I förra veckan drog Pärlan och jag ut i Lotorpsskogen för att njuta av lugnet och våren som kom med stormsteg. Den ursprungliga planen var att testa min nya packraft (superlätt uppblåsbar båt) i Näfssjön men när jag kom dit tyckte jag att det var rätt blåsigt och jag har ingen aning om hur den båten är att paddla i rejäl motvind. Istället bestämde jag mig för att vandra längs en cykelled på småvägar, en promenad på lite över en mil.

Nä, här kändes det blåsigt och kallt. Årets paddelpremiär får vänta till en annan dag!

Men innan vandringen tarvades det lite kaffe och här i solen brevid sjön Ormlångens inlopp i Lotorpsån var väl det perfekta stället för en kaffepaus?

Här fanns en del träd med tydliga tecken på att bävrar varit framme och gnagt. Jag har inte sett bäver här förut, men blev inte jätteförvånad eftersom jag sett bäverbon i norra änden av sjön ungefär 1 1/2 mil uppströms. En gammal man på promenad upplyste mig om att bävrarna gnagt flitigt längs hela sjön under hösten och vintern och att man därför skjutit av 5-6 bävrar dom senaste månaderna.

Så började jag att traska på dom här vägarna som var nya för mig.

Nere i en porlande bäck hittade jag en stor fin padda.

Det är något alldeles speciellt att se och höra en vårbäck porla! Återigen påminns jag om att jag på lite sikt måste flytta till en plats där jag slipper höra så mycket bilar och istället hör alla vackra ljud från naturen. Att bli mer mindful innebär en massa positiva saker, men också att jag blivit mer "känslig" mot dåliga miljöer eftersom jag upplever alla intryck så mycket starkare nu jämfört med hur det var tidigare i mitt liv. Jag längtar ständigt till skogen och sjöarna och någon liten skogsdunge straxt brevid en stor bilväg funkar inte längre för mig - jag kan inte andas fritt där.

Och därefter tog storskogen vid.

Jag gick förbi lite gamla hus, men svängde sedan in på en mindre väg där det var helt folktomt i en halvmil.

Jag stötte både på en stor hackspett och en ormvråk, men som vanligt hann dom försvinna iväg innan jag fick fram mobilen och kunde fota dom.

Det var väldigt väl utmärkt vilken väg man skulle ta då vägen ibland delade på sig.

Så småningom kom jag fram till bebodda trakter igen Och gissa vad jag träffade på straxt därefter? Först tranor som betade på en äng, sedan harar som sprang runt runt i en vild parningslek och till sist en våryster grävling som sprang tvärs över vägen bara 15 meter framför mig. Alla gånger jag tidigare sett grävlingar har det varit i skymningen eller under natten, jag har aldrig tidigare sett en grävling i fullt dagsljus. Kanske är dom mer aktiva nu då även dom har sin parningstid? Jag känner mig så priviligierad att få se så mycket djur när jag är ute i skogen! Antar att jag kommer så nära eftersom jag går själv och vanligtvis är ganska tyst av mig.

Tranornas vårsång! Visst är det underbart att höra?

I en vattensamling på ett gärde såg jag och hörde storspovarnas typiska läte. Så här låter dom:

Korpöga Eriksson, "Storspov sång"; (https://youtu.be/yKIhIblLj7Q):

Här var jag nästan tillbaka till bilen igen och jag bestämde mig för att leta efter en badklippa som jag sett när jag är ute och paddlar. Jag har länge tänkt kolla det, men när det är badsäsong brukar det alltid vara några tonårskillar som håller till där hela dagarna och jag har inte velat störa då jag tänker att dom nog tycker att det är skönt att få ha lite "vuxenfritt" och ostört där i skogen. Dom verkar mest bada och fiska och ha det skönt och avslappnat tillsammans. Jag testade den här stigen, men den gick bara ner till en båtplats.

Kanske är det halvön lite längre bort?

Men nästa stig in var den rätta och där var riktigt trevligt med bord och grillplats.

Jag var hungrig som en varg efteråt, så det var skönt att landa hemma i Pärlan igen! Nu har jag också provat min nya vattenkokare ett flertal gånger och jag är jättenöjd med den. Nu kan kan jag både spara på miljön och i plånboken, då jag kan koka vatten helt och hållet på energin från min solpanel och det känns jättebra! Det känns fint att nästan kunna vara självförsörjande på ström då jag är ute. Sedan jag köpte bilen för ett år sedan har jag faktiskt aldrig stått vid en elstolpe. Det är en enorm frihet att kunna parkera mitt ute i storskogen och inte behöva tänka på strömförsörjningen, jag hade inte velat vara utan min solpanel och min växelriktare.

(Det är inte heller bara dieseln som ökat mycket i pris, det har också gasolen gjort. Det kostar nu 55 kr mer att fylla gasoltuben, jämfört med i höstas - en prisökning på 17,5 %.)

#livetifrihet #djurliviskogen

Här kommer fler bilder på den underbara vårfägringen som just nu pågår för fullt här i Norrköping!

#vårfägring

Kloka tankar om likheten mellan hur kärlek och vissna blommor kan fungera......

Ibland frågar man sig varför man lever, men när ens existens på något sätt hotas, så blir man snabbt påmind om allt det värdefulla som livet har att ge och plötsligt slår man ut i full blom igen!

En clivia hemma i köksfönstret var törstig och hade börjat blomma när jag varit ute och vandrat i en och en halv vecka. Den har aldrig blommat då jag är hemma.

Det får mig att tänka på den här fina låten av Stefan Sundström (här en cover av den).

Kasper Dagerman, "Vissna blommor" (cover); (https://youtu.be/3E_VbVhLDH0):

#törstigkärlekblommar