Jag funderar ofta över vart jag är på väg i livet, vad är min livsuppgift, vad jag ska utforska härnäst och ibland även vart jag ska rent geografiskt. Jag följer min intuition och lyssnar efter budskap, det är som en evig skattjakt.

Häromdagen fick jag en påminnelse från den högre makten då jag såg texten ”Undrar du fortfarande vad din livsuppgift är? DU ÄR REDAN HÄR, DU ÄR REDAN HEMMA!”

Javisst ja, vilken tur att du påminner mig! Zenbuddhisterna i Plum Village betonar hela tiden för oss att den där jakten på nya upplevelser, nya erövringar, nya statusprylar eller nya livsuppgifter är ett gift för vår själ som ger oss otillfredsställelse. Den ger oss en upplevelse av att livet är något som ska ske någon gång i framtiden och jakten på det skapar otillfredsställelse hos oss och en känsla av att något fortfarande saknas oss idag. Bara vi uppnår det ska vi bli riktigt lyckliga, eller hur? Vi tänker och planerar för mycket över vad vi ska göra och om det sedan inte blir så märkvärdigt som vi hade tänkt, då blir vi lätt besvikna och genast när ett mål är uppfyllt måste vi skapa ett nytt, istället för att stanna upp och njuta av allt det fina vi redan har i livet. Ytterligare en grej eller en resa kommer inte att göra oss lyckligare, bara fattigare.

Javisst, tack för att du påminde mig att det var den här vägen jag skulle ta!

Men livet är här och nu – i det jag skapar i den här stunden. Det är inte så att vi inte alls ska sträva någonstans, det är klart att vi ska ha upptäckarlust, men istället för att planera så mycket ska vi bara ge oss ut och uppleva, för att sedan efteråt se vad det blev av just den här dagen. Det är den biten jag ibland saknar från pilgrimsvandringen då varje dag var som ett oskrivet blad som låg framför mig, redo att upplevas.

Tack för påminnelsen, jag behöver den lite då och då så att jag inte glömmer!

I AM ALREADY HERE! I AM ALREADY AT HOME IN MY BODY! I ALREADY HAVE EVERYTHING THAT I NEED!

#IAMHOME

Jag vill så gärna dela med mig av vacker musik som får hela min kropp att fliddra och fladdra, inte minst då mitt hjärta som blir så starkt påverkad av detta och slår extra hårt då jag lyssnar på det här!

Det är musik på arameiska som var Jesus och lärjungarnas språk. Det sägs vara ett heligt språk som talar direkt till oss, som vi intuitivt förstår budskapet i även om vi inte förstår dom enskilda orden. Det är så vackert - dom mjuka orden, intensiteten och det suggestiva uttrycket i musiken - allt det talar till mig. Anledningen till att jag började lyssna till det här var en video jag såg med Lars Muhl där han sjunger och musicerar på arameiska, ja han är ju även musiker.

Lars Muhl besöker en helig grotta där esséer hållit till och han musicerar där.

Tänk vad häftigt det skulle vara att få lära sig lite arameiska! Jag kom att tänka på att jag i höstas träffade en kille i kyrkan som berättade att han ursprungligen kom från norra Irak och att han tillhör en mindre kristen minoritet där. Han berättade då om sitt modersmål som var just arameiska och att det är ett utrotningshotat språk. Själv kunde han bara tala språket, medan föräldrarna också kan skriva och läsa det. Han berättade också om hur dom kristna familjerna förr levde fredligt sida vid sida med sina muslimska grannar, men hur kriget i Irak förändrade det och fick muslimerna att känna fiendeskap inte bara mot invasionstrupperna utan också mot sina kristna grannar. Runt år 2004 så flydde hans familj till Sverige och någon gång när han saknade sin kyrka så råkade han träffa någon från Metodistförsamlingen (numera en del av Centrumkyrkan) i Norrköping och denne bjöd in honom att vara med i kyrkan.

Igår var jag i kyrkan och jag hoppades att träffa honom då, men tyvärr var han inte där. Jag tänkte fråga om han skulle kunna tänka sig att någon gång träffas, fika lite och lära mig lite armeiskt uttal. Jag är ganska säker på att han skulle tycka att det vore kul att få lära ut lite av sitt språk, för det märktes att hans språk och hans kultur var något som var viktigt för honom och något han vårdade ömt och jag tror att han skulle bli stolt över att få dela med sig av detta till någon annan. Jag tror att många immigranter tycker att vi "ursvenskar" (om det nu finns några sådana - härstammar vi inte alla från Afrika?) är väldigt ointresserade av att lära känna dom och deras kulturer. Ja, annat än maten då för vi tar ju gärna till oss mattraditioner från fjärran länder.

Nej nu har jag pladdrat färdigt. Här kommer den magiska musiken! Den här första är så vacker!

Indiajiva, ” Abwoon d'Bashmaya - The Lords Prayer in Aramaic”; (https://youtu.be/MAEIrp4MFBE):

Här är en kortare del av videon där Lars besöker grottan, det finns en längre om man tittar på hans YouTube-kanal.  I den får man se när han klättrar upp till grottan som ligger på ett berg och där han berättar mer om grottan och hur det var när han kom dit första gången.

Lars Muhl, ”LARS MUHL AND THE SPIRITUAL PRAYER”; (https://youtu.be/ogCcF7cL94k):

#flidderihjärtat

Tror du att elpriset kommer återgå till det normala bara kriget i Ukraina tar slut? Helt fel om man får tro radioprogrammet Kaliber som jag lyssnade på under förmiddagen. Regeringen pratar hela tiden om Putinpriser, men i verkligheten så kan endast en liten del av den stora prisökningen på el förklaras av kriget. Istället så beror den största delen av prisökningen på politiska beslut, framförallt under dom tio senaste åren. Dels har det att göra med brister i överföringskapaciteten mellan olika landsändar, men framförallt med nedläggning av planerbar elproduktion i söder och att vi exporterar en stor del av vår elproduktion, något som tog stor fart efter påtryckningar från EU. Den effektskatt som infördes 2015 påverkade lönsamheten på ett sånt sätt att fyra kärnkraftverk och många små lokala värmekraftverk i södra delen av landet lades ner i förtid, dom hade annars tillstånd att köras vidare i ytterligare ett antal år.

Vår energiminister pratar om att vi om sådär två år kommer att ha vindkraftsparker till havs, vilket skulle ge ett stort energitillskott. Svenska Kraftnät och branschorganisationen Svensk Vindenergi delar inte alls uppfattningen om att det kommer att gå så fort. Enligt dom tar tillståndsgivning, projektering och byggnation så lång tid att dom första vindparkerna till havs inte kommer att kunna tas i bruk förrän omkring år 2028 och först runt 2030 kommer den utvecklingen ha tagit fart på riktigt. Denna elbrist sammanfaller också med att alltmer elektrifieras i samhället, inte minst då vår bilflotta.

Jag kan inte låta bli att undra hur det här ska gå, för redan i vintras hörde vi om företag i Skåne som funderade på att helt lägga ner sin verksamhet för att dom höga elpriserna gjorde den olönsam. Samtidigt finns det också en del som klurar ut egna lösningar på energiproblemet, till exempel bönder som producerar egen biogas med hjälp av gödslet från den egna djurproduktionen. ”Nöden är uppfinningarnas moder” som man brukar säga, så kanske finns det kreativa människor som är bra på att tänka utanför boxen som hittar på många små men bra lösningar som är bättre än dom vi haft hittills? Kriser leder ofta till utveckling eftersom det då blir en absolut nödvändighet att göra något radikalt, så kanske det här i längden kan leda till något bra?

Oavsett vilken partipolitisk färg vi får på regeringen efter valet så hoppas jag att vår nya energiminister blir en person som har stor kunskap inom området. Någon som har erfarenhet från arbete inom kraftproduktionen, någon forskare inom området som har en stor förståelse och överblick över hur det fungerar (eftersom elproduktionen nu för tiden inte bara är en nationell fråga, utan ett samarbete med andra länder), någon med bra kontaktnät (haha!) eller någon expert inom elsystem. Man kan inte bara tillsätta ministrar utifrån att ministerposter tilldelas någon höjdare i något parti av ”rättviseskäl”, personen på posten som energiminister måste vara någon som har faktisk kunskap i frågan och jag undrar om inte just bristen på det varit problemet under dom senaste tio åren.

Det här var ett väldigt bra radioprogram, så om du vill förstå det här problemet är det en bra idé att lyssna på programmet i sin helhet.

Hör mer om detta på SR (30 min):

Kaliber - Elchocken och ministerns omöjliga löften

#elprischock

Lite då och då så hittar jag nya källor till kunskap och förståelse i mitt sökande efter sanningen och ljuset.  I början av den här resan tänkte jag mest på det som personlig utveckling, men nu ser jag det alltmer som en nödvändig väg för vårt samhälle om vi ska kunna ta oss igenom alla kriser som hotar oss. I början hände det ofta att jag hittade en massa tomt ”New Age jaddijadda” som inte ledde någonstans.

Dit hör mediumet som skulle se om det var någon ur mitt förflutna som hade något budskap till mig. Jag kände tydligt att min farfar hade saker att säga mig (vilket jag givetvis inte sa till henne), men hon babblade på om en äldre dam som bodde i ett hus på landet, var moderlig, bakade bullar och påtade i trädgården. Det kändes bara som gissningar från hennes sida och hon sökte hela tiden bekräftelser från mig – kända jag igen mig i det hon pratade om? Vem i min ålder har inte en mormor, farmor eller någon tant som stämmer in på den beskrivningen? Det var ju så större delen av den generationen levde! Efter sessionen nämnde jag mitt möte med Den Högre Makten och då blev det ännu tydligare att hon inte visste hur det är att möta den, utan det blev istället jag som fick berätta för henne hur den upplevelsen hade varit. Så här efteråt så undrar jag varför jag inte bara litade på min egen intuition och kommunicerade direkt med min farfar utan en mellanhand? Kanske var det för att jag då inte var van vid att meditera och kontemplera, så jag visste nog inte riktigt hur det skulle kunna gå till.

Ännu värre var det spiritualistiska sommarlägret jag var på under en sommarvecka. Det var trevliga människor där på lägret och miljön i Värmland var jättefint, men dom två ledarna som skulle hjälpa oss i vår personliga utveckling var allt annat än utvecklade själva. Dom hade minst sagt en destruktiv relation där hon klankade ner på allt han gjorde och sa och där han inte stod upp för sig själv alls utan istället blev tyst och skamfylld – lite av en mamma/barn relation. All meditation till trots så verkade dom inte ha nått några större insikter om sig själva och sina beteenden och då är man knappast lämplig att lära ut något till någon annan heller.

Jag tänkte att det var bra att jag träffade på det tomma ”New Age snacket” på ett tidigt stadium och istället för att se det som bortkastad tid och pengar, så insåg jag att det lärde mig att vara skeptisk och ifrågasättande i mitt fortsatta sökande. Det har utvecklat min fingertoppskänsla, jag ser snabbt igenom skitsnacket och har nu lättare att sålla guldklimparna från kattguldet.

Under samma period fick jag också goda erfarenheter. En av dom var ett annat medium som jag var hos på en dagskurs tillsammans med tre andra personer. Vi hade vägledda meditationer, lyssnade på suggestiv musik från en shamantrumma, reflekterade över bilder och vi pratade mycket, delade livserfarenheter och kom nära varandra på dom timmarna vi var tillsammans. Vi gjorde övningar där vi fick syn på våra egna skuggor och jag förstod att min egen ”Fröken Duktig” inte var särskilt genuin, utan någon jag blivit för att vara andra till lags och få bekräftelse. Jag insåg alltså att jag hade ljugit för mig själv. Det har blivit en lärdom för livet och nu för tiden frågar jag mig ofta om den jag tror mig vara är en sann bild av mig själv, eller om det är en tillrättalagd bild av den jag skulle vilja vara. Svaret blir lite olika från gång till gång. Jag tror det är sunt att ständigt ifrågasätta alla ”sanningar” oavsett om det är mina egna eller någon annans. Vi är alla människor, vi har våra fel och brister och gör fel ibland – det finns ingen som är perfekt och fullkomlig även om många strävar mot att bli det.

Vad vill jag säga med det här? För dig som söker kunskap: det finns mycket jaddijadda därute, men det finns också dom som har en speciell förmåga att hjälpa andra att utvecklas. Var kritisk i ditt sökande och använd din intuition och din erfarenhet då du gör din sållning.Vänj dig vid att meditera en stund varje dag. Den viktigaste källan till kunskap finns inom dig och för att du ska kunna komma i kontakt med den krävs att du sitter i stillhet och lyssnar på ditt inre! Det är en vanesak som kan vara lite svår i början, men man vänjer sig väldigt fort och efter ett tag får man ett behov av stillhet och ro och då längtar man efter den stunden.

Detsamma gäller i religiösa samfund: många människor kan uppenbarligen bibeln/koranen/toran utan och innan, utan att förstå innebörden av det som står i den och många kommunicerar aldrig direkt med den högre makten. Vad spelar det för roll om man kan den heliga skriften utantill, om man samtidigt inte kan skilja rätt från fel? Ta till exempel dagens nyhet om njutningsäktenskap. Vilken Gud tror ni har sagt att det är rätt sätt att bete sig på? I min kyrka håller man just nu på med att se över församlingens paragrafer gällande mångfaldsfrågor. Det är väl i och för sig bra, men jag kan undra varför det behövs sådana skrivningar. Hela Nya Testamentet är fyllt med Jesus och lärjungarnas ord om villkorslös kärlek. Borde inte det vara tillräckligt starka regler att följa då det gäller att acceptera våra medmänniskor precis som dom är och utan att vilja ändra på dom? Behöver vi verkligen extra regler för att klara av att följa det budskapet???

Den senaste guldklimpen jag hittat under mitt sökande är dansken Lars Muhl. Han har varit en sökare i nästan hela sitt liv, sedan han var med om en tragedi redan som barn. Han har sökt sig tillbaka till ”Ordet”, till ursprunget. Ni som någon gång läst Johannesevangeliet vet kanske hur det börjar?

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.………..”

🕯️

Ja en hel sida fortsätter det på samma sätt – man vrider och vänder på Ordet. Vad har det då med Lars Muhl att göra? Jo han har tillbringat mycket tid i Israel och lärt sig arameiska, Jesus språk som anses vara väldigt heligt. Därefter har han läst många av dom gamla arameiska texterna och skrivit många böcker om det (som jag väldigt gärna vill läsa!). Något av dom intressanta saker han pratar om är när Jesus (och också andra som initierades på detta sätt) går ut i öknen och stannar där i 40 dagar. Han säger att det handlar om att möta sina rädslor och demoner genom att vara så sårbar och att det är som en själslig rening som ger en starkare relation till Gud. Det låter väldigt trovärdigt i mina öron. Dom människor jag mött som jag uppfattat som väldigt starka i sin tro är alla människor som gått igenom väldigt svåra upplevelser i sina liv, upplevelser fullt jämförbara med 40 dagar i en öken. Det finns också många naturreligioner där stammedlemmarna genomgår liknande initieringsriter innan dom anses vara vuxna.

Lars Muhl vill gärna dela med sig av visdomen som kommer från det heliga folket, esséerna. Det var ett folk som utövade sin tro på ett esoteriskt sätt, alltså genom att uppleva med alla sina sinnen.

Här vill han ge oss alla ljusets visdom - ljuset som finns inuti oss alla och som vi kan komma i kontakt med, bara vi lär oss hur.

Ja så här sitter jag också ofta då jag har ett innerligt samtal med Den Högre Makten. Det känns väldigt naturligt och intimt.

I den här videon pratar Lars Muhl om alla kriserna vi står inför, vad dom beror på och hur vi kan lösa dom (givetvis enligt hans sätt att se på saken).

Lars Muhl, ”Now it all begins”; (https://youtu.be/I83BkqPNvoM):

Lars Muhl, ”A most important tool”; (https://youtu.be/cdcPjQvQQlk):

Lars pratar en del om det heliga folket, esséerna. Här kan du läsa mer om dom:

https://www.alltombibeln.se/bibelfragan/esseerna.htm

#världensröra

Nu har häggen börjat blomma så nu är vi i tiden mellan hägg och syrén.

Björkarna som för några dagar sedan bara hade hängen och musöron har nu fullt utvecklade löv.

Päronträd och äppleträd blommar för fullt.......

....liksom magnolior och prydnadskörsbär.

Även våra gula vänner visar sig alltmer.

#mellanhäggochsyren

Stora vägar som mil efter mil innesluts av viltstängsel försvårar för djurens naturliga behov av att röra sig mellan olika områden. Äntligen börjar man inse det och därför byggs det ibland vägtunnlar eller vägbroar över dom stora vägarna för att göra det möjligt för djuren att följa sina instinkter och behov.

Vid E4:an i Sundsvall har man satt upp ett antal kameror vid viltpassager, där man fångar jättemånga olika djur på foto. Det var kul att se vilken stor variation på djur som passerar där, passagerna behövs verkligen. Det är också spännande att se hur många djur som undersöker kameran och tar selfiebilder.

Räven raskar under vägen.

Många djur upptäcker kameran och går nyfiket fram och undersöker den. På så sätt skapas "selfiebilder" av många djur.

Se vilka mer djur som passerade kamerorna på Svt:

Unika bilder från Trafikverkets viltkameror vid E4 i Sundsvall

Hur kommer det sig förresten att vi människor ofta tror att djur inte är särskilt intelligenta och därför tycker att vi kan bete oss hur som helst emot dom, att dom och deras behov inte riktigt anses vara viktiga eller tas i beaktande?

#älgarnademonstrerar

Jag gillar den här låten väldigt mycket, det är en låt som vi också dansar linedance till. Den handlar om att man ska följa sina drömmar, för drömmarna kommer inte att gå och hämta dig. Be människor du gjort illa om förlåtelse och säg ”jag älskar dig” till dina nära och kära, för imorgon kan tillfället ha försvunnit.

Ja det är väl något vi blivit ännu mer medvetna om under Coronan och kriget i Ukraina? Vi har ingen aning om vad som händer i framtiden och imorgon kan det vara för sent.

Låten sjungs av Cody Johnsson.

Cody Johnson, “Til You Can’t”; (https://youtu.be/v2LixP7n_hM):

LineDandeDallas3, ”Til You Can't”, Line Dance (Dance & Teach in English & 中文); (https://youtu.be/226wu11_XAk):

Hur kommer det sig att linedancevideor oftast är producerade av kineser? Dom måste vara mycket mer ambitiösa än resten av oss, som bara nöjer oss med att dansa och ha kul utan att sprida det till andra.

#följdrömmen

Jag passade på att cykla till landet nu när det är rätt skönt ute. Imorgon ska det visst bli riktigt varmt och skönt och jag tänkte olja altanen.



Kossor på vägen dit.

Och vitsippor.

Mitt hus ligger på andra sidan om den här sjön, så jag får cykla runt den. Huset ligger inte precis nere vid sjön, utan ungefär fem minuters promenad därifrån.

Här är husen. Min sons familj håller nu för tiden till i den större stugan och jag i gäststugan. Det finns en fallfärdig lekstuga också. Taket har trillat in på det nu under vintern så det är nog lika bra att vi river det.

Och körsbärsträdet blommar för fullt.

#lantliv