En av mina kamrater från forspaddlingskursen i somras skickade lite bilder till oss andra. Det var hans föräldrar som var där och kollade på oss när vi paddlade och dom tog också en hel del bilder.

Här åker jag genom en av forsarna.

Full fart genom vågorna är det som funkar bäst just på den här platsen. Tja, vad kan man säga? Lite mer action än när man paddlar på en sjö?

#forspaddling

Idag har jag varit på linedance för nu har höstterminen dragit igång. Nu var vi en normalstor grupp igen eftersom restriktionerna ändrats.

Idag körde vi bara repetition av gamla danser för att se hur mycket vi kommer ihåg, för en del har avstått från att vara med och dansa sedan Coronan började. Jag hoppas att vi inte slappnar av för tidigt för det nya deltaviruset sägs ju vara mycket mer smittsamt än alphaviruset och det finns även människor som är fullvaccinerade som blivit sjuka.

Efteråt var klockan inte så mycket och vädret riktigt härligt så jag tänkte att det vore dumt att inte ta tillfället i akt och åka iväg och paddla en stund. Jag måste tillbaka till stan imorgon igen, så därför fick det bli en runda i Kanelbullesjön som inte ligger så långt bort och som inte är så jättestor. Här kommer lite bilder:



Ljungen blommar så vackert nu!

Jag njuter av sommarens sista strålar (?).



Jag undrar alltid över alla dessa insekter jag ser överallt. Dom verkar väldigt intresserade av mina armar och fötter och verkar suga upp något från huden. Jag funderar på människans plats i ekosystemet. Vilken funktion fyller vi mer än att förstöra miljön och utrota en massa djurarter? Ja vi producerar ju koldioxid och påverkar ju växtligheten och har en massa husdjur, sköter ibland om skog, men ibland så kalhugger vi den också och planterar sedan bara en slags träd på jättestora ytor. Det har ju inte gått så bra, i alla fall inte här, där vi har väldigt mycket skog som är angripen av granbarkborrar.

Tror ni stekeln är ute efter salt som jag har på huden e?ler kanske fett från en salva?

Vinden mojnat framåt kvällen och sjön ligger spegelblank framför mig. Jag älskar att paddla när det ser ut så här!



På den här platsen är det också helt magiska solnedgångar. Ni kanske förstår varför jag trivs så bra här?

#spegelblanksjö

Igår paddlade jag i den norra viken i sjön Järnlunden några mil söder om Linköping. Det var en bit att länka kanoten från parkeringen och fram till badplatsen som jag skulle starta ifrån. Jag har tänkt att jag borde köpa en liten bagagevagn att använda till det, ungefär som undertext till en dramat. Men det får nog bli nästa år, för den här sommaren går ju mot sitt slut snart.



På andra sidan vattnet är det många hus och så några gårdar.

Som vanligt letar jag efter fina klippor och på sidan jag paddlar på finns det ganska gott om dom.

Sedan hittar jag lite pälsklingar som står nere i vattnet och svalkar sig. Dom glor nyfiket på mig då jag kommer paddlande.

Lite senare ser jag ytterligare en ko på ett annat ställe. Den står ensam där och blir orolig när jag oväntat dyker upp, så den får bråttom att söka sig till resten av flocken som står längre upp.

Vid den här klippan hittade jag en liten strand på sidan av, inne bakom vassen.

En svan guppar på vågorna en bit bort från mig, men när jag tar fram kameran blir den misstänksam och flyger sin väg.

Här har jag nått den bortersta delen av viken.

På tillbakavägen stannar jag och badar ett tag.

Det finns en del fjädrar på klippan, så några fåglar har nog häckat här tidigare på sommaren. Och nere i vattnet är det mycket snäckor och även tomma snäckskal. Kanske snäckorna varit viktig mat för fåglarna?

På radion var det någon som sa att det verkar vara ont om trollsländor. Det kan jag inte hålla med om! Både igår och i förrgår kom det trollsländor som satte sig på min arm, dom har alla möjliga vackra färgen. Den igår var knallblå med svarta ränder, och den jag såg i förrgår var grön med röda streck. Jag ser trollsländor nästan varenda dag och blir överraskad över hur många olika storlekar och färger dom kan ha.



Men nu är min paddeltur slut för den här gången och medan kanoten ligger på tork ett tag passar jag på att ta ytterligare ett bad.

Jag har inte paddlat sedan forspaddlingskursen i juli på grund av min onda hand, men nu är den äntligen bättre och jag var paddlingssugen som bara den. Sjön jag paddlat i idag heter Lilla Rengen och ligger några mil söder om Linköping.

Nu när semestrar och skollov tagit slut är det lugnt på dom flesta badplatser, så nu borde väl ingen irritera sig på att man parkerar en husbil där under en hel dag?

Den här sjön är en del av Kinda kanal som går nästan ända nerifrån Vimmerby och upp till Linköping där man sedan kan fortsätta i Göta kanal om man vill det. Jag har åkt med turbåt någon gång för länge sedan från Linköping till Rimforsa, men det här är första gången jag paddlar här.

Här ser sjön ut att ta slut, men enligt Naturkartan ska den fortsätta en bit till? Nej, den tar inte slut här den bara smalnar av och svänger.

När jag är ute och paddlar så ser jag ofta väldigt fina sommarstugor i perfekt läge nere vid sjön. Dom har stora altaner, flytbryggor med motor, stor motorbåt, vattenskoter, självgående gräsklippningsmaskiner och så vidare, men oftast så ser man inget folk där mer än några veckor i juli. Jag tänker på hur mycket det måste kosta att investera i alla dom där grejerna och hur mycket tid som sedan går åt till att underhålla alla grejor. Vad är vitsen med att köpa så mycket grejor att man måste jobba jämt för att ha råd och sedan knappt har tid att använda dom? Blir man en lyckligare människa av det? Jag är i alla fall rätt säker på att jag inte skulle bli lyckligare av det! Jag är så nöjd med att bara kajka runt i min lilla billiga kanot och hoppa i land på någon fin klippa eller någon liten strand och istället ha massor av tid som jag bestämmer över själv.



Här finns en fin lägerplats i ett naturreservat och dessutom är det fin sandbotten här. Jag bestämmer mig för att stanna där på tillbakavägen om en liten stund, men först vill jag paddla igenom den smala delen som ligger mellan den här sjön och nästa. Det är en sträcka på några kilometer.

Här växer några rosa vattenväxter som jag aldrig sett förut. Dom är vackra, men där dom finns växer dom i tjocka mattor. Kanske är det nästa växt som snart kommer att benämnas invasiv?

Här finns en gästhamn för människor som färdas på kanalen.

Så småningom kommer jag till den stora kursgården Vårdsberg som ligger precis innan man kommer in i nästa sjö. Där är ett stort gäng med folk som är på väg ut i kanoter. Efter ett tag vänder jag om och börjar paddla tillbaka igen.

Jag stannar till vid lägerplatsen i naturreservatet och snart får jag sällskap igen av kanotisterna från Vårdsberg. Det är ett gäng av personer från Svenska kyrkan som har en höstupptakt här. Dom har suttit inne på möte hela förmiddagen, men tycker nu att det är dags för lite sol och frisk luft. Dom ska ha fikarast och bjuder också mig på fika med blåbärskaka. Så gott och vad trevligt att få lite folk att prata bort en stund med!

Sedan paddlar vi vidare, dom åt sitt håll och jag åt mitt. Jag ser några mellanstora lommar och några hägrar.

Och så kollar jag in några fina badklippor. Dom ligger jättebra till och har små sandstränder på sidorna. Det är bra att veta nästa gång jag är här, för då är det lätt att ta sig i och ur kanoten.

Det här ser ut att vara en liten ångbåt?

Sedan är jag snart framme i Brokind och badplatsen där jag startade ifrån. Nu är jag hungrig så det blir matlagning, men efter maten så blir det en liten tur till. Det går att paddla en liten bit åt andra hållet och då kommer man fram till Brokind slott och slussen som tar en in i nästa sjö i systemet, Järnlunden.

Om vädret håller i sig imorgon också, så ska jag nog paddla lite i Järnlunden imorgon.

Idag har jag varit ute och gått en bit på Östgötaleden vid Björka Säby slott och bort till Säby Västerskogs naturreservat där det finns urskog.



Det nyare slottet på Björka Säby.

Det äldre slottet där det brukar hållas julmarknader.



Vet inte riktigt vad det här huset används till, men det ser lite speciellt ut.

Och ett rejält stort stall.

Vandringsleden går över fält och upp på en ekbacke.

Förbi en backe med hasselträd. Jag ser inga nötter på träden, men under träden ligger den en del på backen.

Jag går förbi en äng med gärdsgård runt. Det är inte så ofta man ser det här i Östergötland.

Här växer också enormt stora granar. Ska man räcka runt här får man nog vara sådär fem personer. Ser ni vad liten min väska är i förhållande till trädstammen! Jag tror aldrig jag sett så här grova granar förut, men jag tror inte det här är en vanlig gran? Barren ser platta ut.

Sedan är jag på vägen som leder upp till naturreservatet. Där finns bikupor och stora ormbunkar.

Efter ett tag är jag framme där naturreservatet börjar.

Gamla stockar ligger och murknar. Här är det biologisk mångfald som gäller!

På vissa ställen får man klättra över och krypa under bäst man kan, men när jag ligger där på alla fyra hittar jag harsyra.

Det hade jag nog inte lagt märke till om det inte vore just för att jag kröp på backen.

Jag tänkte gå ner till ett vindskydd som ligger nere vid en sjö. Jag hade tänkt mig en plats med kvällssol och sjöutsikt där jag skulle sitta och äta min frukt. Tja, lite kvällssol var det ju.......

......men sjöutsikt en var det inte mycket bevänt med, det är helt igenväxt med sly framför.

Lite längre bort på vägen ser man sjön, men det är fortfarande en hel del träd framför. Jaja, urskogen var i alla fall rätt häftig.

På tillbakavägen ser jag en klippa som ser ut som ett ansikte på en filur. Ser ni det också?

Sömnen upp och ner och rejält ont i själen! Undrar hur det kan komma sig?

Under den senaste tiden har jag grävt ner mig i lite böcker. Den senaste i raden är Samlas i mitt namn av Maya Angelou. Anledningen till att jag fastnade för den var att jag sett ett program om denna minst sagt högintressanta person.

I boken får man följa henne under en period av hennes liv då hon som ensamstående svart kvinna kämpade med sin och sin pojkes överlevnad genom att jobba inom en mängd olika yrken: som kock, servitris, bordellmamma, sångerska, danserska, chaufför och slutligen som författare. Boken handlar också mycket om hur hon utvecklades till att bli en stark och klok person – en riktig förebild alltså. Hon skriver både insiktsfullt och väldigt humoristiskt och jag har garvat mig igenom stora delar av den här boken. Här kommer några citat ur den:

”Självmedlidandet är under de allra första stadierna mjukt och skönt som en dunmadrass. Det är bara när det stelnar som det blir obehagligt.”

”Att bli illa hanterad känslomässigt var ingenting nytt för mig, det nya var intensiteten och orsaken.”

’”Så vi ska in till stan? Trevligt.”

(”Vet du att jag bara har en kort tid kvar att leva? Jag har en hjärntumör och läkarna har givit mig högst sex månader till.”

Ett litet tal som jag tränat in för åratal sedan, att användas om jag råkade ut för en våldtäktsman eller mördare.

”Det går inte att operera. För nära lilla hjärnan.”)’

Nyfiken på Maya? Se mer om henne och hör om hennes liv på SvtPlay:
Maya Angelou – And still I rise

#mayaangelou

Bland det mest intressanta i Nora var den Göthlinska gården. Det är en gammal köpmannagård som har rötter ända från 1700-talet och den är mycket välbevarad och fin. Den sista familjen som bodde i huset var en bankdirektör och hans familj.

Och här bodde hushållerskan.

Jag blev förvånad över att den stora mittdelen på övervåningen inte var inredd utan bara användes som ett förråd för till exempel textilier. Endast gavelrummen var inredda på övervåningen.

Köksregionen.

Och så sockertoppslådan såklart!

#göthlinskagården #nora