Khalil Gibran, "Timeless Khalil Gibran Quotes that tell a lot about Love and Life"; (https://youtu.be/9xPM9tGdkWs):

#vänlighet #khalilgibran

Tidigare i veckan passade jag på att ge mig ut på utflykt med Pärlan (husbilen) i det sköna vårvädret. Jag styrde kosan mot Stegeborg, som är en borg vars allra äldsta delar är från 800-talet e. Kr och Norrkrog, naturreservatet på andra sidan om vattnet vid Slätbaken som är en vik i den östgötska skärgården. Fortsätter man inåt viken här så hamnar man vid Göta kanals utlopp och lite längre in ligger staden Söderköping. Söderköping var för länge sedan en stor och viktig hamnstad, då vattennivån då var högre och Slätbaken gick hela vägen in dit och vid Stegeborg vaktade man inloppet från havet framförallt från fienden från öster. Som ni kanske vet så härjade ryssarna friskt här under början på 1700-talet och dom brände ner det mesta som kom i deras väg. Det är väl en av anledningarna till att vi i Norrköping har väldigt få riktigt gamla hus. Det är inte första gången vi haft problem med ryssarna!

Läs mer om rysshärjningarna:

https://popularhistoria.se/sveriges-historia/stormaktstiden/ryssharjningarna-1719-21

Planen var att åka dit den norra vägen över Vikbolandet, men det visade sig inte vara någon bra idé. Vägverket var nämligen i full fart med att göra förbättringsarbeten på vägen och jag har aldrig sett något liknande vägarbete tidigare. Sista milen innan Norrkrog var det fullt av lösa småsten på vägen, ja alltså betydligt mer sten än vad det normalt sett är på en grusväg. Medan jag körde hörde jag hur kaskader av sten slog upp på bilens underrede, stackars Pärlan blev stenblästrad och jag fattade ingenting. Hur kan det vara så mycket sten på en asfaltsväg? Efter några kilometer fick jag min förklaring när jag kom ifatt en av vägmaskinerna. Det verkade som om dom lagade ojämnheter genom att först spruta ut lite asfalt och därefter spruta ut grus på vägen, alltså som en omvänd dammsugare. Gruset hamnade inte bara i ojämnheterna utan spreds över hela vägbanan och så höll det på i en hel mil. Jag vågar inte tänka på hur Pärlan nu ser ut inunder!

Till slut kom jag i alla fall fram till Norrkrog där jag tidigare åkt förbi ett par gånger, men aldrig stannat då jag inte kände till att det fanns ett naturreservat där. Där ligger en camping, en stugby och en badplats.

Under högsäsongen finns här restaurant och kafé. Nu var det väldigt lugnt, bara ett fåtal husvagnsmänniskor var där.

Norra sidan av Slätbaken är en förkastning med branta berg och den här förkastningen löper sedan utmed Göta kanal och norra sidan av sjön Roxen och fortsätter sedan längs Göta kanal ända bort till staden Motala som ligger vid den stora sjön Vättern.

På andra sidan av vattnet ligger Stegeborg och där finns också en småbåtshamn och en hamnkrog som är väldigt trevlig.

Stora holkar nära marken. Vem brukar bo där? Fladdermöss eller kanske kattugglorna som lär finnas här? Borde dom inte vilja vara lite högre upp i trädet?

Några svanar hojtar till varandra. Kanske varnar dom varandra för att en människovarelse är på väg?

Båtägarna börjar också vakna till liv efter den mörka vintern.

Lite här och där finns viloplatser där man kan slå sig ner för en stunds reflektion.

Här växer det stensöta! Såna brukade jag ofta äta när jag var barn, jag gillade lakritssmaken.

Lite här och där växer det blåsippor. Inga mängder, men det är fint ändå och jag ser citronfjärilar också som vaknat till liv.

Vad härligt med fågelkvitter och hör ni tystnaden? Här finns inget buller i form av stora vägar med massor av bilar. Jag har saknat tystnaden, måste flytta snart för jag står inte ut med allt oväsen som finns inne i stan utan trivs bäst på platser där det finns så få vägar som möjligt. Ljudföroreningar påverkar mitt mående alldeles för mycket, jag vill bara höra naturen!

Nu bär det uppför mot dom fina utsiktsplatserna.

Därutåt ligger havet. Jag förvånas över hur smal viken är, man ser nästan inte öppningen.

I bergsskrevorna mellan bergsknallarna är det ganska fuktigt med mycket mossa och grönt.

Och här växer skägglav!

Och så kommer jag fram till berget som ligger ovanför campingen. Ser ni Pärlan därnere nära vägen?

Och där är borgen och färjan som är på väg dit just nu.

Lite vitsippor såg jag också. Allt är lite senare här än inne i stan, här ute vid havet är det nog ännu lite kallare?

Jag tar färjan över för att åka förbi Söderköping på hemvägen. På andra sidan borgen fanns väldigt fina ställplatser ända nere vid vattnet.

Jag passade också på att kolla in Skällviks kyrka, som jag tidigare bara sett från vägen.

Jag blir glad när jag ser gravar med mycket blommor på! Här finns det folk som bryr sig om sina döda släktingar. En färjvakt är det som ligger här, kanske en person som alla lokalbor kände?

Jag ser också en rolig gravsten som liknar Barbarpappa i formen.   Människorna som ligger här har ett väldigt konstigt namn. Är det ett hittepå-namn månntro? Nån som tröttnat på att heta Andersson?

Tyvärr har den gamla kyrkan stora sättningsskador, men det verkar som om reparationsarbete pågår.

Och en fin klockstapel i trä finns det.

#stegeborgsslottsruin #norrkrog #skällvik