Om jag i augusti ställde mig frågan om vilket steg jag ska ta härnäst i mitt liv, så kom svaret med kristallklar skärpa i september. Det har funnits i mina tankar tidigare, men bara som en vild idé och inte något jag seriöst övervägt. Nu känns det nästan som en självklarhet och frågorna är nog snarare NÄR och HUR, inte OM!

Jag känner att det här är något jag absolut behöver i mitt liv…….

Om någon undrar vart jag tagit vägen under den senaste tiden, så har jag spenderat mycket tid på att fundera över detaljer om vad det är jag vill skapa i mitt liv, hur jag kan nå det målet och när det är rätt tid att göra förändringen. Förändring kräver planering, många små steg i rätt riktning och mod att realisera drömmen.
Det känns så bra att återigen ha något fint att fokusera på som jag verkligen brinner för!

Jag hoppas jag har det modet!

Men imorgon ska det bli finväder och jag tänker ta en paus från allt planerande, informationsinhämtning och alla tankar om målet. Imorgon är det paddling som gäller, för jag tänker njuta maximalt av dagen.

Fånga dagen.....och göra det som känns rätt i stunden!

Utan att överdriva kan jag nog säga att jag inte vet hur jag skulle ha överlevt den här märkliga Corona-sommaren om det inte hade varit för paddlingen och lugnet i skogen som återigen har gett mig sån harmoni och lugn i själen!

Johnny Nash, “I Can See Clearly Now”; (https://youtu.be/FscIgtDJFXg):

I Can See Clearly Now

I can see clearly now the rain is gone
I can see all obstacles in my way
Gone are the dark clouds that had me blind
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day

Oh, yes I can make it now the pain is gone
All of the bad feelings have disappeared
Here is that rainbow I've been praying for
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day

Look all around, there's nothing but blue skies
Look straight ahead, there's nothing but blue skies

I can see clearly now the rain is gone
I can see all obstacles in my way
Here is that rainbow I've been praying for
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
Bright (bright) bright (bright)
Bright sunshiny day
It's going to be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day
It's gonna be a bright (bright)
Bright (bright) sunshiny day

På förmiddagen hörde jag ett program på radion som jag tyckte så mycket om. Det var en tjej som pratade om hur hon alltid känt sig annorlunda, väldigt ensam och utanför i skolmiljön och hur det sedan ledde fram till att hon blev anorektiker och också hur det är att leva ett vuxenliv i skuggan av anorexin.

Efteråt kollade jag på SR för att jag ville lägga upp länken här i min blogg. Då upptäckte jag att det här är en tjej jag känner till lite grann och har träffat. Det var nämligen så att för ungefär tio år sedan så var jag med ett år i en amatörteatergrupp och vi spelade då en nyskriven pjäs som hette ”Kliniken” och som var gjord av den här tjejen. ”Kliniken handlade just om en tjej som var anorektiker, så det var nog mycket av hennes egen livshistoria som kom till uttryck där. Då var hon ungefär i gymnasieåldern och hon skrev väldigt många pjäser som teaterföreningen tacksamt tog emot och satte upp. Nu som vuxen jobbar hon både som dramatiker och författare.

Anna Nygren, dramatiker och författare.

Jag är väldigt tacksam för att jag fick vara med i hennes pjäs, det betydde väldigt mycket för mig. Jag har växt upp som lillasyster till en anorektiker och när jag nu fick spela mammans roll så startade det väldigt många tankar och känslor i mig som jag tidigare försökt begrava utan att riktigt ha bearbetat det traumat det innebar att ha en syster som riskerade att dö när som helst. Jag tror det var startskottet i min läkningsprocess och jag förundras över dom vägar Gud stakar ut för oss. Visst är det märkligt att den enda pjäs jag någonsin medverkat i kom att handla om något som just jag behövde bearbeta och läka? Det var ingenting jag visste när jag gick med i gruppen utan det bestämdes under terminen och vad jag minns hade jag hellre spelat något som var lättsamt och oproblematiskt för mig.

Men Gud ger oss inte det vi vill ha, utan det vi behöver!

Här kommer den fina berättelsen.

Anna Nygren, ”Svält och pelargoner” ur serien Svenska berättelser på SR (29 min):
Svält och pelargoner

Ett tidigare inlägg jag skrivit om uppsättningen av den här pjäsen:
Gud vet vad vi behöver

Jag tror inte på djävulen, men jag tror att vi ofta låter oss styras av våra rädslor och därför ibland gör dumma saker både mot oss själva och mot andra. Sen är det väl skönt att slippa känna ansvar för den sidan av sig själv och istället skylla på någon annan, nämligen djävulen som stackars lilla jag inte kan rå på och värja mig emot?

Om vi blir bättre på att hantera våra rädslor och vågar visa oss på ett mer ärligt sätt för varandra och vågar vara mer uppriktiga i vår kommunikation med andra tror jag att vi också blir bättre medmänniskor.

Vi behöver alla bli bättre på att ta ansvar för vem vi väljer att vara!

Önskar du möta ärliga, uppriktiga och kärleksfulla människor i ditt liv, så börja med att själv vara en sån människa så ska du se att du snart också börjar möta såna människor i ditt liv!

(Och då menar jag INTE dom som är "snälla" för att dom inte vågar säga ifrån när andra är taskiga mot dom - det kallas "dörrmattor" eller med ett finare ord "medberoende" och är inget att sträva efter att vara. Jag vet för jag har själv varit en sån!)

Vi står alltid i kontakt med den högre kraften, sedan är det inte alltid vi väljer eller klarar av att lyssna. Kanske vi mest har en massa störningar av mediabruset runt omkring oss? Det är bland annat därför det är bra att stänga av bruset från yttervärlden och istället fokusera inåt genom att till exempel meditera, ägna sig åt mindfulness eller ta en skogspromenad.

Om man råkar höra eller se liknande saker flera gånger samma dag kan man kanske börja undra om det verkligen är en slump eller ett budskap som faktiskt finns där för att hjälpa mig på min väg. För att putta mig i rätt riktning?

Här är en video där en kvinna berättar om den första gången när hon insåg att det faktiskt var ett budskap som kom till henne!

Ulla Suokko, “Do You See the Signs of the Universe?”, TEDxBigSky; (https://youtu.be/c_X_sPNUDes):

Så, ser du tecknen eller väljer du att blunda för det uppenbara?

Här kommer en betänkansvärd video om vad som händer när man bara tillåter Gud att verka i vissa delar av sitt liv men inte i andra, och också hur vi ofta gör det samma med oss själva och inte vågar utmana oss. Kvävande eller hur?

Våga vara frimodig och testa det du drömmer om utan att begränsas av rädslor och negativa tankar och våga följa den vägledning du får av Gud!

VOIS TV, ”Vad som händer när man boxar in Gud”; (https://youtu.be/XRLgs2jG3Ms):

I varje steg vi tar är vi omslutna av den Högre makten (vad vi än väljer att kalla den)!

Den går bredvid oss genom glada händelser, i vardagen och genom svårigheter. Den trygghet man inte kan få av andra eller av staten kan man få här, men det är ett val man gör – att släppa in, tillåta den i sitt liv och välja att följa den vägledning som ges eller att blockera den och kämpa ensam mot det svåra och det som skrämmer.

Det är ditt eget val!

Nu börjar Hajj, pilgrimsfärden till Mecka, men på grund av Coronan är det ett mycket begränsat antal människor som tillåts komma dit. Den här gamle mannen från Indonesien hade hoppats på att få åka dit i år, men tyvärr så blev det inte möjligt i år. Nu hoppas han att han ska hinna dit innan han blir för gammal eller för sjuk.

Den gamle mannen.

En natt drömde han att han befann sig i Mecka och vandrade runt Kaba, stenen, och han blev lite besviken när han vaknade upp och upptäckte att det bara var en dröm. Jag tror bestämt att det var hans hjärta som var på besök i Mecka och jag hoppas så innerligt att den drömmen blir av på riktigt för den gamle mannen!

Kaba-stenen i Mecka.

Vår fysiska kropp kan ibland uppleva hinder, men för vår själ finns inga hinder!
Den färdas vart den vill, upplever det den vill och tillåter sig inte att låsa in i något fysiskt rum!

Fortsätt att sträva mot dina drömmar och sök alla vägar att nå dom!

Vad är meningen med livet? Det är frågan i en programserie där en hel del kända kulturpersonligheter samtalar om kärlek och tro, konsten och döden och allt annat som hör till livet. Oftast reser dom iväg till någon plats som spelat stor roll för  intervjupersonen och i slutet av varje avsnitt får personen och någon slumpvis utvald lokalbo berätta vad dom tror att meningen med livet är.

Jag tycker serien är intressant för man får ta del av olika personers livserfarenheter och hur det format dom som människa. När jag får höra om andra människors erfarenheter så känner jag att min förståelse för andra vidgas och jag kan lära mig att se saker också från andra människors perspektiv.

Anna Lindman är här i Aten och diskuterar frågan med författaren Theodor Kallifatides.

Se programmet på SvtPlay:
Meningen med livet

Själv tror jag att meningen med livet är att lära mig att förstå mig själv och andra, att respektera mig själv och andra och kräva respekt tillbaka, att älska och att älskas, samt att kunna be om förlåtelse och förlåta andra. Jag tror också att det är viktigt att ärligt kunna uttrycka vad man tänker och känner, för hur ska andra annars kunna förstå det? Dom flesta av oss är ju inte tankeläsare och missförstånd uppstår så lätt.

Kan man dom sakerna så är man nog en ganska väl fungerande person och jag jobbar på att försöka lära mig allt detta, eftersom jag tror det är viktig kunskap för att kunna ha ett bra liv!