På vår resa söderut kom vi förbi Ockelbo. Där fick vi syn på en skylt som sa "Wiijs trädgårdar". Varken dottern eller jag hade hört talas om det förut men vi tyckte det lät intressant och bestämde oss för att svänga in och kolla vad det var.

Där fick vi mycket inspiration, där fanns så mycket att titta på! En smedja, odlingar av blommor och grönsaker, landskapsarkitektur, utställningar om hållbarhet och hälsa, snickeri, kafé och restaurang. Här kommer mycket blomsterglädje!

Här odlas maten till restaurangen.

Sedan följde ett område med odlingslotter som elever som deltog i en utbildning hade skapat.  

Det här var nog min favoritlott. Jag gillade snäckformen och mötesplatsen längst in som dom hade skapat med hjälp av grenar som var överväxta av luktärtor. Det rummet var så enkelt och lekfullt gjort att man lätt skulle kunna använda sig av idén hemma även om man inte har jättegröna fingrar.

Och här kommer en annan. Jag gillar dom mjuka grässtråna och den knallröda vallmon. Även här finns en berså att sitta och mysa i.

Komposterna, som man sommartid odlar pumpor på.

Och så dom viktiga bisamhällena.

Kaféet till höger och rakt fram en plantering som är en plats för möten över generationsgränserna. Leksamma miljöer för alla med barnasinne sida vid sida med viloplatser för dom som behöver det.

Och så en bänk för vila, lugn och eftertanke.

Efter att ha sett alla härliga grönsaker var vi hungriga och ville prova deras restaurang. Först några vackra och ovanliga målningar på en öppen spis i huset.

Inga problem att få vegansk mat här inte! Det var en riktig fest för smaklökarna, så många olika smaker, örter och texturer - så gott! Dottern fick en vegansk fetaost på sin tallrik, medan jag åt vanlig.

Sedan kollade vi rosträdgården.

Vinstockar växer på ställningar och ger en rumskänsla.

Och här en av dom sju landskapstyperna man skapat här. Har för mig att denna skulle symbolisera en myr.

Många saker var det att titta på!

#wiijsträdgårdar

Nu är det några dagar sedan jag kom hem från semestern med dottern i Dalarna och Hälsingland. Det var intensivt under resan - många mil att köra, mycket att uppleva och så tid att umgås med dottern som jag inte träffat sedan oktober förra året och därför har jag kommit rejält efter med bloggandet och får försöka ta igen det nu när jag kommit hem istället. Förresten ska jag ta min andra vaccinationsdos nu på fredag och det känns bra för sedan kan jag känna mig lite tryggare för min och andras säkerhet i mötet med andra.

Uppe vid Södra Dellensjön mötte vi en inflyttad trevlig norrlänning. Han hade tröttnat på kyla, mörker och mygg sa han och därför flyttat till Delsbo efter att han blivit pensionär för sådär tio år sedan. Vi fick lite tips av honom om hur man undviker att bli så illa myggbiten när man besöker Norrland. Tipset var att klä sig i ett tunnt regnställ som kan andas, sedan behöver man inte ha så mycket under mer än shorts och linne om det är en varm dag. Tyvärr hann vi inte med någon tur till Norrland den här gången för dottern skulle få gäster hemma några dagar senare, så vi behövde vända kosan hemåt istället. Vi fick också tips om att Norra Dellensjön är ännu vackrare och har ganska långa sträckor med sandstränder där det går bra att bada och bo.

Fantastiskt månsken med en stor orange apelsin på himlen.

Dagen efter åkte vi in till Hudiksvall som har ett väldigt fint hamnområde med affärer och restauranger i dom gamla hamnmagasinen.

Vi såg en fin fotoutställning som var ett samarbete mellan Fotografiska muséet i Stockholm och Glada Hudik teatern där deras skådespelare fick gestalta olika roller på bilderna. Bilderna var jättefina och betänkansvärda! Här följer några av dom. Ja vad skulle man tänka om statsministern, filmstjärnan eller kungen hade en funktionsvariation och vilka frågor skulle dom välja att lyfta fram i sitt arbete? Är det inte så att vi väldigt ofta förminskar andra som vi upplever som annorlunda än oss själva, men har vi inte mer gemensamt än det som skiljer oss åt? Tänk om vi istället vore bättre på att ta tillvara på alla människors unika förmågor och erfarenheter? Finns det inte plats för oss alla och behov av oss alla? Vi har mycket att lära av varandra. Skulle vi inte kunna skapa ett sånt samhälle?

Det hade varit kul att få gå på Hudikteatern och se dom spela en pjäs, men också dom har sommarlov nu så det får bli en annan gång!

Nere vid hamnen står det passande nog en staty av en fiskargubbe.

Uppe i centrum finns en hel del gamla fina trähus.

Och det här huset brevid hamnen ser gammalt ut? Kanske är det från stadens glansdagar?

Det hade varit trevligt att åka ut till halvön utanför Hudik, men tyvärr räckte inte vår tid till för det och vi styrde sedan söderut igen.

Frukost ute i det gröna och redan 25 grader varmt och vi är nu mellan Delsbo och Hudiksvall.

Idag har vi spenderat ganska mycket tid på Stenegården i Järvsö. Det fanns mycket att göra där: kafé, restaurang med mycket god buffé, konstkollektiv, bageri, godisbutik, butiker med designkläder, inredningsprylar, artiklar för vård av gamla hus, smycken, secondhandvaror och massage, trädgård och växthus och så ett museum över Lill-Babs.

Jag diggar dom här schablonmönstrena och tapeterna.

Framåt kvällen åkte vi vidare och är nu ganska nära Hudiksvall dit vi ska åka imorgon. Sedan måste vi vända kosan söderut igen för dottern vill komma hem igen på fredag och dagarna springer iväg med en fasligt fart.

Ha en fortsatt skön sommar!

Efter några timmars bad vid en sjö i närheten av Alfta i Hälsingland åkte vi norrut för att besöka en gammal hälsingegård, nämligen träslottet i Arbrå. Förutom att se dom stora pampiga husen kan man äta på kafé, restaurang, se utställningar av glas från Målerås glasbruk och tavlor och där finns även butiker som säljer hantverksprodukter.



Det pampiga huset.

Glaskonst från Målerås glasbruk

I ett annat hus finns en smedja och en bagarstuga.

På övervåningen inhyste man besökare som ibland vistades på gården. Idag kan man hyra rummet där om man behöver någonstans att sova.

Lite bilder från omgivningarna.

I Leksand titta vi också på den fina kyrkan som hade mycket dalablå färg inuti.

Från kyrkan kunde man gå ner till inloppet mot Insjön och vi gick bort mot båtarna för att se om det skulle gå någon turbåt snart.

Tyvärr var så inte fallet utan vi fortsatte upp till stan istället där dottern kollade på en kläderna och kom hem igen med två par nya byxor.

Vi körde sedan vidare till Rättvik där vi givetvis gick ett varv ut till ångbåts bryggan.

Lite söder om Furudal hittade vi sedan en plats att sova på för natten. Det var väldigt vackert både med solnedgången på kvällen och sedan den spegelblanka vattenytan på morgonen efter.

Vid Stenegården i Järvsö besökte vi ett konstnärskollektiv. Det var speciellt ett rum som jag trivdes extra bra i. Där finns små underfundiga texter och smarta sätt att återbruka saker på.



Ett vackert munskydd.

Återbruk. Små mattstumpar sammanfogade med vackra tygremsor och kaffeporslin som ljushållare.

Och så lite publikkontakt.

Kloka ord. Inser att jag glömde fota ett kort där det stod "Tänker på dig ibland". Dom orden berör mig starkt, för jag känner fortfarande saknad då och då.

Och så lite ren konst. Lite annorlunda än vi är vana vid?

Jag hittade ett armband som jag gillar jättemycket och därför köpte. Kunde inte skiljas från det!

Det har en vacker himmelsblå färg och har ett traditionellt vävmönster. Den kommer passa så bra till ett glasfusingsmycke jag har som har starka färger med blått, grönt och rosa.

Nästa dag for vi vidare till Leksand, där min dotter inte varit sedan hon var liten och vi campade där i närheten.

På Leksands hembygdsmuseum hade vi turen att få träffa Birgitta som visade sig vara en utomordentlig berättare och hon visste enormt mycket om hur folk bodde och levde förr i tiden. Det hon inte visste var nog inte värt att veta?

Här visar hon en mjölksil. Med den silade man bort flugor, hö och annat från mjölken. För att mjölken inte skulle surna hade man ett kors på silen för säkerhets skull.

I husen hängde tre stänger i taket. När en främling kom in stannade den vid första stången, "stackars-stången" och väntade sedan för att se om hen var välkommen att stiga längre in i stugan. Vid nästa stång fick hen berätta vem hen var och i vilket ärende hen var där. Om hen hade tur så bjöds hen att få slå sig ner vid bordet som stod nedanför den tredje stången.

Vet ni vad det innebär att ha häcken full? Häcken var en hållare för skedar och när folk besökte gården hade dom med sig sin sked som dom hängde upp i husets hållare. Om många var på besök samtidigt blev häcken full av skedar och då sa man att man hade häcken full det vill säga att man hade en massa gäster att passa upp på.

I varje säng sov tre till fyra personer. Moraklockan var en statussymbol som visade att man hade det gott ställt.

När man tyckte att folk var lite konstiga så sa man ofta att hen var fel vaggad, för vaggorna i Dalarna gungar upp och ner istället för från sida till sida som är vanligt i resten av landet.

Här visar Birgitta en Bessermanvåg. På kroken hänger man det som ska vägas och på punkten på skaftet där det blir jämvikt mellan tyngden och det som ska vägas kan man läsa av vikten. Bessermanvågar fanns i olika storlekar och den här är ganska stor. Annars tillverkade folk ofta sina egna verktyg, vilket ibland ledde till olika kreativa lösningar så att funktionen förbättrades ytterligare.

Ordet lagom kommer från en ölkanna som skulle vara tillräckligt stor så att den räckte laget om, alltså lagom.

På hembygdsgården finns en stuga som tillhört en av traktens första kurbitsmålare, Winter Carl Hansson som levde i slutet på 1700-talet.

Han tillverkade själv sina penslar och mycket av färgerna.

På slutet besökte vi också en gammal skolbyggnad där både pojkar och flickor gått tillsammans. Flickorna fick varje dag hjälpa till att sopa rent och pojkarna fick hämta vatten, hugga ved och se till att elda i kaminen då det var kallt ute.

När barnen började skriva fick dom träna i en låda med sand. Jag har varit på skolmuseet förut men aldrig sett något liknande.

Skrivtavlor för bokstäver och siffror.

Dagen inleddes naturligtvis med psalmsång till orgelmusik.

I salen hade man också slöjd och gymnastik.

Här är frökens lägenhet som var riktigt rymlig och lyxig.

I den här insamlingsbössan samlade prästen in pengar till skolans drift. Jag la en peng i den och straxt efteråt råkade jag hitta en peng som någon tappat.

Spiritualister brukar säga något i stil med att om man ger så får man tiofalt tillbaka. Det stämde ganska bra då jag stoppade i en tvåkrona och sedan fick en tiokrona tillbaka.
:)

Om ni har vägarna förbi Leksand så titta gärna in på hembygdsgården för en visning av Birgitta. Det var så intressant och givande! Jag tänker också att mycket av kunskapen som äldre personer har lätt försvinner när dom är borta och då kommer det finnas mycket vi inte vet eller förstår om den gamla tiden och hur folk tänkte och gjorde då.