Här kommer ytterligare citat från Kahlil Gibrans bok Människosonen, där han skrivit fiktiva historier om vad människor som Jesus mötte egentligen tänkte om honom. Där finns väldigt olika historier – både om dom som var hans vänner, om dom som kände att dom fick viktig lärdom genom honom, men också om dom som kände misstro mot honom och som såg honom som en lurendrejare eller om dom som kände sig hotade av honom då hans skara av efterföljare ökade.

Rakel, en kvinnlig lärjunge

"Han var som en brusande bergsälv som välte från höjderna ner till slätterna och slet med sig allt på sin väg.  Och han var som ett ljust barnskratt………Han fyllde mitt hjärta med glädje, och som de blyga violerna växte jag i ljuset av hans ankomst………….Det var något hos Jesus som jag inte förstod på den tiden: Han kunde skämta med sina åhörare. Han kunde leka med ord och skratta av hela sitt hjärta, även när hans blick var fjärran och det var sorg i hans röst. Men jag förstår nu.

Den mörka fredagen då han dog tycktes jorden stå stilla och himlar kriga med himlar. När hans ansikte försvann från vår åsyn kändes det som om vi själva inte var annat än minnen i dimman."

Thomas (tvivlaren)

"Tvivel är en smärta som är alltför ensam för att veta att tron är dess tvillingbror. Tvivel är ett olyckligt och vilset hittebarn. Även om dess egen mor hittade det och omfamnade det, skulle det dra sig undan av försiktighet och rädsla. För tvivel kan inte känna sanningen förrän dess sår är helade.

Jag tvivlade på Jesus tills han uppenbarade sig för mig och stack min hand i sitt sår. Då trodde jag och var befriad från mitt förflutna och mina förfäders förflutna. De döda i mig begravde sina döda, och de levande ska leva för honom som var Människosonen."

Johannes (lärjungen)

"Vi är alla söner och döttrar till den högste Guden, men Kristus bodde i Jesus från Nasarets kropp. Han vandrade bland oss och vi skådade honom. Detta säger jag för att ni ska förstå inte bara med tanken, utan snarare i anden. Tanken mäter och väger, men det är anden som når livets hjärta och omfamnar dess hemlighet. Och andens frö är odödligt. Vinden må blåsa och sedan upphöra, havet må svalla och ebba ut, men livets hjärta är en tyst och fridfull sfär, och stjärnan som strålar däri kommer aldrig att slockna."

Citat ur boken Människosonen av Kahlil Gibran

#kahlilgibran #människosonen