Jag har läst några böcker av Kahlil Gibran. Många känner nog till boken Profeten som ofta citas på bröllop och dop. En av hans mindre kända böcker är Människosonen, där han skrivit fiktiva historier om vad människor som Jesus mötte egentligen tänkte om honom. Där finns väldigt olika historier – både om dom som var hans vänner, om dom som kände att dom fick viktig lärdom genom honom, men också om dom som kände misstro mot honom och som såg honom som en lurendrejare eller om dom som kände sig hotade av honom då hans skara av efterföljare ökade.

Kahlil Gibran var en person som inte svalde några "färdiga sanningar", utan han var en person som var väldigt fri i sin tanke, som ifrågasatte saker han hörde och som kunde se händelser ur olika perspektiv. Dom sidorna hos honom tycker jag mycket om!

Boken Människosonen.

Ett självporträtt av Kahlil Gibran som pryder utsidan av en bok om honom som skrivits av hans egna släktingar.

Här kommer en av historierna från boken:

Josef från Arimataia

"Du vill veta Jesu främsta mål, och det vill jag gärna berätta för dig. Men ingen kan med sina fingrar beröra livet i den välsignade vinrankan, eller se saven som livnär grenarna. Även om jag har ätit av druvorna och smakat det nya vinet vid vinpressen, så kan jag inte berätta allt. Jag kan bara berätta vad jag vet om honom. Vår älskade mästare levde bara tre profetiska årstider. Det var hans sångs vår, hans extas sommar och hans passions höst.

Hans sångs vår tillbringade han i Galiléen. Det var där han samlade sina vänner omkring sig, och det var vid stränderna av den blå sjön han först talade om Fadern, om vår befrielse och om vår frihet. Vid Galileiska sjön förlorade vi oss för att finna vägen till Fadern. Och hur obetydlig var inte denna förlust som gav en sådan vinst. Det var där änglarna sjöng i våra öron och bad oss lämna det ofruktbara landet för att söka trädgården som hjärtat längtar efter. Han talade om åkrar och om gröna betesmarker, om Libanons sluttningar där de vita liljorna inte behöver frukta för karavanerna som drar förbi nere i dalens stoft.

Han talade om den vilda rosenbusken som ler i solen och andas ut sin doft i brisen, och han sade: ’Liljan och vildrosen lever bara en dag, men denna dag är en evighet tillbringad i frihet.’
En kväll när vi satt vid en flod sade han: ’Se på floden och lyssna på dess musik. Oavlåtligt söker den havet, och även om dess sökande är utan ände, så sjunger den sitt mysterium från middagstid till middagstid. Måtte ni söka Fadern så som floden söker havet!’

Så kom hans extas sommar, och hans kärleks juni omgav oss. Då talade han inte om annat än om den andra människan – grannen, medvandraren, främlingen och vår barndoms lekkamrater.

Han talade om resenären som kommer från öst till Egypten, om bonden som vänder hem med sina oxar vid aftontid, och om den oväntade gästen som bankar på vår dörr i skymningen. Och han sade: ’Er nästa är ert okända jag som blivit synligt. Hans ansikte ska speglas i ert stilla vatten, och om ni betraktar vattenytan ska ni skåda ert eget ansikte. Om ni lyssnar i natten ska ni höra honom tala, och hans ord ska bli ert eget hjärtas slag. Gör mot honom som ni vill att han ska göra mot er. Detta är min lag. Jag förkunnar den för er och era barn, och de ska åter förmedla den åt sina barn tills tiden lider mot sitt slut och släktleden inte längre finns.’

En annan dag sade han: ’Lev inte bara för er själva. Ni är närvarande i andra människors gärningar, och de är med er alla era dagar, även om de inte är medvetna om det. De kan inte begå ett brott utan att era händer är delaktiga. De kan inte falla utan att ni också faller, och de kan inte resa sig utan att ni reser er med dem. Ni och er nästa är två frön sådda i samma åker. Tillsammans växer ni, och tillsammans ska ni vaja i vinden. Och ingen av er kan ensam göra anspråk på åkern. I dag är jag hos er. I morgon drar jag västerut. Men innan jag går upprepar jag att er nästa är ert okända jag som blivit synligt. Sök honom i kärlek för att ni ska lära känna er själva, för bara genom denna kunskap blir ni mina bröder.’

Så kom hans passions höst. Han talade till oss om friheten, liksom han hade gjort i Galiléen i hans sångs vår. Men nu sökte orden vår djupare förståelse.

Han talade om bladen som bara sjunger när vinden rör dem, och om människan som liknar en kalk som fylls av dagens ängel. Oavsett om kalken är full eller tom ska den stå skinande på den Högstes bord. Han sade: ’Ni är kalken och ni är vinet. Drick av er själva till sista droppen eller kom ihåg mig, så ska er törst stillas.’

Under vår vandring söderut sade han: ’Jerusalem, som tronar stolt på höjden, ska sjunka ner i den mörka dalen Gehennas djup, och jag ska stå ensam mitt i dess elände. Templet ska jämnas med marken och från dess ruiner ska ni höra änkors och faderlösas jämmer. I sin hastiga flykt ska män inte känna igen sina bröders ansikten, för rädsla ska drabba dem alla. Men även där ska ni se mig om två av er möts, uttalar mitt namn och skådar mot väst. Och ni ska komma ihåg mina ord.’

När vi nådde Betaniahöjden sade han: ’Låt oss bege oss till Jerusalem. Staden väntar på oss. Jag ska dra genom porten ridande på en åsna, och jag ska tala till folket. Det finns många där som vill slå mig i bojor, och många som vill släcka min flamma. Men i min död ska ni finna liv och ni ska bli fria. De ska söka anden som svävar mellan hjärtat och själen så som svalan svävar mellan marken och sitt näste. Men då har min ande redan undsluppit dem, och de ska inte besegra mig. Murarna som min Fader har byggt runt mig ska inte falla, och jorden han har helgat ska inte vanhelgas. När dagen gryr kommer solen att kröna mitt huvud och jag ska vara hos er för att möta dagen. Den dagen ska bli lång och världen ska inte uppleva dess afton. De skriftlärda och fariséerna säger att jorden törstar efter mitt blod. Jag släcker gärna jordens törst med mitt blod. Dropparna ska ge näring åt ekar och lönnar, och östanvinden ska bära deras frukter och frön till andra länder.’

Så fortsatte han: ’Judéen vill ha en kung och marschera mot Roms legioner. Men jag ska inte vara dess kung. Inte heller ska jag leda syrierna mot romarna. Men ni ska väcka staden med mina ord, och min ande ska tala vid dess andra gryning. Mina ord ska bli en osynlig armé, och utan yxa eller svärd ska jag besegra Jerusalems präster och caesarerna. Jag vill inte göra uppror mot Roms söner, men jag ska bli en storm på deras himmel och en sång i deras själ. Och jag ska bli ihågkommen.’ Allt detta sade han utanför Jerusalems murar innan han drog in i staden. Och hans ord är inristade som med mejsel."

Citat ur boken Människosonen av Kahlil Gibran

#kahlilgibran #människosonen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...