Senaste inläggen

Av Amisa - Måndag 28 juni 23:37

Idag är jag tillbaka i sjön Hövern där jag var för några veckor sedan. Där finns en liten bonus som jag inte riktigt hann med förra gången. I en av dom många bilarna finns en grävd kanal in till nästa sjö och på en paddelsida har jag läst att den ska vara paddlingsbar.

Jag såg till att komma till platsen väldigt sent på kvällen före, så att jag också skulle kunna vara ute sent idag för jag visste att det skulle bli en väldigt lång paddling. Den allmänna regeln för parkeringsplatser är ju att man får stå 24 timmar på en parkering, så länge det inte finns skyltar som säger något annat. Den regeln gör att jag ibland känner mig lite stressad när jag är ute och paddlar och vet att jag har en tid att passa för min avfärd.

Så skönt att värmeböljan är över, nu går det lättare att sova igen! Jag somnade skapligt igår och vaknade och kände mig pigg på morgonen och kom iväg på paddelturen redan vid 10-tiden. Jag körde på för fullt genom dom delar av sjön som jag redan känner väl. Genom den breda delen av sjön, förbi den populära badön och sedan in i den södra viken.





Därefter in i den lilla viken vid den gamla gården. Någonstans längst in där ska jag hitta kanalen in till nästa sjö.





Hm, här verkar viken ta slut. Vart ska jag nu? Mitt fram är en kulle så jag antar att det antingen är höger eller vänster om den som är rätt väg.





Jag gissar på vänster, men när jag kommer närmare så ser jag att jag inte kommer längre där.





Då får jag väl testa höger istället? Jag ser en öppning i skogen och ett hustak, så det borde kunna vara där? Och jag vet att jag kommer passera en väg mellan sjöarna. Hoppas bara att det inte är en överfull vägtrumma igen! Vattennivåerna verkar vara ovanligt höga i år i dom flesta sjöar.





Efter lite letande i vassen hittar jag passagen in till kanalen och vägbron har en rejäl öppning under sig. Vad skönt, nemas problemas!





Simsalabim, så är jag plötsligt i sjön Lången istället! Jag hör ett väldans plaskande inne i några buskar och undrar vad det är. Efter en stund hör jag råmanden och förstår att det är kor inne i skogsdungen bakom vassen som svalkar sig i värmen.





Nu har jag paddlat i flera timmar och behöver lite paus med banan, ett bad och en bensträckare. Sedan ska jag utforska den här sjön som jag tror är ca 5-6 km lång.




Jag fortsätter paddla och passerar det som verkar vara den bästa delen av den här sjön. Det är den ena fina badklippan efter den andra, bra att veta till nästa gång jag kommer hit.





Har ni sett vilken fantastisk färg den här klippan har?




Det finns inte så jättemånga hus runt den här sjön heller, men jag ser några gårdar och ett fritidshus.





Jag når sjöns bortre ände och vänder sedan tillbaka igen. Oj vad klockan går, jag har redan paddlat i nästan fyra timmar!




Åter tillbaka igen vid gården brevid kanalen.




Och simsalabim så är jag tillbaka i Hövern igen!





Nu är jag både hungrig och trött i axlarna, så vid en klippa straxt innan inloppet till sjöns bredare del ringer min mat- och badklocka igen. Dags för paus!

Den släta fina klippan visar sig inte vara så slät under vattnet. På alla ställen jag tittar på stupar den rakt ned i bråddjupet. Där kan jag ju inte kliva i och ur kanoten!





Efter lite mer letande hittar jag en flatare häll bakom lite vass.




Mums, nu ska det bli gott med mat! Ostpaj och lite grönsaker.





Sedan hittar jag en jätteflat och bra klipphäll som sticker ut rakt ut i sjön på knädjupshöjd i vattnet. Konstigt att jag inte hittade den när jag letade efter en bra plats att gå upp på? Nåja, den blir en jättebra plats att bada på och det blir många dopp i sjön innan jag tycker det är dags att paddla sista biten hem till Pärlan igen.




Så härligt ljummet och skönt i vattnet idag! Tillbaka i husbilen är jag återigen varm och det blir ytterligare ett bad innan den här dagen tar slut och jag puttra vidare i Pärlan.

Av Amisa - Måndag 28 juni 16:56

Jag är inte särskilt förtjust i att sitta på en strand och sola. Tycker det bara är trist, tråkigt och alldeles för varmt men ny har jag hittat den perfekta "badhylla" - en stor klippavsats på knädjupshöjd under vattenytan. Där kan man sola utan att bli för varm och blir det tråkigt kan man bryta av med en simtur i bråddjupet brevid.



Min "badhylla".



Av Amisa - Måndag 28 juni 13:12

På midsommaraftonen var min mamma, min syster och jag ute hos brorsan. Vi hade en härlig dag med mycket snack och god mat. Så härligt att vi återigen kunde ses allihop! För min mamma var det första gången hon har lämnat sitt äldreboende sedan Coronan bröt ut och även min bror och hans fru har valt att hålla sig helt isolerade fram tills dom fick sina vaccinationer för någon månad sedan.

Senare på kvällen gick vi på promenad i skogen. I en glänta såg jag något gult som stack upp ur mossan och precis som jag misstänkte var det kantareller. Dom fick bli till en god svampsås dagen efter. Mums!

Av Amisa - Måndag 28 juni 12:56

Vad väntar på andra sidan?

Av Amisa - Torsdag 24 juni 22:44

 




Willie Nelson, ”A Woman’s Love”; (https://youtu.be/8EmVfVuan3c):


#willienelson

Av Amisa - Torsdag 24 juni 17:47

Nu kan jag visst räkna mig till stamkund hos Gasolfyllarna. En av killarna där kommenterade att han kom ihåg mig, att jag är där rätt ofta och då berättade jag att jag bor i husbilen nästan hela tiden och att det därför går åt en del.





En av killarna som brukar serva mig hos Gasolfyllarna i Norrköping.

 





När jag först flyttade in i Pärlan och det var minusgrader nattetid gick det åt ungefär en flaska (10-11 kg) i veckan. Nu när det är varmt ute använder jag ingen värme utan bara gasspisen och kylen/frysen. Nu räcker en flaska i ungefär 3-3.5 veckor och det känns bra för en flaska kostar sådär 300 kr.

När jag ibland är hemma i lägenheten skulle jag kunna minska förbrukningen lite genom att ta med maten upp i lägenheten och stänga av kylen/frysen, men det blir ett onödigt kånkande tycker jag så den får vara på hela tiden. Det finns ändå alltid något man ska kånka med sig som smutstvätt, rena kläder och en vattendunk och ofta är det svårt att hitta parkering nära min bostad. Jag bor i ett område byggt på 40-talet, så det byggdes inte med tanken att nästan varje lägenhet också behöver parkering och min stora bil hamnar ofta fyra kvarter bort.

Jag kanske borde ha frågat killen om man inte kan få lite rabatt när man nu är en så trogen kund.

  

Av Amisa - Torsdag 24 juni 13:43

Under den senaste värmeböljan har jag häckat på landet ihop med kanadagässen.
  

Nä allvarligt talat, min son och hans flickvän var också där och det blev många dopp för att orka med värmen.



Min son. Har ni sett att han har en antenn på huvudet?
  

Och så flickvännen.



Och här är mina häckningsvänner.





Flickvännen har nyligen skaffat en katt, en bengal. Det är bara en unge så ännu är den lång och skranglig och oerhört pratsam. Rösten är oväntat mörk för att höra till en så liten varelse. Kolla sovstilen! Den gör likadant när den ligger på en stol eller liknande. Hänger utanför med huvudet ända tills den trillar ner.





Dom har byggt en stor utebur för den att vara i och där den har saker att klättra på.

Jag tycker att katter ska få gå fritt ute som dom vill och jaga en liten mus, fågel eller fjäril för att sedan klättra upp i ett träd. Dom är sådana frihetsälskande och självständiga individer. Nu under Coronan blir det extra lätt att föreställa sig tankeexperimentet: "Tyvärr kan du aldrig mera gå ut, du får vistas i det här begränsade rummet i resten av ditt liv. Det är nog det som är bäst för dig?".

Inte riktigt ett liv värt att leva va?








Sedan hade jag sådär två dagar av riktigt jobbiga känslor och tankar. Dom brukar dyka upp någon gång varje månad och det är min rädsla för att bli övergiven som spökar.

  

Tankar om avsked och saknad, minnen av famntag och fantasier om att jag sitter vid en gravsten och pratar med någon som vägrade prata med mig medan hen var i livet. Jag riktigt vrider runt kniven i hjärtat med någon jobbig tanke så att det ska göra lite extra ont. Ja ni hör själva - det är inte riktigt sunt. Att det ska göra så ont och att det aldrig helt blir färdigsörjt någon gång!

    

Jag är verkligen inte rädd för mina känslor utan tillåter mig att känna denna tyngd och sorg när den drabbar mig, men det är dags att släppa det här och gå vidare. Det förstår jag ju mentalt, men mitt hjärta kämpar fortfarande och vägrar samarbete - det lever sitt eget liv. Hur kan det vara så fucking svårt? Jag blir irriterad på mig själv, men borde kanske visa mig själv lite mer medkänsla istället......

    


Sån tur är så har även elände ett slut åtminstone för den här gången, så några dagar senare är jag mitt vanliga gamla jag igen. Det som känner saknad och ett sting i hjärtat, men utan så mycket ångest och smärta.

  

Av Amisa - Torsdag 24 juni 12:41

Usch, jag har fått en fästing!


Det brukar hända 3-4 gånger varje sommar, så jag är van. Lyckligtvis är jag bra på att snabbt lägga märke till dom, så jag kan dra bort dom innan dom hinner göra någon skada. Den här var så liten att det inte ens börjat klia ännu, jag råkade bara undra vad det var för en konstig "prick".



Den fula lilla rackaren som äter på mig.





Brukar man inte säga att allt har sin plats och sin uppgift? Det får mig att undra om också fästingar har någon viktig (positiv) uppgift att fylla? Någon som vet?


#fästing

Presentation

Omröstning

Är du intresserad av hur du fungerar psykiskt?
 JA, vad intressant!
 JA, men det verkar svårt!
 Ja, det tror jag?
 Kanske, men ser inget behov?
 Nej, är rädd för vad jag kan hitta där!
 NEJ, jag består bara av en kropp!
 NEJ, vilket trams!
 Annat - kommentera gärna vad

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se