Här kommer fler citat från boken Jag skulle gilla dig mer om du var mer som jag som är skriven av John Ortberg.

”Vår värld är full av murar. Vi har Kinesiska muren…..Järnridån, Bamburidån, Berlinmuren och inhägnade kvarter med vakter. Men de svåraste murarna att klättra över är resta i människors hjärtan. Egot håller oss kvar innanför vår klicks (gruppen du redan känner tillhörighet till) murar och innanför vår egen bekvämlighetszon. Men så här är det: när murarna faller stiger intimiteten.”

    -->    

”Intimitet bygger på både auktoritet och sårbarhet. När ena sidan är svag eller saknas – eller ännu värre, om båda sidorna är svaga eller saknas – präglas relationen av lidande, utnyttjande eller tillbakadragenhet. När båda sidorna är starka och verksamma, djupnar intimiteten.”

”Kan du upptäcka och dela andras lidande?”

”I mänskliga relationer, där det uppstår problem, innebär klagan att jag väljer att tala med dig om oss, istället för att prata om dig med andra.”

Hur ser rädslan för att inte accepteras av den andra ut?

• Jag är inte bra nog.
• Jag är inte attraktiv eller smart eller övertygande nog.
• Folk kommer att fatta att jag bara bluffar.
• Jag saknar social kompetens.
• Jag kommer alltid att stå utanför.

Hur kan vi bli fria från skam?

• Vi sänker våra ideal så att vi klarar att leva upp till dom.
• Vi lever efter de ideal vi har.
• Vi intalar oss att vi duger som vi är.

”Eftersom vi är så olika är det frestande att tänka att jag skulle gilla dig mer om du var mer som jag. Men många gånger är det olikheterna, som gör att vi dras till varandra, och som utgör bränslet på brasan i våra bästa närrelationer.”

Hur förstör jag en relation?

• Mina känslor för dig är mer negativa än positiva.
• Det jag säger till dig låter ansträngt eller retligt.
• Jag vill helst inte se dig i ögonen.
• Jag är ovillig att hjälpa och tjäna dig och ser helst att du mår lika dåligt som jag.
• Jag tolkar allt du säger negativt och inte välvilligt som tidigare.

”Det är viktigt att vi istället blir bra på fredstrevare, reparationsförsöken – inte bara för att det minskar den emotionella spänningen, utan också för att rätt ord i rätt tid sänker stressnivån, så att pulsen sjunker och känslorna inte kör över oss. Ett mjukt svar stillar vrede. Det betyder: jag tänker på mitt kroppsspråk, mitt minspel och mitt tonläge, för jag vill öppna dörren för kontakt och kommunikation, inte stänga den. Jag väljer en ton, som visar att mitt mål är närhet, inte avståndstagande. Om vi börjar med nåd, mod och ärlighet, är det förmodligen där vi slutar. Som vi börjar så slutar vi.” Vi kan ta in hur den andra upplever situationen och respektera det, även då vi inte upplever det på samma sätt.

Ett och ett halvt år senare ser mina kängor ut så här.

Ja, här syns det nog tydligt hur jag går och varför just kängor är mina favoriter. Den ena foten lever sitt eget liv och är inte i samklang med resten av kroppen.

Ibland när jag går, går jag med mindfulness och försöker styra hur jag sätter ner foten och tänker att jag kanske kan lära mig att sätta ner foten rakt, men efter ett tag tröttnar jag på det och foten återfår sitt eget liv igen och stretar åt sitt eget håll. Det krävs mer envishet än jag besitter, att ändra på den.

Så värst ordentlig som person är jag nog inte, jag har lagt den duktiga flickan bakom mig och nu för tiden ägnar jag mig nästan bara åt saker som gör mig glad och känns meningsfulla. Vad andra människor tänker om det struntar jag i, mitt liv behöver ju bara vara meningsfullt för mig även om andra inte förstår sig på det. Jag trivs som bäst när jag är ute i skogen, då är jag i total samklang med allt runt omkring mig. Jag har svårt att förstå människor som blir hysteriska och börjar jaga och slå efter en geting som kommer nära dom, om man gör så är det väl inte konstigt om den blir aggressiv och kanske sticks? Det skulle jag också göra om någon betedde sig hotfullt mot mig. Varför inte istället förundras över att den söker sig till mig, för nu får jag ju möjlighet att studera den på nära håll?

Mina kängor säger nog två saker om mig:

1. Jag har problem med fötterna och behöver stadiga, bra skor om jag inte ska gå runt och snava.
2. Jag trivs bäst ute i skogen och där har jag verkligen nytta av bra skor.

Trots allt kommer vi rätt bra överens fötterna och jag och samarbetar så gott vi kan. Vi accepterar varandra precis som vi är för vi har väl ändå inget annat val? Vi får stå ut med varandra ett tag till.....

#fötter

Vem är jag och hur går jag?

Här är mina favoritskor, dom jag helst har på mig. Fast just på den här bilden så vilade jag fötterna lite ute i gräset.

Här var dom alldeles nya och oanvända.

Dum fråga, man paddlar så klart, i alla fall om man heter Amisa! Jag hade tänkt åka till landet och jobba lite i trädgården, men när det var så här varmt och skönt så tänkte jag att det var klokt att passa på att ta fram kanoten istället. Det blir snabbt mörkt på kvällarna så årets paddelsäsong är nog slut om några veckor.

Dagens färd gick till Nedre Glottern, en sjö ca 1 mil norr om Norrköping. Jag har länge tänkt att paddla här, men hittills har det inte blivit av så nu var det dags. Den här sjön ligger granne med en av Norrköpings förorter, så sommartid är här mycket folk. Nu däremot var det väldigt lugnt där, endast tre ungdomar som satt och solade nere på badbryggan.

Jag hade hört talas om att det skulle finnas någon stor klippa här. Inte kan det väl vara den här? Den ser inte så imponerande ut.......

På södra sidan av sjön ligger det en del hus.

Underbart väder och fina klippor!

Jag glömde ta med mig en karta och kollade istället på Google maps lite då och då.

Är det här sjön ska smalna av och sedan gå in i en annan del av sjön?

Nej jäklar! Det var fel ställe, det här var bara en vik med vass och några hus. Det blev till att paddla längre åt andra hållet igen.

Här är sundet jag skulle igenom.

Och titta där! Där var ju den stora klippan som omnämns i min paddelbok. Ja den var ju lite större, men inte lika höga och imponerande som klipporna nere i Åtvidabergstrakten.

Naturens egna konstverk!

Tänk att träden kan växa där mitt i en liten klippskreva! Hur får dom tillräckligt med vatten?

Häftig frisyr eller hur? Mitt hår verkar leva sitt eget liv här.    

Och så var det dags att försöka hitta nästa sund som går in i den översta viken av sjön. Ser ni någon öppning? Det gjorde inte jag.

Det här är väl bara en vik med vass, eller?

Jag bestämde mig för att paddla lite närmre och tur var det, för nu kunde jag se öppningen.

Längst uppe i sjön ligger Mela, som är en kursgård. Jag har för mig att den ägs av någon idrottsförening.

Flytbrygga med väldigt många sittplatser på.

Sedan går det in en liten å, som jag gärna ville undersöka.

Straxt ovanför här ligger Såggölen och sedan Övre Glottern och om man vill kan man ta upp kanoten här och bära den en liten bit, om man vill fortsätta att paddla i sjöarna ovanför.

För här tar det nämligen stopp. Dom andra sjöarna ligger några meter högre upp, så här är det en dammlucka där lite vatten porlar nerför branten.

Dags att vända tillbaka igen och nu fick jag solen mitt i ögonen för den står så lågt på himlen så här på eftermiddagen.

Tillbaka vid Mela.

Jag såg inte gräsänderna först, dom låg alldeles stilla och tog en tupplur. Nu började dom sträcka på sig och undrade nog vem det var som kom och störde dom. Det brukar nog vara rätt folktomt här den här tiden på året.

Varför är det så lätt att hitta sundet från det här hållet, när det var så knepigt från andra hållet? Ja enligt Einstein är ju allting relativt, så det gäller väl här också?

Tiden går fort och jag hade inte tänkt att hoppa iland, men kaffetarmen gjorde sig påmind och jag behövde göra number one, så det blev ett strandhugg i alla fall. Jag hittade en bra plats med platta klippor och en lite sandstrand på sidan.

Sedan fortsatte paddlingen hemåt. Jag sjöng för full hals en låt som jag kollat in på YouTube. Den är så fin, ska lägga upp den i bloggen senare.

Så småningom var jag tillbaka igen vid badplatsen. Jag funderade på att hoppa i och bada, men insåg att jag glömt bort att ta med mig ett badlakan, så det fick vara. Förra året badade jag precis i början på oktober och det skulle vara kul att pusha mig lite till - bara för att jag kan och vill.

Sedan var det dags att åka tillbaka till stan innan det mörknade, för min dotter ska komma på besök i helgen. Annars hade jag nog stannat här över natten och så paddlat lite mer imorgon. Det ska bli så kul att hänga med henne igen, har inte sett henne sedan i början på augusti.

”När två människor berör varandra, när deras hjärtan fogas lika nära samman som två kroppar under samlaget, överför den ena något till den andra som har förmåga att läka själens djupaste sår och återge den hälsan. Den som får uppleva glädjen i att helas och den som ger erfar en ännu större glädje i att bli brukad till helande. Det finns något gott i hjärtat på varje människa som är starkare än allt dåligt. Det finns där och väntar på att förlösas. Men detta inträffar alltför sällan.”

Citat ur boken Närmare – relationer som helar och berör av Larry Crabb

Jag har läst en intressant bok om kärlek och intimitet. Den heter Jag skulle gilla dig mer om du var mer som jag och är skriven av John Ortberg, en amerikan med svenska rötter. Här kommer lite visdom från den boken:

”Intimitet innebär att två personer förenas utan att förlora sina individuella identiteter. Den förstärker den. Tanken är att vi ska komplettera, inte uppsluka varandra. Fusion är inte intimitet. Intimitet uppslukar inte. Den låtsas inte. Den leker inte samförstånd. Intimitet skänker balans. Den är ömsesidig. Den drar inte ifrån eller dividerar. Den lägger till eller multiplicerar. Intimitet är som en brasa – om man inte lägger på nytt bränsle undan för undan så slocknar den snart.”

”När bebisar gråter, reagerar föräldrar med att trösta. Det är så det mänskliga livet fungerar. Sårbarhet väcker intimitet. Vi är gjorda för att leva i tillitsfull anknytning till Gud (eller våra medmänniskor) på samma sätt som spädbarn måste få leva i tillitsfull anknytning till mamma.”

”För att kunna vara kärleksfulla, måste vi vara beredda att uppfattas som kärlekslösa. Vår kärlek måste komma ur en källa med ett så stabilt flöde, att vi vågar ta risker med den. Den enda källa som lever upp till det är Gud. Kärleken kan vara enkelriktad – och det är den ibland. Intimiteten måste delas. Den måste vara ömsesidig och tvåvägs. Intimitet är delad erfarenhet, och glädje och sorg hör till hjärtats grundupplevelser. Kärleken är alltid uppriktig. När vi försöker förutse vad någon skulle vilja höra och håller tillbaka med vad vi egentligen tycker, odlar vi ytlighet, inte intimitet.”

”Sex är som sådant, en rent fysisk handling. Intimitet står för emotionellt engagemang. När de tu sammanfaller kan resultatet bli fantastiskt. Om det fysiska tar överhanden och kör över det emotionella går solen snart ner.”

”Två gåvor som vi kan ge varandra gör det möjligt för oss att ”känna oss kända”: kännedom och acceptans. Om du är medveten om mitt tillstånd, min sorg eller min smärta, och ändå accepterar mig utan reservationer, då sker något fint – då får vi djupkontakt.”

”Intoning (att komma på samma våglängd som någon annan, något föräldrar oftast gör automatiskt med sina småbarn) är uppmärksamhet som går utöver tillfällig empati; det är en fullständig, aldrig svikande närvaro som underlättar djup kontakt.”

En liknelse med cirkusakrobater:
”De flesta fokuserar på och hyllar flygaren, eftersom han står för volterna, men fångaren är den sanne hjälten. Flygaren måste lita på att fångaren ska vara där för honom.”

”Det är när överlåtelsen (beslutet att underhålla och besvara kärleken), passionen och intimiteten går hand i hand, som relationer slår ut i blom. Jag satsar allt."

"De små flyktvägarna (från överlåtelsen) vållar subtilare problem – när man inte talar ut, när man flyr till tevesoffan, när man satsar mer på vänner än på varandra, när man jobbar för mycket, ägnar all tid åt shopping, bedövar sig med alkohol, tiger mer och mer eller drar sig undan i apati. Det är stor skillnad på sann överlåtelse och inställningen att ”jag gör som jag blir tillsagd”. Jag har ännu aldrig hört någon fråga under en anställningsintervju: ”Hur lite kan jag göra utan att få sparken?””

#kärlek #intimitet

Nu börjar hösten smyga sig på oss här i Norrköping också och alltfler träd börjar bli gula eller röda.

Lite mysigt är det i alla fall med dom här roliga lamporna på stan.

Louis de Geer, Holmentornet. Förr låg här en pappersindustri mitt i stan och här var porten där lastbilarna med timmer åkte in och ut.

Arbetets museum.

En liten paviljong utanför stadsmuseet.

Bergsbron vid Kungsgatan.

Bergslagsgården vid Skvallertorget.

Vildvinet lyser nu rött uppe vid Norra kyrkogården.

Varför vi kallar vår stad Peking?

Peking betyder den norra staden så det passar väl bra in på Norrköping?

Undrar vad vår grannstad Söderköping skulle heta på mandarin? Någon som kan det språket?

#norrköpingbynight

Idag har jag äntligen varit hos tandläkaren och fixat mina tänder. Jag hade en lagning i en kindtand som hade gått sönder och så hade jag en irriterande glugg mellan framtänderna då det hade lossnat en flisa på hörnet av båda tänderna. Nu ser det helt och fint ut igen och jag tycker att dom lyckades bra med att hitta rätt färg på fyllningarna, så att dom stämmer med resten av tanden.

Jag är så nöjd och glad för min nya tandläkare, Sinah. Hon är väldigt noggrann och vänlig och hon frågar också hur lagningen känns. Finns det något som är vasst, ojämt eller inte känns bra då man biter ihop så känns det ju så tydligt i munnen. Hon gjorde också som min gamla tandläkare och frågade om hon kunde laga utan bedövning och det är så skönt att slippa den och inte behöva vara avdomnad i hela käken och bita sig i kinden halva dagen. En bra ersättning för bedövning är en stunds avslappning och då har jag stor nytta av min vana att meditera. En annan förutsättning är att tandläkaren är lyhörd och slutar borra om jag skulle signalera att det är för jobbigt.

Tänk att något gott kom ut också av mitt akutbesök våren 2020 då jag fick bihåleinflammation efter att en tandrot fått en fraktur! Det var då jag träffade Sinah och tog chansen att fråga om jag skulle kunna få fortsätta hos henne istället för klåparen som dom hade tilldelat mig då min gamla tandläkare gick i pension.

Förra besöket där var inte så kul. Tandroten var helt av och tanden var tvungen att dras ut, Adjöss med den!

Så här vackert är det på Druvan, min tandvårdscentral . I min ungdom var det en restaurang eller ett värdshus här.

#tandläkarbesök