Någon vecka efter att jag hade köpt husbilen så ringde jag husbilsfirman som ligger i närheten av min bostad för att höra om dom skulle kunna hjälpa till med att installera in elmojäng som ger mig möjlighet att använda min dator, ladda kameror och så vidare i husbilen. Jag möttes av en automatisk telefonsvarare som sa "Just nu kan vi inte ta ditt samtal. Var god försök senare igen." Jag ringde flera gånger och möttes hela tiden av samma svar. Då fyllde jag i ett kontaktformulär på deras hemsida, beskrev vad jag ville ha hjälp med och på sidan stod det att dom skulle höra av sig för att bekräfta en tidsbokning. Det var tre veckor sedan, men ingenting har hänt. Jag har inte hört ett ljud ifrån dom, vilket jag tycker är uruselt. Jag förstår att dom har högsäsong på husbilsfirmorna nu i början av säsongen, men dom borde rimligtvis ha någon person avdelad för att svara på telefonsamtal och mejl, dom borde inte vara fullständigt okontaktbara.

Därefter kom takläckaget i vägen och elmojängen kändes inte så viktig just då, men idag när jag kom hem tänkte jag att jag borde ta tag i saken igen så att det händer något. Jag tänkte att jag ger dom en sista chans och ringde dom igen - fortfarande samma telefonsvarare! Då bestämde jag mig för att istället ringa ett annat husbilsföretag i grannstaden Linköping där dom genast svarade och jag fick prata med en person som är planeringsansvarig för verkstadens arbeten. Dom ville gärna hjälpa till, men beklagade samtidigt att dom inte kunde erbjuda mig någon tid förrän i början av juli.

Det var ju lite tråkigt att behöva vänta så länge på ett arbete som bara tar 1-2 timmar att utföra, men det är bra att jag i alla fall har en tid bokad nu så att jobbet blir gjort och dagarna inte bara rinner iväg. Jag är hur som helst glad att jag utan problem kan ladda och använda min mobiltelefon, det är viktigast - också ur säkerhetssynpunkt om jag råkar ut för något nödläge.

230 Volt - snart i en bil nära mig!

Idag har jag varit och hälsat på min bror och min svägerska. Vi har njutit av det fina vädret och så har vi grillat. För mig var det första gången den här sommaren.

Jag hoppas det blir fler tillfällen nu när vaccinationen kommer närmare och vi förhoppningsvis snart vågar umgås lite oftare med våra nära och kära!

Brorsan och svägerskan

Jag har fått sällskap här i husbilen, Hubert har flyttat in!

Idag när termometern visar mer än +20 grader gjorde jag tvärtom vad alla andra gjorde. Andra åkte ut i skogen, medan jag åkte in till stan, för jag behövde fylla på min tomma gasolflaska innan också den andra tar slut.

Väl hemma blev det dusch, besök på bibban för återlämning av en bok och en sväng till mataffären. Jag fick också för mig att baka lite nytt bröd.

Försommaren har verkligen kommit till stan nu och det blommar för fullt överallt.

Till och med päronträdet har nu kommit igång med blomning.

Och imorse såg jag också liljekonvaljer som är färdiga att slå ut när som helst.

Idag bor jag vid vackra Oskarshäll med utsikt över Bråviken. Min promenad idag började utmed vägar som jag gick i höstas då jag gick Klosterleden och därefter nerför Getåravinen.



Härligt med blommande träd igen!

Utsikten vid Oskarshäll.



Här gick jag förbi också i höstas. Jag kollade efter den trevlige mannen som bor här, men såg inte till honom idag. Han har många roliga och fina saker i sin trädgård.

Det är rejält varmt och svettigt ute, men jag hittar en vattenpuss att skölja av mig lite i.



En annan rolig vattenpöl, kanske inte en man ska tvätta sig i för här är grönt av alger eller är det dränkt mossa? Och sedan går jag förbi sågverket. Vad kort vägen känns idag när jag redan kan vägen och gått här förut!

En vacker växt, men vad kan det vara? Kan det vara fläder?



Sen kommer jag fram till Getåravinen, men här är det så brant att jag inte kan gå ner.

Här går det lite bättre, här finns linor att hålla sig i medan man hasar sig neråt och sedan är jag snart nere vid ån. Där sitter två unga barnfamiljer på utflykt och dom håller på och grillar. Två killar sitter med fötterna i vattnet, men dom har tyvärr inte sett till några fiskar. Här ska bland annat finnas öring. Dom leker i dessa åar och dom ungar som kläcks lever sina första år här innan dom ger sig ut i havet. Som vuxna kommer dom sedan tillbaka hit och leker. För att hitta tillbaka igen så använder dom sig av sitt luktsinne, för alla vattendrag luktar olika. Vem hade kunnat ana att en fisk använder sig av luktsinnet? Det hade jag aldrig tippat på i alla fall!

Här kommer en video med den porlande ån.

Här ser det ut att ha funnits ett kvarnhjul och vattnet leds in i en fåra.

Sedan kommer jag fram till Lilla Källan.

Sedan har jag gått nerför hela branten och är nere vid Bråvikens strand.

Otroligt vacker magnolia, helt full med blommor!

Sedan går jag någon kilometer på Strandvägen innan jag slutligen viker upp på vägen som går upp till Oskarshäll igen. Däruppe ligger ett fik som hägrar, men klockan är mycket och dom stänger snart.



Lyckligtvis hinner jag upp tio minuter innan dom stänger, så det blir en iskall äpple-Mer och en glass med lemoncurd. Så gott, för jag är både törstig och varm!

Ikväll får det bli en fridfull meditation strax innan mörkret kommer här vid sjön.

Jag hörde ett väldigt bra radioprogram om hur psykisk ohälsa i en generation sprider sig som ringar på vattnet i senare generationer, utan att dom personerna alls vet vad det handlar om.

Det här är jätteintressant och det är också något som blev väldigt tydligt när jag förra våren deltog i någonting som kallas Familjekonstellationer. Någonting som är väldigt vanligt är att det finns en person som inte är fysiskt närvarande, men som ändå påverkar människornas beteende och känslor.

Av den anledningen bör vi undvika att ha hemligheter för våra nära och kära, inte minst våra barn. Försök att prata öppet också om det som är svårt i livet. Det möjliggör en läkning i själen för alla personerna som ingår i familjedynamiken. Man kan prata och reda ut vad som hänt och vilka känslor det gett upphov till. Det ger förståelse och att individerna kommer i kontakt med förträngda känslor.




Hör programmet på SR (28 min):

Annikas mormor hölls hemlig: "Glöm henne"




Om länken ej fungerar så klipp och klistra länken. Programmet heter Familjehemligheter och sänds på P1.

Idag är jag vid Lilla Älgsjön i Kolmården, alltså nära mina hemtrakter. Det regnade rätt rejält inatt och under den tidiga morgonen, men sedan vände vädret och nu skiner solen och det är varmt och skönt.

Här finns förutom en badplats också flera vandringsleder av olika längd och jag valde att gå en led som är 7 km lång.



Här är badplatsen där det är klipphällar och sandbotten. Hela den här sidan ser ut så här så det är ganska lätt att hitta en fin plats även om här kan vara mycket folk.

Jag börjar min vandring runt sjön. Lite här och där är det blött och på en del ställen finns det slanor att gå på.

Jag får syn på en liten sjö och sneddar nerför en backe. Här skulle man kunna bada om man har badkläder på sig, här är sandbotten.

Här brukar någon hålla till som gillar att snickra, för här finns virke och ute i vattnet ligger en hemmabyggd flotte med tak över.

Sedan går jag tillbaka där den riktiga vägen kom ner och fortsatte rakt fram, men nu ser jag inte längre dom blåa prickarna som jag följer. Jag ser bara dom oranga som Östgötaleden följer, men det är inte en rundslinga utan en led som går från plats A till plats B. Jag tänker först att lederna nog går samma väg, så jag följer dom oranga prickarna en bit. Sedan kommer jag ut i en vägkorsning och jag tycker pilen pekar i helt fel riktning, så jag bestämmer jag mig för att gå tillbaka där jag såg den sista blåa pricken. Då ser jag att dom blå prickarna går ner till sjön där jag förut var, men jag missade det när jag genade och när jag gick tillbaka tidigare såg jag inte prickarna som var på fel sida av träden. Skönt att jag alltid kan lita på mitt lokala inne, jag känner oftast på mig om riktningen blir fel. Nu är jag på rätt väg igen!




Den här lilla fjärilen gillade mina gråa byxor. Kanske såg dom ut som vitmossan som han sedan satte sig på? Jag har sett mycket fjärilar idag, bland annat citronfjärilar som flyger runt två och två.

Sedan kommer jag till ett rätt tråkigt område, en nyplantering av tallskog. Den följs sedan av sönderkörda skogsvägar där man kört med avverkningarna skiner. Det är lite jobbigt att gå där - djupa vattenfyllda hjulspår där man får försöka gå på sidan om hela tiden.

Det här ser ut som ett gammalt gruvhål och brevid finns ett till men det har ett staket runt så att ingen ska ramla i av misstag.

Till slut skymtar jag Lilla Älgsjön igen. Jag har nu nått andra änden av sjön.



Det känns bra att ha kommit ut från den sista besvärliga vägen, den slet på min onda höft. Nu är det bara någon km kvar till platsen där Pärlan står och nu är det en lättvandrad väg som återstår - först en grusväg och sedan en rejäl stig.

Skönt att komma fram! Jag är både törstig och kaffesugen.