Det växer massor av smultron precis utanför husbilen och när solen gassar doftar det gott av smultron i gläntan.
Mums, gratis efterrätt!

Tidigt i morse lämnade jag bilen på husbilsfirman som skulle hjälpa mig med installationen av invertern (växelriktare). Medan dom jobbade med bilen gick jag på promenad till en närbelägen stadsdel för att besöka biblioteket där.

Jag har nämligen fått lust att läsa om boken "Avalons dimmor" som jag läste för några år sedan. Jag brukar inte vara något fan av fantasyböcker men läste då denna eftersom jag ville veta mer om Morgana Le Fay, Avalon, sagan om kung Arthur och Camelot. Jag formligen sögs in i denna magiska berättelse och fick många tankar om den och drömde om den på nätterna. Jag var liksom mitt i sagan på ett märkligt sätt. Senare har jag läst en annan bok av samma författare, men fick inte alls samma starka upplevelse av den.

När jag kollade efter boken på bibban så visade det sig att den bara fanns tillgänglig på två bibliotek i Östergötland just nu och ett av dom var det som ligger nära husbilfirman i Linköping. Bra att passa på alltså!

Straxt efter att bibban öppnat och jag lyckats lägga rabarber på boken fick jag sedan sms om att min bil var klar för hämtning. Så nu har jag alltså möjlighet att använda apparater för vanlig växelström här i bilen utan att för den skull vara tvungen att vara kopplad till en elstolpe på en campingplats, elen kommer istället från min egen solpanel.

Det bästa i livet är gratis, med undantag för kostnaden att skaffa solpanel och inverter förstås, men sen är solljuset en helt gratis energikälla!



Här är underverket! Jag har inte testat den ännu, men ska göra det ikväll.

Och här är mina två nya bodelsbatterier så att jag ska kunna lagra riktigt mycket ström till mina apparater. Nu ser jag fram emot att kunna använda datorn och ladda kameror i bilen och kanske skulle det vara bra med en liten vattenkokare för att spara in på gasolen, då kokning av kaffe- och tevatten är det jag oftast använder spisen till.

Idag är jag tillbaka i sjön Hövern där jag var för några veckor sedan. Där finns en liten bonus som jag inte riktigt hann med förra gången. I en av dom många bilarna finns en grävd kanal in till nästa sjö och på en paddelsida har jag läst att den ska vara paddlingsbar.

Jag såg till att komma till platsen väldigt sent på kvällen före, så att jag också skulle kunna vara ute sent idag för jag visste att det skulle bli en väldigt lång paddling. Den allmänna regeln för parkeringsplatser är ju att man får stå 24 timmar på en parkering, så länge det inte finns skyltar som säger något annat. Den regeln gör att jag ibland känner mig lite stressad när jag är ute och paddlar och vet att jag har en tid att passa för min avfärd.

Så skönt att värmeböljan är över, nu går det lättare att sova igen! Jag somnade skapligt igår och vaknade och kände mig pigg på morgonen och kom iväg på paddelturen redan vid 10-tiden. Jag körde på för fullt genom dom delar av sjön som jag redan känner väl. Genom den breda delen av sjön, förbi den populära badön och sedan in i den södra viken.

Därefter in i den lilla viken vid den gamla gården. Någonstans längst in där ska jag hitta kanalen in till nästa sjö.

Hm, här verkar viken ta slut. Vart ska jag nu? Mitt fram är en kulle så jag antar att det antingen är höger eller vänster om den som är rätt väg.

Jag gissar på vänster, men när jag kommer närmare så ser jag att jag inte kommer längre där.

Då får jag väl testa höger istället? Jag ser en öppning i skogen och ett hustak, så det borde kunna vara där? Och jag vet att jag kommer passera en väg mellan sjöarna. Hoppas bara att det inte är en överfull vägtrumma igen! Vattennivåerna verkar vara ovanligt höga i år i dom flesta sjöar.

Efter lite letande i vassen hittar jag passagen in till kanalen och vägbron har en rejäl öppning under sig. Vad skönt, nemas problemas!

Simsalabim, så är jag plötsligt i sjön Lången istället! Jag hör ett väldans plaskande inne i några buskar och undrar vad det är. Efter en stund hör jag råmanden och förstår att det är kor inne i skogsdungen bakom vassen som svalkar sig i värmen.

Nu har jag paddlat i flera timmar och behöver lite paus med banan, ett bad och en bensträckare. Sedan ska jag utforska den här sjön som jag tror är ca 5-6 km lång.

Jag fortsätter paddla och passerar det som verkar vara den bästa delen av den här sjön. Det är den ena fina badklippan efter den andra, bra att veta till nästa gång jag kommer hit.

Har ni sett vilken fantastisk färg den här klippan har?

Det finns inte så jättemånga hus runt den här sjön heller, men jag ser några gårdar och ett fritidshus.

Jag når sjöns bortre ände och vänder sedan tillbaka igen. Oj vad klockan går, jag har redan paddlat i nästan fyra timmar!

Åter tillbaka igen vid gården brevid kanalen.

Och simsalabim så är jag tillbaka i Hövern igen!

Nu är jag både hungrig och trött i axlarna, så vid en klippa straxt innan inloppet till sjöns bredare del ringer min mat- och badklocka igen. Dags för paus!

Den släta fina klippan visar sig inte vara så slät under vattnet. På alla ställen jag tittar på stupar den rakt ned i bråddjupet. Där kan jag ju inte kliva i och ur kanoten!

Efter lite mer letande hittar jag en flatare häll bakom lite vass.

Mums, nu ska det bli gott med mat! Ostpaj och lite grönsaker.

Sedan hittar jag en jätteflat och bra klipphäll som sticker ut rakt ut i sjön på knädjupshöjd i vattnet. Konstigt att jag inte hittade den när jag letade efter en bra plats att gå upp på? Nåja, den blir en jättebra plats att bada på och det blir många dopp i sjön innan jag tycker det är dags att paddla sista biten hem till Pärlan igen.

Så härligt ljummet och skönt i vattnet idag! Tillbaka i husbilen är jag återigen varm och det blir ytterligare ett bad innan den här dagen tar slut och jag puttra vidare i Pärlan.

Jag är inte särskilt förtjust i att sitta på en strand och sola. Tycker det bara är trist, tråkigt och alldeles för varmt men ny har jag hittat den perfekta "badhylla" - en stor klippavsats på knädjupshöjd under vattenytan. Där kan man sola utan att bli för varm och blir det tråkigt kan man bryta av med en simtur i bråddjupet brevid.

Min "badhylla".

På midsommaraftonen var min mamma, min syster och jag ute hos brorsan. Vi hade en härlig dag med mycket snack och god mat. Så härligt att vi återigen kunde ses allihop! För min mamma var det första gången hon har lämnat sitt äldreboende sedan Coronan bröt ut och även min bror och hans fru har valt att hålla sig helt isolerade fram tills dom fick sina vaccinationer för någon månad sedan.

Senare på kvällen gick vi på promenad i skogen. I en glänta såg jag något gult som stack upp ur mossan och precis som jag misstänkte var det kantareller. Dom fick bli till en god svampsås dagen efter. Mums!

......att våga släppa taget, ta risker och vara sårbar -

Det vill säga att vara levande och inte leva sitt liv som en zombie

#frihet

När jag ändå var ute på stan kom jag på att jag borde kolla efter en del grejor jag behöver: en dry bag till min mobil, bättre galgar, sollotion, en anteckningsbok och tejp. Jag har gjort lite dåliga inköp tidigare som behövde bytas ut mot bättre saker.

Köpte urkassa plastgalgar på Biltema som går sönder så fort man hänger något på dom. Vanligtvis reklamerar jag grejor som är dåliga, men dom här hade jag köpt i Katrineholm så det är inte riktigt värt besväret att köra dit. Köpte också silvertejp där för att hänga upp mina ljusslinga med, men tejpen lossnar hela tiden, så nu ska jag testa med vanlig tejp istället. Även en dry bag hade jag köpt förut på XXL, men den hade klen konstruktion och gick sönder i låset vid första användningstillfället. Den reklamerar jag och nu hittade jag en med robustare konstruktion på Naturkompaniet.

Lite bättre låskonstruktion än på den andra. Det är viktigt då jag använder den då jag paddlar och inte vill att min mobil ska gå sönder av att det eventuellt kommer in vatten eller fukt i den.

Jag går sällan på stan, gör det bara när det är något jag verkligen behöver ha, men just idag råkade jag springa på en gammal arbetskamrat medan jag visade runt.

Det var kul för vi har nog inte setts på 2-3 år, så vi hade lite att ta igen. Hon jobbar hemifrån sedan Coronan bröt ut, men tyckte att det går rätt bra för då slipper hon dom dagliga resorna till arbetet i grannstaden. Det var mestadels samma människor som jobbar kvar nu som var där också när jag jobbade där, men dom har bytt chef för andra gången.

Sedan var hon givetvis också nyfiken på vad jag håller på med nu för tiden. Inte så konstigt kanske, för människor som plötsligt får ett ryck och hoppar av livet i det trygga ekorrhjulet skapar nog en del förvåning och intresse i sin omgivning. Det krävs en del inre mod och styrka att våga göra det och många är dom jämngamla som nog istället ägnar mycket energi åt att oroa sig över om huruvida dom ska lyckas att överleva på sin pension när det blir dags för den. Själv försöker jag leva i stunden och det har gått alldeles utmärkt dom senaste 3 1/2 åren. Dyker det upp problem så får jag väl lösa dom utmed vägen tänker jag, det har funkat i ett helt liv förut så det kommer nog funka även i framtiden tror jag. "Nöden är uppfinningarnas moder" som ordspråket säger. Behöver man hitta en lösning så tänker man ut en lösning!

Hur som helst så var det trevligt att få träffa min gamla kompis och prata bort en stund med henne!

Nu i helgen har jag varit hemma i stan. På lördagen var syrran och jag och hälsade på min mamma på äldreboendet där hon bor.

Och idag var det äntligen dags att återuppta gudstjänsterna i kyrkan, eller rättare sagt så kommer dom att vara utomhus hela sommaren så länge vädret medger det. Vår arbetsgrupp var ansvariga för fikat och att hjälpa till vid gudstjänsten den här gången.

I kyrkan finns också ett kafé och sommartid brukar vi ha lite bord och stolar också utanför mot en gågata. I år var det bestämt att satsa mer på utemiljön och det har nog lite med Coronan att göra gissar jag. Därför har en liten parkering på vår innergård gjorts om till ett område där man kan hänga med varandra och fika, lyssna på musik, spela schack, odla i pallkragar eller hjälpa till och pumpa gården. Det har blivit väldigt trevligt med konstgräs, blomlådor, sandlåda, kafémöbler och soffor och bord byggda av träpallar. Vi har också fått hjälp av en lokal konstnär som leder arbetet med att pimpa gården. Man har stickat och virkat små färgglada lappar som hänger här och där och träden runt omkring har fått grejor uppsatta i sig, bland annat var det träd som blivit klädda med färgglada små vattenkannor.

Tyvärr var jag ju upptagen med att servera kaffe så det blev inga bilder tagna på vår innergård medan den var full av folk, men inne stod för tillfället en väldigt fint pimpad cykel som jag i alla fall hann fota.

Under fikat satt jag och pratade med en äldre kvinna som jag nog inte träffat tidigare. Hon berättade så vackert om sin man som hon hade haft ett långt och lyckligt äktenskap med, men tyvärr gick han bort för några år sedan. Han hade under livet tappat sin gudstro, men på slutet kom han nära Gud igen och hade bett henne att köpa honom ett kors som han sedan ville ha på sig varje dag. När det var dags för honom att dö hade han varit rofylld och mådde bra och han hade sagt att han inte skulle gå bort, han skulle gå hem. Vi pratade om att dom nog skulle få ses igen när det blir dags också för henne att gå vidare. Vi blev båda så rörda av samtalet att vi hade tårar i ögonen. Det är så vackert att få dela djupa känslor med sina medmänniskor, det är inte alla människor som vågar att släppa andra människor så nära inpå sig och dela med sig av så viktiga minnen, glädjeämnen och sorger! Det ligger verkligen något i det man säger om att "delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halverad sorg". Det är fint att dela med andra och ha samtal som betyder något för en!