Andra dagen då jag var uppe i Lotorpstrakten bestämde jag mig för att utforska en plats i närheten av Stora Skiren eller Kanelbullesjön som jag kallar den för. Jag har sett bilder från en sjö i närheten som heter Lill Skiren och som på bilderna ser väldigt trevlig ut. Enligt Naturkartan ska det finnas flera vägbommar på vägen dit, men det har ju visat sig tidigare att bommarna ofta är rostiga, trasiga och sällan är låsta och jag har sett att det kör en hel del bilar på vägen där borta så då kanske det inte gör någon större skillnad om också jag vid något tillfälle kör dit med bilen också?

Kanelbullen i morgonsol! Faktum är att jag fick badlust, den här sjön brukar ha den effekten på mig.

Jag började min promenad på skogsstigar längs södra sidan av sjön och efter en stund fick jag syn på en fiskgjuse i en trädkrona på en holme. Jag gissar att det är samma som häckade där förra sommaren och som tydligt visade sitt missnöje när jag råkade paddla förbi lite för nära holmen. Ja nu vet jag ju det, så i år ska jag hålla mig en bit ifrån när jag passerar stället så att vi kan fortsätta som kompisar istället. Ser ni fågeln i trädtoppen i mitten? Jag tänkte att jag skulle ta ett kort när jag kom lite närmare ön, men då hade fiskgjusen flugit sin väg.

Här fick jag syn på två storlommar som simmade förbi en bit ut i vattnet, men så fort jag började fibbla med mobilen så gjorde dom som dom alltid brukar - dom dök ner och kom sedan upp sådär en hundra meter längre bort. På bilden syns bara vattenringarna där dom dök ner, prata om den gäckande skuggan. Varför blir mina kort på storlom alltid så här?

Ja så här ser mina blyga vänner ut. Fiskgjusen......

.....och storlommen.

Sedan tog jag en genväg genom skogen istället för att följa strandlinjen som går ut och in i uddar och vikar.

Borta på vägen på andra sidan sjön såg jag en död kopparödla. Det är alltid lika tråkigt att se påkörda djur!

Här är den andra änden av Kanelsnurran.

Sedan var det dags att svänga in på vägen jag aldrig tidigare gått på.

Till slut hade jag hittat fram till Lill Skiren som visade sig vara en fiskesjö, alltså en sjö med en massa inodlade ädelfiskar i. Precis när jag kom fram till sjön så träffade jag ett väldigt trevligt par, så vi stod och pratade en lång stund. Dom var ursprungligen från Björkliden nära Abisko, men hade bott i Finspång i många år och nu var dom på cykeltur ute i skogen. Liksom jag var dom husbilsåkare och dom hade rest i husbil i många år, så jag fick många tips av dom både om fina platser norrut och söderut i Europa. Vi tyckte alla att det är trevliga småvägar som gäller, inte motorvägar och gasen i botten. Fick tips om att man i Frankrike kan lösa något slags besökskort för gårdsbutiker, där man också får stå över natten och som motprestation går man på lite vinprovningar och köper lite ost, vin, olivolja och annat i deras butiker. Det låter som en trevlig deal!

Efter pratstunden skulle jag gå och sätta mig vid en rastplats brevid en brygga. Men oj, här låg det ju en stor fet vattensnok! Den slingrade runt och försvann sedan ner i vattnet.

Sedan upptäckte jag väldigt snabbt att här fanns inte bara en orm, utan flera stycken. Som mest såg jag nog tre på en gång och dom ålade sig hela tiden upp och ner mellan stenarna i kanten och så ner i vattnet. Vilken tur att jag inte är ormrädd, utan gillaräven dessa djur! Det var fascinerande att se dom, för oftast när jag ser orm så blir det en väldig fart på dom och dom försvinner snart ut i skogen där man inte kan se dom. Dom här var istället helt oblyga och for runt vid rastplatsen hela tiden medan jag satt där.

En kille som var där med sina barn sa att bett av snok lättare blir infekterade jämfört med bett av huggorm och att det skulle bero på att snoken ofta äter döda bytesdjur med mer bakterier på, medan huggormen äter levande bytesdjur.

Jag tänker att risken att bli biten av en snok nog inte är så stor, ja jag känner då ingen som har blivit det och själv har jag aldrig blivit biten av någon sorts orm trots att jag ser orm ute i skogen nästan varje år.

Det var vackert vid Lill Skiren och här är en fin klippa där med ett vindskydd straxt brevid.

Sedan var det dags att gå vägen tillbaka igen. När jag hade kommit tillbaka till Kanelbullen igen hade solen gått i moln och det hade blivit kallare, så det blev aldrig någon badpremiär den här dagen.

#ormariparadiset

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...