Det verkar inte vara så mycket bevänt med krocksäkerheten för husbilar. Dessa krocktestas inte normalt sett, medan alla nya ”vanliga” personbilsmodeller krocktestas i Euro NCAP testet så att bilkonsumenterna kan få information om hur olika bilmodeller står sig i trafiksäkerhet i relation till andra.

Trots att husbilarna blir allt fler på vägarna och en ny husbil kostar ca 1,5 miljoner (betydligt mer än dom flesta nya personbilar) att köpa så är husbilarna fullständigt livsfarliga vid en krock. Inredning lossnar och flyger runt i bilen, sätena kapsejsar och stora delar av förarhytten trycks in.

Här en halvintegrerad husbil, där föraren troligtvis hade dött då förarhytten inte är byggd på ett sätt och med material som fångar upp stöten vid kollisionen. En stor del av förarhytten kapsejsar och när jag ser videon så tänker jag att barnen som sitter bakom föraren nog sannolikt också dör eller blir svårt skadade.

Den helintegrerade husbilen faller i bitar och blir kaffeved och inredning flyger runt.

Jag hade en idé om att en van eller plåtis som dom också kallas skulle vara säkrare, men icke sa nicke! Plåtisen har ett komplett vanchassi och inredning som är inbyggd i den, men vid en krock kapsejsar inredningen och flyger fram på passagerarna. Här kommer hela köket farande in i ryggen på passagerarsätet där fram och jag förstår att det där med melamintallrikar och plastglas nog inte bara är något folk har med tanke på lastvikten utan att det också handlar om att man vid en olycka kan dö av skärskadorna av omkringflygande glas och porslin.

Här är sätet där barndockorna sitter bältade. Sätet går sönder och barnen ramlar fram mot förarsätet. Vad är vitsen med att sitta bältad om ändå hela sätet flyger iväg? Personerna i den mötande bilen skulle antagligen också dö vid den här kollisionen.

Jag hittade följande krocktestvideor: I den första krocktestar Trafikverket halvintegrerade och helintegrerade husbilar, i den andra videon krocktestas en van (sk plåtis) av ADAC, Europas största bilägarorganisation.

Trafikverket, ”Krocktest av husbilar”; (https://youtu.be/JuNOarORALM):

ADAC, ”Wohnmobil im Crashtest”; (https://youtu.be/tooRiJHt210):

Läs mer om detta:
https://www.husbilhusvagn.se/nyheter/krocktest-med-platis

Det borde finnas lagstiftning eller möjligen en frivillig branschstandard om att krocktester borde utföras också för husbilar. Branschen borde göra något åt den usla fordonssäkerheten om dom vill framstå som seriösa företag och är rädda om sina varumärken!!!

Det här är under all kritik!

#underallkritik

I våras gjorde jag något som jag har tänkt att jag aldrig skulle göra – jag anmälde mig till en datingsite. Jag har tänkt att jag absolut inte skulle känna mig bekväm med det och hur troligt är det att jag skulle fatta tycke för någon jag aldrig någonsin träffat. Men jag har en vän som för ganska många år sedan träffade en kvinna via en datingsite och förra året gifte dom sig så helt tydligt kan man träffa den rätta online. Jag svär på att dom två är tvillingsjälar, närmare varann än vad dom är kan man inte komma.

I skydd av vårens Corona anmälde jag mig alltså, för jag tänkte att Coronan gör att det är svårt att träffas på riktigt och då har man gott om tid att lära känna personen på djupet innan man behöver bestämma sig för om man vill ses eller inte. Jag fick omedelbums någon som sa hej till mig och ville ha kontakt och det gjorde mig fullständigt vettskrämd och obehaglig till mods, så jag valde att aldrig svara på det. Lite senare kollade jag runt lite i galleriet och såg en del människor som såg trevliga ut, men var alldeles för feg för att själv skicka något meddelande. Efter det har jag över huvud taget inte alls loggat in kollat något mer på siten.

Idag såg jag att en person hade kollat min profil och jag blev nyfiken på vem personen var och loggade därför in. På den här datingsiten får man fylla i massor av frågor, om allt från vilken typ av partner man söker, sin personlighet, till frågor om värderingar om politik, etik, miljö, religion och andlighet, hur man ser på närhet och sex, fritidsintressen, matpreferenser, alkohol- och tobaksvanor – ja frågorna täcker verkligen det mesta man kan komma på. Man kan också skriva små essäer över saker man tycker är viktigt eller berätta om sig själv och sitt liv.

Personen såg väldigt trevlig ut och det visade sig att X och jag matchar varandra till 91%, det tycker jag är väldigt mycket! När jag läser vad personen skrivit om sig själv, så var det nästan som att se mig själv i spegeln. Jag bestämde mig för att ta mod till mig och skicka ett meddelande till vederbörande, med en fråga om X har lust att ha kontakt med mig för att kanske kunna bli vänner (vi hade båda två fyllt i alternativet att vi också söker vänner).

Så nu får jag vänta på svar och hoppas att personen inte blivit överväldigad på samma sätt som jag själv blev i början. Jag får se vart det här tar vägen, men även om det inte blir någon parrelation tänker jag att det i alla fall kan bli början på en fin vänskap.

Nu är i alla fall fröet sått - vad det blir av det, det får tiden utvisa!

Idag blev det fint paddlingsväder och jag bestämde mig för att återigen paddla i Övre Glottern, en sjö jag besökte i början av sommaren. Förra gången jag var här höll jag nästan på att dränka mig då jag försökte lägga i båten på en plats som var näst intill bottenlös av dy. Den här gången tänkte jag kolla en plats som jag såg att andra kanotister tog upp sina båtar på då jag var här i somras. Här var väldigt mycket bättre och sjösättningen gick utan några fadäser.

En fin badklippa som var upptagen förra gången jag var här, men idag är sjön bara min!

Den här sjön är också ett kinderägg, men det hann jag inte utforska förra gången. Här ser sjön ut att ta slut, men det gör den inte. En smal bäck går in till en mindre göl. Jag älskar att utforska sådana här ställen!

Jo mycket riktigt, här kan man ta sig igenom! Min upptäckarglädje fungerar nog ungefär som det gör för dom som kryper runt i grottor? Hur långt kan man komma och hur ser det ut på andra sidan om bäcken? Skillnaden är att i en grotta skulle jag få cellskräck, men det behöver jag inte få här.

Jag tittar efter en båtupptagningsplats, där man kan ta upp kanoten och så bära den en kort sträcka till Nedre Glottern. Här hittar jag en plats, men det verkar inte stämma på beskrivningen jag har hört?

Men snart hittar jag den rätta platsen. Här finns en dammlucka och så en bäck som rinner ner till nästa sjö. Ni kan se dammluckan till höger om upptagningsplatsen. Men idag har jag tänkt att fortsätta paddla i den här sjön.

En av årets sista näckrosor?

Och så ser jag ett träd som återigen påminner mig om att hösten snart är här.

Sedan paddlar jag tillbaka ut i Övre Glottern.

Jag passar på att kolla hur det ser ut vid övernattningsskyddet. Förra gången var det fullt med folk, men idag var det lugnt här och jo det ser ut som om man skulle kunna bada här utan att drunkna.

På vissa ställen är skogen i riktigt dåligt skick, det är förmodligen granbarkborren som härjar här och jag förstår inte varför dom inte sköter skogen bättre och sätter upp fällor för skalbaggarna.

Sjön smalnar av och här ligger det många trevliga sommarparadis!

Vinden har mojnat helt och det är så vackert!

Den här sjön har ytterligare en överraskning, den slutar inte här utan man kan åka igenom vassen och förbi några stenblock och så kommer man in i ytterligare en liten sjö.

Och här är den, Stora Älgsjön. Dom måste ha haft väldigt dålig fantasi förr i tiden när dom döpte sjöarna, för inte långt härifrån finns det ytterligare en sjö med exakt samma namn.

Här syns öppningen från andra hållet, nu är jag på väg tillbaka in i Övre Glottern.

Jag går iland brevid en klippa för att äta mat. Jag tänkte också ta ett dopp, men återigen visade det sig vara mycket dyigt vid "stranden" där jag tog mig upp. Jag funderar på att hoppa i vid klippan, men avstår från det då det snabbt blir väldigt djupt. Jag har stor respekt för att man inte ska bada alldeles ensammen i kallt vatten och jag har inte sett till några människor på flera timmar, så jag avstår från doppet även om det är frestande.

Men jag är rätt glad ändå, det vore väl konstigt annars, denna underbara dag!

Solen börjar snabbt sjunka på himmelen, så sedan är det dags att börja paddla tillbaka.

Vilken konstig rund form stenen till höger har!

Nu börjar det bli så andlöst vackert att jag knappt vill åka hem!

Här kommer en kort videosnutt:

När jag plockat upp båten och packat den tar jag i alla fall ett dopp vid båtplatsen, innan jag kör hemåt för kvällen.

Än har hösten inte riktigt kommit och jag kan fortfarande njuta ännu ett litet tag till!

#vägrahösten

Här kommer lite kvällsbilder från Norrköping.

Här är Värmekyrkan, en konsertlokal.

Just nu pågår en kulturfestival i stan. Den kallas Kulturnatten och brukar bara vara under en dag då stan är smockad med folk. På grund av Coronan har man i år bestämt att den istället ska pågå under en vecka, alltså lite mer utspridd. Jag har glömt att kolla programmet, om det är något jag är intresserad av. Vi får se, kanske blir det lite utespring till helgen? Här gör man reklam för eventet i ett av vattenfallen.

Förresten är det en av min sons vänner, David, som i år gjort omslagsbilden till programmet.

Och här är hans bild för Kulturnatten. Jag tycker det ser lite tomt ut på folk. Norrköping i Coronaskrud?

Här är Kärleksparken och Bergsbron i bakgrunden.

Det här är ett ganska nytt hus, med mestadels glasfasad ut mot vattnet. Det har vunnit flera priser för sin design, men jag skulle inte vilja bo där! Alla som går utanför kan ju se vad man pysslar med i sitt hem, men jag vill ha ett privatliv när jag är i mitt hem!

Uppe vid norra kyrkogården gick jag förbi den här gravstenen som jag berättat om i ett tidigare inlägg. Som ni ser så brinner kärleken fortfarande med en stadig låga.

Äkta kärlek försvinner inte för att någon av dom inblandade inte längre finns här fysiskt!

Här är inlägget om mina funderingar om gravstenen:

Vägen vi vandrar

Idag har jag vandrat en etapp på Klosterleden som är en pilgrimsled. Den går från Kvarsebo i Kolmården till Söderköping och sedan vidare till Vadstena, där Heliga Birgitta levde en stor del av sitt liv. Jag har insett att höstmörkret snabbt är på intågande och om någon månad kommer det vara mörkt redan vid fyratiden på eftermiddagen. Alltså behöver jag gå sträckan Kvarsebo - Söderköping nu om det ska bli av före vintern. Idag hade jag inte tid att ta mig ända ut till Kvarsebo, för jag hade en grej jag skulle till på tidiga kvällen. Istället tänkte jag att jag kunde gå sträckan från mitt hem i norra Norrköping och till Söderköping istället. Det är ju lite bakofram men så fick det bli.

Kartan jag har över leden säger att man ska gå rakt genom stora gator mitt i innerstaden, men jag tog min egen väg istället. Lite längre, men mycket trevligare!

Jag började genom Folkparken där det trots vackert väder inte var så mycket folk.

Sedan gick jag förbi industrilandskapet.

Sedan genade jag förbi det här lummiga femtiotalsområdet.

Och lite små villagator. Kolla så mycket vildvin!

Under den stora trafikleden.......

......och upp till Vrinneviskogen, ett stort naturreservat i södra delen av Norrköping. Här känner jag mig hemma för under en stor del av mitt liv har jag bott på olika sidor av den skogen.

Någon gång har Klosterleden gått här, för här finns det en skylt kvar.

Sedan tycker jag det är dags att vila fötterna lite, så då fick det bli en fikapaus.

Någon har satt upp lite färgglada fågelholkar i träden.

Här är slalombacken. Här var jag några gånger och tränade att gå i branter innan jag skulle åka ner till Frankrike och ta mig över Pyrenéerna. Men den här backen är bara 25 meters stigning googlade jag mig till, så den förslår inte så värst mycket om man i verkligheten ska ta sig upp 1 000 meter och bara gå uppför i brant lutning under nästan en hel dag. Jag tänkte jag skulle ta mig ut till Yxbacken istället, den har 100 meters stigning, men det blev aldrig av innan vandringen.

Jag fortsatte min vandring söderut genom skogen tills jag kom till södra änden av Norrköping.

Här gick jag ner bland husen. Det var längesedan jag var här och här har det växt upp ett dagis sen senast.

Här har en del boende pallkrageodlingar i parken i områdets mitt. Undrar om dom får ha sin skörd i fred?

Jag fick ta mig under stora vägen, E22:an för att sedan kunna gå på cykelbanan till Söderköping.

Här är Ljura bäck. Om ni någon gång läst Sven Wernströms bokserie om Trälarna, så utspelar sig någon av böckerna vid en by vid Ljura bäck. Nu för tiden rinner bäcken delvis genom underjordiska tunnlar, men jag har hört att man funderar på att återigen låta den ligga på ytan som förr i tiden, för att gynna djurlivet runtomkring.

Nedanför cykelbanan går E22:an och man ser ganska långt här över dom öppna fälten.

Cykelvägen gör en avstickare från den stora vägen och här ser jag ett sött litet torp som jag inte vetat om förut.

Det här är det första trädet i år som jag ser med höströda blad.

Jag passerar Kummelby där det finns ganska mycket hus, många av dom ganska nybyggda.

Jag passerar Tingstad kyrka och snart är det dags att svänga av från stora vägen och istället gå på småvägar.

Så skönt att slippa alla bilar och den intensiva trafiken! Här är lugn och ro!

Jag tycker det är dags för en matpaus och lite middag.

Jag har också lite fina äpplen som Gud bjöd mig på. Dom växte straxt brevid vägen och konstigt nog är det inga rönnbärsmal i dom, annars är det vansinnigt mycket rönnbärsmal i äpplena i år.

En stackars kopparödla har fått sätta livet till.

Efter ett tag börjar vägen att luta lite nedåt. Börjar jag närma mig Söderköping?

På ett fält ser jag en stor hjort, eller är det ett rådjur? Svårt att avgöra på det här avståndet.

Sedan ser jag Mariehovs herrgård. Då måste jag vara nära Söderköping nu, för det ligger ganska nära.

Efter ett tag kommer jag ned till kanalen och Skeppsdockans camping och vandrarhem och nu är jag nästan framme i Söderköping.

Här är Klevbrinkens brovaktarbostad.

Jag ser en pytteliten orm och tror att det är en huggormsunge, men sedan kommer jag på att det kanske är en hasselsnok som ju varit på tapeten under dom senaste månaderna. Förmodligen kommer man att bygga en vägtunnel under kanalen för att få ordning på trafikköerna utan att störa ormarnas population så mycket. Jag förstår inte riktigt varför det blir så stor skillnad om man bygger en tunnel istället för en högbro över kanalen. Båda alternativen innebär väl stora ingrepp i naturen, spelar det egentligen så stor roll vilket av alternativen man väljer?

Med livet som insats så tar jag mig för andra gången idag över den högtrafikerade E22:an, där det varken finns övergångsställe eller mittrefug trots att vägen längs kanalbanken passerar här. Kanalen är stängd för säsongen, men ändå så är här långa bilköer. Det tycks mig tydligt att det inte bara är broöppningarna som åstadkommer trafikproblem här, utan också dom många korsningarna och trafikljusen inne i stan. Dom behöver få bort genomfartstrafiken från innerstaden och leda runt den utanför istället.

För andra gången den här sommaren kommer jag vandrande den här vägen som en pilgrim. Förra gången var i mitten på april då jag vandrade Västra Husby - Söderköping tur och retur.

Om jag ska hinna i tid till mitt möte i Norrköping, börjar jag få bråttom till bussen, så jag skyndar mig men tänker att det nog är kört, att jag kanske får vänta tills nästa buss ska gå.

Jag ser den här statyn och tänker att det nog är Heliga Birgitta, men när jag läser skylten ser jag att det inte stämmer. Den föreställer Katarina Sunesdotter, en annan historisk kvinna.

Hur det gick med bussen? Jo, jag sa "Ske din vilja!" till Gud och trots att jag var några minuter försenad till resecentrum, så var bussen också det och vi kom till hållplatsen exakt samtidigt.

Det är trevligt att alltid ha tillit och att se att det alltid funkar! För dom som har problem med det kan jag med varm hand rekommendera en vandring längs El Camino Fraces i Spanien. Har man inte lärt sig det förr, så lär man sig det då!

#klosterleden #tillit

Jag tror vi alla skulle behöva ha en sån här mugg?

Det är så många som inte förstår att vi alla är värdefulla och behövs, för att just vi har en plats att fylla på jorden. Vi borde sluta upp med att förminska oss själva och istället våga ta mer plats!

Du är värdefull och det är jag också!

Akvavadå undrar kanske ni, precis som jag?

Jo här visar en tjej hur hon odlar mycket av familjens mat ute i garaget. Dom är självförsörjande på fisk och grönsaker. Själva idén går ut på att fiskbajset används som gödning för grönsaksodlingen. Det blir billigare och godare än att handla samma mat i affären och dom slipper långa frakter och kemikalier som grönsaker vanligtvis besprutas med.

Så himla fiffigt! Vilken otur bara att jag inte har något garage att hålla på med något sådant i!
Undrar vad dom matar fisken med, det sa dom inget om? Växtdelar?

Fiskodling i garaget.......

...och fiskbajset används som gödning till en grönsaksodling.

Se inslaget på Svt

Majas kretslopp i garaget självförsörjande på fisk och grönt

Se hela programmet på SvtPlay om framtidens mat (59 min):

Vetenskapens värld

Idag har jag varit på linedanceträning igen och det är så kul. Tänk att man kan få motion och ha kul samtidigt!

Nu ikväll hittade jag en dans som jag inte sett förut och som den svenska koreografen Jonas Dahlgren har varit inblandad i att skapa. Jag brukar gilla danser han varit med att skapa, för det är mycket liv och fläkt  danserna och oftast väldigt medryckande musik.

Jonas Dahlgren

Och här kommer dansen....

Blood, Sweat and Beer - Linedance (Dance & Teach) - by Karl Harry Winson and Jonas Dahlgren: (https://youtu.be/MwpVbsBP4Nc);