Lite då och då så hittar jag nya källor till kunskap och förståelse i mitt sökande efter sanningen och ljuset.  I början av den här resan tänkte jag mest på det som personlig utveckling, men nu ser jag det alltmer som en nödvändig väg för vårt samhälle om vi ska kunna ta oss igenom alla kriser som hotar oss. I början hände det ofta att jag hittade en massa tomt ”New Age jaddijadda” som inte ledde någonstans.

Dit hör mediumet som skulle se om det var någon ur mitt förflutna som hade något budskap till mig. Jag kände tydligt att min farfar hade saker att säga mig (vilket jag givetvis inte sa till henne), men hon babblade på om en äldre dam som bodde i ett hus på landet, var moderlig, bakade bullar och påtade i trädgården. Det kändes bara som gissningar från hennes sida och hon sökte hela tiden bekräftelser från mig – kända jag igen mig i det hon pratade om? Vem i min ålder har inte en mormor, farmor eller någon tant som stämmer in på den beskrivningen? Det var ju så större delen av den generationen levde! Efter sessionen nämnde jag mitt möte med Den Högre Makten och då blev det ännu tydligare att hon inte visste hur det är att möta den, utan det blev istället jag som fick berätta för henne hur den upplevelsen hade varit. Så här efteråt så undrar jag varför jag inte bara litade på min egen intuition och kommunicerade direkt med min farfar utan en mellanhand? Kanske var det för att jag då inte var van vid att meditera och kontemplera, så jag visste nog inte riktigt hur det skulle kunna gå till.

Ännu värre var det spiritualistiska sommarlägret jag var på under en sommarvecka. Det var trevliga människor där på lägret och miljön i Värmland var jättefint, men dom två ledarna som skulle hjälpa oss i vår personliga utveckling var allt annat än utvecklade själva. Dom hade minst sagt en destruktiv relation där hon klankade ner på allt han gjorde och sa och där han inte stod upp för sig själv alls utan istället blev tyst och skamfylld – lite av en mamma/barn relation. All meditation till trots så verkade dom inte ha nått några större insikter om sig själva och sina beteenden och då är man knappast lämplig att lära ut något till någon annan heller.

Jag tänkte att det var bra att jag träffade på det tomma ”New Age snacket” på ett tidigt stadium och istället för att se det som bortkastad tid och pengar, så insåg jag att det lärde mig att vara skeptisk och ifrågasättande i mitt fortsatta sökande. Det har utvecklat min fingertoppskänsla, jag ser snabbt igenom skitsnacket och har nu lättare att sålla guldklimparna från kattguldet.

Under samma period fick jag också goda erfarenheter. En av dom var ett annat medium som jag var hos på en dagskurs tillsammans med tre andra personer. Vi hade vägledda meditationer, lyssnade på suggestiv musik från en shamantrumma, reflekterade över bilder och vi pratade mycket, delade livserfarenheter och kom nära varandra på dom timmarna vi var tillsammans. Vi gjorde övningar där vi fick syn på våra egna skuggor och jag förstod att min egen ”Fröken Duktig” inte var särskilt genuin, utan någon jag blivit för att vara andra till lags och få bekräftelse. Jag insåg alltså att jag hade ljugit för mig själv. Det har blivit en lärdom för livet och nu för tiden frågar jag mig ofta om den jag tror mig vara är en sann bild av mig själv, eller om det är en tillrättalagd bild av den jag skulle vilja vara. Svaret blir lite olika från gång till gång. Jag tror det är sunt att ständigt ifrågasätta alla ”sanningar” oavsett om det är mina egna eller någon annans. Vi är alla människor, vi har våra fel och brister och gör fel ibland – det finns ingen som är perfekt och fullkomlig även om många strävar mot att bli det.

Vad vill jag säga med det här? För dig som söker kunskap: det finns mycket jaddijadda därute, men det finns också dom som har en speciell förmåga att hjälpa andra att utvecklas. Var kritisk i ditt sökande och använd din intuition och din erfarenhet då du gör din sållning.Vänj dig vid att meditera en stund varje dag. Den viktigaste källan till kunskap finns inom dig och för att du ska kunna komma i kontakt med den krävs att du sitter i stillhet och lyssnar på ditt inre! Det är en vanesak som kan vara lite svår i början, men man vänjer sig väldigt fort och efter ett tag får man ett behov av stillhet och ro och då längtar man efter den stunden.

Detsamma gäller i religiösa samfund: många människor kan uppenbarligen bibeln/koranen/toran utan och innan, utan att förstå innebörden av det som står i den och många kommunicerar aldrig direkt med den högre makten. Vad spelar det för roll om man kan den heliga skriften utantill, om man samtidigt inte kan skilja rätt från fel? Ta till exempel dagens nyhet om njutningsäktenskap. Vilken Gud tror ni har sagt att det är rätt sätt att bete sig på? I min kyrka håller man just nu på med att se över församlingens paragrafer gällande mångfaldsfrågor. Det är väl i och för sig bra, men jag kan undra varför det behövs sådana skrivningar. Hela Nya Testamentet är fyllt med Jesus och lärjungarnas ord om villkorslös kärlek. Borde inte det vara tillräckligt starka regler att följa då det gäller att acceptera våra medmänniskor precis som dom är och utan att vilja ändra på dom? Behöver vi verkligen extra regler för att klara av att följa det budskapet???

Den senaste guldklimpen jag hittat under mitt sökande är dansken Lars Muhl. Han har varit en sökare i nästan hela sitt liv, sedan han var med om en tragedi redan som barn. Han har sökt sig tillbaka till ”Ordet”, till ursprunget. Ni som någon gång läst Johannesevangeliet vet kanske hur det börjar?

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.………..”

🕯️

Ja en hel sida fortsätter det på samma sätt – man vrider och vänder på Ordet. Vad har det då med Lars Muhl att göra? Jo han har tillbringat mycket tid i Israel och lärt sig arameiska, Jesus språk som anses vara väldigt heligt. Därefter har han läst många av dom gamla arameiska texterna och skrivit många böcker om det (som jag väldigt gärna vill läsa!). Något av dom intressanta saker han pratar om är när Jesus (och också andra som initierades på detta sätt) går ut i öknen och stannar där i 40 dagar. Han säger att det handlar om att möta sina rädslor och demoner genom att vara så sårbar och att det är som en själslig rening som ger en starkare relation till Gud. Det låter väldigt trovärdigt i mina öron. Dom människor jag mött som jag uppfattat som väldigt starka i sin tro är alla människor som gått igenom väldigt svåra upplevelser i sina liv, upplevelser fullt jämförbara med 40 dagar i en öken. Det finns också många naturreligioner där stammedlemmarna genomgår liknande initieringsriter innan dom anses vara vuxna.

Lars Muhl vill gärna dela med sig av visdomen som kommer från det heliga folket, esséerna. Det var ett folk som utövade sin tro på ett esoteriskt sätt, alltså genom att uppleva med alla sina sinnen.

Här vill han ge oss alla ljusets visdom - ljuset som finns inuti oss alla och som vi kan komma i kontakt med, bara vi lär oss hur.

Ja så här sitter jag också ofta då jag har ett innerligt samtal med Den Högre Makten. Det känns väldigt naturligt och intimt.

I den här videon pratar Lars Muhl om alla kriserna vi står inför, vad dom beror på och hur vi kan lösa dom (givetvis enligt hans sätt att se på saken).

Lars Muhl, ”Now it all begins”; (https://youtu.be/I83BkqPNvoM):

Lars Muhl, ”A most important tool”; (https://youtu.be/cdcPjQvQQlk):

Lars pratar en del om det heliga folket, esséerna. Här kan du läsa mer om dom:

https://www.alltombibeln.se/bibelfragan/esseerna.htm

#världensröra