Sömnen upp och ner och rejält ont i själen! Undrar hur det kan komma sig?

Under den senaste tiden har jag grävt ner mig i lite böcker. Den senaste i raden är Samlas i mitt namn av Maya Angelou. Anledningen till att jag fastnade för den var att jag sett ett program om denna minst sagt högintressanta person.

I boken får man följa henne under en period av hennes liv då hon som ensamstående svart kvinna kämpade med sin och sin pojkes överlevnad genom att jobba inom en mängd olika yrken: som kock, servitris, bordellmamma, sångerska, danserska, chaufför och slutligen som författare. Boken handlar också mycket om hur hon utvecklades till att bli en stark och klok person – en riktig förebild alltså. Hon skriver både insiktsfullt och väldigt humoristiskt och jag har garvat mig igenom stora delar av den här boken. Här kommer några citat ur den:

”Självmedlidandet är under de allra första stadierna mjukt och skönt som en dunmadrass. Det är bara när det stelnar som det blir obehagligt.”

”Att bli illa hanterad känslomässigt var ingenting nytt för mig, det nya var intensiteten och orsaken.”

’”Så vi ska in till stan? Trevligt.”

(”Vet du att jag bara har en kort tid kvar att leva? Jag har en hjärntumör och läkarna har givit mig högst sex månader till.”

Ett litet tal som jag tränat in för åratal sedan, att användas om jag råkade ut för en våldtäktsman eller mördare.

”Det går inte att operera. För nära lilla hjärnan.”)’

Nyfiken på Maya? Se mer om henne och hör om hennes liv på SvtPlay:
Maya Angelou – And still I rise

#mayaangelou

Bland det mest intressanta i Nora var den Göthlinska gården. Det är en gammal köpmannagård som har rötter ända från 1700-talet och den är mycket välbevarad och fin. Den sista familjen som bodde i huset var en bankdirektör och hans familj.

Och här bodde hushållerskan.

Jag blev förvånad över att den stora mittdelen på övervåningen inte var inredd utan bara användes som ett förråd för till exempel textilier. Endast gavelrummen var inredda på övervåningen.

Köksregionen.

Och så sockertoppslådan såklart!

#göthlinskagården #nora

Nora, vad visste jag om den platsen? Jo att det är en mysig liten trästad och att det lär finnas trevliga antikafärer där och visst blev våra förväntningar uppfyllda.

Det finns också ett tågmuseum där och vissa veckodagar kan man åka med ett gammalt tåg som drivs av ett ånglok.

En gammal stationsbyggnad.      

Och så tågvagnar från olika tidsepoker.

Dom här tågen kommer jag ihåg, dom fanns i min barndom. Jag tror att jag rest med ett sådant från Linköping till Västervik när jag var liten.

Här var det tyvärr stängt för dagen så vi fick nöja oss med att kika in genom glasväggarna. Riktigt gamla vagnar med träsäten, vackra men obekväma. Har även ett minne av att ha åkt i ett tåg (inte så gammalt) med träbänkar i 36 timmar.Jag hoppas att även det är pensionerat nu.

Undrar vad det här är för ett konstigt tåg? Något slags arbetståg?

Nere vid sjön finns en passagerarfärja till en närbelägen ö.

Vi hittar också en historisk utställning om Nora. Där kan vi bland annat läsa om när Spanska sjukan drabbade staden och om kampen för lika rättigheter för alla.

#nora

Årets Lion Gate 8/8, en viktig portal för alla som sysslar med sin spirituella utveckling. Detta är energin som fyller mig nu och som förhoppningsvis kommer att vara med mig under det kommande halvåret.

Oggmonster, “Antony singing If It Be Your Will”; (https://youtu.be/1MDlMdu2gjw):

Sarah Klang, ”New Day Coming”; (https://youtu.be/Ze1UVNXP_4I):

#anthonyandthejohnsons #sarahklang

Dottern och jag hade bestämt att jag skulle lämna av henne i Hallsberg, så skulle hon ta tåget hem därifrån. Så nu tittade vi på kartan och funderade över vad vi ville se på vår väg dit. Valet föll då på Sala silvergruva och Nora där ingen av oss hade varit tidigare. Jag tänker att det nästan borde tillhöra allmänbildningen för en svensk att någon gång besöka gruvan och nu var det hög tid för det besöket.

Vi hade bokat en visning i gruvan med hiss ner till 155 meters djup, annars fanns det också en äldre gruva där man får gå trapporna ner till 60 meters djup.

Först började vi med att gå runt på området och titta på det som var över jord. Det här är Drottning Christinas schackt, det är ett väldigt gammalt schackt.

Ett gruvhål på sidan om.

En gammal Grålle-traktor. Jag gillar sådana!  

Gamla hjälpmedel och redskap.

Så här bodde gruvarbetarna för flera hundra år sedan.

Här finns kafé, loppmarknader och annat.

Gammal bruksmiljö.

En modell över hur det såg ut i gruvan under marken.

Sedan var det dags att bege sig ner i den stora gruvan.

Vi fick sätta på oss extra kläder för det är bara ca +2 grader där nere och så en skyddshjälm så att vi inte skulle råka slå i huvudet någonstans nere i gruvgångarna. Nerfärden tar ca 4 minuter med hissen och när vi kommer ner är det kallt och fuktigt. Dottern är redo för äventyr!

Det första man ska göra när man kommer ner är att knacka tre gånger på väggen och be Gruvfrun om hennes beskydd. Gruvarbetet var farligt och arbetarna var mycket noga med denna tradition, liksom att inte svära, tänka onda tankar eller sjunga muntra visor medan dom var där nere.

Vi börjar med att gå in i en lägre och kortare gruvgång först. Där nere jobbar personer som är klädda i historiska kläder och som berättar om hur det gick till här förr.

Här pumpar man ner vattnet till ett hål brevid. Det finns fler gruvgångar längre ner på 190 meters djup, men dom är vattenfyllda. Det finns en sportdykklubb som dykt där och som undersökt och filmat den miljön.

På sidan om finns en grottsal som är uppvärmd och skön. Här brukar man ibland ha konserter, uppträdanden, bröllop och andra fester. Jag upptäcker genast att man i berget där inne kan se något som ser ut som en stor figur. Kanske är det Gruvfrun? Guiden håller med om att det ser ut som en gestalt, men han har aldrig tänkt på den tidigare.

Ser ni ansiktet? Öga, öga, näsa och så mun.

Och vad har hon vid sina ben, är det en silverskatt?

Vi går vidare in i den större gruvgången.

Här ser man rälsen som dom drog vagnarna på.

Och så finns det en massa historiska föremål från gruvbrytningen.

Kattguld.

Här kan man se hur dom gick till väga. Dom eldade stockar som stod lutade mot den kalla bergväggen. Då uppstår en spänning i bergytan och det bildas sprickor där man sedan kan hacka loss stora bitar.

Det måste finnas lite lufthål här och där så att röken kan komma ut ur gruvan.

Här väntar vi på att hissen ska komma så att vi ska kunna åka upp igen. Ser ni mönstret på väggen i hisschacktet? Den kallas för "Hälleormen". För länge sedan har det här berget bildats någonstans långt borta i Asien, ungefär vid Indien och sedan har jordplattorna rört sig hit och dit och till slut hamnat här i Sverige. Någon gång för länge sedan har det skett ett vulkanutbrott som skapat det svarta lavalagret (ormfiguren) i berget. Vad coolt!

På vägen upp har vi en gruvarbetare från Norrland med oss i hissen. Kommer inte ihåg om han var från Kiruna eller Gällivare? Han tycker det är spännande att se skillnaden mellan hur gruvbrytning gick till förr och hur det görs nu när det mer handlar om att sköta maskiner. Det här var en spännande erfarenhet!

Lite YT-videor med musik i gruvan. Bergskoralen sjöngs förr här i gruvan:

Kristian Olsson, ”Bergskoral, 190531”; (https://youtu.be/dpmwI80G0qY):

Sala Tidning, “Sala Silvergruva Lucia 2012”; (https://youtu.be/e7xrTfjlDFs):

Gruvligt, ”Lucia i Sala silvergruva 2009 Erik”; (https://youtu.be/LIIk1QiQx3w):

Lite längre videor på Sala Silvergruvas egen YT-kanal:

https://www.youtube.com/c/SalaSilvergruva1/videos

När jag kom hem upptäckte jag att det fanns en hel del inslag om Sala silvergruva på Svt. Silvergruvan var tydligen nyöppnad efter att tidigare haft Corona-stängt. Det hade vi ingen aning om då vi bokade våra biljetter.

Se korta inslag om Sala silvergruva på Svt:

Dykningar i Sala silvergruva vittnar om svunnen tid

Följ med till en tidigare stängd del av Sala silvergruva

Mysteriet med tunnorna i Sala silvergruva är löst

Nu ska dykroboten utforska Sala silvergruva – hoppas få se något enkelt som ett avtryck från en hästsko

Verksamhetschefen – att ha kommit igång igen har varit en stor glädje

#salasilvergruva #gruvhistoria

Jag har fått lite fina bilder från dottern som hon tagit under vår semester. Det är lite blandad kompott från olika delar av vår resa.

En gammeldags mack i närheten av Trollhättan.

Dottern och jag i Järvsö.

Kyrkan i Järvsö. Vilken häftig färg det var på himlen!

Smedjan i Wiijs trädgårdar i Ockelbo. Vi fick se hur smederna arbetar och det fanns också smidessaker man kunde köpa som dörrkläppar, ljusstakar, knivseggar, krokar, gångjärn och så vidare.

Dom hade också en utställning med återbruksvaror. Här virkade små dukar som applicerats för att bli stora väggbonader.

Jag tror det vita här är gjort av kvistar från bomullsplantor.

Och så här kan man återanvända gammalt porslin som man inte längre har användning för, det har fått bli konstverk på väggarna istället.

#wiijsträdgårdar #järvsö #gammalmack

Vad är det för jäkla transportidioti som börjar bre ut sig i vårt land?

Jag skickade efter ett par nya gympaskor häromdagen och nu vill transportföretaget veta vad jag har för portkod. DET tycker jag inte angår dom och jag har heller inte lust att sitta hemma och vänta på leveransen på en specifik dag och tid som en panelhöna. Ibland ser jag paket som står utanför grannarnas dörrar och tänker att om jag skickar efter något som kanske kostar flera tusen kronor så vill inte jag att det parkeras ute i trapphuset där vem som helst kan lägga beslag på det.

Varför kan jag inte själv få välja om jag vill ha det transporterat till mitt hem eller hämta det hos ombudet två kvarter bort? Förra gången det var så fick jag slutligen hämta ut mitt paket i en annan ände av stan, inte hos något av ombuden som finns i min närhet.

Det här tycker jag INTE är bra service!