Jag har läst några böcker av Kahlil Gibran. Många känner nog till boken Profeten som ofta citas på bröllop och dop. En av hans mindre kända böcker är Människosonen, där han skrivit fiktiva historier om vad människor som Jesus mötte egentligen tänkte om honom. Där finns väldigt olika historier – både om dom som var hans vänner, om dom som kände att dom fick viktig lärdom genom honom, men också om dom som kände misstro mot honom och som såg honom som en lurendrejare eller om dom som kände sig hotade av honom då hans skara av efterföljare ökade.

Kahlil Gibran var en person som inte svalde några "färdiga sanningar", utan han var en person som var väldigt fri i sin tanke, som ifrågasatte saker han hörde och som kunde se händelser ur olika perspektiv. Dom sidorna hos honom tycker jag mycket om!

Boken Människosonen.

Ett självporträtt av Kahlil Gibran som pryder utsidan av en bok om honom som skrivits av hans egna släktingar.

Här kommer en av historierna från boken:

Josef från Arimataia

"Du vill veta Jesu främsta mål, och det vill jag gärna berätta för dig. Men ingen kan med sina fingrar beröra livet i den välsignade vinrankan, eller se saven som livnär grenarna. Även om jag har ätit av druvorna och smakat det nya vinet vid vinpressen, så kan jag inte berätta allt. Jag kan bara berätta vad jag vet om honom. Vår älskade mästare levde bara tre profetiska årstider. Det var hans sångs vår, hans extas sommar och hans passions höst.

Hans sångs vår tillbringade han i Galiléen. Det var där han samlade sina vänner omkring sig, och det var vid stränderna av den blå sjön han först talade om Fadern, om vår befrielse och om vår frihet. Vid Galileiska sjön förlorade vi oss för att finna vägen till Fadern. Och hur obetydlig var inte denna förlust som gav en sådan vinst. Det var där änglarna sjöng i våra öron och bad oss lämna det ofruktbara landet för att söka trädgården som hjärtat längtar efter. Han talade om åkrar och om gröna betesmarker, om Libanons sluttningar där de vita liljorna inte behöver frukta för karavanerna som drar förbi nere i dalens stoft.

Han talade om den vilda rosenbusken som ler i solen och andas ut sin doft i brisen, och han sade: ’Liljan och vildrosen lever bara en dag, men denna dag är en evighet tillbringad i frihet.’
En kväll när vi satt vid en flod sade han: ’Se på floden och lyssna på dess musik. Oavlåtligt söker den havet, och även om dess sökande är utan ände, så sjunger den sitt mysterium från middagstid till middagstid. Måtte ni söka Fadern så som floden söker havet!’

Så kom hans extas sommar, och hans kärleks juni omgav oss. Då talade han inte om annat än om den andra människan – grannen, medvandraren, främlingen och vår barndoms lekkamrater.

Han talade om resenären som kommer från öst till Egypten, om bonden som vänder hem med sina oxar vid aftontid, och om den oväntade gästen som bankar på vår dörr i skymningen. Och han sade: ’Er nästa är ert okända jag som blivit synligt. Hans ansikte ska speglas i ert stilla vatten, och om ni betraktar vattenytan ska ni skåda ert eget ansikte. Om ni lyssnar i natten ska ni höra honom tala, och hans ord ska bli ert eget hjärtas slag. Gör mot honom som ni vill att han ska göra mot er. Detta är min lag. Jag förkunnar den för er och era barn, och de ska åter förmedla den åt sina barn tills tiden lider mot sitt slut och släktleden inte längre finns.’

En annan dag sade han: ’Lev inte bara för er själva. Ni är närvarande i andra människors gärningar, och de är med er alla era dagar, även om de inte är medvetna om det. De kan inte begå ett brott utan att era händer är delaktiga. De kan inte falla utan att ni också faller, och de kan inte resa sig utan att ni reser er med dem. Ni och er nästa är två frön sådda i samma åker. Tillsammans växer ni, och tillsammans ska ni vaja i vinden. Och ingen av er kan ensam göra anspråk på åkern. I dag är jag hos er. I morgon drar jag västerut. Men innan jag går upprepar jag att er nästa är ert okända jag som blivit synligt. Sök honom i kärlek för att ni ska lära känna er själva, för bara genom denna kunskap blir ni mina bröder.’

Så kom hans passions höst. Han talade till oss om friheten, liksom han hade gjort i Galiléen i hans sångs vår. Men nu sökte orden vår djupare förståelse.

Han talade om bladen som bara sjunger när vinden rör dem, och om människan som liknar en kalk som fylls av dagens ängel. Oavsett om kalken är full eller tom ska den stå skinande på den Högstes bord. Han sade: ’Ni är kalken och ni är vinet. Drick av er själva till sista droppen eller kom ihåg mig, så ska er törst stillas.’

Under vår vandring söderut sade han: ’Jerusalem, som tronar stolt på höjden, ska sjunka ner i den mörka dalen Gehennas djup, och jag ska stå ensam mitt i dess elände. Templet ska jämnas med marken och från dess ruiner ska ni höra änkors och faderlösas jämmer. I sin hastiga flykt ska män inte känna igen sina bröders ansikten, för rädsla ska drabba dem alla. Men även där ska ni se mig om två av er möts, uttalar mitt namn och skådar mot väst. Och ni ska komma ihåg mina ord.’

När vi nådde Betaniahöjden sade han: ’Låt oss bege oss till Jerusalem. Staden väntar på oss. Jag ska dra genom porten ridande på en åsna, och jag ska tala till folket. Det finns många där som vill slå mig i bojor, och många som vill släcka min flamma. Men i min död ska ni finna liv och ni ska bli fria. De ska söka anden som svävar mellan hjärtat och själen så som svalan svävar mellan marken och sitt näste. Men då har min ande redan undsluppit dem, och de ska inte besegra mig. Murarna som min Fader har byggt runt mig ska inte falla, och jorden han har helgat ska inte vanhelgas. När dagen gryr kommer solen att kröna mitt huvud och jag ska vara hos er för att möta dagen. Den dagen ska bli lång och världen ska inte uppleva dess afton. De skriftlärda och fariséerna säger att jorden törstar efter mitt blod. Jag släcker gärna jordens törst med mitt blod. Dropparna ska ge näring åt ekar och lönnar, och östanvinden ska bära deras frukter och frön till andra länder.’

Så fortsatte han: ’Judéen vill ha en kung och marschera mot Roms legioner. Men jag ska inte vara dess kung. Inte heller ska jag leda syrierna mot romarna. Men ni ska väcka staden med mina ord, och min ande ska tala vid dess andra gryning. Mina ord ska bli en osynlig armé, och utan yxa eller svärd ska jag besegra Jerusalems präster och caesarerna. Jag vill inte göra uppror mot Roms söner, men jag ska bli en storm på deras himmel och en sång i deras själ. Och jag ska bli ihågkommen.’ Allt detta sade han utanför Jerusalems murar innan han drog in i staden. Och hans ord är inristade som med mejsel."

Citat ur boken Människosonen av Kahlil Gibran

#kahlilgibran #människosonen

Har ni någon gång sett någon i familjen Protsenko? Om inte, har ni missat något! Dom är en väldigt musikalisk familj som verkar ha förstått det här med YouTube där dom är väldigt aktiva. Här kommer två av familjens fem medlemmar, mamma Ella och 13-åriga (?) dottern Karolina, båda två sjunger och spelar instrument. Dottern Karolina inte bara spelar violin utan hon dansar också runt med hon spelar.

Mor och dotter Ella och Karolina Protsenko spelar och sjunger tillsammans en vacker sång från Sri Lanka.

Ella Protsenko, “Manike Mage Hithe” - Yohani & Satheeshan - Cover (feat. Karolina Protsenko Violin); (https://youtu.be/HemCfyG9jqM):

Karolina uppträder ofta på gatan i sin hemstad och småbarn inspireras ofta att dansa med henne. Här får hon sällskap av en liten tjej.

Karolina Protsenko, “Dua Lipa – Levitating”, Violin Cover; (https://youtu.be/ktMlWTd8cak):

#sångspelochdansmedProtsenko

Jag är glad att jag inte ska flyga någonstans under överskådlig framtid, men någon som ska det är min son, hans flickvän och deras barn. Resan beställde dom för så där ett år sedan, långt innan kaoset med pass och överfulla flygplatser bröt ut. Sonen och hans flickvän har pass, men barnens hade gått ut och måste förnyas. För sådär sju veckor sedan ansökte dom om pass till barnen och har sedan väntat och väntat på att dom ska komma, vilket inte inträffat. Med bara några dagar kvar till avresan började dom fundera på vad som händer om resan inte kan bli av trots att dom ansökt om pass i god tid. Kan man avboka resan? Nej. Kan man få någon ersättning från reseförsäkringen om resan inte blir av? Nej.

Det tycks vara någon slags limbo-situation, en situation som ingen räknat med ska hända och därför finns inte heller några regler som hjälper en om man råkar ut för det. Det som återstod var att försöka få tag på provisoriska pass. Det kan man söka tidigast tre dagar före avresan och kön på Arlanda för att ansöka om det är sådär en kilometer lång och folk står i kö i mer än ett dygn innan dom kommer fram. Det är ju kanske inte något man vill utsätta sina barn för, men det var ju dom som behövde pass så dom måste ju vara med.

Sedan började dom kolla vilka fler ställen som kan utverka provisoriska pass. Först tänkte dom på Skavsta som bara ligger en timmes resväg bort och som väl borde ha lite kortare kö än Arlanda. Det var ju en bra tanke, men Skavstas kontor var stängt på lördagar och söndagar och på måndag som var den enda dagen dom skulle kunna få ansöka stänger kontoret redan klockan 15 och vad händer då om man inte hunnit ta sig genom kön till dess – då kan det inte bli någon resa. Till slut bilade dom iväg till Umeå i helgen, en resa på totalt 160 mil för att få provisoriska pass. Varför det blev Umeå vet jag inte riktigt, men antagligen var väl kön kortare där och dom hade helgöppet. Hade dom åkt 200 mil söderut hade dom nu istället befunnit sig nere vid Medelhavet! Prata om meningslös resa.

Nu undrar jag, och säkert dom också, vad mer som kan gå fel innan dom kommer iväg på den här resan? Jag kom just på att man måste ha ett intyg från barnets andra förälder då man bara reser med en av sina föräldrar och jag slängde just iväg en påminnelse till sonen om det. Sedan har det varit mycket prat om kaoset på Arlanda nu sedan skollovet började. Det är inte lätt för folk att veta hur dom ska bete sig. Förra veckan sade man att folk får skylla sig själva om dom inte hinner igenom incheckning eller bagage-drop, säkerhetskontroll och passkontroll trots att dom är där massor av timmar i förväg, men under helgen hindrade man passagerare från att komma in på terminalen för att man ansåg att det var för många människor där på en gång och att folk kommer alltför tidigt före sin avgång. Ja, det verkar högst oklart hur man ska bete sig som passagerare för att leva upp till alla krav som ställs på en! Jag hoppas allt går bra imorgon när dom ska iväg och sedan hoppas jag att resten av resan avlöper utan mer problem som förseningar, översvämningar och jordskalv. Fa-an trót!

Finns det något positivt då med det som händer? Ja kanske? Dom som har upplevt det här kaoset runt flygresor kanske tänker sig för både en och två gånger innan dom bokar en ny resa. Kanske en lugn dag på stranden vid en sjö några mil hemifrån känns som ett mycket mer lockande alternativ? Själv tycker jag om svenska somrar och åker hellre utomlands under den mörka och tråkiga senhösten.

Sommarlyckan för mig är att sitta och guppa i kanoten i en lagom sommarvarm sjö!

Här kommer ett kul klipp med en väldigt annorlunda genomgång av säkerhetsrutinerna vid en flygavgång och den här gången så är jag rätt säker på att alla passagerare lyssnar väldigt uppmärksamt på vad som sägs!

En ”itsy bitsy teeny weeny yellow polka dot bikini” för flygresor?

Caters Clips, ” World's Funniest Flight Attendant Leaves Passengers In Hysterics”; (https://youtu.be/DfaYKYFYHBk):

#flygmedförhinder