I flera veckor har jag tänkt på den där dagen för 2 år sedan, då jag kom till Santiago de Compostela i Galicien i Spanien efter att ha pilgrimsvandrat i 6 veckor. Idag hade jag totalt glömt bort det, men påmindes av min mobil som ibland visar upp bilder på det som hände för några år sedan.

Den sista vandringsdagen började tidigt på morgonen i byn A Esquipa som ligger ungefärligen en mil från Santiago så jag hade en väldigt kort vandringsdag framför mig. Jag höll på att snubbla över en katt som var väldigt tillgiven och som sprang i zick-zack mitt framför mina fötter och lekte med mina skosnören.  

Halvvägs till Santiago började det ösregna, precis som det gjort till och från under dom senaste dagarna.

En mycket blöt pelegrina anlände till torget framför den stora katedralen straxt före lunchtid.

Vädret var inte så oväntat, men ändå en stor besvikelse. Här på torget brukar det samlas massor av pilgrimer under dagen, men på grund av regnet så var det ganska tomt. Folk försvann snabbt iväg till härbärgen, kaféer och restauranter.

Jag hade hoppats att möta många vänner här, men träffade bara ett fåtal däribland den här kvinnan från USA som jag sprungit på lite till och från under senare halvan av vandringen.

Jag hade tänkt fortsätta min vandring i ytterligare fyra dagar för att gå till Finisterre (världens ände) ute vid kusten. Det är den platsen som lärjungen Jakob kom till då han anlände till Spanien för att missionera.På grund av det dåliga vädret och att min pappa hade uttryckt att han väntade så mycket på att jag skulle komma hem, så bestämde jag mig för att skippa Finisterre denna gång. Tur var det för min pappa dog bara en vecka efter att jag kommit hem och hade jag fortsatt hade jag sannolikt inte hunnit träffa honom någon mer gång medan han var i livet. Det är bra att följa sin magkänsla och min magkänsla hade sagt mig att jag borde återvända hem snarast möjligt.

Caminon, alla upplevelser och alla människor jag träffade där har gjort ett outplånligt intryck på mig och är något jag för alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta!

Här är några bilder från Caminon.

#elcamino

 

wiolettan

30 oktober 2021 17:12

Vilken resa du hade förmånen att få göra. Så intressant och berikande.
Trevligt att du visar så fina bilder därifrån också.
Förstår att en sådan resa och sådana upplevelser glömmer man inte utan de bär man med sig och kan glädjas över att minnas.

Fint att du följde din magkänsla. Det är viktigt att vara lyhörd.
Trevlig helg.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...