Här kommer lite bilder från dagens paddling i Kanelbullesjön:

Här är gott om fina badklippor.

Det var lite molnigt först, men senare klarnade det upp och när blåsten avtog blev det en väldigt blank och fin vattenyta.

Här är det enda huset som ligger vid sjön. Jag tror det är ett fritidshus för jag har inte sett några människor här.

Jag gjorde ett strandhugg längst inne i kanelbullen och fick för mig att se hur långt det var att gå över landtungan och komma till den del av sjön där badplatsen ligger. Enligt kartan ska det inte vara så långt.

Här hittar jag en ordninggjord eldstad, så här finns det tydligen folk som brukar grilla.

Det var gott om blåbär, så det fick bli dagens efterrätt!

På ett ställe växte det väldigt fin vitmossa.

Och efter bara några minuters promenad har jag kommit över på den andra sidan av halvön. Badplatsen ligger straxt bakom udden där, men när jag paddlar dit får jag alltså paddla runt 360 grader för sjön svänger runt. Det är det jag menar med Kanelbullesjön, jag har inte sett det någon annanstans.

Appropå detaljer, här finns det tydligen rådjur?

Så här ser det ut på min rastplats. Det är så lugnande att höra vågskvalpet!

På tillbakavägen vill jag undersöka sjöns norra vik lite mer. Enligt kartan ska det finnas ett vattendrag här som går in i en skogsgöl och sedan vidare ner till en större sjö. Jag undrar om det går att paddla in i gölen, men det är bara en liten bäck som är för smal och grund för att paddla. Den går in här brevid den stora stenen.

Och här ligger det en härlig, imponerande stor klippa.

Det är för övrigt inte för kallt för att bada ännu - det blev två dopp idag, det sista ett ganska långt!

#vägrahösten

Idag fick jag sån lust att sjunga lite under min paddling. Det är så härligt att sjunga något som ger en lagom rytm som passar till paddeltagen! Här kommer dom....

Och här är texten som den skulle vara   om jag lyckats komma ihåg den. Jag skyller på att det var 35 år sedan jag lärde mig låten, så den har halkat ur minnet lite även om den är enkel. Detta är en låt man sjunger då man paddlar eller ror och om man är flera personer så sjunger man den i kanon.

My Paddle's Keen and Bright

My paddle's keen and bright
Flashing with silver
Follow the wild goose flight
Dip, dip and swing!

Dip, dip and swing her back
Flashing with silver,
Follow the wild goose flight
Dip, dip and swing!

Och här kommer den fullständiga texten till den.

Down to the River to Pray

(från filmen “O brother where art thou”, en film som handlar om en märklig händelse några småbusar är med om under USA:s ekonomiska depression på 1930-talet)

As I went down in the river to pray
Studying about that good ol' way
And who shall wear the starry crown
Good Lord, show me the way

O sisters, let's go down
Let's go down, come on down
O sisters, let's go down
Down in the river to pray

As I went down in the river to pray
Studying about that good ol' way
And who shall wear the robe and crown
Good Lord, show me the way

O brothers, let's go down
Let's go down, come on down
Come on, brothers, let's go down
Down in the river to pray

As I went down in the river to pray
Studying about that good ol' way
And who shall wear the starry crown
Good Lord, show me the way

O fathers, let's go down
Let's go down, come on down
O fathers, let's go down
Down in the river to pray

As I went down in the river to pray
Studying about that good ol' way
And who shall wear the robe and crown
Good Lord, show me the way

O mothers, let's go down
Come on down, don't you wanna go down?
Come on, mothers, let's go down
Down in the river to pray

As I went down in the river to pray
Studying about that good ol' way
And who shall wear the starry crown
Good Lord, show me the way

O sinners, let's go down
Let's go down, come on down
O sinners, let's go down
Down in the river to pray

As I went down in the river to pray
Studying about that good ol' way
And who shall wear the robe and crown
Good Lord, show me the way

I den här videon berättas om hur vi kan avskärma oss från jobbiga känslor och dom kroppsförnimmelser som vi associerar till känslomässiga trauman.

Christina Lopes.

Hur vet man att man har det här problemet? Ja om man ofta känner sig levande död, att man inte upplever några känslor alls eller känner sig deprimerad utan att riktigt förstå varför så kan det vara tecken på att så är fallet. Här får man också tips på hur man kan självläka dessa sår.

Christina Lopes, “What Is DISSOCIATION: An Eye-Opening Spiritual Perspective [HOW TO HEAL!]”; (https://youtu.be/Or4X68Cw8Qs) ca 50 min:

På förmiddagen hörde jag ett program på radion som jag tyckte så mycket om. Det var en tjej som pratade om hur hon alltid känt sig annorlunda, väldigt ensam och utanför i skolmiljön och hur det sedan ledde fram till att hon blev anorektiker och också hur det är att leva ett vuxenliv i skuggan av anorexin.

Efteråt kollade jag på SR för att jag ville lägga upp länken här i min blogg. Då upptäckte jag att det här är en tjej jag känner till lite grann och har träffat. Det var nämligen så att för ungefär tio år sedan så var jag med ett år i en amatörteatergrupp och vi spelade då en nyskriven pjäs som hette ”Kliniken” och som var gjord av den här tjejen. ”Kliniken handlade just om en tjej som var anorektiker, så det var nog mycket av hennes egen livshistoria som kom till uttryck där. Då var hon ungefär i gymnasieåldern och hon skrev väldigt många pjäser som teaterföreningen tacksamt tog emot och satte upp. Nu som vuxen jobbar hon både som dramatiker och författare.

Anna Nygren, dramatiker och författare.

Jag är väldigt tacksam för att jag fick vara med i hennes pjäs, det betydde väldigt mycket för mig. Jag har växt upp som lillasyster till en anorektiker och när jag nu fick spela mammans roll så startade det väldigt många tankar och känslor i mig som jag tidigare försökt begrava utan att riktigt ha bearbetat det traumat det innebar att ha en syster som riskerade att dö när som helst. Jag tror det var startskottet i min läkningsprocess och jag förundras över dom vägar Gud stakar ut för oss. Visst är det märkligt att den enda pjäs jag någonsin medverkat i kom att handla om något som just jag behövde bearbeta och läka? Det var ingenting jag visste när jag gick med i gruppen utan det bestämdes under terminen och vad jag minns hade jag hellre spelat något som var lättsamt och oproblematiskt för mig.

Men Gud ger oss inte det vi vill ha, utan det vi behöver!

Här kommer den fina berättelsen.

Anna Nygren, ”Svält och pelargoner” ur serien Svenska berättelser på SR (29 min):
Svält och pelargoner

Ett tidigare inlägg jag skrivit om uppsättningen av den här pjäsen:
Gud vet vad vi behöver

Här sitter jag på en klipphäll och filosoferar över livet. Jag fick sällskap av någon sorts liten gräshoppa.

Tänk att mat smakar så mycket bättre ute i skogen. Idag blir det fesljummen fisk med tomatsås och den smakar helt underbart!

Idag skippade jag linedancen för att istället ta till vara på det fina vädret. Vem vet, kanske det här blir årets sista? Jag bestämde mig för att åka till en sjö som jag tycker väldigt mycket om, Stora Skiren nära Finspång.

Precis brevid parkeringen hittade jag dom här fina blomkålssvamparna. Jag tänkte plocka dessa innan jag åkte hem men glömde tyvärr bort att göra det!