Här kommer ytterligare ett citat från Kahlil Gibrans bok Människosonen, där han skrivit fiktiva historier om vad människor som Jesus mötte egentligen tänkte om honom. Där finns väldigt olika historier – både om dom som var hans vänner, om dom som kände att dom fick viktig lärdom genom honom, men också om dom som kände misstro mot honom och som såg honom som en lurendrejare eller om dom som kände sig hotade av honom då hans skara av efterföljare ökade.

Natanael

"Det sägs att Jesus från Nasaret var ödmjuk och saktmodig. Det sägs också att fast han var en rättvis och rättfärdig människa, så var han svag och blev ofta pressad av de starka och mäktiga. Och när han stod inför män med auktoritet ska han ha varit som ett lamm bland lejon. Men jag säger att Jesus hade auktoritet över människor, och att han kände sin makt och förkunnade den bland Galiléens kullar och i Judéens och Feniciens städer.

Vilken eftergiven och vek man skulle säga att han var livet och vägen till sanningen? Vilken ödmjuk och saktmodig man skulle påstå att han var i Fadern och Fadern var i honom? Skulle en man som är omedveten om sin egen kraft förkunna att den som inte tror på honom varken tror på detta liv eller på det eviga livet? Skulle en man som är osäker om morgondagen förutsäga att denna världen ska förgå och bli till aska innan hans ord försvinner?

Tvivlade han på sig själv när han sade till dem som ställde en hora framför honom, att den som var fri från synd skulle kasta den första stenen? Fruktade han auktoritet när han drev bort penningväxlarna från tempelgården, trots att de var tillåtna av prästerna? Var hans vingar klippta när han ropade högt att hans rike var höjt över alla jordiska riken? Var det en feg person som skakade sin hand mot myndigheterna och kallade dem förljugna, gemena och korrumperade? Kan en man som hade mod att säga sådant till de regerande i Judéen kallas ödmjuk och saktmodig? Nej. Örnen bygger inte sitt bo i en hängpil. Och lejonet söker inte sitt läger bland ormbunkar. Det är beklämmande att höra de klenmodiga kalla Jesus ödmjuk och saktmodig för att rättfärdiga sin egen klenmodighet. Det är den mäktiga jägaren som jag skulle vilja predika om, och den okuvliga, väldiga anden."

Citat ur boken Människosonen av Kahlil Gibran

#kahlilgibran #människosonen 

Jag har läst några böcker av Kahlil Gibran. Många känner nog till boken Profeten som ofta citas på bröllop och dop. En av hans mindre kända böcker är Människosonen, där han skrivit fiktiva historier om vad människor som Jesus mötte egentligen tänkte om honom. Där finns väldigt olika historier – både om dom som var hans vänner, om dom som kände att dom fick viktig lärdom genom honom, men också om dom som kände misstro mot honom och som såg honom som en lurendrejare eller om dom som kände sig hotade av honom då hans skara av efterföljare ökade.

Kahlil Gibran var en person som inte svalde några "färdiga sanningar", utan han var en person som var väldigt fri i sin tanke, som ifrågasatte saker han hörde och som kunde se händelser ur olika perspektiv. Dom sidorna hos honom tycker jag mycket om!

Boken Människosonen.

Ett självporträtt av Kahlil Gibran som pryder utsidan av en bok om honom som skrivits av hans egna släktingar.

Här kommer en av historierna från boken:

Josef från Arimataia

"Du vill veta Jesu främsta mål, och det vill jag gärna berätta för dig. Men ingen kan med sina fingrar beröra livet i den välsignade vinrankan, eller se saven som livnär grenarna. Även om jag har ätit av druvorna och smakat det nya vinet vid vinpressen, så kan jag inte berätta allt. Jag kan bara berätta vad jag vet om honom. Vår älskade mästare levde bara tre profetiska årstider. Det var hans sångs vår, hans extas sommar och hans passions höst.

Hans sångs vår tillbringade han i Galiléen. Det var där han samlade sina vänner omkring sig, och det var vid stränderna av den blå sjön han först talade om Fadern, om vår befrielse och om vår frihet. Vid Galileiska sjön förlorade vi oss för att finna vägen till Fadern. Och hur obetydlig var inte denna förlust som gav en sådan vinst. Det var där änglarna sjöng i våra öron och bad oss lämna det ofruktbara landet för att söka trädgården som hjärtat längtar efter. Han talade om åkrar och om gröna betesmarker, om Libanons sluttningar där de vita liljorna inte behöver frukta för karavanerna som drar förbi nere i dalens stoft.

Han talade om den vilda rosenbusken som ler i solen och andas ut sin doft i brisen, och han sade: ’Liljan och vildrosen lever bara en dag, men denna dag är en evighet tillbringad i frihet.’
En kväll när vi satt vid en flod sade han: ’Se på floden och lyssna på dess musik. Oavlåtligt söker den havet, och även om dess sökande är utan ände, så sjunger den sitt mysterium från middagstid till middagstid. Måtte ni söka Fadern så som floden söker havet!’

Så kom hans extas sommar, och hans kärleks juni omgav oss. Då talade han inte om annat än om den andra människan – grannen, medvandraren, främlingen och vår barndoms lekkamrater.

Han talade om resenären som kommer från öst till Egypten, om bonden som vänder hem med sina oxar vid aftontid, och om den oväntade gästen som bankar på vår dörr i skymningen. Och han sade: ’Er nästa är ert okända jag som blivit synligt. Hans ansikte ska speglas i ert stilla vatten, och om ni betraktar vattenytan ska ni skåda ert eget ansikte. Om ni lyssnar i natten ska ni höra honom tala, och hans ord ska bli ert eget hjärtas slag. Gör mot honom som ni vill att han ska göra mot er. Detta är min lag. Jag förkunnar den för er och era barn, och de ska åter förmedla den åt sina barn tills tiden lider mot sitt slut och släktleden inte längre finns.’

En annan dag sade han: ’Lev inte bara för er själva. Ni är närvarande i andra människors gärningar, och de är med er alla era dagar, även om de inte är medvetna om det. De kan inte begå ett brott utan att era händer är delaktiga. De kan inte falla utan att ni också faller, och de kan inte resa sig utan att ni reser er med dem. Ni och er nästa är två frön sådda i samma åker. Tillsammans växer ni, och tillsammans ska ni vaja i vinden. Och ingen av er kan ensam göra anspråk på åkern. I dag är jag hos er. I morgon drar jag västerut. Men innan jag går upprepar jag att er nästa är ert okända jag som blivit synligt. Sök honom i kärlek för att ni ska lära känna er själva, för bara genom denna kunskap blir ni mina bröder.’

Så kom hans passions höst. Han talade till oss om friheten, liksom han hade gjort i Galiléen i hans sångs vår. Men nu sökte orden vår djupare förståelse.

Han talade om bladen som bara sjunger när vinden rör dem, och om människan som liknar en kalk som fylls av dagens ängel. Oavsett om kalken är full eller tom ska den stå skinande på den Högstes bord. Han sade: ’Ni är kalken och ni är vinet. Drick av er själva till sista droppen eller kom ihåg mig, så ska er törst stillas.’

Under vår vandring söderut sade han: ’Jerusalem, som tronar stolt på höjden, ska sjunka ner i den mörka dalen Gehennas djup, och jag ska stå ensam mitt i dess elände. Templet ska jämnas med marken och från dess ruiner ska ni höra änkors och faderlösas jämmer. I sin hastiga flykt ska män inte känna igen sina bröders ansikten, för rädsla ska drabba dem alla. Men även där ska ni se mig om två av er möts, uttalar mitt namn och skådar mot väst. Och ni ska komma ihåg mina ord.’

När vi nådde Betaniahöjden sade han: ’Låt oss bege oss till Jerusalem. Staden väntar på oss. Jag ska dra genom porten ridande på en åsna, och jag ska tala till folket. Det finns många där som vill slå mig i bojor, och många som vill släcka min flamma. Men i min död ska ni finna liv och ni ska bli fria. De ska söka anden som svävar mellan hjärtat och själen så som svalan svävar mellan marken och sitt näste. Men då har min ande redan undsluppit dem, och de ska inte besegra mig. Murarna som min Fader har byggt runt mig ska inte falla, och jorden han har helgat ska inte vanhelgas. När dagen gryr kommer solen att kröna mitt huvud och jag ska vara hos er för att möta dagen. Den dagen ska bli lång och världen ska inte uppleva dess afton. De skriftlärda och fariséerna säger att jorden törstar efter mitt blod. Jag släcker gärna jordens törst med mitt blod. Dropparna ska ge näring åt ekar och lönnar, och östanvinden ska bära deras frukter och frön till andra länder.’

Så fortsatte han: ’Judéen vill ha en kung och marschera mot Roms legioner. Men jag ska inte vara dess kung. Inte heller ska jag leda syrierna mot romarna. Men ni ska väcka staden med mina ord, och min ande ska tala vid dess andra gryning. Mina ord ska bli en osynlig armé, och utan yxa eller svärd ska jag besegra Jerusalems präster och caesarerna. Jag vill inte göra uppror mot Roms söner, men jag ska bli en storm på deras himmel och en sång i deras själ. Och jag ska bli ihågkommen.’ Allt detta sade han utanför Jerusalems murar innan han drog in i staden. Och hans ord är inristade som med mejsel."

Citat ur boken Människosonen av Kahlil Gibran

#kahlilgibran #människosonen

Har ni någon gång sett någon i familjen Protsenko? Om inte, har ni missat något! Dom är en väldigt musikalisk familj som verkar ha förstått det här med YouTube där dom är väldigt aktiva. Här kommer två av familjens fem medlemmar, mamma Ella och 13-åriga (?) dottern Karolina, båda två sjunger och spelar instrument. Dottern Karolina inte bara spelar violin utan hon dansar också runt med hon spelar.

Mor och dotter Ella och Karolina Protsenko spelar och sjunger tillsammans en vacker sång från Sri Lanka.

Ella Protsenko, “Manike Mage Hithe” - Yohani & Satheeshan - Cover (feat. Karolina Protsenko Violin); (https://youtu.be/HemCfyG9jqM):

Karolina uppträder ofta på gatan i sin hemstad och småbarn inspireras ofta att dansa med henne. Här får hon sällskap av en liten tjej.

Karolina Protsenko, “Dua Lipa – Levitating”, Violin Cover; (https://youtu.be/ktMlWTd8cak):

#sångspelochdansmedProtsenko

Jag är glad att jag inte ska flyga någonstans under överskådlig framtid, men någon som ska det är min son, hans flickvän och deras barn. Resan beställde dom för så där ett år sedan, långt innan kaoset med pass och överfulla flygplatser bröt ut. Sonen och hans flickvän har pass, men barnens hade gått ut och måste förnyas. För sådär sju veckor sedan ansökte dom om pass till barnen och har sedan väntat och väntat på att dom ska komma, vilket inte inträffat. Med bara några dagar kvar till avresan började dom fundera på vad som händer om resan inte kan bli av trots att dom ansökt om pass i god tid. Kan man avboka resan? Nej. Kan man få någon ersättning från reseförsäkringen om resan inte blir av? Nej.

Det tycks vara någon slags limbo-situation, en situation som ingen räknat med ska hända och därför finns inte heller några regler som hjälper en om man råkar ut för det. Det som återstod var att försöka få tag på provisoriska pass. Det kan man söka tidigast tre dagar före avresan och kön på Arlanda för att ansöka om det är sådär en kilometer lång och folk står i kö i mer än ett dygn innan dom kommer fram. Det är ju kanske inte något man vill utsätta sina barn för, men det var ju dom som behövde pass så dom måste ju vara med.

Sedan började dom kolla vilka fler ställen som kan utverka provisoriska pass. Först tänkte dom på Skavsta som bara ligger en timmes resväg bort och som väl borde ha lite kortare kö än Arlanda. Det var ju en bra tanke, men Skavstas kontor var stängt på lördagar och söndagar och på måndag som var den enda dagen dom skulle kunna få ansöka stänger kontoret redan klockan 15 och vad händer då om man inte hunnit ta sig genom kön till dess – då kan det inte bli någon resa. Till slut bilade dom iväg till Umeå i helgen, en resa på totalt 160 mil för att få provisoriska pass. Varför det blev Umeå vet jag inte riktigt, men antagligen var väl kön kortare där och dom hade helgöppet. Hade dom åkt 200 mil söderut hade dom nu istället befunnit sig nere vid Medelhavet! Prata om meningslös resa.

Nu undrar jag, och säkert dom också, vad mer som kan gå fel innan dom kommer iväg på den här resan? Jag kom just på att man måste ha ett intyg från barnets andra förälder då man bara reser med en av sina föräldrar och jag slängde just iväg en påminnelse till sonen om det. Sedan har det varit mycket prat om kaoset på Arlanda nu sedan skollovet började. Det är inte lätt för folk att veta hur dom ska bete sig. Förra veckan sade man att folk får skylla sig själva om dom inte hinner igenom incheckning eller bagage-drop, säkerhetskontroll och passkontroll trots att dom är där massor av timmar i förväg, men under helgen hindrade man passagerare från att komma in på terminalen för att man ansåg att det var för många människor där på en gång och att folk kommer alltför tidigt före sin avgång. Ja, det verkar högst oklart hur man ska bete sig som passagerare för att leva upp till alla krav som ställs på en! Jag hoppas allt går bra imorgon när dom ska iväg och sedan hoppas jag att resten av resan avlöper utan mer problem som förseningar, översvämningar och jordskalv. Fa-an trót!

Finns det något positivt då med det som händer? Ja kanske? Dom som har upplevt det här kaoset runt flygresor kanske tänker sig för både en och två gånger innan dom bokar en ny resa. Kanske en lugn dag på stranden vid en sjö några mil hemifrån känns som ett mycket mer lockande alternativ? Själv tycker jag om svenska somrar och åker hellre utomlands under den mörka och tråkiga senhösten.

Sommarlyckan för mig är att sitta och guppa i kanoten i en lagom sommarvarm sjö!

Här kommer ett kul klipp med en väldigt annorlunda genomgång av säkerhetsrutinerna vid en flygavgång och den här gången så är jag rätt säker på att alla passagerare lyssnar väldigt uppmärksamt på vad som sägs!

En ”itsy bitsy teeny weeny yellow polka dot bikini” för flygresor?

Caters Clips, ” World's Funniest Flight Attendant Leaves Passengers In Hysterics”; (https://youtu.be/DfaYKYFYHBk):

#flygmedförhinder

Jag vet inte om ni brukar se TV-serien Folkets tjänare med Ukrainas president Zelenskyj? Jag kollar i alla fall på den med stor behållning. Där försöker han göra allt på rätt sätt och med god etik och moral, men får kämpa emot och hålla ordning på sina egna ministrar och familjemedlemmar som gärna vill roffa åt sig av statens kassa när dom nu äntligen får chansen.

Zelenskyj som Ukrainas president innan han blev det på riktigt.

Det tycks ju tyvärr inte stå så mycket bättre till i Sverige, där landets makthavare gång på gång blir påkomna med att lura till sig bidrag dom inte har rätt till samtidigt som dom säger sig vilja stoppa bidragsfusk. Dom verkar tycka att regler bara är till för att andra ska följa dom, men inte dom själva. Inte konstigt att vi har ett sånt omfattande politikerförakt med en sådan dubbelmoral! Och dessa människor verkar finnas i alla partier. Man vill ju gärna tro att dom som är landets lagstiftare ska klara av att själva följa dom lagar och regler dom själva är med och stiftar, men icke sa Nicke! Tydligen får man inte stryka personer på vallistorna, däremot kan man ju se till att kryssa en kandidat som verkar vettig när det blir dags för val i höst. Då är det krysset som styr på vem rösten hamnar och inte bara placeringen på listan så som den ser ut.

Dubbelmoralen handlar ju inte heller bara om politiker, utan det kan ju också vara domare som är jäviga, advokater som är bästa vänner med kriminella gäng, poliser som är pedofiler eller slår frun. Att man har ett yrke där moralen och etiken är viktig, är tyvärr inte någon garanti för att människor som arbetar i det yrket har en hög moral. Vem minns inte Kapten Klänning, den högt ansedda polisen som ansvarade för utbildningar om jämställdhet inom poliskåren samtidigt som han på sin fritid organiserade gangbangs med tonåriga småflickor som var omhändertagna av samhället för att dom redan hade problem med självskadebeteenden? I dom lugnaste vatten går dom fulaste fiskarna, som man brukar säga.

Se TV-serien på SvtPlay:
Folkets tjänare

Radiodokumentären om Kapten Klänning på SR:
Kapten Klänning

#folketstjänare #kaptenklänning

I den här videon pratar Lars Muhl om dom första kristna, som inte alls kallade sig själva för kristna utan det var ett namn som romarna senare gav dom. Själva kallade sig Yeshua och hans lärjungar för "Människorna som följer vägen" och det är också något som talas om i Nya Testamentet då Jesus säger "Jag är vägen, sanningen och livet". Man pratar också om att sanningen är det som gör oss människor fria i själen (levande).

Dom första kristna hade också kvinnliga lärjungar med sig, men det var något som senare tystades ner av den dåtida kyrkans patriarker. Dom tyckte helt enkelt att kvinnors plats var att stanna hemma vid spisen och föda barn. Maria Magdalena som hade en viktig ställning i sällskapet runt Jesus förvandlades då i historieskrivningen till en simpel hora, något som religionshistoriker nu säger att det helt saknas belägg för. Ja, är inte det fortfarande en oerhört vanlig härskarteknik som många killar och män använder för att trycka ner flickor och kvinnor? Det tror jag många högstadie- och gymnasietjejer skriver under på.

Bland tarotläsare, som ju jag ofta lyssnar på, pratas det om hur viktigt det är att hitta en jämn balans mellan våra kvinnliga och våra manliga sidor, och det pratar också Lars Muhl om här. Då vi har balans mellan våra maskulina och våra feminina krafter inom oss dvs balansen mellan hjärtats röst och våra tankar så får vi en enormt stark kraft som kan flytta berg.

Lars Muhl och ljuset.

Lars Muhl, ” WHERE THERE IS A LIGHT, THERE IS A WAY”; (https://youtu.be/Pabbu4ekXWw):

#yeshuapåväg

På Mittuniversitetet har man nyligen gjort en studie om hemmasittare, alltså ungdomar som inte kommer till skolan trots att vi har skolplikt. Man har försökt att undersöka vad det är som gör att man slutar gå till skolan, vilka hinder som behöver övervinnas för att ungdomen ska klara av en återgång dit och vilket stöd dom behöver för att kunna komma tillbaks.

Det är en stor tragedi när det blir så för en ung person och vårt samhälle som ställer allt högre krav på vad människor ska klara av att prestera för att passa in tycks göra att allt fler personer hamnar utanför ramarna.

Den här historien berörde mig djupt. Den handlar om en liten kille som redan som liten hade svårt att klara av att fungera i stora grupper och då började förskolan och föräldrarna kommunicera via en kontaktbok som lillkillen fick ta med sig i ryggsäcken. Tanken var säkert väldigt god, men killen bävade varje dag för att visa boken för sina föräldrar. Den innehöll ju nästan alltid historier över hans misslyckanden med att passa in och fungera i gruppen och han mådde så dåligt över att jämt göra sina föräldrar ledsna och besvikna. För honom kändes det som om ryggsäcken med boken vägde ett helt ton.

Hör hela berättelsen på Svt:

Så berättade ett av barnen i studien från Mittuniversitetet – Han beskrev hur väskan vägde ett ton

Skämsboken som vägde ett ton.

Tänk så viktigt det är att verkligen på djupet försöka förstå hur en annan människa känner och har det och så lätt det är att inte förstå trots att viljan säkert finns! Ett av problemen kanske är att vi i dagens samhälle är alltför stressade och upptagna för att ge varandra tillräckligt med tid att lyssna ordentligt.

#skämsboken

Idag har jag fått slängkyssar från en riktig sötnos! När jag gick förbi det närbelägna dagisets utegård var det en liten tjej på sådär 2-3 år som stod innanför staketet och lekte med en boll och jag vinkade och pratade med henne och hon vinkade glatt tillbaka.

När jag gick åt andra hållet någon timme senare så lekte hon ihop med några kompisar, men när hon fick syn på mig så tog hon en paus från leken och vinkade och slängde kyssar mot mig och jag slängde kyssar tillbaka. Kanske påminde jag om den lilla flickans mormor eller farmor? Visst är det härligt och underbart med kärlek!

Det får mig att tänka på en indisk tjej som ett tag jobbade som konsult på mitt förra jobb. Efter något år återvände hon till Indien och jobbade fortfarande hos oss, men då på distans från Bangalore. Lite då och då hade jag fortfarande kontakt med henne, när hon behövde hjälp att luska reda på någon information som saknades. Sedan kom dagen när hon berättade att hon skulle sluta jobba, för hon skulle gifta sig. Vi tog adjö av varandra och jag önskade henne lycka till med bröllopet och äktenskapet. Då berättade hon att hon hade mist sin mamma medan hon var i Sverige och att hon hade tyckt om att vara i min närhet, för i sättet påminde jag så mycket om hennes mamma att det gav henne lite tröst. Det kändes skönt att veta att jag varit till tröst för henne, men samtidigt var det sorgligt att jag inte vetat vad det var hon gick igenom för hon berättade aldrig om det då när det hände. Jag önskar att jag då hade känt till vad hon gick igenom, så hade jag kanske kunnat finnas där mer och lyssnat på vad hon hade att berätta om sin mamma? Det måste ha varit jättetufft för henne att gå igenom det samtidigt som hon befann sig på andra sidan jorden, långt borta från hennes familj.

Jag tänker på henne ibland och undrar hur hon har det och om hennes äktenskap skänker henne kärlek, lycka och trygghet. Jag hoppas verkligen att det är så! I Indien är det fortfarande vanligt att man gifter sig med någon som familjen har bestämt och med våra västerländska glasögon tycker vi oftast att det är något märkligt och något som är fel. Men vad vet vi egentligen? I Sverige gifter man sig med vem man själv vill och ändå slutar ungefär hälften av alla äktenskap med en skilsmässa och detsamma gäller också dom som ”bara” är sambo. Det har väl delvis att göra med att vi inte är ekonomiskt beroende av varandra och måste hålla ihop av den anledningen, men kanske har vi också orealistiska förväntningar på vad äktenskapet ska vara och vad det ska ge oss? Jag tror att vi behöver inse att vi inte alltid vet bäst, det finns olika seder och bruk, olika perspektiv att se på saker och dom har alla både för- och nackdelar.

#slängkyssar #kärlek