Håller på med att kolla på gardiner och dukar och hittade då dom här sakerna som ger mig nostalgikänsla.



Grytlappar och grythandske tillverkade av min farmor. Undrar när hon gjort dom? Hon gick nog i skolan på 1920-talet, men kan hon ha gjort dom här då? Lappen är skriven på skrivmaskin, använde dom en sån i skolan på den tiden? Eller har hon gått på någon kurs som vuxen? Synd att det inte står ett årtal!

Hittade också det här tyget som tillhör en kökshylla. Dom symaskinsbroderier som finns på tyget har någon av mina barn gjort. Tror det var min son?

#nostalgi #affektionsvärde

Om man gillar att testa nya smaker på mat så finns en blogg med mat från hela världen, men med huvudsakligen östafrikanska recept. Khadija som bloggaren heter är ursprungligen från Etiopien och förutom bloggen har hon nu också gett ut en kokbok som heter ”Khadijas kök”. Jag blir väldigt sugen för där finns även många recept på vegetarisk mat och det mesta ser väldigt gott och frestande ut (kanske extra frestande eftersom jag håller på med att fasta).

Potatis- och rödbetssallad från Colombia ser ut att funka bra på ett svenskt julbord.

Tofu tikka masala från Indien. Jag blir sugen när jag ser den här färgglada maten, det ser så gott ut!

Kolla in hennes matblogg här:
https://www.khadijaskitchen.se/

#världensmat

Trots att vi nu haft mildväder i flera dagar och det mesta av snön försvunnit så har inte isen på vägar och gångvägar gjort det.

Jag skulle cykla ner till stan, men fick ställa ifrån mig cykeln och gå istället. Att cykla på blankisen verkar vara ett säkert sätt att bryta en arm eller ett ben och det har jag ingen lust att vara med om.




Kanske skulle ha tagit sparken istället?

#benbrytarväder

Här kommer lite mer bilder från Norrköping, från en kväll för några dagar sedan då det fortfarande var lite minusgrader.




Strömmen har nästan helt varit frusen här, men nu börjar isen smälta igen.

Stadens ljusstake - Värmekyrkan i vinterskrud

En bit bort syns Stadstornet som lyser i natten.

Känns lite fel med solstolar här nu mitt i vintern. Borde det inte vara jättestora sparkar istället?

Hörsalsparken

Här på Gamla torget håller man på att bygga "buren" till musikhjälpen som drar igång på måndag.

Älskar alla dessa fina ljus här vid Swartzens valv!

Ljuskronor och älgen vid Stadsmuseet

Bergsbron

 



Vattenfallen utanför universitetet

Trådar av garn, som slutar med ett garnnystan som påminner oss om att det här förr var en textilindustri. Tror det var Yllefabriken som låg här?

Snart är det jul!

Ha en trevlig advent!

Jag upplever att jag varenda dag hör eller ser människor uttrycka sig som om dom har birollen i sina egna liv, eller är små igen och måste bli omhändertagna av någon annan.

Kära medmänniskor, VI VÄLJER vad vi gör med våra liv. Vi väljer t ex utbildning, yrke, vilka jobb vi söker, vart vi bosätter oss, hur vi bor, vänner, partner och fritidsintressen. Att inte göra något utan bara vara passiv är också ett val. Många ser sig som ett offer, som om det är någon annan som ska fixa till deras liv när dom inte är nöjda med det. Men om inte vi själva har kraften och engagemanget att göra något för att förändra ett liv vi inte trivs med, hur ska då någon annan ha det? Kan det vara så i Sverige att vi är lite trygghetsknarkare som förväntar oss att samhället runt omkring ska lösa alla problem åt oss, så vi själva slipper att tänka efter eller göra något?

När vi bestämmer oss för något och börjar göra någon slags plan i huvudet så öppnar vi oss också för att tänka i nya kreativa banor, istället för att bara se hinder. Det finns alltid något man kan göra för att komma framåt och när vi öppnar oss kommer vi att lägga märke till möjligheter vi inte upptäckt förut. Den fina lärdomen har jag fått från mitt ex som aldrig gav upp då han bestämt sig för att lyckas med något. Om man testar en möjlig lösning och det inte ger något resultat får man inte ge upp utan istället fnula på vad man kan göra istället.

Det finns alltid flera vägar som leder till samma mål, så ge inte upp och ta ansvar för att styra ditt liv så att du trivs med det! GO FOR IT!

#styrdittliv

Det finns ett väldigt vanligt missförstånd – att man ska förlåta förövaren för att ta bort bördan som tynger denne. 

Det är inte för den andra människans skull man ska försonas, det är för sin egen skull! För att du förtjänar att må bättre!

Hat, misstro, rädsla och sorg som vi ältar om och om igen förtär oss och håller oss kvar i en offerkänsla. Så länge det pågår inom oss, så hindrar det oss från att känna lugn och harmoni och vi är fortfarande offer i den händelsen som hände för väldigt länge sedan. Men om vi insett att det nu är vi själva som fortsätter att skada oss och inte den andre, så har vi valet att försonas med det som skett och kanske även förlåta om det känns möjligt.

När vi försonas tänker vi att ”Nu får det räcka! Jag tänker inte lida mer.” Då får vi möjlighet att lägga det onda bakom oss och istället blicka framåt mot framtiden och alla dess nya möjligheter och se det som något positivt och spännande som ligger framför oss.

Försoning och förlåtelse behöver inte ske tillsammans med förövaren, det kanske inte ens känns möjligt. Det viktiga är att försoningen sker inom dig, att du förlikas med det som skett annars kommer du att fortsätta att lida. Givetvis måste sorgen, ilskan och smärtan först få ta plats för det är så vi läker, men det får inte ta över resten av vår framtid, vårt liv. Då låter du ju förövaren vinna över dig ytterligare en gång! Klarar du av att förlåta förövaren så kan det också hända att det sker underverk med den personen - att den vaknar upp ur sin ondska, men det är upp till dig att bestämma om det är något du kan och vill ge eller inte.

Jag såg nyligen ett klipp med Natascha Kampusch som hölls fången av en galning i åtta år, en galning som gjorde henne väldigt illa på alla sätt och vis. Hon förklarade så väldigt fint varför hon valde att förlåta och försonas med det som skett. Jag har letat efter klippet, men tyvärr utan att hitta det.

Natascha Kampusch som idag hjälper andra som har det svårt.

Här nedan kommer det jag hittade - ett inlägg på Svt där hon berättar lite om hur hon tänker om det här:

Natascha Kampusch

Släpp dig själv fri!

#försoning # nataschakampusch #förlåtelse

”Adventstid är den andra fastetiden efter påsken” sa min präst för någon vecka sedan.
”Vad märkligt”, sa jag. ”Jag har ju bestämt mig för att börja fasta imorgon och jag hade ingen aning om att adventstid också är en fastetid”.

Så märkligt! En ödets nyck eller vägledning från Gud? Jag väljer att se det som det senare, för Gud och jag har en ständigt pågående kommunikation och ofta är det svårt att urskilja vilka tankar som kommer från mig och vilka som kommer från hen. Jag brukar fasta någon gång varje år, men vanligtvis på våren.

Varje gång blir jag lika förvånad över hur lätt det är och att inte magen knorrar av hunger. Om jag i vanliga fall skulle hoppa över middagen och istället dricka någon deciliter grönsaksjuice så skulle jag ju sannolikt känna mig fullständigt utsvulten? Ja jag förstår fortfarande inte hur detta fungerar, trots att jag fastat lite då och då sedan 20-årsåldern. Jag antar att det går lätt just för att jag är inställd på att jag nu bara ska dricka föda och att jag väldigt strikt följer ett matschema där det är väldigt tätt mellan måltiderna.

Massor av goda och nyttiga vitaminer!

Matschemat

När jag fastar blir jag lugn, fokuserad och kontemplativ och jag får en massa tid över under veckan. Jag ser också en enkelhet och frihet i det hela – jag behöver inte fundera över vilken mat jag ska handla eller laga, vad jag är sugen på, om jag ska eller inte ska köpa den där chokladkakan som frestar så mycket om jag är i affären – jag följer bara mitt matschema och det är inte så mycket att fundera över.

Det slår mig att den här enkelheten är av samma slag som den jag upplevde när jag pilgrimsvandrade i en och en halv månad i Spanien. Det var en stor frihet i att inte behöva fundera på vad som behövde hinnas med under dagen, vad jag skulle göra, vilka jag skulle umgås med, vad jag skulle klä på mig, vad jag skulle äta och så vidare. Jag behövde inte veta något mer än att jag skulle gå upp tidigt på morgonen, sätta på mig några av dom få kläder jag hade med mig, vandra västerut utmed pilgrimsleden, stanna och äta när jag blev hungrig, bestämma mig för hur långt jag ville gå beroende på min dagsform och hur utmanande dagens sträcka var och umgås med dom människor jag råkade träffa på den dagen.

En fot framför den andra på vägen västerut i sol.........

............och i ösregn, kyla och dimma. Har jag någonsin varit så levande som då?

Det var så enkelt och så befriande att det kändes som om det var något jag hade kunnat fortsätta med för all framtid om det inte hade varit för att höstrusket kom och vintern var på väg där i Galicien i nordvästra Spanien. Varje dag var som ett oskrivet blad som fylldes av nya upplevelser och meningsfullhet och vad är egentligen mer meningsfullt än att få nya intryck, nya relationer, en säng att sova varmt och tryggt i och mat i magen? Så mycket glädje, nyfikenhet, frihet och fysiskt och psykiskt välmående rymdes i den upplevelsen! Mina mest levande stunder har jag nog haft under den vandringen och jag längtar alltid tillbaka dit!

Men tillbaka till fastan…….Jag är nu inne på min 7:e dag och idag skulle egentligen vara min sista dag att fasta, men jag har ungefär 3 liter juice kvar så kanske fortsätter jag ytterligare några dagar.  Varje dag går det åt ungefär 7,5 dl juice och en buljongtärning, så juicen jag har hemma räcker nog i fyra dagar till om jag har motivationen och viljan att fortsätta.

Och till alla er ute i decembermörkret vill jag säga:

Ha en fin adventstid och ta hand om er och era närmaste! Unna er tid för avkoppling, samvaro och julstämning med ljus, musik och julfika!

Julfika på G!

#adventsfasta

Efter att ha tittat på alla mina gardiner så konstaterade jag att nästan inga passar i färg eller i storlek på fönstret, så idag blev det en visit i affären för att se om jag kunde hitta något passande.




Kollade på dom här, men ansåg att den ljusa nog är alltför lik väggen och inte skulle bryta av som jag vill.

Tittade också på den här ljusa beiga, men tänkte att den kommer kännas alltför mjäkig i färgen mot tavlorna som hänger brevid.

Dom här ska hänga precis bredvid: en batikmålning från Nairobi och så en tavla inköpt för några tior i en begagnadaffär (jag diggar loppisar och den här påminner mig så mycket om den vackra trakten vid Morogoro i Tanzania).

Hade först funderat på något färgstarkt som kanske den här, men nej det skulle ju definitivt inte funka med dessa tavlor brevid.

Tja, så här blev mitt beslut till sist: en mörkbrun gardin som jag tror kommer funka bra och så en vintrig gardinkappa. Jag har nämligen upptäckt att alla mina julklappar är röda och det blir inte så bra ihop med väggens gammelrosa färg. Den här kappan är mest vit och grön och så har den lite fåglar på sig som är vinröda. Tillsammans ser dom också okej ut.

#gardinval