Jag vet inte vad det är med mig och allehanda flygfän nu på senare tid? Dom tycks flockas runt mig, vet inte hur många trollsländor och fjärilar som suttit på mig dom senaste månaderna och nu är det nyckelpigorna som gör sitt intåg.

Jag förpassade en ut genom fönstret härom dagen efter att den krupit ner i min jumper. Idag har jag inte mindre än två nyckelpigor i mitt badrum. Borde dom inte sova så här års eller vad brukar dom göra vintertid? Vet i alla fall att jag inte brukar se nyckelpigor den här årstiden.

Ja, jag vet i alla fall vad jag gör! Skogen? Nä, där skyms den lågt stående solen av skogen. Havet? JAAA!!!

Jag tog Pärlan och for ut på den vackra Strandvägen längs Bråvikens norra strand.

Och givetvis ut till Kvarsebo båthamn, en av platserna där mitt hjärta bor.

Fika, sol och meditation på bryggan - kan livet bli bättre?

Dom flesta båtar ligger nu på land. Någon har nog tappat sin båtmotor på överblivet båtbränsle och lukten tar mig tillbaka till min barndom och båtturer i Slätbaken vid Mem, där min mormor, morfar och tidvis också mostrar och morbröder bott. Tyvärr är det ingen i släkten som bor kvar där nu. Hur kunde det bli så?

Ser ni vilket högt berg det är bakom husen? Kameran gör inte berget riktig rättvisa, för det är mycket högre i verkligheten än vad det ser ut att vara på bilden.

Här finns en del riktigt fina hus med snickarglädje.

Och hus med utsiktstorn.

Senare blir det en promenad uppför berget och upp till Kvarsebo klint. På vägen ser jag mossa som börjar skifta färg precis som löven gör på hösten. Naturens egna konstinstallationer!

Jag har sett att kyrkan är öppen eftersom det är Alla Helgona helg och jag vill gärna gå in i den, har så trevliga minnen härifrån från gospelmässor där jag själv varit med i gospelkören.

Utanför kyrkan springer jag på min gamla klasskamrat som numera är präst och hon berättar att det också ska bli en Alla Helgona mässa om en stund och undrar om jag vill stanna på den. Nu har jag ju liksom inte tagit med mig någon mat eftersom jag räknade med att vara hemma igen vid 16-tiden, men lyckligtvis har jag fortfarande lite tepåsar och kex kvar i bilen som jag kan leva på så länge så jag bestämmer mig för att stanna.

Inne i kyrkan träffar jag också en gospelkompis och kantorn som brukar öva med kören och dom upplyser mig om att det ska bli gospelkonsert nu till julen, dom ska snart börja träna om jag nu vill vara med igen.

Kvarsebo kyrka är en liten och mysig kyrka. Dessutom har dom något stadskyrkor oftast saknar: bygemenskap. Även om alla människor säkert inte är jättereligiösa här heller så går folk ändå man ur huse då det händer något, om inte annat så är det ju trevligt att träffa släkt och vänner och prata av sig lite. Så när mässan börjar är kyrkan nästan full.

Här sjunger kören. Jag spelade in utan bild eftersom jag inte vill spela in människor utan att först be om lov.

Mörkret faller ungefär när mässan börjar och det är så stämningsfullt med alla ljus, blommor och körens vackra sånger. Flera sånger är sånger jag själv valt att sjunga i min kyrka: "You Raise Me Up", "Gud i dina händer" och "Möt mig som den jag är". Dom har alla vackra texter som talar till mitt hjärta!

Min barndomsvän pratar i predikan om hur det är att sakna någon som gått bort. Som när Mattis (i Ronja Rövardotter) är förtvivlad för att Skalleper har dött och han utbrister: "Han fattas mig!" Hon pratar om att sorgen måste få ta plats och tid att läka och att alla känslor är tillåtna: Sorg, förtvivlan, ilska, ja till och med ilska mot Gud. Men sen står Gud där och tar emot oss i sina öppna armar då vi till slut är redo för det.

Sedan pratar hon om dom i församlingen som gått bort och tänder ett ljus för varje person. Den äldsta var nästan 100 år och den yngsta var inte ens 60 år. Tänk så lite man vet om framtiden! Jag brukar nästan ta för givet att jag kommer bli sådär 90 år, men vad vet jag om mitt framtida öde? Jag vet bara att jag fortfarande vill leva ett bra tag till!

Efteråt tittar jag lite på alla ljus ute på kyrkogården.

Hej då Kvarsebo, tack för den här gången!

Hasta la vista!

#allahelgona

Jag har nyligen hittat en ny tarotläsare som jag gillar och hon gör huvudsakligen pick-a-card-readings, det vill säga man får själv välja vilken hög med kort man känner stämmer för en. Jag känner att det här med tarotläsare är en ständigt förändelig process, dom behöver ha samma energi som man själv har så vartefter jag utvecklas som person så får jag byta och hitta nya läsare. Dom jag lyssnar på pratar framförallt om personlig utveckling, inte om drömprinsar eller lottovinster.

Nu kollade jag precis på en läsning och det var så många starka kort i det att hon råkade säga fel och istället för "pile number 4" (korthög nummer 4) råkade hon säga "power number 4" och sen skrattade hon gott åt det och tyckte att det var ett passande namn för oss som valt dessa kort.

Jo, jag känner absolut att det stämmer så bra på vart jag är just nu. Jag lämnar tråkigheter som jag kämpat med ett helt liv bakom mig och manifesterar istället ett liv utan ohälsosamma beteenden och ältande. Coronan som inledningsvis var så vansinnigt frustrerande blev sedan till en slags emotionell asyl där jag "cocoonat" och vilat min själ till läkning. En klok människa nämnde att det är så djur gör när dom är sjuka och att också vi människor borde göra på samma sätt. Istället gör vi ofta på det motsatta sättet - ser till att distrahera oss med TV, mobil och dator för att slippa vara ihop med dom jobbiga känslor som rasar inom oss. Jag har nu lärt mig att ta hand om mitt lidande i den stund som det infinner sig, men väljer sedan att återigen medvetet fokusera på allt som är vackert, sunt och gott i mitt liv. Ja allt det fina jag har att vara tacksam för!

Jag tänker på Claddagh-ringen jag skaffade i december 2016 med inskriptionen "Peace of Mind", för det var mitt viktigaste mål och nu känner jag att jag är där. Jag känner mig så harmonisk och balanserad och mår så bra!

Power number 4 - Bara massa starka karaktärer här och så Power och Wisdom och någon som håller ett skyddande paraply över mig, kan det bli bättre?

Min fina Claddagh-ring med inskriptionen "Peace of Mind" och symbolerna för kärlek, vänlighet, vänskap, lojalitet, evinnerlighet och kontinuitet som jag tycker är viktiga värden - både det jag vill ge andra och också det jag önskar att få ta emot här i livet. Den gröna stenen är maj månadssten, den månaden mina barn är födda, och grönt är också färgen på vårt hjärtchakra. Jag tänker också att gesten är vacker - att sträcka fram sitt hjärtan till sina medmänniskor!

Om ni vill läsa min berättelse om den väldigt speciella ringen finns den här:

Sagan om ringen

#powercards #saganomringen

Jag hörde i morse om att någon person klätt ut sig till polis och stoppade bilar, anklagade dom för fortkörning och försökte få förarna att betala boten via swish där på plats. När en förare ifrågasatte detta och begärde att få se en polislegitimation så drog "polisen" genast tillbaka boten och tyckte att föraren skulle köra vidare. Den misstänkta körde en ljus pick-up.

Jag antar att den här personen kanske kör vidare och försöker att göra samma sak någon annanstans, så ögon och öron öppna och polisanmäl om ni ser något konstigt!

Läs mer om detta på Lokalnyheterna Öst:

Falsk polis stoppade bilist på riksväg 55

#falskpolis

Har ni sett lysmaskar någon gång? Jag kommer ihåg en gång när vi barn lekte i skogen. Det var kväll och på väg att bli mörkt ute då vi fick syn på något som lyste på backen med ett gulgrönt sken. Det var lysmaskar och jag tittade förundrat på dom med mina förundrade barnögon. Något liknande hade jag aldrig sett tidigare men vår kompis, bonddottern, visste förstås bättre vad det var vi såg.

Lysmasken är egentligen en skalbagge och det är honorna som lyser starkast och det gör hon för att locka till sig hanar, så att det ska bli en parning. Det lysande ämnet i deras kroppar beror på en kemisk process som uppstår när ett protein bryts ner av ett enzym. Hos dom flesta arter av lysmask så har honorna inga vingar och därför påminner dom om en mask eller en larv, hanarna däremot har vingar och kan flyga. Det här kan man framför allt se i skymningstid från juni till augusti. Jag tror det var augusti när vi såg det, för det var ganska mörkt ute.

Jag önskar att alla människor någon gång ska få se detta magiska skådespel, själv har jag inte sett det någon mer gång trots att jag ju levt i många år nu.

Ser ni den gröna pricken i mitten, längst ner i bilden - där ligger lysmasken.

Så här ser den ut om man tittar närmare. Det här är en hona, men även äggen och larverna lyser lite grann.

Som vuxen har jag också fått se eldflugor, som också det egentligen är en skalbagge. Dom lever i tropiska länder och själv såg jag den i centralamerika. Eldflugorna kommunicerar med varandra genom att blinka till varandra i specifika sekvenser. Det är helt magiskt när man ser dom och jag tänker att dom nog måste ha stått modell för Tingeling i historien om Peter Pan.

Visst är naturens under magiska? Låt oss vara rädda om dom!

#eldflugor #lysmask

Kommer ni ihåg Tim, 3-åringen som ensam skulle utvisas till Nigeria där han aldrig tidigare varit och där han inte känner någon och där ingen släkting finns som gått med på att ta hand om honom?

Jag läste idag att utvisningen för tillfället är stoppad och att det pågår ett vårdnadsärende där hans fosterföräldrar nu försöker få adoptera honom.

Jag hoppas att allt går bra för lillkillen och hans familj, dom förtjänar att nu få lite lugn och ro i sina liv igen! Ibland sker det mirakel och jag väntar på ett nu!

Läs mer om detta på Svt:

Utvisningen av treårige Tim tillfälligt stoppad

#3-åringen

Ibland blir man så förvånad! Hur kan vuxna män i åratal utsätta varandra för sexuella trakasserier och uppfatta det som något kul? Som mobbande småpojkar….. eller var det kanske bara så att ingen vågade visa sig som en vekling och inte ställa upp på att antingen bli trakasserad eller att ingå i gänget som utsätter sin lagkamrat för detta? Att det är viktigare att få ingå i gänget (dvs rädsla för att hamna utanför, inte få vara med) än att göra det man vet är rätt.

Ett gäng med mobbare och mobbade där ingen vågat säga ifrån förrän nu?

Vekling är något man är då man inte vågar säga NEJ till det som man innerst inne vet är fel!

Så bra att det äntligen kom några modiga män som vågar prata om detta och som bestämt sig för att göra vad dom kan för att sätta stopp för den här skitkulturen!

Se mer om detta på Svt:

Ikonerna vittnar om övergrepp – jag skyller inte ifrån mig

#sexuellaövergrepp

Under dom senaste åren har man med stor framgång tillverkat husfasader och fönster till stora byggnader där man integrerar solceller som också producerar energi till byggnaden. Det har man bland annat gjort i Linköping inför bostadsmässan där som hölls för rätt många år sedan. Nu tänker jag varför testar man inte att göra något liknande med bilar?

Solceller inbyggda i fasaden.

Takmaterial där solcellerna är inbyggda, istället för att först lägga ett tak och sedan komplettera med solpaneler.

Ja det här skulle ju inte fungera så bra på en bil, men på ett hus är det ganska kul - ser ut som en konstinstallation.

Varför testar ingen bilproducent att bygga in solceller i bilarnas karosser, ja framförallt då i taket. Givetvis skulle inte enbart den energin räcka (särskilt inte vintertid på våra breddgrader), men den skulle förkorta tiden man behöver stå vid en laddstolpe och minska behovet av att producera extern energi som sedan ska tillföras fordonet. Vi har ju energibrist, så varför inte ta tillvara på dom resurser som ändå finns? Kanske skulle man kunna minska batteristorleken i fordonet om det kan laddas kontinuerligt istället för med långa mellanrum och på så vis också minska behovet av dom metaller som behövs till batterierna? I soligare länder söderut skulle det kanske kunna fungera ganska bra året runt.

Många tankar blir det!