Ja nu är jag ju ute på lite hal is här då jag ännu inte prövat min nya båt (packraften) i vatten utan bara hemma på vardagsrumsgolvet. Men här kommer mina intryck så här långt.

Här är den mest uppenbara fördelen - storleken. Min gamla Intex-båt tar betydligt mer plats, medan min Norseraft (packraft) är så liten att den ryms i en ryggsäck eller en cykelkorg och blir rent allmänt lättare att hantera. Viktmässigt väger den gamla 12,5 kg och den nya 4 kg. Jag behöver alltså inte vara bilburen för att ta mig till en sjö. Jag kan vandra, cykla eller ta bussen dit, vilket jag tänker är väldigt bra i dessa tider då vi ser skenande bränslepriser. Mitt behov är ju att få vara i naturen, inte nödvändigtvis att åka bil dit.

Norseraften har ett spraydeck eller "kjol" vilket gör att paddelplaskande eller regn inte resulterar i att det blir blött i båten. Å andra sidan har jag inte upplevt det som något större problem med min gamla båt. Norseraften har bra handtag att lyfta den i och fästpunkter där man kan binda fast eventuell packning och packvikten är också en bra bit högre. I min gamla båt har jag inte särskilt mycket plats för någon packning utan kan bara använda den för dagsutflykter och ta med matsäck och badkläder, i Norseraften skulle jag kunna ta med ett litet tält och en sovsäck också då både packvikten och utrymmet tillåter det.

En stor nackdel med Norseraften är att den bara har en luftkammare - det verkar ju minst sagt lite osäkert! Visserligen sägs tyget vara mycket slittåligt, men skulle man råka slita upp en stor reva kan ju luften pysa ut väldigt snabbt. Hur i all världen tänkte dom där? Min Intex känns säkrare då den har två luftkammare - en i botten och en annan i sidorna. Den blir alltså inte som Titanic med en gång. Jag får ta reda på vilken typ av tejp man behöver för att göra en eventuell provisorisk lagning med och skaffa sådan. Det vore inte så kul om man skulle behöva simma en mil för att komma tillbaks till bilen och sjöars stränder är inte alltid promenadvänliga, då dom kan bestå av branta klippor som i den här sjön nära Åtvidaberg.

På den här båten blåser man bara upp sidorna, inte botten. Jag tänker att det nog gör det lite svårare att kliva i båten då golvet saknar stadga. Det borde också bli kallare att sitta i båten om vattentemperaturen är låg. Min Intex har luft i golvet, vilket både ger stadga och isolering mot kallt vatten. Jag brukar paddla den från början av maj och en bit in i oktober och har vanligtvis bara badshorts på mig nertill och brukar aldrig känna mig frusen trots det. Det finns en sittdyna till Norseraften, men om jag lägger den på båtbotten så sitter jag så högt upp att jag inte får något stöd av sidorna runt mig. Då hamnar man lätt i en bakåtlutande ställning som blir väldigt obekväm att sitta i då man bör sitta rakt upp för att få bra kraft i paddeltagen. Jag har sett videor med folk som paddlar packraft och som halvligger och jag har undrat varför dom gör så men nu vet jag svaret - det beror på en designmiss på båten.

Här ser ni båten med sittdynan och en pytteliten ryggkudde som inte gör någon större nytta. Lite beror det väl också på vilken kroppskonstitution man har, men för mig funkar inte det här något bra!

Jag testade om jag kunde hitta någon bra variant som passade för mig. Här är dynan till min gamla båt, men det blev för trångt på sidorna.

Provade gamla dynan men med mindre lyft i ryggkudden. Det var fortfarande inte så bekvämt.

Till slut kom jag fram till att det här nog kommer att funka bäst för mig. Jag använder sittkudden som ryggstöd så får jag ett rejält högt ryggstöd och ordentlig support för ryggen, men det betyder också att jag får sitta direkt på botten vilket kanske kan bli både lite gungigt och lite kallt.

Provpaddlar i vardagsrummet i februari med sittdynan som ryggstöd och det känns ganska okej. För att veta säkert måste jag testa hur det känns att paddla i en sjö.

Det här är en påse som man använder för att pumpa båten med. Man "fångar in" luft i påsen och trycker sedan in det i båten. Det går lättare än jag hade väntat mig men det är svårt att få båten hårt fylld, för när jag "pumpat" färdigt måste jag skruva loss pumppåsen och då hinner det läcka ut lite luft. Det kanske inte gör jättemycket då packvikten nog är tillräckligt hög även om båten inte är proppfull med luft, men jag tänker att om jag har bilen i närheten så använder jag nog den riktiga pumpen istället och lägger sedan in den i bilen igen.

Jag tänker att den perfekta båten för mig skulle vara designen från min gamla båt, men i det här materialet som inte väger så mycket. Det jag skulle vilja ändra på min gamla båt är längden - att förlänga den med en halv meter så att man får lite mer plats för benen (skulle också ge lite högre packvikt) och att det skulle vara bra om det medföljer en löstagbar "kjol" (det är mindre viktigt än förlängningen).

Här är min gamla Intex som jag trivs så väldigt bra i och den har plats för lite packning bakom sitsen. I det stora hela är det en väldigt bra båt till ett förhållandevis lågt pris, har för mig att jag betalade ca 1700 kr inklusive frakten då jag köpte den från ett svenskt företag. Jag skulle gärna vilja ha lite mer plats för benen och lite lägre vikt på båten, annars är den väldigt stadig även då det blåser stora vågor och lättmanövrerad eftersom den har ett roder under. Roder har även den nya båten, men det är ett lite mindre roder så jag får se hur väl det fungerar när det blir dags att prova det i vattnet. Intex har också en lite längre båt för två personer (K2), men på frågor om en person kan paddla den säger dom nej. Jag antar att det beror på att man inte kan montera en sits mitt i, bara fram eller bak, men om man sitter där bak och lägger packningen där fram borde man väl kunna fördela sin vikt på ett bra sätt ändå tänker jag (och förmodligen även andra som ställt samma fråga)?

Jag kanske borde dela med mig av mina tankar om förbättringar till Intex så kanske vi snart skulle kunna få en lite större och bättre ensitsig kajak på marknaden att välja på?

Den största fördelen med att nu ha ytterligare en båt tänker jag är att nu kan jag också ta med mig andra på kanotturer och jag hoppas att kunna "lura med mig" mina barn, mitt barnbarn och min syster nu i sommar. Helst vill jag ju frälsa hela världen med detta fantastiska sätt att uppleva naturen! Man är liksom mitt i det fina och dom enda ljud man hör är naturen runt omkring och så drippandet från paddeln. Jag vet inget så underbart som att glida fram över en spegelblank vattenyta en tidig morgon eller en sen eftermiddag.

Halleluja!!!

En stund på jorden - och vilken stund sen!!! Sensommarkväll på Ormlången.
 

Jag har tänkt att jag ska skaffa lite suckulenter till mina fönster. Jag tänker att det är smart då jag kan resa bort utan att behöva fundera över hur det ska gå för blommorna. I en blomaffär i min närhet kan man nästan alltid hitta suckulenter för bara 30 kr och dom är både vackra, tåliga och lättskötta.





Hittills har jag hunnit skaffa dom här två. Den mörkgröna var först bara en minisuckulent, men den har växt jättemycket sedan den fick en större kruka att leva i. Försöker att välja lite olika färger och former och härnäst skulle jag gärna vilja ha några taklökar också.

#suckulenter

Livet är som en pöse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något meningsfullt!

#meningsfulltliv

I förra veckan drog Pärlan och jag ut i Lotorpsskogen för att njuta av lugnet och våren som kom med stormsteg. Den ursprungliga planen var att testa min nya packraft (superlätt uppblåsbar båt) i Näfssjön men när jag kom dit tyckte jag att det var rätt blåsigt och jag har ingen aning om hur den båten är att paddla i rejäl motvind. Istället bestämde jag mig för att vandra längs en cykelled på småvägar, en promenad på lite över en mil.

Nä, här kändes det blåsigt och kallt. Årets paddelpremiär får vänta till en annan dag!

Men innan vandringen tarvades det lite kaffe och här i solen brevid sjön Ormlångens inlopp i Lotorpsån var väl det perfekta stället för en kaffepaus?

Här fanns en del träd med tydliga tecken på att bävrar varit framme och gnagt. Jag har inte sett bäver här förut, men blev inte jätteförvånad eftersom jag sett bäverbon i norra änden av sjön ungefär 1 1/2 mil uppströms. En gammal man på promenad upplyste mig om att bävrarna gnagt flitigt längs hela sjön under hösten och vintern och att man därför skjutit av 5-6 bävrar dom senaste månaderna.

Så började jag att traska på dom här vägarna som var nya för mig.

Nere i en porlande bäck hittade jag en stor fin padda.

Det är något alldeles speciellt att se och höra en vårbäck porla! Återigen påminns jag om att jag på lite sikt måste flytta till en plats där jag slipper höra så mycket bilar och istället hör alla vackra ljud från naturen. Att bli mer mindful innebär en massa positiva saker, men också att jag blivit mer "känslig" mot dåliga miljöer eftersom jag upplever alla intryck så mycket starkare nu jämfört med hur det var tidigare i mitt liv. Jag längtar ständigt till skogen och sjöarna och någon liten skogsdunge straxt brevid en stor bilväg funkar inte längre för mig - jag kan inte andas fritt där.

Och därefter tog storskogen vid.

Jag gick förbi lite gamla hus, men svängde sedan in på en mindre väg där det var helt folktomt i en halvmil.

Jag stötte både på en stor hackspett och en ormvråk, men som vanligt hann dom försvinna iväg innan jag fick fram mobilen och kunde fota dom.

Det var väldigt väl utmärkt vilken väg man skulle ta då vägen ibland delade på sig.

Så småningom kom jag fram till bebodda trakter igen Och gissa vad jag träffade på straxt därefter? Först tranor som betade på en äng, sedan harar som sprang runt runt i en vild parningslek och till sist en våryster grävling som sprang tvärs över vägen bara 15 meter framför mig. Alla gånger jag tidigare sett grävlingar har det varit i skymningen eller under natten, jag har aldrig tidigare sett en grävling i fullt dagsljus. Kanske är dom mer aktiva nu då även dom har sin parningstid? Jag känner mig så priviligierad att få se så mycket djur när jag är ute i skogen! Antar att jag kommer så nära eftersom jag går själv och vanligtvis är ganska tyst av mig.

Tranornas vårsång! Visst är det underbart att höra?

I en vattensamling på ett gärde såg jag och hörde storspovarnas typiska läte. Så här låter dom:

Korpöga Eriksson, "Storspov sång"; (https://youtu.be/yKIhIblLj7Q):

Här var jag nästan tillbaka till bilen igen och jag bestämde mig för att leta efter en badklippa som jag sett när jag är ute och paddlar. Jag har länge tänkt kolla det, men när det är badsäsong brukar det alltid vara några tonårskillar som håller till där hela dagarna och jag har inte velat störa då jag tänker att dom nog tycker att det är skönt att få ha lite "vuxenfritt" och ostört där i skogen. Dom verkar mest bada och fiska och ha det skönt och avslappnat tillsammans. Jag testade den här stigen, men den gick bara ner till en båtplats.

Kanske är det halvön lite längre bort?

Men nästa stig in var den rätta och där var riktigt trevligt med bord och grillplats.

Jag var hungrig som en varg efteråt, så det var skönt att landa hemma i Pärlan igen! Nu har jag också provat min nya vattenkokare ett flertal gånger och jag är jättenöjd med den. Nu kan kan jag både spara på miljön och i plånboken, då jag kan koka vatten helt och hållet på energin från min solpanel och det känns jättebra! Det känns fint att nästan kunna vara självförsörjande på ström då jag är ute. Sedan jag köpte bilen för ett år sedan har jag faktiskt aldrig stått vid en elstolpe. Det är en enorm frihet att kunna parkera mitt ute i storskogen och inte behöva tänka på strömförsörjningen, jag hade inte velat vara utan min solpanel och min växelriktare.

(Det är inte heller bara dieseln som ökat mycket i pris, det har också gasolen gjort. Det kostar nu 55 kr mer att fylla gasoltuben, jämfört med i höstas - en prisökning på 17,5 %.)

#livetifrihet #djurliviskogen

Här kommer fler bilder på den underbara vårfägringen som just nu pågår för fullt här i Norrköping!

#vårfägring

Kloka tankar om likheten mellan hur kärlek och vissna blommor kan fungera......

Ibland frågar man sig varför man lever, men när ens existens på något sätt hotas, så blir man snabbt påmind om allt det värdefulla som livet har att ge och plötsligt slår man ut i full blom igen!

En clivia hemma i köksfönstret var törstig och hade börjat blomma när jag varit ute och vandrat i en och en halv vecka. Den har aldrig blommat då jag är hemma.

Det får mig att tänka på den här fina låten av Stefan Sundström (här en cover av den).

Kasper Dagerman, "Vissna blommor" (cover); (https://youtu.be/3E_VbVhLDH0):

#törstigkärlekblommar

Ja nu har jag idogt tränat språk i språkappen Duolingo 900 dagar i sträck. Från början körde jag portugisiska, sedan när jag skulle till Spanien och pilgrimsvandra blev det istället spanska och nu när jag planerar att åka till Frankrike på retreat så är det förstås franska jag tränar mest.

Jag har tränat lite grann nästan dagligen sedan jag skaffade appen i januari 2016, så det kunde ha varit omkring 2300 dagars streak istället. Tyvärr hoppade jag över en dag när jag var i Spanien hösten 2019 då jag bodde på ett härbärge i ett jättegammalt hus där jag inte lyckades hitta några eluttag och jag ville spara på mobilens batteriladdning för att säkert kunna använda min Caminoapp dagen efter.

Men 900 dagar i streck känns också bra och nu är det bara 100 dagar kvar tills det gått 1000 dagar!




Snart dags för 1000, hej och hå!

Ja i de här gamla huset fanns lite ellampor, men eluttag var det ont om, men vad gjorde det då vi hade en jättefin gemenskap tillsammans alla vandrare och så dom snälla volontärerna som var värdar på härbärget! Vi lagade och åt en måltid tillsammans och vi hade en fin samling där alla fick läsa upp en berättelse som någon tidigare besökare hade lämnat efter sig om varför dom valt att ge sig ut på pilgrimsvandring. Dom av oss som ville fick skriva ner sin egen berättelse som någon annan skulle läsa upp vid ett senare tillfälle. Klart man bjuder på det tänker jag! Det var så fint med kontinuiteten - hur alla som har passerat denna plats genom det här huset knyts ihop av alla våra gemensamma berättelser. Så många olika människor från så många olika länder och så många olika berättelser, men också många berättelser som liknade varandra. Människorna var från många olika länder: Frankrike, Belgien, Tyskland, Polen, Ryssland, Italien, Spanien, USA, Kanada och säkert några fler som jag nu har glömt. Här lärde jag känna två franska kvinnor, en äldre och en yngre, som vandrade tillsammans och hade gått ända från La Puy en Velay i Frankrike (60 mil längre än dom som börjar precis vid gränsen mellan Frankrike och Spanien). Under några dagar därefter vandrade vi tillsammans, men sen försvann dom i horisonten då dom gick fortare än vad jag klarar av. C'est la vie, man möts och man skiljs åt!

#900dagarsstreak

Vi har mycket att vinna på att lära oss att se livets svårigheter som möjligheter att ta till oss viktiga lärdomar och erfarenheter om livet, istället för att bara se dom som en onödig plåga!

Genom lidande kan också visdom, kärlek och glädje födas. Vår upplevelse formas av det sätt vi uppfattar och tänker om det som händer och det är något vi kan lära oss att styra med vår vilja. Det vill säga att i ganska stor utsträckning så väljer vi själva hur våra liv ter sig för oss.

Lidande är en viktig del av livet och under vår livstid kommer vi alla att drabbas av separationer, sjukdom eller nedsatt hälsa, olyckshändelser och död - vår egen såväl som anhörigas. För vår mentala hälsas skull är det bra om vi lär oss att tackla dessa svårighet på ett klokt sätt och att våga vara ihop med våra jobbiga känslor istället för att försöka undvika dom.

🕯️

Ja vi bortser nog ofta ifrån att den som orsakar oss själslig smärta också ger oss en viktig lärdom som vi kanske också borde känna en viss tacksamhet för?

Jag önskar att jag hade haft möjlighet att få träffa Khalil Gibran, för han har så otroligt kloka tankar. Men tänk ändå vilken tur det är, att så många av hans tankar fortfarande finns kvar här med oss genom allt han har lämnat efter sig till omvärlden! Det skulle vara spännande att läsa om hans liv och om vad som formade honom till den han blev. Tänk att få krypa in i hans huvud och följa med en stund på hans livsresa! Ja ni kanske har sett filmen I huvudet på John Malcowitch - då förstår ni vad jag menar. Där är det en person som hittar en genväg in till Johns hjärna och bosätter sig där. Han sitter där inne och tittar ut genom hans ögon och ser allt som sker.

Khalil Gibran, "Timeless Khalil Gibran Quotes that tell a lot about Love and Life"; (https://youtu.be/9xPM9tGdkWs):

Ta väl hand om er! Mycket kärlek till er alla fina människor där ute!

#livetslärdomar #khalilgibran