Jo det blev alltså en klättring upp på Simonsberget idag. Jag undrade hur det skulle gå, eftersom det stod att det bitvis är ganska brant och man behöver ha god rörlighet för att gå upp där. Sen tänkte jag att jag prövar, blir det alltför brant så får jag bita i det sura äpplet och vända om.



Rakt fram där ligger en "base camp", dvs en lägerplats och ett dass. När jag kommer närmare börjar det se lite större ut.

Nåja det börjar lite lugnt iallafall.



Sedan blir det betydligt brantare, men där det är höga steg finns lite ditsatta "extrasteg". Det visar sig att den branta klättringen inte är så lång sträcka, så det här var mycket lättare för min onda höft än berget jag klättrade upp på igår.

Nu är jag uppe, men sedan kommer det fler och högre klippor vartefter. Det blir väldigt många vackra vyer och jag är högt över trädtopparna.!

En bit borta i öster skymtar havet. Det syns bättre i verkligheten än på bild.



På sidan om ligger ett annat högt berg som heter Kummelberget. Där finns också en vandringsslinga, men mellan februari och augusti får man inte gå där av hänsyn till dom Bergkvara som häckar där.

I varje bergsskreva finns det liv!

Mellan bergstopparna går vandringen ner i tall- och blåbärsskogen bakom.

Där borta var jag nyss!



Vägen ner är inte lika brant och det är jag tacksam för! Jag har lättare för att gå uppför en brant än nerför densamma. Snart kommer jag ner på en väg och går sedan tillbaka till husbilen för lite fika.

På vägen möter jag en man som åker på en konstig cykel där han ligger bakåtlutad och trampar.

#simonberget

Nej det var väl en rejäl överdrift, men det är iallafall känslan jag har när jag nu står högst uppe på Simonsberget vid Tunaberg.

Jag hoppas bara jag lyckas komma ner också utan att bryta vare sig ben eller nacke! Jag har snubbelfötter som ni kanske vet och här är rejält brant.
:)

#simonberget

Brevid badet finns en etapp av Sörmlandsleden. Den går härifrån och över ett högt berg, Gullängsberget, och sedan ner i en annan vik, Stora Uttervik. Den vägen har jag vandrat idag.



I början på vandringen kommer jag förbi flera stensättningar från Bronsåldern. Jag har aldrig sett något liknande i den här delen av landet förut.

Vilka enorma rötter! Dom får mig att reflektera över hur viktigt det är att ha en stabil grund att stå på i livet. Det är helt avgörande för hur man klarar av svårigheter och livskriser. Det jag fått kämpa med tidigare i mitt liv är brist på tillit till andra och en självkänsla som inte var tillräckligt bra.



Efter en bit delar sig stigen och en stig går rakt upp på berget, medan en alternativ väg går en lättare väg runt berget. Tar man den får man naturligtvis inte se den vackra utsikten som utlovats från berget. Klart jag vill se på utsikten! Sedan går det ganska brant uppför en bra stund.

Snart börjar jag ana utsikten mellan träden. Här är en utsikt som nästan är i 270 graders vinkel.

Sedan kommer jag fram till en gravplats från Bronsåldern. Sådana här har jag sett förut, men den här är ovanligt stor och hög. Det berättas att sjöfarare under väldigt lång tid använt den här platsen för att navigera efter.

På en tall växer en märklig svamp. Lite senare lär jag mig att det är en tallticka. Undrar om man kan använda den till att göra upp eld med? Istället för fnöske? Funkar det med vilken ticka som helst eller bara med vissa sorter?

Sedan kommer jag upp till en ännu högre plats. Där växer jättemycket styvmorsvioler och härifrån kan man se den östgötska skärgården på andra sidan viken. Där borta ligger Arkösund.

Sjömärket där ute markerar inloppet till Bråviken och Norrköpings hamn. Jag undrar om den lilla båten kanske är en lotsbåt?

Ser ni dom svarta prickarna i luften till höger om trädet? Det är gäss som flyger i en stor flock.



Sedan börjar stigen gå ganska brant nerför berget. Däruppe var jag nyss.

Efter branten ner går stigen en stund genom en mörk och fuktig granskog, som sedan övergår i en vacker blandskog.



Jag tänker att det här nog är en finfin kantarellskog på hösten. Dom brukar trivas i såna här miljöer. Nu växer här mycket ängsblommor istället.

Någon typ av viol?



Och gullviva!

Och en hel backe full av liljekonvaljer!



Jag börjar se lite hus skymta genom skogen och gissar att jag nog snart är framme i Stora Uttervik.

I ett dike växer det kabbelekor.

Sedan är jag äntligen framme i Stora Uttervik och jag bestämmer mig för att gå ner till badet för en vilopaus innan jag börjar vandringen tillbaka igen. Först passerar jag en småbåtshamn.

Här doftar det fantastiskt av en blommande hägg!

Och i diket växer det vilda björnbärssnår.

Här är badet! Det är stort och fint och har också en lekplats för barnen. Det ligger ett rätt stort hus här, undrar om där finns ett kafé sommartid? Efter lite vila och en banan börjar jag min vandring tillbaka igen.

Innan jag går in i den mörka granskogen igen, vilar jag lite på en sten. En liten myra klättrar upp på min vandringsstav, men jag petar ner den - den kanske inte kommer trivas dit där jag är på väg?

Har ni sett vilka konstiga träd? Dom har samma rot, men olika stammar. Dom ser nästan ut som enäggstvillingar där dom står och håller om varandra!

Snart är jag tillbaka där en väg går upp på berget och den andra går nedanför berget. Nu räcker det med bergsbestigning för idag tänker jag så det får bli den lättvandrade vägen hem igen!

Efter en oväntat kort promenad är jag återigen tillbaka vid Lilla Koviken.

Nu är dom här fötterna trötta och har gjort sitt för idag.

Men imorgon väntar en ny dag och nya utmaningar! Jag ska antingen gå vid Koppartorpet eller uppför Simonsberget.


Ha det gott!

Igår var jag på Prosten Pihls gård i Nyköping, för vi hade en avslutande träff för vår Livsstegen-grupp. Egentligen skulle vi ha blivit färdiga i maj förra året, men Coronan kom emellan. Till hösten gjorde vi ett nytt försök och hann träffas några gånger innan det återigen blev förbud mot att träffas. Dom sista gångerna genomförde vi istället med online-möten, men sen tänkte vi att vi skulle ha det sista "utvärderingsmötet" på riktigt. Sedan har vi väntat hela våren på att smittan ska minska och att mötet skulle kunna bli av och nu gjorde vi slutligen slag i saken. Det kändes fint att träffas igen för i dom här grupperna kommer vi väldigt nära varandra och vi vågar visa sårbarhet inför varandra. Vi tyckte också att det skulle vara trevligt att hålla kontakten, så vi bestämde också att ta en fika ihop i sommar.

Jag har länge tänkt att jag ville besöka Stendörrens naturreservat som ligger några mil norr om Nyköping och det verkade vara en bra idé att göra det nu. Stendörren ligger ute vid kusten och består av en massa småöar och många av dom sitter ihop med hjälp av hängbroar. Här finns också ett Naturum. Det är ett väldigt populärt naturreservat och det är lätt att förstå för här är så vackert! Här kommer lite bilder.

Här ser ni en av hängbroarna.

På en del ställen finns iordningställda eldplatser, där man kan grilla.

Här har avverkats en del skog. Kanske har granbarkborren varit framme även här, precis som i många skogar hemma?



Krokiga tallar böjda av vinden. Vid östersjökusten finns oftast träd på öarna till skillnad mot västkusten, där öar mest består av bara klippor.

Här har en stackars fågel blivit uppäten.

Och här ligger ett ägg. Fågelägg eller kvarlämnad matsäck?

Plötsligt blåser alla molnen iväg och vädergudarna visar oss skärgården från sin allra bästa sida.

Här är allra bortersta udden, på ön som jag befinner mig på.

Nej, dina föräldrar jobbar inte här och om du är tillräckligt gammal för att ta dig hit på egen hand så är du antagligen också tillräckligt gammal för att bära med dig dina sopor till någon av dom sopkärl som finns utplacerade lite här och där i reservatet!

Ser ni gåsen med dennes små dunbollar till ungar?

Det var ett härligt besök här och hit kommer jag gärna tillbaka fler gånger!

Idag har jag varit och promenerat runt i Marmorbruket i närheten av Kolmårdens djurpark. Där utvann man för marmor som man bland annat gjorde mörkar och fönsterbräden av.



Tyvärr var museet coronastängt.

Ett insektshotell.

Här finns mycket blommor och insekter, bland annat gullvivor.

Sedan går jag upp på en höjd och kollar på utsikten. Där nere gick jag förbi i höstas när jag gick Klosterleden från Kvarsebo till Söderköping.

Uppe på berget ligger ett utkikstorn som kallas Tittut. Tyvärr är också det coronastängt.

Sedan går jag nedför berget och går förbi hus och ett gruvhål.

Här ligger ett hus som ser ut som Hans & Gretas hus.

Nere vid havet står lite folk och fiskar, men det verkar inte vara någon som får napp. Här nere växer slånbär och små körsbärsträd.

Fler gruvhål.

Högt däruppe var det jag stod tidigare.

Jag gillar dom här gamla vackra brukshusen.

Här tillverkas en massa olika fågelholkar och nu är jag straxt tillbaka vid bilen igen.

#marmorbruket

Idag bor jag vid vackra Oskarshäll med utsikt över Bråviken. Min promenad idag började utmed vägar som jag gick i höstas då jag gick Klosterleden och därefter nerför Getåravinen.



Härligt med blommande träd igen!

Utsikten vid Oskarshäll.



Här gick jag förbi också i höstas. Jag kollade efter den trevlige mannen som bor här, men såg inte till honom idag. Han har många roliga och fina saker i sin trädgård.

Det är rejält varmt och svettigt ute, men jag hittar en vattenpuss att skölja av mig lite i.



En annan rolig vattenpöl, kanske inte en man ska tvätta sig i för här är grönt av alger eller är det dränkt mossa? Och sedan går jag förbi sågverket. Vad kort vägen känns idag när jag redan kan vägen och gått här förut!

En vacker växt, men vad kan det vara? Kan det vara fläder?



Sen kommer jag fram till Getåravinen, men här är det så brant att jag inte kan gå ner.

Här går det lite bättre, här finns linor att hålla sig i medan man hasar sig neråt och sedan är jag snart nere vid ån. Där sitter två unga barnfamiljer på utflykt och dom håller på och grillar. Två killar sitter med fötterna i vattnet, men dom har tyvärr inte sett till några fiskar. Här ska bland annat finnas öring. Dom leker i dessa åar och dom ungar som kläcks lever sina första år här innan dom ger sig ut i havet. Som vuxna kommer dom sedan tillbaka hit och leker. För att hitta tillbaka igen så använder dom sig av sitt luktsinne, för alla vattendrag luktar olika. Vem hade kunnat ana att en fisk använder sig av luktsinnet? Det hade jag aldrig tippat på i alla fall!

Här kommer en video med den porlande ån.

Här ser det ut att ha funnits ett kvarnhjul och vattnet leds in i en fåra.

Sedan kommer jag fram till Lilla Källan.

Sedan har jag gått nerför hela branten och är nere vid Bråvikens strand.

Otroligt vacker magnolia, helt full med blommor!

Sedan går jag någon kilometer på Strandvägen innan jag slutligen viker upp på vägen som går upp till Oskarshäll igen. Däruppe ligger ett fik som hägrar, men klockan är mycket och dom stänger snart.



Lyckligtvis hinner jag upp tio minuter innan dom stänger, så det blir en iskall äpple-Mer och en glass med lemoncurd. Så gott, för jag är både törstig och varm!

Idag är jag vid Lilla Älgsjön i Kolmården, alltså nära mina hemtrakter. Det regnade rätt rejält inatt och under den tidiga morgonen, men sedan vände vädret och nu skiner solen och det är varmt och skönt.

Här finns förutom en badplats också flera vandringsleder av olika längd och jag valde att gå en led som är 7 km lång.



Här är badplatsen där det är klipphällar och sandbotten. Hela den här sidan ser ut så här så det är ganska lätt att hitta en fin plats även om här kan vara mycket folk.

Jag börjar min vandring runt sjön. Lite här och där är det blött och på en del ställen finns det slanor att gå på.

Jag får syn på en liten sjö och sneddar nerför en backe. Här skulle man kunna bada om man har badkläder på sig, här är sandbotten.

Här brukar någon hålla till som gillar att snickra, för här finns virke och ute i vattnet ligger en hemmabyggd flotte med tak över.

Sedan går jag tillbaka där den riktiga vägen kom ner och fortsatte rakt fram, men nu ser jag inte längre dom blåa prickarna som jag följer. Jag ser bara dom oranga som Östgötaleden följer, men det är inte en rundslinga utan en led som går från plats A till plats B. Jag tänker först att lederna nog går samma väg, så jag följer dom oranga prickarna en bit. Sedan kommer jag ut i en vägkorsning och jag tycker pilen pekar i helt fel riktning, så jag bestämmer jag mig för att gå tillbaka där jag såg den sista blåa pricken. Då ser jag att dom blå prickarna går ner till sjön där jag förut var, men jag missade det när jag genade och när jag gick tillbaka tidigare såg jag inte prickarna som var på fel sida av träden. Skönt att jag alltid kan lita på mitt lokala inne, jag känner oftast på mig om riktningen blir fel. Nu är jag på rätt väg igen!




Den här lilla fjärilen gillade mina gråa byxor. Kanske såg dom ut som vitmossan som han sedan satte sig på? Jag har sett mycket fjärilar idag, bland annat citronfjärilar som flyger runt två och två.

Sedan kommer jag till ett rätt tråkigt område, en nyplantering av tallskog. Den följs sedan av sönderkörda skogsvägar där man kört med avverkningarna skiner. Det är lite jobbigt att gå där - djupa vattenfyllda hjulspår där man får försöka gå på sidan om hela tiden.

Det här ser ut som ett gammalt gruvhål och brevid finns ett till men det har ett staket runt så att ingen ska ramla i av misstag.

Till slut skymtar jag Lilla Älgsjön igen. Jag har nu nått andra änden av sjön.



Det känns bra att ha kommit ut från den sista besvärliga vägen, den slet på min onda höft. Nu är det bara någon km kvar till platsen där Pärlan står och nu är det en lättvandrad väg som återstår - först en grusväg och sedan en rejäl stig.

Skönt att komma fram! Jag är både törstig och kaffesugen.

Jag har fortsatt en bit söderut mot Nyköpingshållet och har stannat till vid en fågelsjö vid Husby-Oppunda.



Här är utsikten från mina fönster.

Först stannade jag vid den vackra gamla kyrkan.

Efter lite fika tog jag en promenad och passade då på att kolla in en badplats i närheten. Jag tänkte att jag kanske skulle bo där, men parkeringen låg på en skuggig plats mitt i skogen så därför blev fågelsjön min vinnare idag.



Byn på lite avstånd. Runt omkring finns också flera vandringsleder, bland annat en som går ner vid fågelsjön.

Här går vägen till badet upp. Husen verkar vara fritidsbostäder för jag såg varken bilar eller folk där trots att det är helg.

Och här är parkeringen som låg väldigt skuggigt.

Men badet var väldigt trevligt och inga hus ligger så jättenära! Bryggorna ligger inte i än förstås, men här ser fint ut och kanske går jag dit igen då det ligger ganska nära där jag är nu.

Ha det fint och ut i solen med er!