Heliga Birgittas 15:e Bön

Jesus, sanna och livgivande Vinstock. Kom ihåg allt det Blod som rann från Din sargade Kropp då Ditt huvud slutligen böjdes ned och soldaten Longius öppnade Din sida med sin lans, så att de sista dropparna av Blod och Vatten strömmade ut. För detta oerhörda lidandes skull ber jag Dig, kärleksrike Jesus, att genomtränga mitt hjärta, så att jag dag och natt utgjuter ångerns och kärlekens tårar. Omvänd mig helt och hållet till Dig, så att Du kan bo i mitt hjärta och min omvändelsevara Dig välbehaglig. Låt slutet av mitt liv präglas av helighet, så att jag kan få lova Dig i evighet med alla Dina helgon.

Amen

Idag har vi dels följt bönestunderna på pilgrimscentrumet och däremellan klämt in lite andra aktiviteter. Dagen började med en morgonmässa i kyrkan.

Därefter hade vi tid att titta runt ordentligt i Klosterkyrkan. Jag gillar den här symbolen som påminner om Birgittakorset, enkel men talande.

En staty av Den passionerade Heliga Birgitta.

Den porträttlika Heliga Birgitta gjord av konstnärer i Rom strax efter hennes död.

Det vackra kyrkorummet med sitt tak av valvbågar.

Och Jesus på korset som hänger högt upp i taket.

Några blommor som doftar helt ljuvligt.

Efteråt blir det bibelläsning med delningsrundor av texten. Det brukar hållas i kyrkan, men på grund av Corona hålls det utomhus. Det blir också lite fika och sång. Filtarna beror på att det är ganska kallt i luften.

Inne i pilgrimsbutiken finns ett nyckelskåp som hänger straxt under en bild av Heliga Birgitta. Där hänger en jättenyckel och när jag frågar vart den går så vet dom inte svaret, så det får bli en avancerad gissning istället. Min gissning är att det är nyckeln till våra hjärtan, en nyckel vi sällan tänker på. Är inte det den viktigaste nyckeln av dom alla?

Efter en lunch på stan går vi på en kort vandringsrunda runt stan. Ganska snart springer vi på en fotoutställning som handlar om utanförskap. Många av bilderna visar den utanförskap många psyksjuka känner och är kopplat till den Rättspsykiatriska kliniken som finns här i stan, eller Stora dårhuset som det kallas i folkmun. Det får vi veta när vi småpratar med en äldre farbror där på torget.

Sedan passerar vi Klosterhotellet och dess restaurang.

Och här är Klosterkyrkan utifrån.


Och ett torn som används av Vadstena Folkhögskola. Kanske har deb tidigare brukats till stjärnskådning, för utanför finns många skyltar med info om olika planeter.

På lite avstånd ser vi Vadstena slott.

Vi rundar en halvö och på andra sidan hittar vi en fin sandstrand.

Sedan går vi tillbaka in mot stan och passerar den här statyn av Heliga Birgitta.

Och här är Rödtornet, en av stadens landmärken. Det ligger precis brevid vårt boende och vi kommer tillbaka precis lagom till eftermiddagsbönen.

På kvällen blir det sedan Taizemässa. Det är en enkel mässa av mycket sinnlig natur. Det är tända ljus, mycket sånger av enkel karaktär, böner och tid för egna reflektioner under tystnad.

Idag har verkligen själen fått sitt!!!

Heliga Birgittas 14:e Bön

Jesus, Faderns ende Son, Hans härlighet och avbild av samma väsen, påminn Dig den enkla och ödmjuka överlåtelsen när Du överlät Din ande till Din Fader och sade: ”Fader, i Dina händer överlämnar jag min ande,” och med Din Kropp alldeles sönderslagen, med Ditt brutna och barmhärtiga Hjärta öppet för att frälsa oss, andades Du ut. Du helgonens Konung, genom denna dyrbara död, ber jag Dig, trösta mig och hjälp mig att motstå det onda, köttet och världen, så att jag, död från denna värld, kan leva endast för Dig. Jag ber Dig att i min dödsstund ta emot min pilgrimssjäl, som varit i landsflykt och som nu kommer tillbaka till Dig.

Amen

Psalm 717:3
Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timman innan gryningen.
Bibelord 1Kor 13:4,7
Bibelord 1Kor 13:13
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem
är kärleken.

Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den

Heliga Birgittas 13:e Bön

Jesus, starka Lejon, odödliga och oövervinnelige Konung, påminn Dig den Smärta vilken Du uthärdade när all Din styrka, både andlig och kroppslig, var helt slut. Du böjde Ditt Huvud och sade: ”Det är fullbordat.” Genom denna ångest och sorg, ber jag Dig Herre Jesus, att ha förbarmande med mig i min sista timma, när min ande är så oroad och försvagad.

Amen

Hopp

Finns det ljus i mörkret?

Sänd din helige Ande för att upplysa mitt hjärta
och styrka mig på min väg, så att jag kan fortsätta
det goda.

Reflektion
För Gud är det aldrig försent. Vägen kan vara svår att se, för livet
har ingen karta. Hur krokig, backig eller tung att vandra vägen än
är så kommer Gud att leda dig och göra vägen möjlig att gå. För
Gud väntar på dig där hemma.

Heliga Birgittas 12:e Bön

Jesus, Sanningens Spegel, enhetens Sigill, Barmhärtighetens källa, påminn Dig de många och olika Sår, med vilka Du täcktes från huvud till fot, sönderriven och färgad röd av Ditt utgjutna och tillbedjansvärda Blod. O, stora och universella Smärta, vilken Du led i Ditt jungfruliga kött av kärlek till oss Gode Jesus. Vad finns det som Du kunde ha gjort för oss som Du inte har gjort? Låt Ditt lidandes frukt förnyas i min själ genom att jag troget minns Ditt lidande, och må Din kärlek förökas i mitt hjärta varje dag till dess att jag ser Dig i evigheten. Du som är allt det godas och all glädjes Skattkammare, som jag ber Dig att ge mig, gode Jesus i det eviga livet.

Amen

Frihet

Vad är sann frihet?

Gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld,
så att allt däri som är dig emot
må sopas bort som aska i blåsande storm.

Reflektion
Att vara fri men ändå fången är människans paradox. Fullt fria var
möjligen Adam och Eva i paradiset, naiva och okunniga. Men så åt
de av den förbjudna kunskapens frukt och blev ivägkörda av Gud
som straff. Människan släpptes ut av Gud med en fri vilja men hon
är fången av sin trasiga längtan efter oskuldens tid. När är du fri?

Heliga Birgittas 11:e Bön

Jesus, Barmhärtighetens oändliga djup, jag ber Dig vid minnet av Dina Sår, som trängde in i Din benmärg och i djupet av Din varelse, att dra mig, eländiga syndare, överväldigad av allt det jag är skyldig till, bort från synden och att gömma mig från Ditt Ansikte som med rätta är förargat på mig. Göm mig i Dina Sår tills Din rättvisa vrede har gått över.

Amen

Här är frågorna jag funderat på idag:

Vägskäl - Vägsjäl - Vem vägleder mig?

Förr var det enbart jag som styrde mina steg. Ibland gick det bra och ibland rent åt skogen. Nu för tiden försöker jag skapa mitt liv i samarbete med Gud och det får ta tid och mogna fram. Jag ber och mediterar och ber om vägledning, sen måste jag också vara tyst och lyssna. Omger jag mig av alltför mycket surr och saker som stör min uppmärksamhet så är risken stor att jag missar signalerna. Ibland ber jag Gud vägleda mig till ett visst mål, men det får inte vara alltför specifikt för då blir det näst intill omöjligt att uppnå. Men många gånger frågar jag också Gud vilken roll han vill att jag ska ta, för han känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
Det finns saker i mitt liv som verkade slumpartade när det hände, men så här efteråt verkar ha följt en röd tråd och varit menade att hända. Jag kan ta ett exempel: Jag gick på en folkhögskola och en vän där råkade nämna en intressant arbetsplats han varit på. Jag tänkte att det verkade intressant och åkte dit och jobbade ett tag. Där träffade jag den person som jag sedan gifte mig med och fick barn med. Vi var båda bara där tillfälligt och råkade vara där samtidigt. Av honom lärde jag mig att ingenting är omöjligt, går det inte första gången får man hitta ett nytt sätt. Jag tror Gud hade ett finger med i spelet att saker hände som dom gjorde.


Tålamod - Är det mod att tåla?

Mod att tåla vet jag inte, men uthållighet. Saker kan ta mycket lång tid och det finns det som inte kan skyndas fram. Jag har alltid varit ganska tålmodig, men idag kan jag vänta mycket längre än jag kunde förr. Ibland frågar jag mig om jag kanske ger saker alltför lång tid? Hela livet kan ju inte stanna upp för att en pusselbit inte vill falla på plats just nu? Jag tror det är bra att jag har tålamod med det som mitt hjärta säger är rätt, men jag behöver hitta sätt att fortfarande vänta, men ändå fortsätta med andra saker i mitt liv och inte låta mig distraheras så mycket av det som fortfarande behöver mer tid för att mogna. I reflektion texten pratas om skavsår på fötterna och jag tänker att dom inte bara är av ondo. Det är också bra att lida lite ibland, för då får vi mer förståelse och medkänsla med dom som verkligen lider, dom som har en allvarlig sjukdom dom kämpar med, eller lider av väldigt stora smärtor. Har vi själva upplevt det har vi lättare att känna igen det när vi ser det hos någon annan. Sen förstår ju jag också att det är stor skillnad på att ha ett tillfälligt skavsår och att lida av en dödlig sjukdom, men lite tror jag i alla fall att det hjälper till.

#vandringsreflektioner

Tålamod

Är det mod att tåla?

Herre Gud, för vilken ingenting är omöjligt;
Ge mig kraft att göra det goda och att vara uthållig.

Reflektion
Nu har du vandrat en bit, på din livsvandring och på denna pilgrimsfärd.
Hur har vägen varit så här långt? Har du ont någonstans?
Man kan få skavsår på fötterna och på själen. Själens plåster
är Guds kärlek och den kan ge dig mod att tåla lite till så att du
kommer ända hem.

Heliga Birgittas 10:e Bön

Jesus, Du som är Början och Slutet av allt, liv och godhet, påminn Dig, att Du för vår skull störtades i en avgrund av lidande från Dina fötters sulor till kronan på Ditt huvud. I betraktandet av Dina Sårs ohygglighet, lär mig att genom ren kärlek hålla Dina Bud, vilkas väg är bred och lätt för dem som alskar Dig.

Amen