Det finns ett väldigt vanligt missförstånd – att man ska förlåta förövaren för att ta bort bördan som tynger denne. 

Det är inte för den andra människans skull man ska försonas, det är för sin egen skull! För att du förtjänar att må bättre!

Hat, misstro, rädsla och sorg som vi ältar om och om igen förtär oss och håller oss kvar i en offerkänsla. Så länge det pågår inom oss, så hindrar det oss från att känna lugn och harmoni och vi är fortfarande offer i den händelsen som hände för väldigt länge sedan. Men om vi insett att det nu är vi själva som fortsätter att skada oss och inte den andre, så har vi valet att försonas med det som skett och kanske även förlåta om det känns möjligt.

När vi försonas tänker vi att ”Nu får det räcka! Jag tänker inte lida mer.” Då får vi möjlighet att lägga det onda bakom oss och istället blicka framåt mot framtiden och alla dess nya möjligheter och se det som något positivt och spännande som ligger framför oss.

Försoning och förlåtelse behöver inte ske tillsammans med förövaren, det kanske inte ens känns möjligt. Det viktiga är att försoningen sker inom dig, att du förlikas med det som skett annars kommer du att fortsätta att lida. Givetvis måste sorgen, ilskan och smärtan först få ta plats för det är så vi läker, men det får inte ta över resten av vår framtid, vårt liv. Då låter du ju förövaren vinna över dig ytterligare en gång! Klarar du av att förlåta förövaren så kan det också hända att det sker underverk med den personen - att den vaknar upp ur sin ondska, men det är upp till dig att bestämma om det är något du kan och vill ge eller inte.

Jag såg nyligen ett klipp med Natascha Kampusch som hölls fången av en galning i åtta år, en galning som gjorde henne väldigt illa på alla sätt och vis. Hon förklarade så väldigt fint varför hon valde att förlåta och försonas med det som skett. Jag har letat efter klippet, men tyvärr utan att hitta det.

Natascha Kampusch som idag hjälper andra som har det svårt.

Här nedan kommer det jag hittade - ett inlägg på Svt där hon berättar lite om hur hon tänker om det här:

Natascha Kampusch

Släpp dig själv fri!

#försoning # nataschakampusch #förlåtelse

”Adventstid är den andra fastetiden efter påsken” sa min präst för någon vecka sedan.
”Vad märkligt”, sa jag. ”Jag har ju bestämt mig för att börja fasta imorgon och jag hade ingen aning om att adventstid också är en fastetid”.

Så märkligt! En ödets nyck eller vägledning från Gud? Jag väljer att se det som det senare, för Gud och jag har en ständigt pågående kommunikation och ofta är det svårt att urskilja vilka tankar som kommer från mig och vilka som kommer från hen. Jag brukar fasta någon gång varje år, men vanligtvis på våren.

Varje gång blir jag lika förvånad över hur lätt det är och att inte magen knorrar av hunger. Om jag i vanliga fall skulle hoppa över middagen och istället dricka någon deciliter grönsaksjuice så skulle jag ju sannolikt känna mig fullständigt utsvulten? Ja jag förstår fortfarande inte hur detta fungerar, trots att jag fastat lite då och då sedan 20-årsåldern. Jag antar att det går lätt just för att jag är inställd på att jag nu bara ska dricka föda och att jag väldigt strikt följer ett matschema där det är väldigt tätt mellan måltiderna.

Massor av goda och nyttiga vitaminer!

Matschemat

När jag fastar blir jag lugn, fokuserad och kontemplativ och jag får en massa tid över under veckan. Jag ser också en enkelhet och frihet i det hela – jag behöver inte fundera över vilken mat jag ska handla eller laga, vad jag är sugen på, om jag ska eller inte ska köpa den där chokladkakan som frestar så mycket om jag är i affären – jag följer bara mitt matschema och det är inte så mycket att fundera över.

Det slår mig att den här enkelheten är av samma slag som den jag upplevde när jag pilgrimsvandrade i en och en halv månad i Spanien. Det var en stor frihet i att inte behöva fundera på vad som behövde hinnas med under dagen, vad jag skulle göra, vilka jag skulle umgås med, vad jag skulle klä på mig, vad jag skulle äta och så vidare. Jag behövde inte veta något mer än att jag skulle gå upp tidigt på morgonen, sätta på mig några av dom få kläder jag hade med mig, vandra västerut utmed pilgrimsleden, stanna och äta när jag blev hungrig, bestämma mig för hur långt jag ville gå beroende på min dagsform och hur utmanande dagens sträcka var och umgås med dom människor jag råkade träffa på den dagen.

En fot framför den andra på vägen västerut i sol.........

............och i ösregn, kyla och dimma. Har jag någonsin varit så levande som då?

Det var så enkelt och så befriande att det kändes som om det var något jag hade kunnat fortsätta med för all framtid om det inte hade varit för att höstrusket kom och vintern var på väg där i Galicien i nordvästra Spanien. Varje dag var som ett oskrivet blad som fylldes av nya upplevelser och meningsfullhet och vad är egentligen mer meningsfullt än att få nya intryck, nya relationer, en säng att sova varmt och tryggt i och mat i magen? Så mycket glädje, nyfikenhet, frihet och fysiskt och psykiskt välmående rymdes i den upplevelsen! Mina mest levande stunder har jag nog haft under den vandringen och jag längtar alltid tillbaka dit!

Men tillbaka till fastan…….Jag är nu inne på min 7:e dag och idag skulle egentligen vara min sista dag att fasta, men jag har ungefär 3 liter juice kvar så kanske fortsätter jag ytterligare några dagar.  Varje dag går det åt ungefär 7,5 dl juice och en buljongtärning, så juicen jag har hemma räcker nog i fyra dagar till om jag har motivationen och viljan att fortsätta.

Och till alla er ute i decembermörkret vill jag säga:

Ha en fin adventstid och ta hand om er och era närmaste! Unna er tid för avkoppling, samvaro och julstämning med ljus, musik och julfika!

Julfika på G!

#adventsfasta

Efter att ha tittat på alla mina gardiner så konstaterade jag att nästan inga passar i färg eller i storlek på fönstret, så idag blev det en visit i affären för att se om jag kunde hitta något passande.




Kollade på dom här, men ansåg att den ljusa nog är alltför lik väggen och inte skulle bryta av som jag vill.

Tittade också på den här ljusa beiga, men tänkte att den kommer kännas alltför mjäkig i färgen mot tavlorna som hänger brevid.

Dom här ska hänga precis bredvid: en batikmålning från Nairobi och så en tavla inköpt för några tior i en begagnadaffär (jag diggar loppisar och den här påminner mig så mycket om den vackra trakten vid Morogoro i Tanzania).

Hade först funderat på något färgstarkt som kanske den här, men nej det skulle ju definitivt inte funka med dessa tavlor brevid.

Tja, så här blev mitt beslut till sist: en mörkbrun gardin som jag tror kommer funka bra och så en vintrig gardinkappa. Jag har nämligen upptäckt att alla mina julklappar är röda och det blir inte så bra ihop med väggens gammelrosa färg. Den här kappan är mest vit och grön och så har den lite fåglar på sig som är vinröda. Tillsammans ser dom också okej ut.

#gardinval

Ja det undrade jag med när denna video dök upp i mitt YT-flöde och jag var bara tvungen att titta och se vad det skulle bli. Det blir något väldigt fiffigt och sött som man kan göra som ett annorlunda julpyssel och dekorera sitt eget hem med eller ge till någon som en julgåva om man har som vana att tillverka julklapparna själv. Jag tänker också att gem finns att köpa i ganska olika storlekar, så man kanske kan variera storleken beroende av vad man ska använda grejen till.

Fiffig och innovativ virkning

Nadezhda Lab, ”The Cutest Idea from a Paper Clip and Leftover Yarn for the New Year and Christmas. Crochet”; (https://youtu.be/yPV4CN_F23M):

Och här följer ytterligare en video där hon gör matchande saker.

Nadezhda Lab, ”The Cute Idea from Leftover Yarn for New Year and Christmas . Crochet”; (https://youtu.be/U_h-9X5_TvQ):

#innovativvirkning

Här kommer lite bilder från ett vintrigt Norrköping.




Knäppingsborg i julskrud

Louis de Geer

Vid Järnbron

Västgötebacken. Det lilla huset är "Sista supen" (från 1700-talet) där dödsdömda för länge sedan fick ta en sista sup innan dom skulle avrättas.

Kärleksparken

#vinterinorrköping

Vintern är kommen även i Norrköping. På förmiddagen idag var det ca -12 grader, det är inte så mycket snö så grässtråna sticker upp lite här och där och en blek decembersol lyser på oss.




Svanen i parken har kommit fram igen och på kvällarna lyser den vackert ljusblå.

Ikväll är det återigen dags för filosofiträffen där vi varje gång får höra lite om filosofins historia och därefter får vi ämnen som vi diskuterar i smågrupper. Hittills har vi pratat om kärlek, gemenskap, ensamhet, lycka och lidande. Idag tror jag att det kommer handla om den fria viljan och livsmening. Vi är en jättefin grupp där alla delar med sig av sina livserfarenheter och vi har bra diskussioner.

#filosofi

Just nu lyssnar jag mycket på dom här låtarna och jag tycker att Blake Shelton och Gwen Stefanis glädje och kärlek smittar av sig!

Blake Shelton och Gwen Stefani

Blake Shelton & Gwen Stefani, “Nobody But You”; (https://youtu.be/4h9o0Gujuoc):

Blake Shelton, “Happy Anywhere (feat. Gwen Stefani)”; (https://youtu.be/UcLSjQx8GXA):

#gwenstefani #blakeshelton

Ja eller var det 25?

Hur som helst så fyllde Björn Natthiko Lindeblad år i somras, men just då var han inte så frisk att han klarade av något firande. När han nyligen satt och funderade på hur han vill ha sin begravning så tänkte han att det var för jäkligt att planera för en fest där han själv inte kommer att kunna vara med och han bestämde sig då för att det skulle bli två fester istället – en 60-årsfest och en begravning.

Björn Natthiko Lindeblad i sina guldbyxor och sin Beatlesinspirerade stass.

Björn Natthiko Lindeblad, ”Mitt 60-års-kalas!”; (https://youtu.be/YRBGXFjSuls):

Ett stort grattis till Björn som berikat så många människors liv!!!

#vilkenfest