måla abstrakt konst, medan andra jämntida konstnärer som Zorn och Carl Larsson fortfarande målade av människor. I början av sin karriär målade även hon mest av människor och natur, men i början av 1900-talet förändrades det och hennes målande blev istället abstrakt. Hon och många av hennes vänner var sökare och spiritualister och hon började förändras som person, blev vegetarian och upplevde kontakt med den högre makten. Hon började kanalisera budskap hon fick medan hon sov och när hon vaknade och klev upp ur sängen så visste hon precis vad hon skulle måla.

Hennes målningar handlade om livets uppkomst, naturens uppbyggnad, illustrationer av vetenskapliga upptäckter, hur vi hänger ihop med religionen och tron, hur manlighet och kvinnlighet hänger ihop. Hon ansåg att vi alla hänger ihop, med varandra, med jorden och universum som en enhet =ONENESS! Det intressanta är också att när hon dog så efterlämnade hon en konstskatt med 111 stycken tavlor. (Upprepning av 1:or är för spiritualister också ett tecken för oneness – att vi alla hör ihop).

Jag blir alldeles lycklig när jag ser hennes målningar för dom berättar så många historier!

Hur vi alla är sammanlänkade med varandra och naturen.

Vi går in i varandra.

Atomer bildar gensträngar som blir människor och djur. (Visste inte att människor på 1900-talets början kunde ha koll på det!).

Hur manlighet och kvinnlighet lever sida vid sida inom oss.

Trodde ni att Andy Warhol var den första som målade den här stilen?

Det var helt fel, det var Hilda af Klint nästan tjugo år tidigare!

Kanske färgerna representerar en människas energi?

Dokumentären på SVT:
https://www.svtplay.se/video/26336370/bortom-det-synliga-filmen-om-hilma-af-klint?info=visa

Mer info om Hilma af Klint och hennes spännande liv:
https://www.hilmaafklint.se/om-hilma-af-klint/

Pågående och kommande utställningar (vi får hoppas att inte Coronan helt sätter krokben för dessa):

JAG VILL SE MER AV HENNE!!!

#hilmaafklint #abstraktkonst

Den enkla sanningen om Gud och Jesus är så löjligt enkel att dom flesta har svårt att fatta det och ta det till sig. Det Jesusbilden står för är villkorslös kärlek, att tycka om någon trots dom fel och brister en person har, vänlighet, tålamod, medmänsklighet och förståelse för andra människor och en vilja att ge och ta emot förlåtelse. Man skulle också kunna se det som en vilja att för en stund tänka sig in i hur det skulle vara att ta den andres plats och prova hur det skulle vara att ha den personens liv. Vad kan den här människan tänkas ha med sig i sitt ”livsbagage”? Vem skulle jag vara om jag hade haft samma upplevelser?

Alla har inte haft samma tur i livet med att få växa upp älskad och respekterad i en trygg familj. För en del är istället familjmedlemmarna dom som utgör det största hotet mot deras existens. Kanske växer dom upp i ett totalt kaos i en missbrukarmiljö eller med föräldrar som lider av psykiska problem och är utåtagerande och oförutsägbara? Vad gör det med det lilla barnet? Hur hel blir man då som vuxen om man inte ens som väldigt liten har haft någon trygghet runt omkring sig, utan bara kaos och våld? Mina tankar går just nu till den lilla treåriga flickan som för ett halvår sedan blev dödad, sannolikt av sin egen mamma. Jag orkar inte ens tänka på dom känslor och den skräck det barnet känt strax innan den tragiska händelsen! Det som gör det extra sorgligt är att det inte bara är ett eller ett fåtal barn som råkar ut för detta, det är långt fler än man kan tänka sig. Lägg till det alla barn som växt upp i krigssituationer där dom sett människor, kanske nära anhöriga, dödas, lemlästas och våldtas och därefter en lång flykt där man inte blivit välkomnad någonstans. En Svarte-Petter som ingen vill kännas vid. Vad gör det med en människas själ? Vem blir man efter att ha behövt uppleva det? Vi behöver alla bli bättre på att kunna se saker också ur en annan människas perspektiv!

När jag var en liten flicka var jag en hästtjej. Jag kommer ihåg en dikt som nog kallades hästens bön.
En strof i den var ”Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, det är då jag behöver det som bäst!”.

Det tycker jag gäller lika mycket för människor. När vi är riktigt trasiga inombords, så kan vi bete oss på ett sätt som får andra människor att förakta oss och stöta bort oss, vi straffar omedvetet ut oss själva. Det är just då vi behöver våra medmänniskors kärlek som allra mest! Bakom fasaden av hat och aggressivitet finns oftast en väldigt förvirrad och rädd liten människa som inget hellre vill än att bli accepterad, älskad och få uppleva åtminstone lite trygghet i sin annars så skrämmande och kaotiska tillvaro.

Jag ber er alla:

Älska din nästa, med dom fel och brister denne har!
Det är tro för mig! Att den kärlek och omsorg vi ger våra medmänniskor, kan bidra till deras läkande och sedan sprida sig som ringar på vattnet och nå ut till fler och fler.
Så enkelt, men ändå så svårt att förstå……..

#denenklasanningen #kärlek

Har man fortfarande glädje av den konditionen man skaffade sig för ett halvår sedan? Svaret på den frågan är……..tyvärr nej! Givetvis önskar jag att jag hade kunnat svara ja istället, men jag har varit alltför mycket av en soffpotatis sedan jag kom hem från förra vandringen så då får jag gå på ren envishet istället. Min mamma brukar säga att jag är envis som synden och det stämmer nog rätt bra, har jag fått för mig att göra något så gör jag det även om det är motigt. Det är ofta en rätt användbar egenskap.

Idag har jag nämligen varit ute och pilgrimsvandrat och gått etapp 1 på Birgittaleden som fått sitt namn efter den Heliga Birgitta som kom från trakten i närheten av Vadstena. Jag gjorde en specialare och gick den som en endagsutflykt och gick sträckan Västra Husby (utmed Göta Kanal) och till Söderköping tur och retur. Det blev en rutt på ca 2,6 mil. Det gick bra dit, för då var fötterna och benen pigga, men när det var dags att gå åt andra hållet blåste det jättemycket motvind, fötterna värkte och benen var stela. Jag tror jag satt och vilade på varenda bänk, som finns där det finns en sluss eller en vägbro, så vägen tillbaka tog mycket längre tid än vägen dit. Nu är jag äntligen hemma igen och det känns väldigt skönt.

Jag passerade ett stort stall med mestadels islandshästar. Tror dom brukar ha turridningar här.

Och här är folk miljömedvetna! Solceller på nästan vartenda tak. Eller också har trakten en oerhört skicklig solcellsförsäljare?

Norska kor, såna med två korta ben och två långa?

Även en hel del slussar passerades.  

Med tillhörande slussvaktstugor, alla ser likadana ut.

Och så plötsligt får jag syn på Söderköping några kilometer längre bort.

Mariehovs Herrgård.  

Gästhamnen. Det höga huset i bakgrunden är en silo som byggts om till bostäder.

Rådhustorget.

Och en gammal bro.

S:t Laurenti Kyrka som är en pilgrimskyrka.

Jag hade planerat att äta soppa här i Klockaregården, men det var Coronastängt så det fick bli en pizza istället.

Inuti kyrkan. Jag hade hoppats att kunna få en stämpel i mitt pilgrimspass, men jag hittade ingen att fråga om det. Var också vid församlingshemmet i samma ärende, men där var stängt. Det är kul att samla stämplar som minne av vilka platser man besökt under sin vandring och det vore också kul om det syns var jag börjat min vandring (många börjar annars ofta i Linköping).

Antar att detta är Maria?

Och Jesus ihop med någon som är sjuk?

Det finns gott om små mysiga gator här i Söderköping och delar av "Madicken" spelades in här på 70-talet.

Madame på en av dom oräkneliga bänkarna på hemvägen.

Och en ekbacke full med vitsippor.

Och äntligen otaliga kanalkrökar senare.......tillbaka i vid Västra Husby Kyrka där jag parkerat min bil. Taskig kyrkspira! Den är så låg att kyrkan inte syns förrän man är nästan framme.

NU TÄNKER JAG INTE TA ETT ENDA STEG TILL IDAG, SKA BARA SITTA I SOFFAN OCH SOFTA!!!

#birgittaleden

Jag gillar verkligen filmen O Brother, Where Art Thou, här kommer ett klipp från filmen.

Från filmen O Brother, Where Art Thou? (2000), "Down in the River to Pray":

https://youtu.be/ZCnmYSIzZBc

#obrotherwhereartthou #movietrack

Jag tror inte att jag har visat mina Compostelor (pilgrimsintyg) för någon och inte heller tagit några bilder på dom. Dom betyder inte jättemycket för mig utan alla minnen från pilgrimsvandringen känns mycket viktigare. Jag vet ju vad jag har gjort, utan att ha ett papper som talar om det för mig. Men jag insåg att det kanske ändå är en bra idé att ta en bild på dom för någon gång i framtiden om jag blir gammal och glömsk, så kanske det är trevligt att ibland kunna bli påmind om svunna dagar då jag ännu var stark och kraftfull. Så här kommer dom:

Välkomst-Compostelan, där det står vilken dag jag ankommit till Santiago de Compostela på min pilgrimsvandring.

Och så ett annat mer utförligare certifikat, där det står när jag kommit fram, när och var jag startade min vandring, distansen jag vandrat och namnet på den vägen. Det här certifikatet blev tyvärr ganska skrynkligt eftersom det ösregnade när jag kom till Santiago och det rann vatten från mina ärmar när jag tog emot det, för jag var så blöt. Jag har tänkt att jag ska ta och stryka det lite med strykjärn och antar att lite fukt skulle kunna göra det mera slätt, men jag har inte vågat testa detta ännu eftersom jag är rädd för att bläcket kanske ska rinna iväg och förstöra hela certifikatet.

Det mer utförliga, men hopplöst skrynkliga certifikatet.

#pilgrimsvandring #compostelor

Jag tror att antalet vandrare kommer att öka väldigt mycket inom dom närmsta åren, för det är allt fler som får upp ögonen för att vandring är ett trevligt sätt att upptäcka ett land på och det är också så fint med alla trevliga människor man lär känna längs vägen. År 2019 var det nästan 350 000 personer som vandrade på El Camino Frances och bara under den tiden då jag var där, så var det ofattbara 40 000 andra människor som var där också. Helt otroligt att det kan vara så mycket människor där samtidigt! Många vill sedan hitta nya spännande vägar att vandra på och det finns många olika vägar att ta sig till vallfärdsorterna Santiago de Compostela, Rom och Jerusalem. Dessutom finns det ju också en massa andra mindre vallfartsorter som t ex Trondheim och Vadstena som man ju också kan vandra till eller fina vandringsleder i skogen eller i fjällen när man längtar efter en fin naturupplevelse. Dessutom är ju vandring ett sätt att slow-resa som är sunt både för vår miljö (särskilt när den sker lokalt eller regionalt), vår kropp och vår själ.

Nu finns en ny TV-serie där man får följa ett brokigt gäng britter då dom vandrar lite delsträckor på Via Francigena, en av pilgrimsvägarna till Rom. Via Francigena börjar egentligen i Canterbury i England och sträcker sig 190 mil till Rom, men i TV-serien börjar dom sin vandring på gränsen mellan Schweiz och Italien. Det händer väldigt mycket inuti människor när dom pilgrimsvandrar, så det är spännande att följa vilka tankar som väcks till liv. Det kan handla om meningen med livet, vad som händer efter döden, vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt och folk öppnar sig och delar saker som dom kanske aldrig tidigare vågat diskutera med någon.
Alltså en vanlig dag på Caminon!

Länkar till TV-programmen om pilgrimsvandring:

Pilgrimsvandring mot Rom

Pilgrimsvandringen i Spanien

Mer fakta om El Camino Frances:
https://vivecamino.com/en/the-camino-de-santiago-in-2019:-records,-routes,-pilgrims-all-you-need-to-know-no-554/

En byggnad i Astorga designad av Gaudí

Ett minne från Caminon dyker också upp i mitt huvud…..
När jag var i slutet av min vandring, strax utanför staden Astorga satt jag på ett fik då jag fick höra några kvinnor prata svenska. Jag mötte inte särskilt många svenskar på min vandring, så därför tyckte jag att det var extra kul att träffa någon hemifrån och gick fram och presenterade mig. Det visade sig att dom var en grupp väninnor från Göteborgsområdet och dom deltog i en organiserad vandringsresa. Dom gick alltså några kortare sträckor lite här och där och så dom sista tio milen som man måste gå om man vill få en Compostela (pilgrimscertifikat). Däremellan bodde dom på fina hotell, gick på vinprovningar, spabehandlingar och liknande. Dom hade undrat om det verkligen var sant att det finns folk som går hela vägen eller var det kanske bara en myt? Jag intygade att ”Jo då, vi är många som gått ända från Franska gränsen och det finns även en hel del fransmän och belgare som promenerat ända hemifrån sina hemorter.” Det var kul att se deras förvånade miner!

#pilgrimsvandring

I den här webbgudstjänsten så jämför Camilla Lif (Kl 10:12) Jesu Korsfästelse med den pågående pandemin och frågar sedan om det finns saker vi nu levt utan som vi känner att vi inte vill ha tillbaka när livet ges oss åter så småningom. Vad vill vi behålla och vad vill vi plocka bort ur våra liv?

Jag älskar också den bild hon målar upp om hur det kommer bli så småningom, när alla 70+ människor till slut kan känna sig trygga med att få springa ut i våren eller sommaren, nästan som ett gigantiskt kosläpp. Tänk så mycket tillbakahållen livsglädje och vårsprittande ben som bara väntar på att släppas ut i Guds härliga natur!

Webbgudstjänst Påskdagen, Katarina Kyrka:

https://youtu.be/pUb0AVqZ11Y

#kosläpp #livsglädje