Jag hade några reflektioner kvar, som jag funderat på idag:

Frihet – Vad är sann frihet?

Vilken svår fråga! Jag tänker nog att riktig frihet är att våga leva i nuet – inte älta om något som varit och som jag ändå inte kan ändra på nu eller något som jag hoppas ska ske någon gång i framtiden. Det är en bra tanke men svår att efterleva, och ofta känner jag att jag har låtit en dag rinna ut i sanden istället för att göra något vettigt av den. Hm, det här behöver jag nog träna väldigt mycket mer på?

När jag är ute känner jag mig alltid väldigt fri, det är därför jag hela tiden längtar ut på vandring igen och igen. Kanske har jag varit en luffare i ett tidigare liv?
 

När jag gör något kreativt, lär mig nya saker eller jobbar med någon typ av problemlösning känner jag mig också väldigt fri. Då glömmer jag tid och rum, glömmer bort att äta eller att gå och lägga mig vid normal tid.

Jag tror min ideala sysselsättning skulle vara att vara mångsysslare, för är det något som dödar kreativiteten lika effektivt som måsten, borden och inrutade dagar? Tänk att få börja varje dag med att fundera på vad jag vill göra just idag och vad passar att göra idag, med tanke på vilken årstid det är och hur vädret ser ut!

Jag tänker också att frihet är att inte ha så många saker. Saker kostar pengar att köpa in, sedan ska dom lagras, lagas och underhållas. Ofta kostar det mer pengar och möda än vad det smakar bra att ha dom? Ibland tänker jag att jag kanske skulle göra mig av med lägenheten och istället bosätta mig i en husbil eller en inredd skåpbil med bara en säng, ett litet bord och ett pentry där jag kan laga mat. Då kan jag bo där jag för tillfället känner för att vara och jag slipper gräsklippning och ogräsrensning. Men kanske är det orealistiskt och skulle vara väldigt ensamt? Och ibland tänker jag tvärtom att jag kanske skulle ha en liten gård någonstans på landet, med lite lador och uthus där jag skulle kunna ha en verkstad och lite husdjur och vara lite självförsörjande och själv producera det mesta jag behöver. Nä, allt det här behöver jag nog fundera mycket mer över!

Hopp – Finns det ljus i mörkret?

Dom senaste åren har jag lärt mig att det finns ljus och mörker. Dom existerar alltid sida vid sida, för där det finns ett ljus så finns det också skuggor och mörker. Jag kan alltid välja om jag vill vända mig mot skuggorna och se mörkret, problemen och hindren eller om jag hellre vill vända mig mot ljuset och istället se hopp och möjligheter. Givetvis väljer jag då alltid att vända mig mot ljuset, mot dig Gud, för varför skulle jag vilja välja hopplöshet istället för hopp och vägledning genom svåra stunder i livet? Du går alltid med mig genom alla svårigheter och det känns så tryggt och bra.

Något annat jag har lärt mig är att svårigheter är inte bara av ondo, dom är samtidigt förklädda välsignelser – en möjlighet att ta till mig någon viktig lärdom för att i framtiden lite lättare kunna möta livets svårigheter. Numer när något jobbigt händer, så frågar jag mig ”Vad kan jag lära mig av det här?” Hittills har jag alltid lyckats hitta något svar på den frågan och dessutom gör det förhållningssättet att jag alltid känner att jag tjänar något på att gå igenom svårigheter. Alternativet hade varit att istället se mig som ett offer som saknar makt att påverka mitt eget liv och det känns inte som ett bra alternativ.

Jag känner att du är som en förälder som vill ge mig lagom stora utmaningar så att jag kan växa och bli starkare och klokare med tiden, med det finns alltid mer lärdomar jag behöver få insikt om och lära mig. En sak jag behöver bli bättre på att hantera är min ärlighet. Jag gör ibland andra illa med min ärlighet, även när det sällan är avsikten och jag behöver lära mig att föra fram mina budskap på ett försiktigare sätt, så att jag inte oavsiktligt sårar någon annan.

#vandringsreflektioner

I det tredje programmet om pilgrimerna som är på väg till Rom så får gänget möjlighet att faktiskt träffa påven. Det är nog inte så vanligt, utan har nog fixats just för att dom har ett TV-team med sig. Den homosexuelle mannen har bestämt sig för att fråga påven om hans och kyrkans syn på homosexuella, för han upplever det ofta som om han inte är accepterad av olika religioner. Påvens svar är följande (det som står inom parentes har jag lagt till för att förtydliga svaret lite):

”Att ge adjektivet (homosexuell) större vikt än substantivet (människa) är inte bra. Var och en av oss är en PERSON och har en VÄRDIGHET. Om en person som lever i vår värld har en viss uppfattning – eller en viss läggning – innebär det inte att den förlorar sin människovärdighet. Människor som bestämmer sig för att välkomna eller avvisa andra människor – på grund av adjektivet de saknar ett mänskligt hjärta (visar inte kärlek och respekt för andra). Ni är som mina syskon (jämbördiga parter). Jag har aldrig frågat någon av er vad ni har för tro eller religion – för ni har en grundläggande tro på mänskligheten (och det är viktigare än er tros- eller religionstillhörighet).”

Vidare ber han dom om följande:

”De av er som är troende, be för mig. Ni andra som inte tror – tillönska mig en god väg som inte är förrädisk. Tack.”

Jag blir glad av att se det här! Den nuvarande påven är så mycket mänskligare än många av hans företrädare på posten. Påven har till exempel engagerat sig för flyktingarna i Syrien, för att parterna ska samtala med varandra så att konflikten där ska få ett slut, han har besökt Israel och Palestina, där han uttalat sitt stöd för en palestinsk stat, han har ställt sig positiv till preventivmedel och engagerat sig i klimatfrågan.

Det är inte svårt att förstå att han förutom att vara älskad och ha stöd av många, också måste ha många starka och mäktiga fiender som inte gillar hans inställning i många av dessa frågor och därför lever farligt.

Se programmet på UR-Play:
Pilgrimsvandring mot Rom-Vatikanen bjuder in, del 3

#påvesamtal #religionochmänniskovärdighet

Kärleken är inte begränsad, något som bara räcker till ett fåtal relationer. Nej, tvärtom är det något som är lika smittsamt som Corona, för visst är det så att om någon ger oss ett fint bemötande så blir vi glada och på bra humör och när vi sedan träffar någon annan person så ger vi av vår goda energi till dom och så sprider sig den goa känslan som ringar på vattnet och träffar allt fler och fler personer?

En exponentiell kurva börjar försiktigt, men skjuter sedan snabbt i höjden.

Gudstjänst: Klockan Elva | Kärlekens exponentiella kurva (jag gillar särskilt när dom visar symboler och diskuterar deras innebörd vid 6:08):

https://youtu.be/J-EOLES8DDg

Pilgrimerna i UR-plays serie om vandringen på Via Francigena diskuterar en liknande fråga om hur olika religioner ser på till exempel homosexualitet. Dom kommer fram till att det inte är religionerna det är fel på utan inskränkta människor som uttalar sig dömande i religionens namn (vid ca 45 min). Så ser även jag på den saken.

Se programmet på UR-play:
Pilgrimsvandring mot Rom-Hinder på vägen, Del 2

I Vadstena fanns det fina saker att köpa både på Pilgrimscentrum och i Klosterkyrkan. Jag brukar sällan köpa grejor, men nu fick jag med mig lite småsaker hem.  Ett Tau-kors i ljust trä med en abstrakt Jesus, ett svart kors med en väldigt realistisk Jesus och en pilgrimsnål som representerar en pilgrim i Heliga Birgittas anda. Jag tänker att jag nu brukar bära korset varje dag och då är det kul att kunna variera sig lite beroende på hur man är klädd. Idag bär jag till exempel Tau-korset.

Mina nya kors.

Och så hittade jag några böcker: ”Den långsamma kärleken – I nöd och lust – Pilgrimens nycklar”, ”Vänskap – Gör livet till en fest” och ”Njut livet som pensionär”. Den sistnämnda ska jag ge bort som present till en nybliven pensionär och dom andra tänkte jag ska få bidra till uppbyggnaden av min egen vishet.

Och några böcker för lite ny klokskap.

I torsdags såg jag tecken lite överallt. Först råkade jag titta på klockan då den var precis 11:11 ett tecken på ”oneness”, alltså att vi alla är ett – en enighet. Lite senare, på taizémässan, upptäckte jag treenigheter överallt. Det fanns fyra ljus på väggen, dom var av typen batteriljus, fast med fladdrande låga. Mitt under mässan så slutade den ena upp att lysa och det var då jag lade märke till treenigheterna: Det var tre ljus på väggen, i en skål med sand hade vi tänt tre ljus (en slump eftersom jag tände två förbönsljus och min vän ett), det fanns tre ljus vid fönstret (två på bordet framför och ett i fönstret), det fanns tre ikonbilder på väggen och vi var tre personer som var samlade där (prästen, min vän och jag). Det märkliga var att ljuset som slocknade under mässan sedan åter började lysa igen, vilket syns på bilden som är tagen strax efter mässan och både jag och min vän lade märke till det. Jag antar att batteriljuset var lite glappt på något vis, men det är ändå märkligt att det hände mitt under vår mässa och att vi båda lade märke till det.

Treenigheterna.

Jag tycker om att se tecken och synkronisiteter, det är som en blinkning från Den Högre Makten och jag blir glad av att se det.

En vacker ljusstake, ser nästan ut som en G-klav? Så passande när vi sjunger så mycket!

På en taizémässa är det väldigt finstämt, man tänder mycket ljus och sjunger många sånger som är korta och enkla, men väldigt vackra. Bland annat så sjöng vi sången i videon nedan.

Taizé (Sara och Soraya), ”I min Gud har jag funnit styrka”:

https://youtu.be/lYptLmofJsw

#oneness #treenighet #taizémässa

Idag var det ju en röd dag och det innebar att personalen på pilgrimscentrumet var lediga och därför förrättades inga bönestunder. Men det finns ett bibelcitat som säger följande:

"Där två eller tre är samlade i mitt namn där är jag mitt ibland dem"

Matteus 18:20

Det betyder att även om man är så få som två personer så är det en tillräcklig stor skara för att kunna förrätta en mässa eller en bönestund. I Equmeniakyrkan är det dessutom så att lekmän likaväl som präster kan göra det och man måste inte göra det i en kyrka. Gud finns hos oss alla och vi har alla samma rätt att uttrycka det!

Jag sa på skämt till kompisen att vi kunde ju göra en egen nattvard och dela på en kanelbulle. Sedan blev vi allvarliga och sa "Varför inte?" och sedan blev det så. Vi läste en nattvardsbön, bröt brödet och sedan gav hon mig en bit bröd och jag henne den andra.

Kompisen biter eftertänksamt i brödet.

På eftermiddagen blev det också en vesper, det vill säga den bön man ber klockan tre på eftermiddagen. Klosterkyrkan var öppen så vi gjorde själva en vesper ritual precis som vi lärt oss med böner, växelvis läsning av en psalm någon taizesång och en stund för inre reflektion.

Det blev en fin liten avslutningsstund, innan det bar av hemåt igen!

En ovanlig staty i kyrkan med Maria och Jesus som ett lite större barn.

Heliga Birgittas Bön

Herre, kom snart och upplys natten. Såsom döende längtar så längtar jag efter dig. Säg min själ att intet händer utan att du tillåter det och att intet som du tillåter är tröstlöst. O Jesus, Guds son, du som stod tyst inför dem som dömde dig håll tillbaka min tunga till dess jag fått besinna vad och hur jag ska tala. Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare Så uppfyll då min åstundan och visa mig vägen. Jag kommer till dig såsom den sårade kommer till läkaren. Giv, o Herre, mitt hjärta ro.

Amen

Heliga Birgittas Slutbön

Min Herre Jesus Kristus, den levande Gudens Son, tag emot min bön med samma glödande kärlek med vilken Du uthärdade Din Allraheligaste Kropps alla Sår. Förbarma Dig över oss alla, levande och döda. Öppna Din barmhärtighet för oss, ge oss Din nåd, förlåtelse för alla synder, efterskänk oss all skuld och ge oss till sist det eviga livet.

Amen